2013-05-17 i Reklam och marknadsföring
FRÅGA |Hej!
Min förra arbetsgivare använder mitt namn och bild i sin marknadsföring, kan man driva det till skadeståndsskyldighet?
Det är nu 3 veckor sedan jag slutade på min arbetsplats och jag hade 3 månaders uppsägningstid så arbetsgivaren har haft god tid på sig att ändra på företagets hemsida.
Marcus Holming |
Hej, och tack för din fråga!
Den lag som är tillämplig är lagen om namn
och bild i reklam. Enligt 1 § krävs att näringsidkaren, din förra
arbetsgivare, har getts ditt samtycke att använda ditt namn och din bild i
reklam. Har du inte lämnat samtycke har du rätt till vederlag enligt 3 §.
Vederlaget bestäms efter praxis i reklambranschen och kan exempelvis motsvara
normalt arvode för en modell om det är vad det rör sig om. Kända personer som
Ingvar Oldsberg och Robert Gustafsson har tillerkänts högre belopp i praxis. Var
reklamen utformad på ett sådant sätt att du framstår som osympatisk eller
klandervärd kan du ha rätt till kränkningsersättning (skadestånd).
Var reklamen att anse som en del av din roll som
arbetstagare ska vederlag ha betalats ut som en del av din lön. Beträffande
rätten för arbetsgivaren att fortsätta använda ditt namn och din bild i reklam
i det fall du tidigare samtyckt (genom tjänsten eller på annat sätt) torde
samtycket endast gälla den reklamkampanjen och inte en ny, men det blir en
fråga om att tolka avtalet.
2013-05-11 i Reklam och marknadsföring
FRÅGA |Hej! Reklamfilmer/kampanjer som Samsung lanserade 2011 då de släppte sin Samsung Galaxy sII innehåller klart och tydligt "förlöjligande" av iPhonen. Vad säger egentligen lagen om huruvida man får jämföra, "förlöjliga" eller rent av smutskasta sina konkurrenter? Det verkar vara en fin gräns men vart går den?
Linda Davidsson |Hej och tack för din fråga!När näringsidkare marknadsför produkter är marknadsföringslagen (MFL) (se https://lagen.nu/2008:486 ) tillämplig.Om en näringsidkare i sin marknadsföring framställer en annan näringsidkares verksamhet eller produkter på ett nedvärderande sätt, t.ex. genom att förlöjliga, kallas det misskreditering. Detta är en s.k. otillbörlig marknadsföring som faller in under generalklausulen i 5 § MFL. En generalklausul är en mycket allmänt formulerad bestämmelse som gör att den går att tillämpa i många olika situationer och på många olika fall. Även s.k. renommésnyltning faller in under generalklausulen. Renommésnyltning innebär att en näringsidkare utan samtycke anknyter in marknadsföring till en annan näringsidkares verksamhet, produkter eller kännetecken som är kända. Den ”snyltande” drar fördel av den andres insatser för att den egna varan ska framstå som positiv.I den allmänna generalklausulen, 5 § MFL, står att marknadsföringen ska överensstämma med god marknadsföringssed. Den marknadsföring som strider mot god marknadsföringssed är enligt det s.k. transaktionstestet i 6 § MFL otillbörlig om den i märkbar mån påverkar eller sannolikt påverkar mottagarens (kundens) förmåga att fatta ett välgrundat affärsbeslut. Begreppet god marknadsföring definieras i 3 § MFLsom god affärssed eller andra vedertagna normer som syftar till att skydda konsumenter och näringsidkare vid marknadsföring av produkter. God marknadsföringssed är inget statiskt begrepp, utan det förändras i takt med exempelvis ny eller ändrad domstolspraxis eller nya uppförandekoder inom näringslivet såsom normer och föreskrifter.Alltså krävs det att misskrediteringen eller renommésnyltningen märkbart påverkar eller sannolikt påverkar kundens förmåga att fatta ett välgrundat affärbeslut, för att det ska anses vara otillbörlig marknadsföring.Huvudregeln är att jämförande reklam är tillåtet, såsom t.ex. jämförelse med andra varor, varumärken och priser, se 18 § MFL. Dock får jämförelsen bl.a. inte vara vilseledande (p. 1), medföra förväxlingsrisk (p. 4), misskreditera (p. 5) eller innebära renommésnyltning (p. 7).Om marknadsföringsåtgärden faller in under 18 § MFL (jämförande reklam) kan det bli aktuellt med marknadsstörningsavgift (se 29 § MFL), medan det enligt 5 § MFL endast kan bli fråga om förbud eller åläggande (se 23 § MFL).Hoppas mitt svar var till hjälp.Vänligen,
2013-05-07 i Immaterialrätt
FRÅGA |Hej Lawline!
Jag skulle vilja registrera flera olika varumärken i en rad europeiska länder samt USA. Det verkar som att jag enligt WIPO måste ha en nationell registrering som grund för de internationella. Stämmer detta? Måste jag registrera en massa varumärken på olika språk i Sverige för att sedan kunna registrera dessa internationellt? Tack för en i övrigt mycket bra tjänst.
Johan Hult |Hej, Om du vill registrera ett specifikt varumärke i flera olika länder genom WIPO-systemet så stämmer det att ansökan måste grundas på en nationell registrering eller ansökan. En internationell ansökan ska vara skriven på engelska, se 5 kap. 3 § varumärkeslagen(2010:1877). Om själva varumärket består av ord eller fraser på ett visst språk, så ska rätt språk användas för märket redan i ansökan. Anta att man vill använda ett ord eller en fras på spanska som varumärke; då är det den spanska frasen som ska registreras. Det går inte att först registrera en svensk fras för att sedan översätta den till olika språk i en internationell ansökan. Jag vet inte om du planerar att sälja olika produkter, eller om tanken är att sälja samma produkt under olika varumärken i olika länder. Förutsatt att det är en och samma produkt som ska säljas överallt, så kanske du inte ens behöver flera varumärken; samma varumärke kan vara gångbart i flera olika länder. Ett varumärke behöver ju inte nödvändigtvis vara en fras på det språk som används i det land där märket registreras. Det finns många exempel på märken bestående av ord från främmande språk eller helt påhittade ord. Varumärken baserade på helt nya ord, skapade av den som registrerar märket, har dessutom generellt en stark särskiljningsförmåga. Och ju lättare ett varumärke är att skilja från andra märken desto lägre är risken för rättsliga konflikter relaterade till märket. Skulle du å andra sidan vilja använda olika varumärken i olika länder så kanske du inte har nytta av en internationell ansökan – det kan istället vara bättre att göra ett antal olika nationella ansökningar. Om du planerar att sälja produkter under samma varumärke i många europeiska länder så kan det vara lämpligt att registrera märket på EU-nivå genom OHIM (The Office for Harmonization in the Internal Market). Ett europeiskt s k ”gemenskapsvarumärke” är giltigt i alla EU-länder. Om du vill registrera ett gemenskapsvarumärke så kan du antingen lämna in en ansökan till Patent- och registreringsverket eller ansöka direkt till OHIM. En ansökan om registrering av ett europeiskt gemenskapsvarumärke kan skrivas på svenska, men eventuella förhandlingar som gäller ansökan kommer att ske på antingen engelska, franska, tyska, italienska eller spanska - se artikel 115, rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken. I ansökan ska man ange vilket förhandlingsspråk som ska användas. Det går också bra att ansöka om varumärkesregistrering enligt OHIM-systemet samtidigt som du gör en internationell ansökan. Du kan t ex ansöka om att registrera ett visst varumärke i dels USA, dels EU som helhet. Den del av den internationella ansökan som rör EU kommer därefter att behandlas av OHIM. Varumärkeslagen hittar du https://lagen.nu/2010:1877. Du kan hitta mer information om registrering av europeiska varumärken på OHIM:s hemsida: http://oami.europa.eu/ows/rw/pages/CTM/index.en.do Den europeiska varumärkesförordningen, rådets förordning (EG nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken, hittar du här: http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=CELEX:32009R0207:SV:HTML. Med vänlig hälsning,
2013-04-27 i Immaterialrätt
FRÅGA |Hej, jag håller på att bygga en tekniskt avancerad hemsida för den verksamhet jag håller på att starta upp.
För själva skapandet av sidan har jag anlitat två externa bolag/personer. En person skapar jag designen med och den andra programmerar det hela. Personen som gör designen skapar även, i samråd med mig, företagets logga.
Jag vill självklart äga samtliga rättigheter till såväl logga som hemsidan och dess utseende.
Äger jag rättigheterna per automatik, eftersom detta är betalda uppdrag från mig?
Om inte, vad bör jag ha med i offertunderlaget inför betalningen, så att allt blir korrekt? Eller bör jag ha ett separat avtal för att få med detta?
Jag ser mycket fram emot er respons! Ett stort tack på förhand!
Med vänlig hälsning,
HeeLee
Marcus Holming |
Hej, och tack för din fråga!
Huvudregeln vid anställningsförhållanden är att
arbetsgivaren inom sitt verksamhetsområde och för sin normala verksamhet utnyttja
sådana verk som tillkommer som ett resultat av arbetstagarens tjänsteåligganden
gentemot arbetsgivaren.
I uppdragsförhållanden är inte svaret lika givet. Det
avgörande är vad som anses vara avtalat mellan parterna.
Enligt min bedömning tillfaller förstås rätten att utnyttja
verken dig eftersom det framstår som syftet med avtalet. Frågan om hela
rättigheten ska anses överlåten är däremot inte helt klar. Enligt
specifikationsprincipen är inte mer överlåtet än vad som tydligt framgår är
överlåtet.
Jag rekommenderar därför att ni tydligt avtalar om vem
rättigheterna ska tillfalla. Det kan ni göra både muntligen och skriftligen
utan några formkrav. Det viktiga är att det är tydligt och har framgått innan
avtal slutits. Ha dock i åtanke att muntliga avtal ofta är svåra att bevisa.
Något separat avtal är alltså inte nödvändigt men så klart en möjlighet.
2013-05-12 i Immaterialrätt
FRÅGA |Hej! Jag har en fråga avseende patentkostnader. Varför blir den årliga avgiften för ett patent allt högre för varje år som det gäller?
Emelie Fyhrqvist |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!För att upprätthålla din ensamrätt till ditt sökta patent måste du varje år betala en avgift,
årsavgift. Detta gäller oavsett vilket slags patent du har, svenskt nationellt eller europeiskt. Avgiften ska betalas i förskott och ha kommit in till PRV (för svenskt patent) senast
på förfallodagen som är den sista dagen den månad du lämnade in din patentansökan. Anledningen till att denna avgift ökar successivt är på grund av att man vill säkerställa att endast de uppfinningar som förtjänar skydd och är värda att betala denna extra summa fortfarande består med ensamrätt. För att förstå de bakomliggande principerna bakom den patenträttsliga ensamrätten kan du ha i åtanke att patentskyddet utgör ett undantag till principerna om fri information, fri teknologi och fri innovation. Patent ska således inte fungera som en begränsning av marknaden och den fria tillgången till utveckling av produkter i större mån än vad som verkligen är nödvändigt. Därför har man valt att reglera årsavgiften som successivt stegrande för att balansera intresset mellan ensamrättsinnehavaren och samhället/marknaden.Hoppas mitt svar är klargörande!Vänligen,
2013-05-09 i Immaterialrätt
FRÅGA |Hej! Jag genomförde en kortare videointervju med en offentlig person. Jag laddade upp videon på Youtube. Häromdagen ser jag min video i ett TV-program på en kommersiell kanal. Klippet var nerladdat och nerklippt. Man varken frågade mig mig om lov eller angav någon källa. Har TV-bolaget lagen på sin sida i detta avseende och rätt att använda mitt material utan mitt tillstånd?
Pierre Olsson |Hej och tack för din fråga!Frågor om upphovsrätt regleras i Upphovsrättslagen (URL), se https://lagen.nu/1960:729.Enligt URL 1§ så omfattas bland annat videor av upphovsrättsskyddet om de uppnår verkshöjd, dvs. ett krav på en viss nivå av självständighet och originalitet vilket innebär att verket ska vara ett resultat av upphovsmannens skapande verksamhet och präglas av dennes konstnärliga självständighet. Kravet på verkshöjd är vad jag kan se inte något problem i ditt fall så din video är förmodligen skyddad av upphovsrätten och du är upphovsman.Skyddet delas in i ekonomiska och ideella rättigheter. I ditt fall så har det skett tveksamheter från kanalens sida både vad gäller de ekonomiska rättigheterna och de ideella. De ekonomiska rättigheterna innebär att upphovsmannen som mycket stark huvudregel har exklusiv rätt att framställa kopior och tillgängliggöra sitt verk för allmänheten och att det därmed är otillåtet för andra att förfoga över verket på ett sådant sätt utan tillstånd från upphovsmannen (URL 2§). I ditt fall så har kanalen överfört verket till allmänheten genom att visa det på TV och har därmed kränkt din upphovsrätt. Att du redan har lagt upp verket på Youtube har ingen betydelse. Det finns dock en hel del undantag från upphovsrättsskyddet och det är svårt för mig att veta om något undantag är tillämpligt utan att veta mer om hur klippet användes, i vilket syfte det var och vad det var för sorts program. Till exempel så kan man få lov att citera ur ett verk och använda det i en parodi. De ideella rättigheterna innebär bland annat att upphovsmannen ska ha rätt att få sitt namn utsatt i enlighet med god sed (URL 3§). De ideella rättigheterna är i princip ovillkorliga vilket innebär att man skulle ha uppgett ditt namn i programmet (URL 11§). Om man uppgav ditt namn i eftertexten så kan det dock vara tillräckligt.Vad jag kan se så verkar det som att kanalen har utnyttjat din video i strid med upphovsrätten. Jag tycker därför att du ska höra av dig till kanalen och säga att du anser att din upphovsrätt har blivit kränkt och att du vill ha ersättning för kränkningen. Enligt URL 54§ 1st så har du rätt till skälig ersättning för utnyttjandet och enligt 2 st så har du rätt till skadestånd om du kan visa att du har lidit någon skada genom utnyttjandet. Lycka till!Med vänliga hälsningar
2013-05-05 i Immaterialrätt
FRÅGA |Tjena! :D
Är det olagligt att streama filmer från till exempel hemsidor som använder sig utav piratkopierade filmer? Swefilmer.se är exempel på en sådan sida.
Kan jag åka fast för något ifall jag streamar därifrån?
jacob sandelin |
Hej,
tack för din fråga. Immaterialrätt kan vara klurigare än vad man tror, men jag
ska försöka svara på din fråga så kort och koncist som möjligt.
Din
fråga handlar som du säkert redan vet om huruvida du ändå gör ett intrång i
upphovsrätten när du endast "streamar" en film istället för att ladda
ner den. Upphovsrättsliga frågor regleras i Lag (1960:729) om upphovsrätt
till litterära och konstnärliga verk (URL), vilken du finner här;
http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/19600729.htm.
För det första träffas
inte streaming av de regler som straffbelägger nedladdning. Detta beror på att
streaming faller in under 11a § URL. Denna bestämmelse säger att Tillfälliga
former av exemplar av verk får framställas, om framställningen utgör en
integrerad och väsentlig del i en teknisk process och om exemplaren är flyktiga
eller har underordnad betydelse i processen. Bestämmelsen är i princip en
inskränkning i upphovsmannens exemplarframställningsrätt såvitt avser s.k.
tillfälliga kopior.
Av Prop. 2004/05:110
sida 382 framgår att upphovsrätt exempelvis inte hindrar att
någon tittar och/eller lyssnar på ett verk, eftersom att enbart titta och/eller
lyssna på ett verk inte utgör ett upphovsrättsligt relevant förfogande. Det
innebär att om du på sin dator till exempel tar del av olagligt utlagda verk så
kan du ändå åberopa inskränkningen i 11 a § såvitt avser de tillfälliga kopior
som uppkommer i samband med webbläsningen.
Att ladda upp
upphovsrättsskyddat material är självfallet fortfarande olagligt och den som
laddar upp gör sig då skyldig till upphovsrättsintrång.
Det bör även obesrveras
att den upphovsrättsliga regleringen ständigt är under omarbetning.
Lycka till.
2013-04-21 i Immaterialrätt
FRÅGA |Hej,
Jag undrar lite kort vad skillnaden är mellan beteckningarna ™, ® och ©.
Farhad Niroumand |Hej Karin,Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga.™-symbolen används för att visa att ett ord eller en viss figur används som varumärke.® står för att ett visst varumärke är registrerat. © används för att markera att ett verk är upphovsrättsskyddad. Vänlig hälsning,