Vad händer om ena maken förlorar sin rättshandlingsförmåga?

2017-02-25 i God man & förvaltare
FRÅGA |Jag och min make är 80 år. Vi äger var sitt hus. Om någon av oss förlorar sin rättskapacitet t ex genom en stroke, kan den friske maken sälja den sjukes hus utan juridiskt krångel?
Jonatan Sundqvist |Hej, och tack för att ni vänder er till Lawline med er fråga!Det finns framför allt två rättsliga åtgärder som brukar aktualiseras när en person blir oförmögen att tillvarata sina rättsliga intressen på grund av sitt hälsotillstånd. Dessa två åtgärder är anordnande av godmanskap och anordnande av förvaltarskap.Godmanskap ska anordnas enligt 11 kap. 4 § föräldrabalken (här) om det behövs med anledning av att någon på grund av sjukdom, psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller liknande förhållande behöver hjälp med att bevaka sin rätt, förvalta sin egendom eller sörja för sin person. Anordnande av godmanskap beslutas av rätten, som också utser en god man, vars uppgift är att bevaka huvudmannens intressen. Godmanskapet innebär dock inte att huvudmannen förlorar sin rättshandlingsförmåga. Huvudmannen kan alltså på egen hand ingå avtal och andra rättshandlingar, utan den gode mannens inblandning. I ert exempel skulle alltså den drabbade kunna sälja huset själv, eller ge den andra maken fullmakt att göra det.Om den drabbade maken inte förstår innebörden av sitt handlande, ligger det dock nära till hands att tillämpa lagen (1924:323) om verkan av avtal, som slutits under påverkan av en psykisk störning (här). Enligt lagen är nämligen avtal som slutits under påverkan av en psykisk störning ovillkorligt ogiltiga. Om sjukdomstillståndet är permanent, blir det alltså i praktiken omöjligt att sluta avtal med den sjuke. I så fall kan den sjuke inte själv sälja sitt hus, utan det måste istället den gode mannen göra.Förvaltarskap får enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken (här) anordnas när den som behöver en god man enligt 4 § är ur stånd att vårda sig eller sin egendom. Förvaltarskap får dock inte anordnas om godmanskap eller andra mindre ingripande åtgärder är tillräckliga. Förvaltarskap skiljer sig från godmanskap på så vis att huvudmannen förlorar sin rättshandlingsförmåga. Den som har en förvaltare kan alltså inte på egen hand sluta avtal eller andra rättshandlingar; det får endast förvaltaren göra. I ert exempel skulle alltså den drabbade inte kunna sälja huset eller ge någon annan fullmakt att göra det. Istället skulle det vara upp till förvaltaren att avgöra om huset ska säljas.En god man eller förvaltare får dock inte sälja huvudmannens fasta egendom hur som helst. I 14 kap. 11 § föräldrabalken (här) föreskrivs att en god man eller förvaltare måste inhämta överförmyndarens samtycke för att sälja eller byta bort fast egendom. Överförmyndaren får enligt samma paragraf endast lämna samtycke om åtgärden är lämplig med hänsyn till egendomens natur och huvudmannens behov och samlade tillgångar. Det måste med andra ord ligga i huvudmannens intresse att sälja huset ifråga; annars samtycker inte överförmyndaren.Kort sammanfattat är det alltså inte så enkelt som att den friske maken kan sälja den sjuke makens hus. Istället ska en god man eller förvaltare förordnas, med uppdrag att bevaka den sjuke makens intressen. Den gode mannen eller förvaltaren får sälja ett hus endast med överförmyndarens samtycke. Överförmyndaren får i sin tur samtycka endast om försäljningen är lämplig.Jag hoppas att mitt svar har varit till hjälp.Med vänlig hälsning,

Rätt att få ut arv som bröstarvinge

2017-02-24 i Bouppteckning och arvsskifte
FRÅGA |hej,pappa dog i juni 2016 min bror och jag är särkullebarn. hans sambo vägrar flytta ur huset hur skall vi gå till väga för att kunna få ut vårat arv. dom var ej gifta
Mathilda Wihlborg |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Arvsregler regleras i Ärvdabalken (ÄB). Jag kommer först redogöra generellt vad som gäller när någon avlider och hur reglerna ser ut för sambo och sedan kommer jag redogöra vad som gäller i ditt fall. När någon avlider ska arvet efter denne fördelas på de personer som har rätt till arvet enligt de arvsklasser som finns, vilket är grupper om vem som ska ärva den avlidna personen. Första arvsklassen är bröstarvingar (barn eller barnbarn) till den avlidna enligt 2 kap. 1 § ÄB (https://lagen.nu/1958:637#K2P1S1). Andra arvsklassen är om det inte finns några barn eller barnbarn, då ärver den avlidnes föräldrar, och om det inte finns några kvar levande föräldrar ärver syskon enligt 2 kap. 2 § ÄB (https://lagen.nu/1958:637#K2P2S1). Den tredje och sista arvsklassen är om det inte finns någon kvarlevande i någon av de andra arvsklasserna, då ärver mor och farföräldrar enligt 2 kap. 3 § ÄB (https://lagen.nu/1958:637#K2P3S1). En sambo ärver som huvudregel inte den avlidne, detta kan justeras enligt testamente. Ett testamente kan dock inte göra bröstarvingar helt arvlösa utan dessa har alltid rätt att få ut sin laglott, som är hälften av den summan som de hade haft rätt till om egendomen hade delats enligt reglerna i ärvdabalken. Det som gäller för en sambo vid en bortgång är att den efterlevande sambon har rätt att begära bodelning, 8 § (https://lagen.nu/2003:376#P8S1) och 18 § Sambolagen (SamboL) (https://lagen.nu/2003:376#P18S1). Det innebära att den egendom som räknas som samboegendom (gemensam bostad och gemensamt bohag) ska delas lika mellan den efterlevande sambon och dödsboet efter den avlidne. Här kan också den efterlevande sambon få bostaden och bohaget på sin lott efter avräkning mot annan egendom, detta framgår av 16 § SamboL (https://lagen.nu/2003:376#P16S1). Alltså kan en sambo få bo kvar i huset mot att denne ekonomiskt kompenserar dödsboet med hälften av värdet. Sammanfattningsvis i ditt fall. Som barn till den avlidne har du arvsrätt och du och din bror ska då ärva er fars egendom. En bodelning kan göras om sambon begär det och då kan också denne kräva att få huset på sin lott mot att ni kompenseras med pengar. Angående hur ni skall gå tillväga så ska, enligt 18 kap. 1 § ÄB (https://lagen.nu/1958:637#K18P1S1) sambo och arvingar gemensamt förvalta dödsboets egendomar under utredning. Är det däremot så att det inte görs ordentligt eller att man inte kommer överens hur fördelning ska gå till kan någon av er begära en boutredningsman enligt 19 kap. 1 § ÄB (https://lagen.nu/1958:637#K19P1S1) som går in och gör klart utredningen gällande vilken egendom som finns i boet. Hoppas du fick svar på din fråga!

Gemensam bostad - sambolagen

2017-02-24 i Sambo och samboavtal
FRÅGA |Hej!Jag flyttade in till min sambo i hans hus med vårat gemensamma barn för ca 6månader sedan.Jag och vår gemensamma dotter är skrivna och folkbokförda på adressen.Vi har även barn sedan innan som också är skrivna på adressen. Jag har ett och han har ett .Har min sambo rätt att slänga ut oss på dagen som han hotar med?Vad har jag för rättigheter måste jag och vår dotter flytta på dagen om han kräver det? Tacksam för svar....
Mattias Lindner |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Regler av intresse för din fråga finns i sambolagen. Huset du beskriver utgör inte samboegendom, eftersom du beskriver det som hans utgår jag nämligen från att ni inte förvärvat det för gemensamt bruk, se 3 §. Därmed skulle inte huset ingå i en bodelning om ert famboförhållande upphör genom att ni flyttar isär, se 2 och 8 §§. Däremot finns det en regel i 22 § om övertagande av bostad som inte utgör samboegendom. För att regeln ska vara tillämplig krävs att det är er gemensamma bostad samt att din sambo innehar den med hyresrätt eller bostadsrätt. Eftersom ni har gemensamma barn gäller då att du kan ta över bostaden om du bäst behöver den och det även med hänsyn till omständigheterna i övrigt kan anses skäligt.Hoppas att svaret hjälpte och tack än en gång för att du vände dig till Lawline med din fråga!

Ändring av arbetsuppgifter

2017-02-24 i Alla Frågor
FRÅGA |Hej! Jag känner en person som jobbar som städare på ett bolag. Han har sedan två år tillbaka tilldelats 24h i veckan för att städa en viss lokal. Förra veckan så meddelade man från "toppen" att dessa timmar kommer att minskas med 7 men att man väntar sig samma resultat, dvs. samma yta ska städas på 17h på samma sätt som tidigare. Arbetsgivaren hänvisar till att man har någon typ av modell som räknar ut hur mycket arbete som krävs för en viss lokal och att man använt sig av denna modell vid den nya beräkningen. Är det ens tillåtet att göra denna typ av ändring i någons arbete? Mvh,Mikael
Mattias Lindner |Hej och tack för att du vände dig till Lawline med din fråga!Det korta svaret på din fråga är ja. En arbetsgivare har rätt att tilldela en arbetstagare arbetsuppgifter och kräva att dessa utförs på det sättet som arbetsgivaren beskrivit. Att personen inte klarar av att utföra uppgiften på detta sätt betyder dock inte alls att arbetstagaren kan sägas upp.Hoppas att svaret hjälpte och tack än en gång för att du vände dig till Lawline med din fråga!

Påföljdsbestämningen för narkotikabrott och drograttfylleri

2017-02-24 i Narkotikabrott
FRÅGA |Vad kan straffet bli för drograttfylla (bensoylmetylekgonin) och (Klonazepam) + innehav kokain (9 gram) och tradolan (500mg)Tidigare ostraffad.
Linn Östman |Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! Jag förstår din fråga på så sätt, att du har funderingar kring vilken straffrättslig påföljd som kan följa av narkotikabrott och drograttfylleri. Till att börja med kommer jag tyvärr inte kunna ge dig ett exakt och precist svar på vilket straff och vilken påföljd som brotten i fråga kommer att resultera i. Därför kommer mitt svar att inriktas på vilket straff och påföljd som möjligen kan följa av brotten i fråga. Det man bör ha i åtanke är att det är många olika faktorer och flertalet bedömningar som inte alltför sällan är av det komplicerade slaget, som läggs till grund för ett straffvärde och ett påföljdsval. Straffet bestäms med utgångspunkt i det tillämpliga brottets straffskala. Det är med andra ord straffskalan som utgör den ram inom vilken ett straffvärde kan bestämmas, jämför 29 kap. 1 § brottsbalken (BrB). I Sverige är kokain, klonazepam och tradolan narkotikaklassade preparat och anses alltså som narkotika i enlighet med 8 § Narkotikastrafflagen (NSL). Enligt 1 § 6 punkten NSL, ska den som olovligen och uppsåtligen innehar eller brukar narkotika, dömas för narkotikabrott till fängelse i högst 3 år. Om narkotikabrottet med hänsyn till arten, mängden och övriga omständigheter i det enskilda fallet är att anse som ringa, ska tilltalad dömas för ringa narkotikabrott till böter eller fängelse i högst 6 månader, se 2 § NSL. Högsta domstolen (HD) har framhållit att bedömningen av ett narkotikabrott ska ske med beaktande av samtliga omständigheter som är av betydelse, men att art och mängd narkotika i princip är avgörande vid gränsdragningen mellan ett ringa och ett normalgradigt narkotikabrott, se NJA 2012 s. 849. Gällande kokain ska ett brott inte bedömas som ringa annat än vid enstaka innehav av en helt obetydlig mängd. I mål NJA 2008 s. 653 ansåg HD att innehav av 0,73 gram kokain ska bedömas som narkotikabrott av normalgraden. Innehav av 9 gram kokain får alltså anses som narkotikabrott av normalgraden. Enligt 4 § 2 stycket Trafikbrottslagen (TBL) ska den som för ett motordrivet fordon (exempelvis kör en bil), efter att ha intagit (det vill säga brukat) narkotika i en sådan mängd att det under eller efter färden finns något narkotiskt ämne kvar i blodet, dömas för rattfylleri till böter (dagsböter) eller fängelse i högst 6 månader. Straffskalan för narkotikabrott av normalgraden sträcker sig alltså från fängelse i 14 dagar - 3 år (jämför 26 kap. 1 § 2 stycke BrB). Straffskalan för rattfylleri sträcker sig från dagsböter - 6 månaders fängelse. Det är alltså inom dessa straffskalor som brottens straffvärde kan mätas och bestämmas. Eftersom att narkotikabrott och rattfylleri är två olika brott, ska rätten döma till en gemensam påföljd för brotten, enligt 30 kap. 3 § 1 stycke BrB. Med andra ord, samla brottslighetens straffvärde. Eftersom att fängelse ingår i straffskalan för de båda brotten, får också fängelse användas som ett gemensamt straff för de båda brotten, se 26 kap. 2 § 1 stycke BrB. Rätten ska alltså konstruera en gemensam straffskala för brotten, istället för två enskilda straffskalor. En gemensam straffskala för narkotikabrott och rattfylleri av normalgraden blir 14 dagar - 4 års fängelse, i enlighet med 26 kap. 2 § 2 stycke 1 punkten. Sammanfattningsvis kan straffet för drograttfylleri och innehav av narkotika innebära fängelse i lägst 14 dagar och högst 4 år. I en fortsatt bedömning av vilket straffvärde som kan följa av dessa brott fäster rätten vikt vid en rad olika omständigheter som tillämpas varierande från fall till fall. Vill du ta del av dessa, se närmare 29 kap. 1-7 §§ BrB. Även om fängelse följer av straffskalan för brotten, finns det en presumtion mot att inte döma till fängelse. Rätten ska enligt 30 kap. 4 § 1 stycke, fästa särskilt avseende vid omständigheter som talar för en lindrigare påföljd än fängelse, exempelvis villkorlig dom eller skyddstillsyn med eller utan kombination av dagsböter. Anledningen till detta är för att så långt som möjligt, undvika att döma tilltalad till en påföljd som innebär ett frihetsberövande. Däremot kan det finnas omständigheter som bryter presumtionsregeln och som gör att rätten ändå dömer till fängelse, exempelvis om resultatet av en straffvärdesbedömning motiverar fängelse, om det är fråga om ett så kallat artbrott (exempelvis rattfylleri) eller om den tilltalade tidigare har gjort sig skyldig till brott. Sammanfattningsvis kan ett narkotikabrott och drograttfylleri av normalgraden leda till fängelse i lägst 14 dagar och högst 4 år. Tyvärr har jag som sagt ingen möjlighet att vidare bedöma brottens straffmätningsvärde och straffvärde, för att närmare kunna peka ut vart på straffskalan brotten skulle kunna hamna, med tanke på att frågan saknar de omständigheter som krävs för en sådan bedömning. Jag hoppas att du har fått svar på din fråga! Om du har ytterligare frågor, är du varmt välkommen att ställa dessa till oss på Lawline! Med vänlig hälsning,

Preskription av brott

2017-02-24 i Alla Frågor
FRÅGA |HejVad är syftet, vitsen med preskriptions tid.Varför ska man inte kunna döma någon om man efter preskriptions tiden har hittat den skyldige och löst falletTacksam för svar.VänligenPeter Westrup
Mattias Lindner |Hej och tack för din fråga!Det är en intressant, men inte alldeles lättbesvarad fråga.En anledning bakom preskriptionstid för brott kan vara att det framstår som mindre meningsfullt att straffa ett brott om det förflutit lång tid mellan gärningen och straffet. Då kan det tänkas att de berörda ägnar mindre tanke åt det hända.En annan aspekt kan vara att det är svårare att bevisa brott desto längre tid som går.En tredje aspekt kan vara en ekonomisk sådan, dvs att man inte vill spendera pengar på gamla brott när de istället kan läggas på nya. Där fick du några tips på hur man kan tänka kring varför vi har preskriptionsregler, hoppas det hjälpte och tack än en gång för att du vände dig till Lawline med din fråga!

Tomträtt - fast eller lös egendom?

2017-02-24 i Alla Frågor
FRÅGA |Kan en tomträtt vara lös egendom under någon omständighet, exempel vis inom FRL(Förmånsrättslagen)?
Mattias Lindner |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Svaret på din fråga finns att tillgå i jordabalken. Av 13:1 framgår att tomträtt är en tyå av nyttjanderätt till fastighet. Av 1:1 framgår att fast egendom är jord och att denna kan indelas i fastigheter. Det är således endast jord och fastigheter och tillbehör enligt 2 kap som är fast egendom. Tomträtt är således en rättighet, som är att betrakta som lös egendom.Hoppas att svaret hjälpte och tack än en gång för att du vände dig till Lawline med din fråga!

Konkurrensklausuler

2017-02-24 i Avtals ogiltighet
FRÅGA |Hej! Jobbade som bilförsäljare ett litet tag, fick sluta på grund av att min chef och jag inte kom överens. I mitt anställningsavtal så står det att jag inte får driva eller främja verksamhet som konkurrerar mot bolaget i tolv månader efter min anställning tagit slut. Så jag får inte jobba som bilförsäljare eller starta en egen bilfirma i ett år? Det är ju det jag vill jobba med? Är det lagligt att göra så? Med vänliga hälsningar,Rami Daadooch
Mattias Lindner |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Som huvudregel gäller i svensk rätt att avtal ska hållas. Som huvudregel kan därför sägas att det konkurrensvillkor du beskriver ska respekteras av dig och din arbetsgivare. Det finns dock möjligheter att åsidosätta avtalsvillkor. En sådan möjlighet finns i avtalslagen. I 37 § föreskrivs att avtalsparter inte är bundna av konkurrensvillkor i den mån det sträcker sig längre än vad som kan anses skäligt. Vad som är skäligt beror på omständigheterna, t.ex. avtalsparterna, lön, vilken befattning den som åtagit sig att inte konkurrera haft. En välavlönad VD kan därför binda sig att inte konkurrera med sin arbetsgivare längre än vad en som inte haft ledande ställning har. Av din fråga framgår inte att du haft ledande ställning eller tillgång till någon särskild information eller så. Jag skulle därför säga att villkoret du beskriver du beskriver (som ska gälla 1 år) inte är skäligt, varför du inte borde vara bunden av det. Detta är dock endast en mycket grov uppskattning som jag gör utan att ha haft tillgång till erforderlig information.Hoppas att svaret hjälpte och tack än en gång för att du vände dig till Lawline med din fråga!