Skillnader/likheter mellan kommunallagen och förvaltningslagen avseende talerätt och jäv
Snälla kan du hjälpa mig och förstå skillnader/likheter mellan kommunallagen och förvaltningslagen när det gäller överklagande och jäv.
Lawline svarar
Hej, och tack för din fråga!
Reglerna i kommunallagen (nedan kallad KomL) finner du här, och reglerna i förvaltningslagen (nedan kallad FL) här.
Till att börja med är det viktigt att skilja på de bägge lagarnas tillämpningsområden. Kommunallagens ska tillämpas på allt arbete i kommuner och landsting (KomL 1 kap 1 §). Förvaltningslagens regler avseende jäv och överklagande ska tillämpas på förvaltningsmyndigheternas handläggning av ärenden och domstolarnas handläggning av förvaltningsärenden (FL 1 kap 1 §).
Vad gäller frågan om skillnader och likheter mellan KomL och FL när det gäller jäv finner du en bra beskrivning av det i ett svar skrivet av en kollega på Lawline, se här. Helt kort kan man säga att en av de största skillnaderna är att det finns tre målgrupper för jävsreglerna i kommunallagen (fullmäktige, nämnder och revisorer) medan förvaltningslagens jävsregler gäller alla som omfattas av lagen. De mest omfattande jävsreglerna i kommunallagen gäller för nämnder och är väldigt lika jävsgrunderna i förvaltningslagen med den skillnaden att förvaltningslagen, men inte kommunallagen, innehåller en jävsgrund som kallas tvåinstansjäv (FL 11 § 3 p). Tvåinstansjäv innebär att en handläggare ska anses jävig om ”ärendet har väckts hos myndigheten genom överklagande eller underställning av en annan myndighets beslut eller på grund av tillsyn över en annan myndighet och han tidigare hos den andra myndigheten har deltagit i den slutliga handläggningen av ett ärende som rör saken”.
Nu till frågan om överklagande. Förvaltningslagens regel om överklagande finns i lagens 22 § och innebär att ett beslut får överklagas av den som beslutet angår om det har gått honom emot och beslutet kan överklagas. Innebörden av detta har utmejslats i praxis och förenklat kan man säga att förutom parten i beslutsärendet kan även någon som inte varit part i ärendet få rätt att överklaga om denne har ett av rättsordningen skyddat intresse. I regel krävs ett ekonomiskt intresse, men även vissa andra beaktansvärda intressen kan ge talerätt om beslutet drabbar den som vill överklaga negativt. Själva prövningen avser såväl lämpligheten (att beslutet blivit rätt) som lagligheten (att beslutet tagits på rätt sätt och i rätt ordning).
Enligt kommunallagen 10 kap 1 § har varje medlem av en kommun eller ett landsting rätt att överklaga en kommun eller landstings beslut. Med medlem av en kommun avses en person som är folkbokförd i kommunen, äger fast egendom i kommunen eller ska betala kommunalskatt där och med medlem av ett landsting avses en person som är medlem av en kommun inom landstinget (KomL 1 kap 4 §). Till skillnad från överklaganderätten enligt förvaltningslagen krävs alltså inte att beslutet har gått den som vill överklaga emot. Själva prövningen avser endast lagligheten av beslutet, det vill säga att beslutet tagits i rätt ordning, att det hänför sig till något som är kommunens eller landstingets angelägenhet, att det fattats av rätt person eller organ samt inte strider mot svensk lagstiftning (KomL 10 kap 8 §). Följden av överklagan blir att beslutet helt upphävs, inte att det ändras.
Hoppas du fått svar på din fråga!
Vänliga hälsningar,
