Har man rätt att ångra ett medlemskap köpt på plats?

2021-06-30 i Alla Frågor
FRÅGA |Hej! Jag har betalat en medlemskap på en golfklubb. Jag ångrar mig nu efter en vecka och de påstår att ångerrätten inte gäller när man köper saker på plats. Stämmer detta? Har jag rätt att få en återbetalning?Mvh Fattig student
Sophia Engdahl |Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Jag förstår din fråga som du undrar över om du har rätt att ångra ett medlemskap köpt på plats hos säljaren.För vissa typer av köp finns lagstadgad ångerrätt och säljaren är då skyldig att erbjuda köparren ångerrätt en viss tid. Ett exempel på detta är distansköp (köp som t.ex. gjorts över telefon eller internet), där konsumenten har 14 dagars lagstadgad ångerrätt (2 kap. 10 § distansavtalslagen). För köp som görs på plats hos en säljare har säljaren inte någon juridisk skyldighet att erbjuda ångerrätt. Många butiker väljer dock att ändå erbjuda detta i form av "öppet köp" eller "bytesrätt". Det är dock ett frivilligt åtagande från butikernas sida.Golfklubben du köpte ditt medlemskap från har alltså inte någon juridisk skyldighet att erbjuda dig ångerrätt. För att du ska ha rätt att ångra medlemskapet krävs då att de frivilligt åtagit sig en ångerrätt. Utifrån hur du beskriver situationen förefaller så inte vara fallet eftersom de nekar dig ångerrätt, men om du vill undersöka saken närmare kan du alltid dubbelkolla ditt köpeavtal för att se om det står något om ångerrätt där.Jag hoppas att du fick svar på din fråga!Med vänlig hälsning

Vad är preskriptionstiden för sexualbrott mot barn? + kan förälder som inte agerat också hållas ansvarig?

2021-05-24 i Sexualbrott, 6 kap. BrB
FRÅGA |Hej! Min kille har nu i vuxen ålder samlat mod för att berätta om sexuella övergrepp han utsattes för som barn. Han är 28 år och det här ska ha hänt av familjemedlemmar när han var kring 8 till 10 år. Han berättade för sin mamma under tiden det hände men hon tystade ner honom och sa att han inte skulle prata med någon om det. Jag har försökt leta lagrum och domar som handlar om detta för att veta om det är något han kan anmäla idag? Kan mamman anmälas för något som ändå hade ett visst ansvar i situationen? Även om det inte går att åtala så kanske det finns något sätt att få lite rättvisa. Eller är det preskriberat?Tack på förhand!
Sophia Engdahl |Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! Jag beklagar vad din pojkvän blivit utsatt för.Jag förstår din fråga som att du undrar över (1) vad preskriptionstiden för sexualbrott mot barn är samt om det skulle gå att anmäla förövaren för de brott din pojkvän blivit utsatt för, och (2) om det på något sätt går att hålla hans mor som inte förhindrade övergreppen ansvarig. Reglerna om brott och preskription finns i brottsbalken (fortsättningsvis kallad BrB).Preskriptionstid för sexualbrott mot barnVåldtäkt mot barn eller sexuellt utnyttjande av barnPreskriptionstiden för brott varierar beroende på brottens straffskala (35 kap. 1 § BrB). Vissa grövre brott preskriberas dock inte, bland annat våldtäkt eller grov våldtäkt mot barn (35 kap. 2 § första stycket andra punkten BrB). För att avgöra om brottet är preskriberat eller ej måste alltså avgöras vilket brott det rör sig om. Jag vågar själv inte svara på vilken brottsbeskrivning brottet skulle hänföras till då jag inte har tillräcklig information om vad som skett, men jag förklarar nedan lite generellt kring gränsdragningen mellan brotten så du själv kan göra en bedömning.Med våldtäkt mot barn avses att någon med barn under femton år genomför ett samlag eller annan sexuell handling som med hänsyn till kränkningens allvar är jämförlig med samlag (6 kap. 4 § BrB). "Sexuell handling" kan vara svårt att definiera men kan exempelvis bestå i en någorlunda varaktig fysisk beröring av den andres könsorgan eller kropp, att röra den andres kropp med sitt könsorgan, orala samlag eller införande av föremål, fingrar eller liknande i underlivet. För sådana andra sexuella handlingar som inte består i samlag krävs att de med hänsyn till kränkningens art är så pass allvarliga att de kan jämställas med samlag. Vid bedömningen om kränkningen är tillräckligt allvarlig för att brottet ska anses som våldtäkt eller ej ska utgångspunkten vara att barn generellt sätt är att anse som mer utsatta än vuxna (prop. 2012/2013:111 s. 114).I din fråga nämner du bara att din pojkvän blivit utsatt för sexuella övergrepp. Om du med detta avser att han blivit utsatt för en våldtäkt så faller brottet under brottsbeskrivningen för våldtäkt mot barn (6 kap. 4 § BrB). Om han blivit utsatt för annan sexuell handling som inte består i ett samlag men som med hänsyn till kränkningens allvar är jämförlig med samlag faller det in under samma bestämmelse. Om han blivit utsatt för något annat sexuellt övergrepp som inte anses falla in under bestämmelsen blir brottsbeskrivningen istället sexuellt utnyttjande av barn (6 kap. 5 § BrB).Preskriptionstiderna för de olika brottenVåldtäkt mot barn eller annan jämförbar sexuell handling faller in under undantaget från preskription och preskriberas alltså inte (35 kap. 2 § första stycket andra punkten BrB). Sexuellt utnyttjande av barn faller dock inte in under undantaget, och bedömningen får då ske enligt den vanliga preskriptionsbestämmelsen. Sexuellt utnyttjande av barn har straffskala som sträcker sig upp till fängelse i fyra år (6 kap. 5 § BrB), och preskriptionstiden för ett sådant brott blir då tio år (35 kap. 1 § första stycket tredje punkten BrB). Jag kan tyvärr inte svara på huruvida vad din pojkvän utsatts för är preskriberat eller ej då jag inte vet vilken brottsbeskrivning det ska hänföras till. Generellt kan dock sägas att om det rör sig om ett brott som faller under våldtäkt mot barn eller annan sexuell handling som med hänsyn till kränkningens allvar kan jämställas med våldtäkt preskriberas inte brottet. Rör det sig om sexuellt utnyttjande av barn har brottet dock en preskriptionstid på tio år, som i din pojkväns fall i så fall passerat.BeviskravVärt att notera är även beviskravet för brottmål, vilket är att det måste vara ställt utom allt rimligt tvivel att den tilltalade begått den gärning han åtalas för. För att en åklagare ska väcka talan mot din pojkväns förövare krävs att det finns tillräcklig bevisning för att åklagaren ska bedöma att det finns goda möjligheter att nå det beviskravet och få den tilltalade fälld. Ibland kan det vara svårt att hitta tillräcklig bevisning för brott som begåtts för så länge sedan. Hur det förhåller sig med detta är dock svårt för mig att bedöma utan att närmare känna till omständigheterna kring brottet.Har brottsoffrets förälder som varit passiv begått brott?Det vanligaste i svensk rätt är att det för brott krävs att de begås genom aktivt handlande. Det finns inte någon generell skyldighet att förhindra att brott begås. Vissa brott kan dock begås genom underlåtenhet, däribland underlåtenhet att avslöja vissa grövre brott. (23 kap. 6 § BrB). Bland dessa brott ingår bland annat underlåtenhet att avslöja eller förhindra våldtäkt eller grov våldtäkt mot barn (6 kap. 15 § BrB).För att ansvar för ett underlåtenhetsbrott ska bli aktuellt krävs att personen omfattas av en krets av personer som begränsas genom något som kallas garantläran. I garantläran ingår bland annat skyddsgaranter, som kan sägas ha en ställning av beskyddare i förhållande till exempelvis en person. Skyddsgaranten kan då ha en skyldighet att avvärja faror som hotar personen. En sådan skyddsgarantställning finns mellan föräldrar och barn. Din pojkväns mor befann sig alltså i en skyddsgarantställning där hon borde ha agerat. Det finns således inget hinder för att hon skulle kunna dömas för underlåtenhet att avslöja brott om brott mot din pojkvän är konstaterat.SammanfattningHuruvida brottet din pojkvän blivit utsatt för är preskriberat eller ej beror på vilken typ av sexuella övergrepp det var han utsattes för. Om det rör sig om våldtäkt mot barn eller någon sådan kränkning som är jämförbar med detta är brottet inte preskriberat. Rör det sig däremot om sexuellt utnyttjande av barn är preskriptionstiden tio år, vilket har förflutit. Din pojkväns mor skulle eventuellt kunna hållas ansvarig för sin underlåtenhet att avslöja brottet mot din pojkvän då hon var skyldig att agera i egenskap av skyddsgarant. Jag kan dock tyvärr inte ge något definitivt svar kring detta utan att närmare känna till omständigheterna kring brottet.Jag hoppas att du fick svar på din fråga!Med vänlig hälsning

Fel i bil köpt av privatperson - vad kan man göra?

2021-05-21 i Köplagen
FRÅGA |Köpte en bil på blocket som visat sig inte kunna backa. Fick provköra bilen och den rullade på i vanlig ordning framåt och efter betalning och bilen skrivits över skulle jag teckna försäkring på bilen - så blev sittandes i ca 30min på stället där vi avslutade affären. Efter det ska jag lämna platsen och när jag har kört cirka 500m och ska backa så går det inte. Ringer upp säljaren och frågar, varpå han hävdar att detta är ett problem han aldrig märkt av och att han inte kan göra något åt saken då jag redan betalat för bilen. Undrar därför om jag har något att stå på som kan häva affären? Eftersom det här är en så grundläggande sak en bil måste kunna. Värt att tillägga så vid affären bad den förra ägaren att få köra sista biten, till hans port, för att "ta farväl" till bilen. Han hade då bett mig att (gissningsvis väldigt strategiskt) parkera i en uppförsbacke utan några andra bilar i vägen, så när han ska köra tillbaka så "backar" han men utan att använda motorn - på vilket sätt han i min värld undanhöll att bilen egentligen inte kan backa.
Sophia Engdahl |Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Jag förstår din fråga som att du undrar över vilka rättigheter du har vid köp av en bil som visat sig vara beskaffad med fel. Som jag förstår dig rör det sig om ett köp mellan dig och en annan privatperson.Köp av lös egendom mellan privatpersoner regleras i köplagen (KöpL). Du har då inte samma skydd som du skulle haft om du köpte en bil direkt från en näringsidkare, då konsumentköplagen istället skulle ha blivit tillämplig.Fel i varan enligt KöpLEnligt KöpL ska en vara stämma överens med vad som följer av avtalet bland annat vad gäller dess kvalitet (17 § KöpL). Det är alltså vad parterna avtalat som är avgörande för huruvida ett fel i varan föreligger eller ej. Det framgår inte av din fråga vad ni skriftligen eller muntligen avtalat om bilen så jag kommer fortsättningsvis utgå från att ni inte utfäst något speciellt om dess egenskaper.Även om inget speciellt är avtalat om varans skick kan fel i varan föreligga om varan anses avvika från en allmän uppfattning om hur sådana varor ska vara beskaffade. I det ingår bland annat att varan ska vara ägnad för det ändamål för vilket varor av samma slag i allmänhet används (17 § andra stycket KöpL). Med detta avses bland annat att varan ska ha allmän funktionsduglighet. Avviker varan från detta är den att anses som felaktig (17 § tredje stycket KöpL). Säljaren ansvarar för avvikelser från detta även om han var i god tro om bristen. I ditt fall rör det sig om en bil och då förutsätts givetvis för funktionsduglighet att bilen kan backa.Fel i vara som sålts med förbehåll om "befintligt skick"Det framgår inte av din fråga om det rör sig om en begagnad bil, men om så skulle vara fallet brukar utgångspunkten vara att varan säljs med förbehåll om "befintligt skick" eller liknande. Att varan säljs med ett sådant förbehåll innebär att säljaren friskriver sig från visst ansvar. Varan kan dock ändå anses felaktig om säljaren före köpet har underlåtit att upplysa köparen om ett sådant väsentligt förhållande rörande varans egenskaper eller användning som han måste antas ha känt till och som köparen med fog kunde räkna med att bli upplyst om, under förutsättning att underlåtenheten kan antas ha inverkat på köpet (19 § första stycket andra punkten KöpL). Det måste för att detta ska kunna bli gällande röra sig om ett väsentligt fel som säljaren haft vetskap om, det räcker inte att det är ett fel säljaren borde ha känt till. Att det i paragrafen sägs att det "måste antas" ger dock köparen viss bevislättnad i detta avseende.Att bilen inte kan backa måste anses vara ett väsentligt förhållande rörande bilens egenskaper. Utifrån din beskrivning av säljarens agerande förefaller det som han haft vetskap om att bilen är trasig. Jag förutsätter också att om du hade fått reda på att bilen hade detta fel så hade du inte genomfört köpet, vilket innebär att underlåtenheten att berätta om felet har inverkat på köpet.Köparens undersökningspliktKöparen får inte åberopa sådana fel som han måste antas ha känt till vid köpet (20 § första stycket KöpL). Om köparen före köpet undersökt varan får han inte som fel åberopa vad han borde lagt märke till vid undersökningen, om inte säljaren handlat i strid mot tro och heder (20 § andra stycket KöpL).Med att säljaren handlat i strid mot god tro och heder avses i första hand att denne aktivt försökt dölja något. Även att underlåta att tala om omständigheter som köparen i och för sig borde ha upptäckt kan i undantagsfall medföra att köparen kan åberopa omständigheten som fel. I NJA 2007 s. 86 skulle en privatperson köpa en sommarstuga där han uttryckt för säljaren att syftet med förvärvet var att få lugn och ro. Nära intill stugan låg en motocrossbana som gjorde att omgivningen drabbades av buller. Säljaren kände till bullret sedan tidigare. HD kom fram till att köparen utan nämnvärd svårighet kunnat ha upptäckt bullret och därför skulle köparen normalt inte kunna åberopa bullret som fel. Dock ansåg HD att säljaren förstått att köparen av sommarstugan var i villfarelse då köparen inte själv tog upp bullret. Säljaren hade också själv lagt ner aktivitet för att stoppa bullret och måste därmed förstått att en sådan uppgift kan vara avgörande för köparens beslut att köpa. HD ansåg därmed att säljaren istället för att upplysa köparen utnyttjat dennes okunskap.Enligt min bedömning är att bilen inte kan backa är något som du vid en undersökning egentligen borde ha upptäckt. Utifrån din beskrivning av säljarens beteende låter det dock som om han aktivt försökt dölja att bilen inte kan backa för dig. Även om det alltså skulle anses falla under din undersökningsplikt att se till att bilen kan backa så är omständigheterna lika ett sådant undantagsfall som i NJA 2007 s. 86 där säljaren ansågs ha utnyttjat köparens okunskap. I så fall kan felet i varan göras gällande även om det är något du borde ha upptäckt vid din undersökning.ÅtgärdandeOm varan är felaktig får köparen avkräva avhjälpande, prisavdrag eller häva köpet samt kräva skadestånd (30 § KöpL). Köparen av varan är skyldig att undersöka varan så snart som möjligt efter avlämnandet (31 § KöpL), vilket inte borde vara något problem eftersom du så snart efter genomfört köp upptäckte problemet. En reklamation av varan måste även ske inom skälig tid (32 § KöpL). När köparen reklamerar varan måste han inte ange vilken påföljd han vill göra gällande. Det räcker dock inte att i allmänna ordalag klaga på varan, utan det krävs att köparen förmedlar vilket fel han anser föreligger samt att han tänker hålla säljaren ansvarig. Eftersom du hörde av dig till säljaren omgående efter att du börjat köra bilen borde detta vara uppfyllt, beroende på vad som sas under samtalet. Annars skulle jag rekommendera dig att kontakta säljaren och förmedla detta så snart som möjligt.De påföljder som köparen har rätt att göra gällande är avhjälpande (34 § KöpL) med vilket avses att köparen har rätt att kräva att säljaren avhjälper felet utan kostnad för köparen om det kan ske utan oskälig kostnad eller olägenhet för säljaren. Köparen kan även, om inte säljaren kan eller inte inom skälig tid avhjälper felet, kräva prisavdrag (37 § KöpL). Om avtalsbrottet är av väsentlig betydelse för köpararen och säljaren insåg eller borde ha insett detta kan köparen även kräva att få häva köpet (39 § KöpL). Köparen har även under vissa förutsättningar rätt till ersättning för den skada han lider genom att varan är felaktig (40 § KöpL).SammanfattningJag kan inte ge dig ett helt säkert svar på din fråga då jag inte är insatt i alla omständigheter kring bilköpet. Utifrån de uppgifter du lämnat är dock min bedömning att fel föreligger i bilen du köpt eftersom den inte är funktionsduglig. Detta är ett väsentligt fel som säljaren verkar ha känt till och borde därför kunna göras gällande även om bilen skulle ha sålts med förbehåll om att den säljs i "väsentligt skick" eller liknande. Huruvida detta är ett fel du borde ha upptäckt när du undersökte bilen eller ej är en bedömningsfråga. Min uppfattning är att så skulle kunna vara fallet. Även om det är något du borde ha upptäckt vid din undersökning förefaller det som att säljaren utifrån din beskrivning agerat i strid mot god tro och heder, och då kan felet i varan ändå göras gällande.Jag skulle råda dig att kontakta säljaren och reklamera bilen genom att påpeka felet samt förmedla att du tänker hålla honom ansvarig, om du inte redan gjort detta, samt fundera över vilken typ av avhjälpande du skulle vilja ha. Om säljaren inte vill gå med på dina krav så finns alltid möjligheten att ta ärendet vidare vid en domstol. Skulle du i så fall vilja ha ytterligare juridisk rådgivning kan du komma i kontakt med våra jurister här.Jag hoppas att du fick svar på din fråga!Med vänlig hälsning

Kan man ha med sitt personnamn i ett varumärke?

2021-04-30 i Immaterialrätt
FRÅGA |Hej, finns det något form av undantag när det kommer till VML och URL om man vill registrera ett företagsnamn i PRV som inkluderar ens födelsenamn. Exempelvis om man heter Johan Braastad och vill registrera Braastads Vinprovning AB eller Braastads Cykelservice AB eller anses det renommésnyltande på Braastad som varumärke, även om man inte är verksam inom samma branch?
Sophia Engdahl |Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Jag förstår din fråga som att du undrar över om man kan registrera ett varumärke som inkluderar det egna efternamnet när ett annat varumärke redan finns registrerat med det namnet. Reglerna om varumärkesregistrering finns i varumärkeslagen, fortsättningsvis kallad VML. Du skriver det rör registrering av företagsnamn hos Patent- och registreringsverket (PRV). Det är endast varumärken som registreras hos PRV och inte företagsnamn. Företagsnamn registreras hos bolagsverket. Jag kommer därför fortsättningsvis utgå från att din fråga rör ansökan om varumärkesregistrering hos PRV.SärskiljningsförmågaEtt varumärke kan bestå av alla tecken som har särskiljningsförmåga och som tydligt kan återges i PRV:s varumärkesregister (1 kap. 4 § VML). För att ett varumärke ska kunna registreras krävs alltså att det har särskiljningsförmåga. Det anses det ha om det kan skilja varor eller tjänster som tillhandahålls i en näringsverksamhet från dem som tillhandahålls i en annan (1 kap. 5 § VML). Här görs en helhetsbedömning av om varumärket är ägnat att skilja innehavarens varor från andras. Man utgår här från "den relevanta målgruppen" och det är dennes uppfattnings som är avgörande för om varumärkes ska anses ha tillräcklig särskiljningsförmåga eller ej. Om varumärket avser varor eller tjänster som är riktade till konsumenter i allmänhet ska målgruppen normalt anses utgöras av en normalt informerad och skäligen uppmärksam genomsnitskonsument. Min bedömning är att de båda varumärkena du nämner skulle kunna ha tillräcklig särskiljningsförmåga.FörväxlingsbedömningenOm ett varumärke bedöms har särskiljningsförmåga kan det ändå finnas hinder mot registrering om varumärket är förväxlingsbart med en annan näringsidkares redan skyddade varumärke (2 kap. 8 § VML). Märken anses vara förväxlingsbara med varandra bara om de är så lika med varandra att de kan förväxlas och de ska som huvudregel också känneteckna varor av samma eller liknande slag. Förväxlingsbarheten ska bedömas med bakgrund av hur känt det äldre märket är på marknaden, de associationer båda märken framkallar och graden av likhet mellan varorna/tjänsterna. Vid bedömningen ska man utgå från en genomsnittskonsument av den aktuella varutypen som är normalt informerad och skäligen uppmärksam.Braastad som du nämner i ditt exempel är ett spritmärke. Enligt min bedömning vore det inte otänkbart att en skälig uppmärksam genomsnittskonsument skulle kunna förväxla "Braastads vinprovning" med Braastads eller tro att det finns någon typ av samröre då det ändå föreligger visst samband mellan de båda företagens produkter. Vad gäller "Braastads cykelservice" tror jag däremot att risken för förväxling är betydligt mindre då det inte över huvud taget skulle känneteckna varor av samma eller likande slag som det befintliga Braastads.Värt att nämna är även att då Braastad är ett rätt unikt efternamn krävs det att det, som i ditt exempel, är den som registrerar varumärket eller någon annan ägare i företaget som bär namnet. Ett varumärke får nämligen inte registreras om det innehåller eller består av något som är ägnat att uppfattas som någon annans egenartade efternamn med särskilt skydd, allmänt kända konstnärsnamn eller likartade namn (2 kap. 10 § p. 2 VML). Bär en ägare i företaget namnet är det inte någon annans namn och är därmed tillåtet att använda.Jag hoppas att du fick svar på din fråga!Med vänlig hälsning

Ärver särkullbarn sin styvförälder?

2021-05-25 i Efterarv
FRÅGA |Hej! Mina föräldrar har två gemensamma barn, jag och min syster. Därutöver har pappa ett särkullbarn. Nu har mamma avlidit. Hur kan vi förhindra att mammas tillgångar inte blir en del i särkullbarnets laglott den dagen pappa går bort?
Sophia Engdahl |Hej! Tack för du vänder dig till Lawline med din fråga!Jag förstår din fråga som att du undrar över hur det kommer bli med arvet efter din mor då din far avlider, samt om ditt halvsyskon på din fars sida kommer få ta del av arvet efter din mor. Reglerna om arvsrätt finns i ärvdabalken, fortsättningsvis kallas ÄB.Det framgår inte av din fråga huruvida dina föräldrar var gifta eller ej, men som din fråga är formulerad förefaller det som att så var fallet och att din far fått sitta kvar i vad som brukar kallas "orubbat bo". Jag kommer dock nedan redogöra både för vad som gäller om dina föräldrar var gifta och om de inte var det.Om dina föräldrar var giftaOm den avlidne vid dödsfallet var gift går efterlevande makens arvsrätt går före gemensamma barns arvsrätt (3 kap. 1 § första stycket ÄB).Gemensamma barns arvsrätt aktualiseras alltså först då även den efterlevande maken gått bort (3 kap. 2 § ÄB). Den efterlevande maken ärver då egendomen med fri förfoganderätt och de gemensamma barnen får en så kallad efterarvsrätt. Om din mor och far var gifta skulle alltså du och din syster få ert arv från er mor i form av en sådan efterarvsrätt då din far avlider.Efterarvet ska realiseras innan den efterlevande makens kvarlåtenskap ska fördelas. Hur stort efterarvet ska vara beräknas genom en kvot som räknas fram efter bodelningen mellan den avlidna makens dödsbo och den efterlevande maken. Kvoten får man fram genom att ställa arvet efter den avlidna maken som den efterlevande maken ska erhålla med fri förfoganderätt i relation till den efterlevande makens förmögenhet. När den efterlevande maken avlider används denna kvot för att avgöra hur mycket av dennes kvarlåtenskap som ska erhållas som efterarv efter den först avlidne maken.Beräkningen ser ut som följande:Kvoten= arvet efter den först avlidna maken /(den efterlevande makens egendom efter bodelning + arvet efter den först avlidna maken)Ex: De gemensamma barnen ska få 100 000 kr i arv efter sin mor, men makens arvsrätt går före. Maken har efter bodelning 150 000 kr i tillgångar. Efterarvets andel av makens tillgångar är då: 100 000 / (150 000 + 100 000) = 0,4 = 40 %De gemensamma barnen ska då när den efterlevande maken avlider som efterarv efter sin mor få ut 40 % av faderns tillgångar. Om faderns egendom ökar eller minskar innan han avlider ökar och minskar alltså även efterarvet i motsvarande mån.Det efterarv du och din syster har rätt till efter er mor, som er far har ärvt med fri förfoganderätt i egenskap av efterlevande make, ska alltså fördelas innan din fars arv fördelas. Efterarvet efter er mor kommer inte ditt halvsyskon få tal del av. Det är bara din fars egna arv, viket utgörs av vad som kvarstår efter efterarvet delats ut till dig och din syster, som hans särkullbarn kommer få ärva ur. Om er far inte har upprättat något testamente kommer hans kvarlåtenskap fördelas jämt mellan hans bröstarvingar (2 kap. 1 § andra stycket ÄB), och du, din syster och ert halvsyskon kommer alltså ärva en tredjedel av hans kvarlåtenskap var.Om dina föräldrar inte var giftaOm din mor inte upprättat ett testamenteOm dina föräldrar inte var gifta och din mor inte upprättat något testamente har din far inte någon lagstadgad rätt att ärva din mor, utan det är då du och din syster som ska ärva hela hennes kvarlåtenskap (2 kap. 1 § första stycket ÄB). Du och din syster som är din mors bröstarvingar ärver då var sin lika stor del av hennes kvarlåtenskap (2 kap. 1 § andra stycket ÄB). Detta är vad som kallas arvslott. Eftersom din fars särkullbarn inte är en bröstarvinge till din mor ärver hen i detta scenario inte din mor alls.Om din mor har upprättat ett testamente till förmån för er farUtifrån din fråga låter det som att din far kommer ärva er mor innan ni ärver. För relationer där parterna ej är gifta finns ingen rätt för efterlevande partner att "sitta kvar i orubbat bo". För att din far i så fall ska få ärva din mor krävs att din mor upprättat ett testamente till förmån för din far. Din mor har rätt att förordna över sin kvarlåtenskap genom ett testamente, men det finns vissa begränsningar i denna rätt. Barn till den avlidne är nämligen berättigade till något som kallas laglott. Barnens laglott utgörs av halva arvslotten (7 kap. 1 § ÄB). Eftersom du och din syster är din mors enda bröstarvingar motsvarar er arvslott hälften av er mors kvarlåtenskap och er laglott således en fjärdedel av er mors kvarlåtenskap.Om det är så att er mor upprättat ett testamente till förmån för er far så att han ärver hela hennes kvarlåtenskap har du och din syster möjlighet att påkalla jämkning av testamentet inom sex månader från att ni fått ta del av det för att begära ut er laglott (7 kap. 3 § ÄB). Om ni gör detta kommer ert halvsyskon inte kunna ta del av era laglotter, utan de utgör ert arv från er mor. Resterande del av kvarlåtenskapen har er mor dock haft frihet att förordna över och kommer tillfalla er far. Någon efterarvsrätt finns inte om parterna inte är gifta. När er far avlider kommer arvet efter honom, inklusive vad han ärvt från er mor, fördelas mellan hans bröstarvingar, det vill säga även med ert halvsyskon. Skulle ni vilja förhindra detta skulle din far behöva upprätta ett testamente som säger att du och din syster ska ärva den delen av kvarlåtenskapen. Ett sådant testamente är dock bara giltigt i den mån det inte inskränker på ert halvsyskons rätt till laglott efter er far.SammanfattningOm din mor var gift med din far: Fördelningen av efterarvet efter din mor sker separat mellan dig och din syster som var hennes bröstarvingar och kommer ej tillfalla ert halvsyskon. Efterarvets storlek beräknas med hjälp av en kvotsats. När efterarvet efter din mor fördelats kvarstår vad som utgör din fars kvarlåtenskap. När din far avlider ska detta fördelas jämt mellan dig och dina syskon, om han inte upprättat ett testamente som säger något annat.Om din mor inte var gift med din far: Om inget testamente var upprättat ärver du och din syster hela din mors kvarlåtenskap direkt. Om ett testamente till förmån för din far var upprättat finns ingen efterarvsrätt för er utan även ert halvsyskon kommer ärva ur er fars kvarlåtenskap när han avlider, där alltså även arvet från er mor ingår. För att undvika detta kan ni jämka testamentet och begära ut era laglotter. Er far kan även upprätta ett testamente till förmån för dig och din syster, så länge det inte inskränker på hans särkullbarns laglott.Jag hoppas att du fick svar på din fråga!Med vänlig hälsning

Vad händer om säljaren går i konkurs innan leverans av varan skett?

2021-05-24 i Konkurs
FRÅGA |Hej! har en fråga angående konkurs/köp mellan näringsidkare. Bilfirma A säljer 2 st bilar till bilfirma B, de är specialbeställda med specifik prestanda och utrustning. Båda är betalda men ännu inte levererade. Båda bilarna är tillverkade men Bilfirma B hinner gå i konkurs innan leverans görs. Hur ser det ut angående B:s rätt här till bilarna eller pengarna?
Sophia Engdahl |Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!I din fråga skriver du att det är bilfirman B som går i konkurs, det vill säga förvärvaren av bilarna. I så fall omvandlas bilfirma B till ett konkursbo. I konkursboet ingår bolagets alla tillgångar och skulder, och även bilarna kommer alltså ingå som en tillgång i bilfirma B:s konkursbo. Fortsättningsvis kommer jag besvara vad som händer om bilfirma A går i konkurs innan leverans av bilarna skett, då jag misstänker att det är vad din fråga egentligen avsåg.Reglerna om konkurs finns i konkurslagen (KL) och utsökningsbalken (UB). Jag kommer fortsättningsvis utgå från att äganderätten till bilarna övergått från bilfirma A till B i och med förvärvet.Sakrättsligt skyddTill ett konkursbo räknas bland annat all utmätningsbar egendom som tillhörde gäldenären när konkursbeslutet meddelades (3 kap. 3 § första stycket KL). Med att egendomen ska ha tillhört gäldenären (här Bilfirman A) avses att det är gäldenärens egna tillgångar som ska utgöra konkursboet. För sådan egendom som finns hos gäldenären vid konkursutbrottet tillämpas dock en presumtion om besittarens äganderätt: det presumeras att gäldenären är ägare till lös egendom i dennes besittning om det inte framgår att egendomen tillhör någon annan (4 kap.18 § UB).Bilarna finns här hos A, och för att B då ska kunna bryta presumtionen om besittarens äganderätt och kunna undanta bilarna ur A:s konkurs krävs att bilarna får sakrättsligt skydd. För vad som här är aktuellt innebär det att man får bättre rätt till egendomen än gäldenärens borgenärer. Det kallas att man får borgenärsskydd. Har man sakrättsligt skydd till egendom i form av borgenärsskydd får man får separationsrätt till egendomen, vilket innebär att man får undanta egendomen från gäldenärens konkurs så att den inte ingår i dennes konkursbo.Sakrättsligt skydd till lös egendom som finns kvar hos säljarenSakrättsligt skydd i säljarens konkurs erhålls på olika vis beroende på vilken typ av vara det rör sig om samt om förvärvaren är en näringsidkare eller en privatperson. För både privatpersoner och för näringsidkare krävs dock för lös egendom att det rör sig om ett individuellt bestämt föremål som är identifierbart. Bilarna uppfyller detta krav.Avtalsprincipen och traditionsprincipenFör privatpersoner tillämpas något som kallas avtalsprincipen (49 § konsumentköplagen), vilken innebär att köparen får skydd mot säljarens borgenärer direkt genom avtalet. Detta gäller även för vissa egendomsslag, exempelvis för immaterialrättigheter.För näringsidkare som förvärvat lös egendom gäller inte avtalsprincipen utan något som kallas traditionsprincipen istället. Med detta avses i första hand att tradition av egendomen ska ha ägt rum, alltså att besittningen ska ha övergått från säljaren till köparen. Tradition kan även ske om egendom kvarlämnas hos säljaren men säljaren blir avskuren rådighet över egendomen, till exempel genom att köparen monterar ett nytt lås på egendomen. Bilar är lös egendom. Eftersom bilarna i det här fallet är kvar hos bilfirma A har något besittningsövergång inte skett. Du nämner inte heller att något rådighetsavskärande ägt rum. Sakrättsligt skydd från bilfirman A:s borgenärer kan alltså inte erhållas genom tradition.Registrering enligt lösöresköpslagenYtterligare ett sätt att få sakrättsligt skydd är registrering enligt lösöresköpslagen. Har man registrerat sitt förvärv enligt lösöresköpslagen får man separationsrätt till egendomen även om den är kvar hos gäldenären då konkurs utbryter. Av din fråga framgår inte att någon sådan registrering har skett. Sakrättsligt skydd kan inte uppnås heller på detta vis.Bilfirma B har alltså inte genomfört något sådant sakrättsligt moment som krävs för att erhålla sakrättsligt skydd och kommer därför inte få separationsrätt till bilarna i bilfirma A:s konkurs.Oprioriterad fordranOm separationsrätt saknas erhåller köparen, som blir en borgenär till säljaren, en oprioriterad fordran i säljarens konkurs. Med detta avses att köparen får en fordran utan förmånsrätt och alltså blir en av de borgenärer som får betalt sist i gäldenärens konkurs efter att borgenärer med särskild och allmän förmånsrätt fått betalt. Utsikterna för att få en sådan fordran betald kan vara dåliga då det inte är säkert att konkursboet i det skedet har några medel kvar.SammanfattningFör att en näringsidkare ska få separationsrätt till egendom som kvarlämnats hos en säljare som sedermera går i konkurs krävs dels att egendomen är individuellt bestämd och identifierbar, samt att ett sakrättsligt moment i form av tradition eller registrering enligt lösöresköpslagen vidtagits. Här verkar varken tradition eller någon sådan registrering ägt rum. Bilfirma B kommer således inte få separationsrätt för bilarna i bilfirma A:s konkurs utan får istället en oprioriterad fordran.Jag hoppas att du fick svar på din fråga!Med vänlig hälsning

Hur ser arvsrätten ut om ett barn dör?

2021-05-19 i Arvsordning
FRÅGA |Hej, Jag är en mamma till en son som är 27 år. Han är sjuk och har inte lång tid kvar. Han har ingen sambo eller barn. Han har en halvbror till samma pappa. Pappan lever inte. Jag undrar hur arvet ser ut?
Sophia Engdahl |Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! Jag beklagar din sons sjukdom.Reglerna om arvsrätt finns i ärvdabalken (ÄB). Jag kommer fortsättningsvis utgå från att din son inte upprättat något testamente.Om den som avlidit inte skrivit ett testamente är det den avlidnes närmaste släkt som ska ärva. Hur arvet fördelas regleras i olika arvsklasser och det är den första arvsklassen som i första hand ska ärva den avlidne. Den första arvsklassen utgörs av den avlidnes barn (2 kap. 1 § första stycket ÄB). Eftersom din son inte har några barn går arvet istället vidare till den andra arvsklassen, som består av arvlåtarens föräldrar, och om dessa är avlidna, den avlidnes syskon (2 kap. 2 § ÄB). Det är alltså egentligen du och din sons far som, om er son avlider, ska dela på hans kvarlåtenskap. Hans far är dock inte vid livet och den del av din sons arv som skulle ha tillfallit hans far tillfaller då istället hans halvbror.Enligt något som kallas stirpalgrundsatsen så ärver varje gren inom en arvsklass en lika stor del av kvarlåtenskapen (2 kap. 1 § andra stycket). Om din son inte upprättat något testamente är det alltså du och din sons halvbror som kommer ärva honom och ni kommer göra det till hälften var.Jag hoppas att du fick svar på din fråga!Med vänlig hälsning

Vad kan man få för påföljd för narkotikainnehav för eget bruk?

2021-04-30 i Narkotikabrott
FRÅGA |Hej blev tagen av polisen med omkring 1,5g kokain, har ingen anning om hur mycket utblandat det var. Fick åka till polisstationen och ha förhör samt lämna drogtest. Jag erkände till att det var för eget bruk samt att jag kommer vara positiv på testet. Polisen sa att detta skulle leda till böter. Men finns det chans att jag får fängelse? Är 19 år och är aldrig tidigare straffad uppskattar svar
Sophia Engdahl |Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Jag förstår din fråga som att du undrar över vad påföljden för innehav av narkotika kan tänktas bli. Reglerna om narkotikabrott finns i narkotikastrafflagen (NSL) och reglerna om påföljdsbestämning i brottsbalken (BrB).StraffskalanInnehav av narkotika för eget bruk är kriminaliserat och har en straffskala som sträcker sig från fängelse i 14 dagar till tre år (1 § NSL). Narkotikabrott kan docka anses vara ringa bland annat med hänsyn till mängden narkotika, och då är straffskalan böter eller fängelse i högst sex månader (2 § NSL). Vad gäller bland annat kokain har det i förarbetena uttalats att de inte bör bedömas som ringa annat än vid enstaka innehav av en mycket obetydlig mängd (prop. 1992/93:142 s. 16 f.). HD ansåg i NJA 2008 s. 653 att innehav av 0,73 g kokain var att bedöma som narkotikabrott av normalgraden. Sannolikt kommer ditt innehav alltså inte att bedömas som ringa narkotikabrott.StraffvärdetNär man bestämmer påföljd för ett brott tar man hänsyn till brottets straffvärde som ska fastställas inom brottets straffskala (29 kap. 1 § BrB). Det är svårt att göra en uppskattning av vad straffvärdet för ditt narkotikabrott kan tänkas vara, men eftersom det rör sig om en förhållandevis liten mängd narkotika du innehaft enbart för eget bruk så bör det vara relativt lågt. Du var även 19 år då du begick brottet och om någon begått brott före 21 års ålder ska detta särskilt beaktas vid straffmätningen, vilket också talar för ett lägre straffvärde (29 kap. 7 § BrB). Det finns då också möjlighet att döma ut lindrigare straff än vad som är föreskrivet för brottet (29 kap. 7 § 1 st). För narkotikabrott av normalgraden är det lägsta föreskrivna straffet fängelse i 14 dagar, vilket är det lägsta fängelsestraff som kan dömas ut i Sverige (26 kap. 1 § 2 st BrB). Ett lindrigare straff skulle då vara böter.PåföljdVid val av påföljd finns en presumtion mot fängelse, man ska alltså hellre välja en lindrigare påföljd (30 kap. 4 § BrB). Det finns ett antal omständigheter som kan bryta denna presumtion mot fängelse: brottslighetens straffvärde, brottslighetens art och återfall. Straffvärdet kommer i ditt fall som ovan nämnt antagligen vara lågt, när det rör om innehav av en förhållandevis begränsad mängd kokain för eget bruk rör det sig sannolikt inte heller om ett artbrott, även om narkotikabrott anses vara allvarliga. Du skriver även att du inte tidigare begått brott. Presumtionen mot fängelse borde därför fortsatt gälla. Om man begår brott efter man har fyllt 18 men innan man fyllt 21 är möjligheten att döma ut fängelse dessutom ännu snävare. Fängelse får då utdömas endast om det med hänsyn till gärningens straffvärde eller annars finns särskilda skäl för det (30 kap. 5 § 2 st BrB).Min bedömning är att med hänsyn till din ålder, då du är tidigare ostraffad och då det enbart rör sig om en förhållandevis liten mängd narkotika avsedd för eget bruk så är det troligt att påföljden enbart kommer bli böter. Detta beror dock på straffvärdet, vilket jag har svårt att uttala mig närmare om eftersom jag inte känner till övriga omständigheter kring brottet. Skulle det vara så att domstolen inte anser det aktuellt att föreskriva ett lindrigare straff än vad som anges i straffskalan för narkotikabrott av normalgraden kommer du sannolikt inte dömas till fängelse oavsett utan till villkorlig dom eftersom det krävs särskilda skäl för att döma till fängelse då du är under 21 (27 kap. 1 § BrB). Den villkorliga domen brukar i så fall förenas med dagsböter (30 kap. 8 § BrB).Jag är ledsen att jag inte kan ge dig ett mer exakt svar men hoppas att du har fått lite vägledning kring din fråga!Med vänlig hälsning