Brottsligt att köra på framförvarande bil och sen köra därifrån?

2021-10-27 i Trafikbrott
FRÅGA |Hej, jag var ute och körde bil i helgen då en irriterande förare körde väldigt sakta framför mig. Den här föraren irriterade mig i flera mil och tillslut fick jag nog så gasade jag på lite och råkade hamna för nära bilen och sedan tvärnitade bilen framför mig, utan anledning, och vi kolliderade. Jag såg sedan att bilen som jag kolliderade med gick sönder ganska rejält baktill men föraren verkade okej. Men eftersom jag kör en ganska gammal bil brydde skadan så jag körde därifrån utan att lägga större värdering i det. Jag undrar ifall jag kan bli straffad för detta? Föraren verkade okej.
Sara Pedersen |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! Jag tolkar dig som att du har kört på framförvarande bil på grund av dennes inbromsning, och att du sedan körde därifrån efter en kontroll om föraren var okej, och nu undrar du om du kan ha gjort dig skyldig till något brott. Kan du ha gjort dig skyldig till något brott?Huvudregeln är att en förare ska framföra sitt fordon på ett trafiksäkert sätt. Detta innefattar att föraren ska hålla ett trafiksäkert avstånd till framförvarande fordon. Hur långt avståndet bör vara, utgår från de enskilda omständigheterna i situationerna, och det går inte direkt säga något mer specifikt om detta mer än den generella tresekundersregeln. Omständigheter som påverkar hur långt avståndet bör vara är väglag, trafikförhållanden, hastighet, väder och liknande. Utgångspunkten är att avståndet till framförvarande fordon ska anpassas så det inte finns risk för att man kör på fordonet om denne bromsar eller saktar in (3 kap. 2§ trafikförordningen). Detta innebär dock inte att framförvarande bilen inte kan anses vållande till skada, om denne för sitt fordon på ett trafikosäkert sätt. Fokus för svaret på denna fråga är sannolikt kring varför framförvarande fordon bromsade, och hur nära du låg. Har du legat alldeles för nära, spelar anledningen till inbromsningen sannolikt mindre roll. Min erfarenhet är att det är vanligt att bakomliggande förare presumeras brustit i sitt ansvar, och därmed man föreläggas straffansvar i form av böter. Mycket ansvar läggs på bakomvarande fordon. Det krävs ju såklart att bilisten polisanmäler händelsen, om polisen inte kom till platsen. Om din färd dessutom varit vårdslös och om du i väsentlig mån brustit i din omsorg, förorsakat trafikolyckan, låt säga att du exempelvis hållit på med telefonen, gör en farlig omkörning eller kör väldigt fort, kan du istället för ovan brott dömas för vårdslöshet i trafik (1§ lag om straff för vissa trafikbrott). Bedömningen görs utifrån om du gjort ett medvetet risktagande, som är klandervärt, mot bakgrund av trafikförhållandena, gällande regler på den vägen och liknande omständigheter. Att du kört från platsen skulle också kunna utgöra ett brott, beroende på omständigheterna. Här spelar det ingen roll om du hade skuld till gärningen eller inte, utan om en trafikant haft del i en trafikolycka, lämnat olycksplatsen, och på så sätt undandrar sig sitt ansvar att medverka till att de åtgärder som olyckan föranleder, kan göra sig skyldig till brottet smitning (5§ lag om straff för vissa trafikbrott). Detta är en mer komplex bestämmelse än bötesbrottet att man inte hållit avstånd till framförvarande bil. Att dömas till ansvar för detta brott förutsätter att det finns ett ansvar att utföra någon åtgärd i samband med olyckan. Enligt lag ska en person som varit med i en olycka, stanna kvar på platsen, hjälpa skadade, medverka till att lösa olyckan, uppge namn och adress och lämna upplysningar för eventuella försäkringsomständigheter och likande (2 kap. 8§ trafikförordningen). Ansvaret innefattar dock inte en skyldighet att anmäla olyckan till polisen, och inte heller ansvar om det inte finns något att göra vid olyckan, eller om det kan lösas senare. Detta är dock ett ganska restriktivt utrymme att lämna olycksplatsen, och handlar främst om man kanske står på ett dåligt ställe som inte är lämpligt att stanna på, eller om det inte fans någon person på platsen att hjälpa eller liknande. Sannolikt kan det krävas av dig att du går ur bilen och kontrollerar så att den andra personen mår bra, och inte bara i förbikörningen konstaterar detta. Du ska också lämna försäkringsuppgifter till personen så försäkringsbolagen kan lösa en tvist för skadorna på era respektive bilar. Sammantaget finns det en risk att du kan ha gjort dig skyldig till brott genom ditt agerande, dels genom att köra på bilen på grund av för kort avstånd, dels om du lämnat olyckan utan att uppfylla ditt ansvar att kontrollera om åtgärder behövde företas. Dessa omständigheter beror såklart på de enskilda förhållandena vid tillfället. Förutsättningarna för att du också skulle kunna dömas för brott, är dels att någon polisanmälde händelse, dels att det också går att bevisa vad som hänt. Där talar skadorna på bilarna och den andra förarens uppgifter såklart till din nackdel, men om du har skäl som talar för den andra förarens medvållande och liknande, kan det avta ditt ansvar. Straffet för smitning är dagsböter eller fängelse högst sex månader, straffet för otillräckligt avstånd till framförvarande bil är penningböter, eller om du istället gjort dig skyldig till vårdslöshet i trafik, kan straffet bli dagsböter istället.Jag hoppas du fått någon vägledning i dina frågor, och du är välkommen att återkomma till oss om du har ytterligare frågor!Vänligen,

Jaktlicens återkallad

2021-09-28 i Trafikbrott
FRÅGA |Hej!Jag har kört bil med indraget körkort och blev stoppad, detta blev då grovt trafikbrott, någon månad senare kom polisen och hämtade mina jaktvapen och jag fick sedan ett brev där man ansåg att jag ej längre var lämplig som jägare och man ville dra in mina licenser, jag överklagade polisens beslut till förvaltningsrätten där jag också fick ett negativt besked, nu ska jag överklaga till kammarrätten, vet ni om det finns prejudikat på likn. fall eller var jag kan finna sådan information?Med tack på förhand.Med Vänlig Hälsning
Sara Pedersen |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Jag tolkar det som att du på grund av ett trafikbrott fått indraget körkort, och att polisen med anledning av detta omhändertagit dina jaktvapen och vill återkalla din jaktlicens, och nu undrar du om det finns något stöd för din sak och liknande rättsfall. Lagstödet för att återkalla vapenlicens Av din fråga framgår inte mer specifik på vilken grund din vapenlicens begärs återkallad, men jag misstänker att det är med stöd av reglerna om olämplighet. Polisen får återkalla vapenlicens om tillståndshavaren har visat sig vara olämplig att inneha skjutvapen (6 kap. 1§ vapenlagen). Olämplighet kan föreligga främst om man i hanteringen av vapnet brustit i lämplighet, exempel om man har använt vapnet vid brott, vårdslös vapenhantering i samband med jakt eller liknande, bristande uppsikt över vapnet i samband med transport. Olämpligheten kan också bestå i att man på annat sätt brustit i sitt omdöme eller pålitlighet, exempelvis vid annan allvarlig brottslighet. Bedömningen ska dock göras i varje enskilt fall. För mindre allvarlig brottslighet kan upprepad brottslighet eller andra omständigheter som utgör tecken på att man inte kan leva upp till krav på omdöme, laglydnad och pålitlighet, utgöra grund för återkallelse. Även psykisk eller fysisk sjukdom kan utgöra grund för återkallelse.Rättsfall Brott kan alltså utgöra en grund för återkallelse, och det krävs inte att vapnet använts till brott, så även trafikbrott kan utgöra grund för återkallelse. Jag har lite svårt för att tolka vilket brott du gjort dig skyldig till, men så som jag tolkar det så gäller det grov olovlig körning. Jag kommer här försöka redovisa olika rättsfall som tar sikte på specifikt trafikbrott, men även andra rättsfall för att demonstrera omständigheter som domstolen fäster vikt vid, vid bedömningen. Jag kan dock redan nu nämna att jag inte hittat något rättsfall som reglerar just upprepad olovlig körning. Ett rättsfall som gällde rattfylleri slutade i att återkallelse inte skedde, med hänvisning till att personen utan anmärkning innehaft och använt skjutvapen under lång tid, och att det därför fanns anledning att anta att han ändå skulle kunna använda vapen med omdöme och ansvar (RÅ 1983 2:99 I och II).I ett annat rättsfall hade en person omhändertagits enligt LOB och misstänktes för ringa misshandel, men detta ansågs då inte vara tillräckliga skäl för att återkalla vapenlicensen, bland annat på grund av ett tidigare nyktert beteende, att det förflutit lång tid mellan händelsen och återkallelsen, och att socialkontoret hade uttalat att det inte fanns något särskilt som tydde på att personen skulle vara misskötsam i nykterhetshänseende (RÅ1989:17).I ett tredje rättsfall, poängteras dock att upprepade omhändertaganden enligt LOB kan leda till att det finns anledning att återkalla vapentillståndet (RÅ 1991:34). I nyare rättspraxis har man dock betonat att om man gör sig skyldig till grovt rattfylleri, ska detta i sig utgöra en stark grund för olämplighet och återkallelse, om det inte finns omständigheter som talar i en annan riktning (HFD 2011:84 I). I målet dömde kammarrätten till tillståndshavarens fördel, på grund av att bakgrunden till alkoholkonsumtionen inte ansågs utgöra risk för missbruk, endast var tillfällig, att han avhållit sig från alkohol efter brottet. Detta överklagades dock, och högsta instans ändrade detta och hänvisade till att vapentillstånd ska beviljas restriktivt och återkallelse ska ske när återkallelsegrund föreligger. Det finns alltså en sträng syn på just grovt rattfylleri. I ett rättsfall (RÅ 1984 2:74) misstänktes personen för vårdslöshet i trafik, rattfylleri och grov olovlig körning, och fick på dessa brottsmisstankar jaktlicensen återkallad då han ansågs olämplig att inneha licens. Liknande blev utgången i ett annat rättsfall (RÅ 1985 Ab 96), där misstankarna också var vårdslöshet i trafik, rattfylleri och olovlig körning, där domstolen påpekade att bara misstankarna i sig utgör anledning att ifrågasätta lämpligheten. Ett rättsfall som handlade om persons olämplighet med hänvisning till dom om sexuellt ofredande (Kammarrätten i Stockholms dom 2018-04-20, mål 6813-17). Domstolen sade att trots att brotten var upprepande, låg det längre tillbaka i tiden och ansågs vara mindre allvarliga så att brotten till sin natur och antal inte når upp till graden av olämplighet som krävs. De hänvisar även till ett annat rättsfall (HFD 2015 s.20) och betonar att återkallelse inte ska utgöra en bestraffning, eller syfta att avskräcka folk från vissa handlingar, utan en bedömning om olämplighet. Ett annat rättsfall rörde en person som dömts för ofredande och grov olovlig körning (Kammarrätten i Stockholms dom 2018-05-08, mål 431-18).De resonerade så att brotten i sig föranledde viss oro för personens lämplighet, men brotten i sig är inte så allvarliga till sin art, och kan inte heller sägas röra sig om upprepad brottslighet, så att det skulle föranleda återkallelse. Rikspolisstyrelsens allmänna råd I Rikspolisstyrelsens allmänna råd (RPSFS 2009:13 FAP 551-3) kap. 18, finns vissa föreskrifter om återkallelse av vapentillstånd. Det finns där en uppräkning av brott som typiskt sett anses utgöra grund att överväga lämpligheten, där brott mot jaktlagen, våldsbrott, narkotikabrott och grovt rattfylleri bland annat räknas upp. Även misskötsamhet i hanteringen av vapen, missbruksproblem och allvarliga sjukdomar kan utgöra grunder. Andra omständigheter som kan utgöra grund för att återkalla vapentillstånd är om man dömts för allvarlig brottslighet, så som våldsbrott, eller annat hänsynslöst eller kränkande beteende mot personer. Även vid ett flertal mindre allvarliga brott och förseelser kan utgöra skäl för återkallelse, om det är ett tecken på att vapeninnehavaren inte kan anses uppfylla kraven för omdöme, laglydnad och pålitlighet. Om det står klart att gärningen ar en engångsföreteelse, och en person i övrigt är nykter och skötsam, ska licensen som utgångspunkt inte återkallas. Bedömningen ska grundas på en helhetsbedömning av samtliga omständigheter i det enskilda fallet.ErinranI förarbetena till vapenlagen ges utrymme för att Polismyndigheten kan ge en erinran istället för att återkalla vapentillstånd. En sådan innebär egentligen en tillsägelse med anvisning på beteende, och kan användas bland annat om olämpligheten ger uttryck för en engångsföreteelse. Sammanfattning och rådI min efterforskning har jag inte hittat något rättsfall gällande olovlig körning, som föranlett att jaktlicensen återkallas. I de fall det kommit på tal, har brottet begåtts tillsammans med andra typer av brott, men inte denna kombination har heller lett till återkallelse av licensen. Jag har dock inte hittat något rättsfall som handlar om upprepad olovlig körning enbart. Detta kan i sig kanske tala för att det inte är en gärning som vanligtvis föranleder återkallad licens i sig, utan de övervägande fallen handlar om missbruksrisker och omdömeslös vapenhantering. Min sammantagna bedömning är att enbart att du gjort dig skyldig till upprepad olovlig körning inte borde föranleda din olämplighet, men denna bedömning gör ju domstolen utifrån alla omständigheter kring din person och brotten. Mindre allvarliga brott som upprepats kan föranleda återkallelse enligt Rikspolisstyrelsen allmänna råd. De flera rättsfall handlar om olämplighet i nykterhetshänseende, där det finns risk att personen har ett missbruk av något slag, som gör att man inte är lämplig att inneha vapen. Det kan även vara tillfällen då man i sin hantering av vapnet brustit i sitt omdöme. Jag vet tyvärr för lite om dina omständigheter för att ge några konkreta råd, men jag ska ändå betona vissa omständigheter som jag i min utredning uppfattat som avgörande. Om du generellt inte har något missbruksproblem är det en viktig utgångspunkt. Vad som också kan tala till din fördel är att brotten i sig inte är särskilt allvarliga till sin art, men omständigheterna kring det kan påverka bedömningen av detta, exempelvis om det föranlett en olycka. Du kan också hänvisa till Rikspolisstyrelsens allmänna råd, där trafikbrott av detta slag inte räknas upp, och att rättsfall har behandlat olovliga körningar där bedömningen gjorts att brottet i sig inte räcker för återkallelse. Om det gått lång tid sedan domen eller gärningen kan detta också tala till din fördel Du måste alltså helt enkelt betona flera omständigheter som utifrån en helhetsbedömning medför att du inte framstår som olämplig, och att du utifrån en helhetsbedömning inte anses omdömeslös eller tveksam i laglydighet och pålitlighet kring din vapenhantering. Jag beklagar att jag inte hittat något prejudicerande rättsfall som avhandlat ett ärende liknande din situation, men det i sig är också en utgångspunkt. Hoppas du i alla fall har fått någon vägledning i din situation! Önskar du vidare hjälp eller förtydligande är du välkommen att återkomma till mig, eller om du önskar att komma i kontakt med vår juristbyrå som kan titta närmare på ditt ärende eller företräda dig i Kammarrätten. Jag nås för ändamålet på sara.pedersen@lawline.se Vänligen,

Kränks min arvsrätt av att min far givit gåva

2021-09-20 i Förskott på arv
FRÅGA |Hej, mina föräldrar har bott i en bostadsrätt, min mor dog för 12 år sen, min far gav bort lägenheten till min bror i 2015, det finns ett gåvobrev och min far har skrivit ett testamente, han dog nu i sommar.1. Vi är 4 syskon.2. Lägenheten är värd 1,2 mill.3. Vad är min lagliga rätt till å ärva något av lägenhetens värde?4. Kan han ge bort mitt arv efter min mor?5. Kan han ge bort mitt arv efter honom?6. Vad kan jag göra för att arvet blir riktigt ?mvh
Sara Pedersen |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Jag har tidigare besvarat en liknande fråga till dig, och hänvisar i stora drag tillbaka till detta svar. Jag ska kort bemöta de omständigheter du lyfter nu. Svaret på dina frågor styrs dels av hur stor behållningen i din fars bo är vid hans bortgång, för att kunna utreda din arvslott och laglott, dels av värdet av gåvan när den gavs.Gåvobrev – formkravJag förstår dig nu som att det finns ett gåvobrev upprättat av din far till din bror. I första hand måste detta gåvobrev uppfylla formkraven, för att ens vara giltigt. Det finns vissa speciella formkrav för gåva av bostadsrätt. Gåvobrevet ska upprättas skriftligen och undertecknas av båda parterna, och specificerade uppgifter om vilken bostadsrätt som överlåts (6 kap. 4§ bostadsrättslagen). Det ska också tydligt framgå av handlingen att överlåtelsen utgör en gåva. Om dessa krav inte är uppfyllda, är gåvan inte giltig på den grunden. Betydelsen av testamentetDet är svårt för mig att säga hur testamentet kommer påverka omständigheterna, då jag inte vet vad det säger. Men huvudregeln är att barnen delar lika på kvarlåtenskapen om inte testamente finns. Finns testamente kan barnens arvslotter inskränkas, upp till laglotten (halva arvslotten). Om efterlevande make ger bort kvarlåtenskap från första avlidnaUtgångspunkten som i tidigare svar angivits, är att din far ärvt era delar av er mors arv med fri förfoganderätt. Han får alltså använda upp dessa pengar om han vill det. Men ger han bort det så att era kvarlåtenskapen minskar i väsentlig mån, ska gåvan räknas av din brors avslott, och annars återgå (3 kap. 3§ ÄB). Här finns alltså ett utrymme att återbära gåvan om den är större än din brors arvslott, men då det gått mer än fem år sedan gåvan gavs, har du förlorat denna rätt att klaga. Förskott på arv?Om gåvohandlingen är formenligt upprättad, kan reglerna om förskott på arv bli aktuella i ditt fall. När en förälder i livet ger bort en gåva till sin bröstarvinge, ska denna gåva presumeras utgöra ett förskott på dennes arv (6 kap. 1§ ÄB). Detta innebär att vissa avräkningsregler aktualiseras för barnet som tagit emot gåvan, vilket medför att gåvans värde ska räknas av dennes arvslott när arvet senare beräknas. Detta innebär alltså att när din far nu gått bort i sommar, och era respektive arvslotter ska beräknas, ska gåvan avräknas först på arvet efter er mor, och sedan på arvet efter er far om arvet efter er mor inte täcker hans del. För att beräkna detta ska gåvas värde vid gåvotillfället (6 kap. 3§ ÄB), läggas till din fars kvarlåtenskap, och utifrån detta dela hela kvarlåtenskapen lika på 4, om det inte finns testamente som säger annat (6 kap. 5§ ÄB). Om då denna fördelning utfaller så att gåvans värde är större än din brors arvslott, så får han ingenting av er fars arv, utan det ska delas lika mellan resterande tre syskon. Det framgår alltså uttryckligen av lagen att din bror inte är skyldig att återbära gåvan om det överstiger hans arvslott, såvida det inte föreskrivits i gåvohandlingen eller testamentet (6 kap. 4§ ÄB). Detta innebär att du inte kan få del av bostadsrättens värde direkt, utan indirekt istället genom att du får större del av kvarlåtenskapen. När en gåva ges till ett barn, presumeras detta vara ett förskott på arv, men denna presumtion kan brytas. Har exempelvis din pappa i gåvohandlingen uppgett att gåvan inte ska utgöra ett förskott på arv, så ska den inte räknas som det heller och då aktualiseras inte heller dessa avräkningsregler. Rätten till arvslotten kan också här påverkas av vad testamentet säger, då är det istället laglotten som ska täckas och inte arvslotten.Kränker gåvan laglotten?Om gåvan dessutom kränker din laglott, inträder det förstärkta laglottsskyddet. Om din pappa i sin livstid givit bort egendom i syfte att ordna succession, ska din brors arvslott sättas ned motsvarande gåvans del, och om gåvan är mer värd, ska den återbäras eller så får din bror betala tillbaka en del av värdet (7 kap. 4§ ÄB). Om testamentet dessutom föreskriver pengar till din bror, ska förskottet avräknas även denna del (7 kap. 2§ ÄB). För att bedöma om din laglott har kränkts, så gör man precis som ovan, lägger till värdet av gåvan till din fars kvarlåtenskap, och delar det på fyra. Då får man ut era respektive arvslotter. Du har dock inte alltid rätt till din arvslott, utan som lägst din laglott. Alltså delar man din del på hälften igen. Du har alltså som lägst rätt till 1/8 av din pappas kvarlåtenskap. Efter att gåvans värde lagts till, kan man då se om din 1/8 kränkts eller inte. Om så är fallet, och om man kan göra gällande att gåvan givits till din bror i syfte att ordna succession, exempelvis om din far behållit nyttjanderätten till lägenheten till sin död, så ska din brors arvslott minskas med värdet av gåvan, och din del kompenseras med delar av gåvans värde. Då får du väcka talan mot din bror för att få ut värdet upp till din laglott. Skillnaden här mot ovan möjlighet är alltså dels att gåvan kan återbäras så att laglotten täcks, dels att gåvans värde kommer beräknas utifrån tidpunkten för er fars bortgång och inte gåvotillfället. Sammanfattning och rådUtgångspunkten är kort att din far genom gåva inte får kränka din laglott. Enklet sagt kan sägas att jag inte kan svara på om så har skett, utan att veta var kvarlåtenskapen i din fars bo är värd, dels då jag inte vet vad bostadsrätten var värd vid gåvotillfället eller vad som framgick av gåvobrevet. Men om man lägger till gåvans värde och ser att den överstiger din brors arvslott, har sannolikt din arvslott kränkts och beroende på omständigheterna ovan, antingen få större del av din pappas arv, eller kräva ersättning från din bror så din laglott täcks. Men vad avser din arvsrätt efter din mor, skulle du klandrat gåvan inom fem år från gåvotillfället för att behålla denna rätt. Du har alltså främst möjlighet att göra invändningar utifrån din arvsrätt efter din far. Men som sagt, så beror det helt på hur mycket pengar kvarlåtenskap din far lämnade efter sig, samt vad som står i testamentet. Detta kan vi försöka klargöra vid din telefonuppföljning! Jag kommer jag att ringa dig i ärendet torsdag den 23 september kl. 19.00. Observera att jag ringer från skyddat nummer. Om den föreslagna tiden inte är lämplig är du varmt välkommen att återkomma till mig per e-post dessförinnan, så bokar vi in en annan tid. Jag nås för ändamålet på sara.pedersen@lawline.seVänligen,

min far har givit en gåva till min bror, kränks min arvsrätt?

2021-09-19 i Förskott på arv
FRÅGA |Hej, mina föräldrar har bott i en bostadsrätt, min mor dog för 12 år sen, min far gav bort lägenheten till min bror för 5 år sedan, min far dog nu i sommar.1. Kan han ge bort min laglott/arv efter min mor ? som jag menar är 50% av lägenheten, eller efter min far?mvh
Sara Pedersen |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Frågor om arv och arvsrätt regleras av ärvdabalken, och arvet fördelas antingen enligt denna lag, eller enligt ett eventuellt testamente. När jag läser din fråga tolkar jag det som att det inte finns något testamente varken av din mamma eller din pappa, och jag tolkar det även som att din bror är ett helsyskon, och att bostadsrätten givits till honom utan att han betalt för den eller eventuellt betalt under marknadsvärdet. Arv när man är giftNär din mor dog, är utgångspunkten att hennes man ärver före deras gemensamma barn (3 kap. 1§ ÄB). Jag tolkar det som att både du och din bror är dina föräldrars gemensamma barn. Det gäller nämligen lite speciella regler om man är ett så kallat särkullbarn, alltså endast en av makarnas barn. Du och din bror har alltså arvsrätt efter er mor, som du skriver, men då hon var gift mer er far vid sin bortgång, ärver han er del till dess att han går bort. Om man då utgår ifrån att de ägde bostadsrätten hälften var, så utgör hälften av lägenheten er mammas kvarlåtenskap, som er pappa ärver före er. Denna del ärver han med så kallad fri förfoganderätt. Detta är en inskränkt version av den fria äganderätten, vilket innebär att han inte får lov att testamentera bort den, annars är dock utgångspunkten att han får förfoga över den fritt, exempelvis sälja den. Av detta vill jag alltså betona att din far har ärvt en förmögenhetsmassa, i vilken du och din bror har rätt till en andel, dock varken specifika saker eller en exakt summa, då måste det finnas ett testamente som föreskriver detta. Din efterarvsrättDin efterarvsrätt efter din mor beräknas alltså som en andel, och detta beräknas utifrån hur stor andel av hennes kvarlåtenskap som din far får efter hennes bortgång. Detta är lite klurigt och abstrakt, så jag ska försöka förklara detta med ett exempel:Låt oss säga att dina föräldrar inte hade ett äktenskapsförord eller på annat sätt enskild egendom. Detta innebär att allt som dina föräldrar ägde ska utgöra giftorättsgods som ska ingå vid en eventuell bodelning. När din mor gick bort, räknade man då samman allt som era föräldrar äger, och (om allt var giftorättsgods) delat det lika på din mor och far (däribland bostadsrätten). Efter avdrag för skulder kan vi säga att din mors del utgjorde 400 000 kr, och din fars del 400 000 kr. Detta innebär att din far kommer få 800 000 kr, varav 400 000 kr med full äganderätt (hans andel) och 400 000 kr med fri förfoganderätt (er mors andel). Detta innebär att du och dina syskon ska dela lika på er mors andel i er fars förmögenhetsmassa (400 000/800 000 kr = 1/2). Låt oss då säga att ni är två syskon. Då ska ni dela på de 400 000 kr lika, alltså 200 000 kr var. Men eftersom man enligt arvsrätten inte ärver en fast summa, eller specifika saker, utan en andel så beräknar man din arvslott så som ¼ av din fars hela förmögenhetsmassa efter er mors död (200 000/800 000 = ¼). Detta är lite krångligt, men med detta exempel vill jag demonstrera dels att man inte ärver är fast summa eller en viss egendom, utan en andel, dels att detta sedan påverkar hur du ärver vid din fars bortgång. När din far sedan går bort, så utgör ¼ av hans kvarlåtenskap ditt arv efter din mamma (och ¼ utgör din brors), och resten utgör arvet efter er far som ni då delar lika på. Om det bara finns 600 000 kr kvar när din far går bort, utgör 150 000 kr (1/4) ditt arv av din mamma. Detta visar att du inte har rätt till en viss summa (alltså 200 000 som det var när din mor gick bort), utan en andel. Detta för att din pappa har rätt att fritt förfoga över egendomen efter din mor, både öka och minska den, sälja den och använda upp den. Det finns dock begränsningar i denna rätt, nämligen att han inte får testamentera bort den, eller ge bort den i gåva på ett sätt som gör att det påverkar din arvsrätt. Får han ge bort bostadsrätten?För att besvara denna fråga konkret, så måste vi komma ihåg att din far (så som jag antar det) antagligen ägde hälften av bostadsrätten. Det finns som utgångspunkt tre sätt att bemöta denna situation där din far givit bort bostadsrätten. Det första handlar om att han har kränkt din rätt till arv efter din mor, det andra utifrån att han kan ha kränkt din arvsrätt efter honom genom att räkna gåvan som ett förskott på din brors arv, och den tredje om han har kränkt även din laglott, genom att likställa gåvan med ett testamente.1. Om vi börjar med den första situationen, så får efterlevande make (din far) inte ge bort egendom från din mor på ett sätt så att det kränker din arvsrätt efter henne, om det innebär en väsentlig minskning av egendomen (3 kap. 3§ 1st ÄB). Så har din far under livstiden på väsentligt sätt minskat din arvsrätt efter din mor, kan denna gåva gå åter om det är så att din bror borde insett att det minskar din arvsrätt (vilket inte är helt osannolikt att han borde insett). Du kan dock inte väcka talan om återbäring av gåvan, om det inte gått mer än fem år sedan gåvan mottogs (3 kap. 3§ 2 st ÄB). Så för att du ska rätt till ersättning för hans gåva, måste dels minskningen av ditt arv efter din mor skett med minst ¼ av vad du hade rätt till när din mor gick bort (enligt praxis NJA 2013 s. 736), dels att det inte gått mer än fem år sedan din bror fick bostadsrätten. Om din far på annat sätt har ökat värdet av egendomen, alltså om han lämnar efter sig exempelvis 1 000 000 kr, så är din arvsrätt efter din mor 250 000 kr (1/4 av 1 000 000 kr) och då har denna ju inte minskat med anledning av att din far givit bostadsrätten i gåva. Inte heller om hans kvarlåtenskap är 700 000 kr, även om din arvsrätt minskat (till 175 000 kr, alltså ¼ av 700 000 kr), då den inte minskat med 25%. Denna situation handlar alltså om din arvsrätt efter din mor, och påverkar av hur stor del av denne som minskat genom din fars gåva, men om det gått mer än fem år sedan gåvan gavs kan du inte begära den åter på denna grund.2. Den andra situationen handlar om att din arvsrätt efter din far i stället kan ha kränkts genom gåvan, då han ägde en del av bostadsrätten också. Om en förälder under sin livstid ger bort egendom till en bröstarvinge, kan detta räknas som ett förskott på arv om det inte framgår att så inte är tänkt (6 kap. 1§ ÄB). Detta innebär att din brors ska avräkna värdet av gåvan vid gåvotillfället, bostadsrätten, från sitt arv från både er mors och fars arv (6 kap. 1§ 2st ÄB). Detta är också lite komplicerat, men innebär helt enkelt att din brors arvsrätt efter båda era föräldrar vid din fars bortgång, ska minskas med gåvans värde, vilket gör att du får denna del i stället. Om det dock inte finns tillräckligt med pengar kvar vid din fars bortgång för att täcka gåvans värde, ska den dock inte återgå, utan då får du helt enkelt allt av det som finns när din pappa går bort (6 kap. 4-5§§ ÄB). Detta förutsätter också att det inte uttryckts att gåvan inte ska utgöra förskott på arv, och att gåvan utifrån omständigheterna kan kvalificeras som en gåva. 3. Om gåvan dessutom kränker inte bara din arvslott, utan också din laglott, kan det så kallade förstärkta laglottsskyddet inträda, men endast under vissa specifika omständigheter. Till detta kan tilläggas att du inte nödvändigtvis har rätt till hälften av din pappas kvarlåtenskap (din arvslott), då han har rätt att testamentera bort upp till din laglott. Din laglott är alltså hälften av din arvslott (7 kap. 1§ ÄB). Har din far då under sin livstid gett ett barn egendom på ett sätt så detta kan likställas med testamente, finns det ett utrymme här att återbära gåvan om gåvan inskränker på din laglott (7 kap. 4§ ÄB). Dock förutsätter detta utrymme att gåvan givits i syfte att ordna succession, alltså att er far givit bostadsrätten till din bror för att ordna med sin egendom inför sin egen bortgång. Detta är generellt svårt att visa och driva, och det ger dig endast rätten till din laglott, men till skillnad från situationen om förskott på arv i stycket ovan, finns det utrymme att återbära bostadsrättens värde här utifall att din laglott inte täcks, och att din bror får betala dig upp till din laglott. För att göra gällande kränkningen av din laglott måste du väcka talan mot din bror inom ett år från bouppteckningen efter din far (7 kap. 4§ 2st ÄB). Men som sagt måste du då kunna visa att utifrån omständigheterna vid gåvogivandet, att syftet med gåvan var att din far skulle ordna upp inför sin bortgång. Sammanfattning och rådSom du förstår är det inte ett lätt regelverk, och det är svårt att ge dig ett absolut svar då jag vet för lite om omständigheterna. Det är mycket som står och hänger på familjekonstellation, hur mycket din fars kvarlåtenskap minskat med anledning av gåvan och omständigheterna kring gåvogivandet. Förfoganderätten är ganska stark, då man i stor utsträckning har rätt att göra vad man vill med egendom man äger och förfogar över. De omständigheter som jag nämnt ovan är undantag till denna huvudregel och generellt inte lätta att visa. Det är även så att man inte ärver saker, eller ens fasta summor, utan andelar, vilket gör att summan pengar man har rätt till i arv kan både minska och öka utan att detta anses inskränka arvsrätten. För att få rätt till viss summa eller egendom måste det skrivas ett testamente.Med detta sagt är det inte omöjligt att din arvsrätt har kränkts genom din fars gåva till din bror. Detta beror som sagt på hur mycket hans egendom minskat genom gåvan och om den ägdes lika av dina föräldrar. Din främsta möjlighet finns med stöd av reglerna om förskott på arv (situation 2). Situation 1 förutsätter att det inte gått fem år sedan gåvan och att ditt arv efter din mor minskat väsentligt. Situation 3 förutsätter att du kan visa att din far givit gåvan på ett sätt som kan likställas med att han hade testamenterat den till din bror, vilket är svårt. Utifrån omständigheterna du angivit, skulle jag säga att beroende på hur mycket pengar som finns kvar efter din pappa, att din arvsrätt sannolikt kan ha kränkts genom gåvan. Men då dina möjligheter i stor utsträckning påverkas av många små aspekter, rekommenderar jag dig därför att kontakta en jurist för att vidare undersöka dina möjligheter utifrån dina specifika omständigheter. Du är välkommen att återkomma till mig om du vill att jag ska sätta dig i kontakt med vår juristbyrå då du kan ge en mer heltäckande beskrivning av hela situationen och då de kan hjälpa dig vidare. Jag nås för ändamålet på sara.pedersen@lawline.se Jag hoppas du fått någon vägledning i dina frågor!Vänligen,

ersättning för bristande information inför ett vårdingrepp?

2021-10-11 i Hälso- och sjukvård
FRÅGA |Vår son är i tonåren är mörkhyad och fick efter borttagning av ett födelsemärke kvarstående ärrvävnad som är större än det ursprungliga födelsemärket. Han lider av detta då det ju är fullt synligt högt på halsen. Det har påverkat hans val av kläder och mycket annat.Det är medicinskt klarlagt att mörkhyade löper 5-15 högre risk att få sk. keloidbildning. Detta var något som vi inte inför ingreppet blev informerade om. Därmed anser vi att man inte följt Patientlagen som säger att "Patienten ska få information om väsentliga risker för komplikationer och biverkningar".Initialt besked från LÖF var ett avslag på krav på kompensation.Vi har nu även vänt oss till LÖF Klagomålsfunktion och fått samma nedlåtande besked.Bör vi gå vidare till Patientskadenämnden / allmän domstol eller dra slutsatsen att vi inte har tolkat lagen rätt?Hur bör vi anpassa retoriken m.m. för att i så fall nå framgång? Jag har redan till Klagomålsfunktionen bifogat bl.a. utdrag ur läkartidningen och Medicinbasen m.m. som tydligt visar att detta är allmänt kända problem för mörkhyade.Tack på förhand för svar
Sara Pedersen |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! Jag tolkar det som att er son har genom sjukvårdens ingrepp tagit bort ett födelsemärke, som lämnat ett större ärr efter sig, och nu undrar ni huruvida detta skulle kunna ge rätt till ersättning. Det kommer vara svårt för mig att ge ett säkert besked i din fråga, då dessa frågor rör expertkunskap kring hur vårdpersonalen gjorde, borde ha gjort och vilka medicinskt godtagbara metoder som finns. Jag ska försöka beskriva de olika sätt som man kan få ersättning i er situation, och vad som krävs för detta rent juridiskt. Som utgångspunkt kan ersättningen grundas antingen genom sjukvårdens försäkringsbolag så som patientskadeersättning, eller genom allmänna skadeståndsrättsliga grunder. Generella grunder för vård – allmänt skadestånd Om ni vill grunda ert ersättningsanspråk på den bristande informationen ska detta göras utifrån allmänna skadeståndsrättsliga regler i skadeståndslagen. Första utgångspunkten för en patient som skadats genom hälso- och sjukvård är egentligen att begära patientskadeersättning via vårdgivarens försäkringsbolag. Som patient kan man i stället välja att kräva skadestånd, om det är så att man inte kan få patientskadeersättning, eller inte vill gå den vägen (18§ patientskadelagen). Då ska ni visa att sjukvården orsakat skadan uppsåtligen eller av vårdslöshet, och även här bevisa ett orsakssamband (2 kap. 1§ skadeståndslagen). Som grund för vårdslöshet kan gälla om personalen brutit mot föreskrifter eller lag i sin behandling, exempelvis brustit i sin informationsskyldighet vad gäller biverkningar och då ska ni visa att skadan ni fått uppstått genom vårdpersonalens försummelse eller fel. Patienten ska få information om sitt hälsotillstånd och behandling, behandlingsförloppet, risker och biverkningar och liknande, så som du säger (3 kap. 1§ Patientlagen, PL). Med "väsentliga risker för komplikationer och biverkningar", menas risker som inte är försumbara, alltså är man inte skyldig att informera om alla tänkbara risker, om de är väldigt sällsynta, eller om biverkningarna är förhållandevis ovanliga. Kravet på information bör också stå i rimligt förhållande till den planerade behandlingen eller ingreppet. Det är svårt att ge någon generell utgångspunkt i hur stor risken för komplikationerna ska vara för att behandlande läkare borde ha upplyst om den. Patientskadenämnden behandlar ibland frågor om allmänt skadestånd, och då har man i vissa fall sagt att några få procents risk för komplikationer är för lite, men i ett fall ansåg man att 2-4% risk var tillräckligt väsentlig för att förutsätta informationsskyldighet (Dnr 224/2003 PRS 2003:03). Dock räcker det inte att risken är väsentlig, utan det måste också finnas ett orsakssamband mellan den bristande informationen och skadan. Bedömningen görs rimligen med hänsyn till om ni hade avstått från behandlingen, om ni kände till dessa specifika risker, hur angelägna vårdåtgärderna var, och om det föreligger något orsakssamband mellan den bristfälliga informationen och den uppkomna komplikationen, vilket kan vara ganska svårt att visa. Patientskadenämnden ska då bedöma om skadan inte skulle uppkommit om tillräcklig information givits, om ni ändå hade genomgått ingreppet trots riktig information, talar detta emot skadestånd. I ovan nämnda fall, nekades skadestånd, trots att riskerna ansågs vara väsentliga, då man bedömde att ingreppet hade genomförts även om adekvat information hade lämnats. Så även om informationen är bristfällig, kan det inte alltid läggas vårdgivaren till last. Det är alltså en medicinsk bedömning som jag tyvärr inte kan göra. Utgångspunkten är att det är vårdgivaren som ska bevisa att tillräcklig information givits.PatientskadeersättningOm man drabbas av en skada i samband med hälso- sjukvård finns det möjlighet att få ersättning, så kallad patientskadeersättning, från patientförsäkringen. Detta regleras i Patientskadelagen. Orsaken till ingreppet kan spela roll för huruvida patientskadelagen är tillämplig, men om det görs på grund av sjukdom eller på grund av estetiska skäl, kan det omfattas (5§ patientskadelagen). Så har ni exempelvis tagit bort födelsemärket via statlig sjukvård, eller privat vårdgivare, så lär ingreppet omfattas av patientskadelagen. Man har rätt till patientskadeersättning om det uppstått personskada, så som ärr, om det föreligger övervägande sannolikhet för att skadan orsakats av bland annat undersökning och vård, om skadan kunnat undvikas genom ett annat utförande, eller genom fel i sjukvårdsutrustning och liknande (6§ patientskadelagen). Det ska alltså framstå som objektivt möjligt att undvika skadan genom att utföra åtgärden på ett annat sätt, och som är tillgängligt och medicinskt erkänt. Denna bedömning ska göras i efterhand med beaktning av kunskapen som fanns vid tillfället och alternativen som fanns, och bedöms individuellt utifrån patientens vårdbehov och skaderisk. De undantag som finns för ersättning är främst om skadan är en följd av en nödvändig åtgärd som gjorts, och som utan behandling hade inneburit livsfara eller risk för svår invaliditet (7§ patientskadelagen). Det är patienten som ska bevisa att det finns ett orsakssamband mellan ingreppet och skadan, om ni ska föra detta övervägande sannolikt, vilket i sig inte borde vara svårt för er. Som bevis för själva behandlingen finns ju journalanteckningar. Det svåra skulle vara att bevisa att en annan åtgärd borde valts i stället, vilket i sig skulle vara svårare, beroende på hur de gick till väga. Ersättning via ditt eget försäkringsbolagHar man sjuk- och olycksfallsförsäkring, eller en barnförsäkring eller liknande, kan man ibland söka ersättning via sitt eget försäkringsbolag för ärr man fått efter en sjukdom. Kraven för rätten till ersättning varierar beroende på försäkringen, men generellt ska ingreppet varit så nödvändig att det krävt läkarbehandling. Det ska också ha gått viss tid sedan ingreppet, och ersättningen baseras på hur synligt ärret är, alltså var det sitter, hur stort det är, hur gammal patienten är och liknande, som kompensation för det estetiska följderna. Om ni har rätt till ersättning via ert försäkringsbolag, får man oftast mer i ersättning när ärret sitter på halsen och är synligt. Ni bör då alltså vända er till ert eget försäkringsbolag snarast, och oftast ska ärret dokumenteras genom bild. Sammanfattning och rådMan kan alltså grunda sitt ersättningsanspråk på bristfällig information, men då grundas detta på allmänna skadeståndsrättsliga regler. Man kan också grunda sitt anspråk på den faktiska skadan som uppstod, genom patientskadeersättning. Patientskadenämnden ger ett rådgivande besked i båda dessa frågor. Tyvärr är nog både LÖF och Patientnämnden bättre lämpade för att göra denna bedömning än jag, men jag skulle säga att det är en bra utgångspunkt att försöka peka på medicinsk erkänd forskning som visar att biverkningarna ni lidit är väsentliga, alltså mer än bara några få procent. Patientskadenämnden kan pröva både grunderna för patientskadeersättning och allmänt skadestånd, men beslutet är endast rådgivande, men försäkringsbolagen följer nästan alltid dem. Som stöd för patientskadeersättning ska ni visa att ingreppet borde gjorts annorlunda objektivt sett, och att detta inte skulle lett till samma skada, vilket är något svårare. Då ska ni visa att metoden i sig var felaktig, och då tjänar journalanteckningar som bra underlag för vad som gjordes, och då bör ni försöka hitta stöd för att en annan metod än detta är bättre och att denna borde använts. Man kan då undersöka hur liknande ingrepp görs på andra ställen exempelvis.Som stöd för er begäran om skadestånd. ska ni trycka på vårdpersonalens vårdslöshet och försummelse. Ni kan då ta sikte på om det finns regler eller riktlinjer för hur dessa ingrepp ska göras och hur att de brustit u sin informationsskyldighet, genom att hänvisa till erkänd forskning om att risken är väsentlig. Ni kan även trycka på skadans omfattning, möjligheterna att förebygga skadan och möjligheten för vårdpersonalen att inse detta. Det är alltså ganska svårt att visa, men såklart inte omöjligt. Patientskadenämnden kan också uttala sig om allmän skadeståndsrätt. Om ni inte vinner framgång där, är nästa steg allmän domstol, genom att stämma vårdgivaren, alltså sjukhuset (3 kap. 2§ skadeståndslagen).Slutligen skulle ni också kunna få ersättning via ert försäkringsbolag, och ni har en sådan försäkring. Huruvida ärret omfattas av just er försäkring, borde ni fråga ert försäkringsbolag. Jag råder alltså er att först kolla om ingreppet omfattas av ert försäkringsbolag, då detta är er största chans. Sedan tycker jag inte det skadar att försöka klaga hos Patientskadenämnden, då det är kostnadsfritt för er. Jag hade avvaktat med att stämma till domstol tills ni fått yttrandet från Patientskadenämnden. Domstolsvägen kan bli lång och kostsam. Personligen tror jag det skulle vara svårt att vinna framgång om ingreppet följer de riktlinjer som finns och då informationsskyldigheten är relativ i förhållande till de enskilda omständigheterna. Utan att veta hur stort ärret är, skulle jag utifrån min begränsade expertis gissa att försäkringsbolaget resonerar att ärrbildning efter ett sådant ingrepp är vanligt, och de ska nog mycket till för att få ersättning i dessa situationer. Er största chans är att trycka på att ärret blivit väsentligt större än vad informationen gav uttryck för, eller att ingreppet varit felaktig.Om ni tillslut väljer domstolsvägen, bör ni också kontakta er hemförsäkring och utreda möjligheten till rättsskydd för kostnaden i domstolen! Ni kan också få vägledning via den regionala Patientnämnden hos er, samt ge in klagomål. Om ni önskar vidare vägledning i era frågor eller önskar företräde i en eventuell tvist, är ni välkomna att återkomma till mig så kan jag sätta er i kontakt med vår byrå! Jag nås för ändamålet på sara.pedersen@lawline.se Jag hoppas ni fått någon vägledning i era frågor!Vänligen,

Hur får en idrottsförening behörighet att ge mig böter?

2021-09-27 i Föreningar
FRÅGA |Som fotbollstränare hamnade jag i diskussion med en domare under match vilket ledde till att han i efterhand anmälde mig för olämpligt uppträdande. Vi fick båda två ge vår version av händelsen till Stockholms Fotbollsförbund. Två veckor senare får jag ett brev där jag delges beslutet att jag ska betala böter på 500 kr till Stockholms Fotbollsförbund. Det står inget om hur beslutet togs eller på vilka grunder jag ansågs skyldig. I beslutet stöder man sig på Riksidrottsförbundets stadgar där det står att de får utfärda böter. Min fråga är om det här ens är tillåtet? Vad ger Stockholms Fotbollsförbund rätt att bötfälla ledare i en fotbollsförening? Vad har jag skrivit på som medger det?
Sara Pedersen |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Jag tolkar din fråga som att du undrar vad som ger Stockholms Fotbollsförbund rätten att utfärda böter till dig. Detta är i gränslandet till en juridisk fråga, men jag ska försöka klargöra det rättsliga förutsättningarna för detta. Idrotts särartIdrottsverksamhet är en ganska särpräglad verksamhet. Som utgångspunkt prövas inte idrottsrelaterade frågor i allmän domstol, och skyddas inte heller av allmän rättsordning på samma sätt som många andra förhållanden gör. Det är ett eget institut vid sidan av den statliga rättsapparaten, men vissa företeelser kan såklart övergå till att prövas av domstolen när civila rättigheter kan komma att behöva prövas. Då finns det en lagstadgad rätt till domstolsprövning, och det finns ofta klausuler som hänvisar sådana tvister till skiljedomstol, som i stort anses likställda med allmän domstol. Men handlingar som kan innefatta brottsliga gärningar ska ju prövas av allmän domstol enligt de regler som gäller med stöd av lag. Dock är idrottsverksamheters disciplinåtgärder och bestraffningar speciella.Idrottsföreningar är en juridiskt erkänd associationsformFör att allmänheten ska underkastas allmänna lagar och statliga bestraffningsinstitut räcker det att vi har någon anknytning till Sverige som utgångspunkt, exempelvis begår en överträdelse här. När det kommer till andra arenor, så som sporten, så förutsätts som utgångspunkt att du har godkänt att underkastas dessa regler och villkor, för att de ska gälla mot dig. Dessa förutsättningar får sin legitimitet genom exempelvis ett medlemskap i en förening. Inom idrottsverksamhet är det Riksidrottsförbundet som är den överhängande, generella föreningen som sätter de yttersta ramarna för anslutande idrottsverksamhet. Under denna förening finns det Specialförbund för varje idrottstyp, alltså Svenska Fotbollsförbundet för fotboll. Detta förbund har i sin tur olika regionala distrikt som ansvarar för sina respektive regioner, så som Stockholms fotbollsförbund. Föreningar får sin legitimitet utifrån att de utgör en juridiskt erkänd associationsform om de har stadgar och styrelse, så blir föreningen en juridisk person som kan ha sig skyldigheter och rättigheter. Det finns i svensk lag inga specifika regler kring vad som ska ingå i stadgarna för ideella föreningar, men det finns allmänna associationsrättsliga principer som styr, men i grunden baseras det på avtalsfriheten. Du har rätt att ingå dessa avtal, eller avstå från att ingå dem. Var ifrån får Stockholms Fotbollsförbund rätt att utfärda böter till dig?Eftersom det inte finns några regler som reglerar dessa föreningsformer, så har dessa föreningar istället stadgar där det framgår vilka regler som gäller i olika sammanhang. Ser man till Riksidrottsförbundets stadgar, som går att hitta på internet, framgår av bland annat 2 kap. 2§ att Riksidrottsförbundet är en (ideell) förening som består av flera specialidrottsförbund (Svenska fotbollsförbundet), som i sin tur består av distriktsförbund så som Stockholms fotbollsförbund, som vidare innefattar lokala ideella föreningar (den förening du är tränare i). Det framgår vidare av samma paragraf att en förening genom medlemskap i Stockholms fotbollsförbund, och i sin tur Svenska fotbollsförbundet – ansluts till Riksidrottsförbundet. Lite enkelt innebär detta alltså att genom att du skrivit på kontrakt, eller har ett medlemskap i en lokal fotbollsförening, medger du också att du underkastas Riksidrottsförbundets regler. Detta borde framgå av medlemskapets villkor, men finner också legitimitet genom denna ovan regel jag hänvisat till i Riksidrottsförbundets stadgar. Av 8 kap. 1§ 3p. framgår att en förening på detta sätt förbundit sig att följa Riksidrottsförbundets och Svenska fotbollsförbundets stadgar, tävlingsregler och beslut som fattats av överordnat idrottsorgan. Sist i den paragrafen framgår att om föreningen är medlem i Svenska fotbollsförbundet, blir de per automatik medlemmar i specialidrottsförbundet (i ditt fall Stockholms fotbollsförbund). Slutligen framgår det av 8 kap. 7§ att du som medlem i en lokal förening ska följa föreningens stadgar och beslut som fattas av föreningsorgan och följa Svenska fotbollsförbundets och Riksidrottsförbundets stadgar, tävlingsregler och beslut. Riksidrottsförbundet har i kapitel 14 i sina stadgar regler om bestraffningsärenden, som är bindande för Svenska fotbollsförbundet, och alla föreningar och medlemmar däri (14 kap. 1§ stadgarna). Dessa täcker dessutom även ledare, tränare och liknande som i samband med idrottsutövning biträder idrottsutövare och organisationer, även utan att man är medlem i en förening. I 2§ räknas upp en rad förseelser som kan föranleda bestraffning, se bland annat punkterna 7, 8 och 14. Ur dessa regler kan härledas en rad idrottsspecifika förseelser, som regleras genom Spelregler för fotboll, som utfärdats av Svenska fotbollsförbundet. Vidare framgår av Riksidrottsförbundets stadgar i 14 kap. 3 och 5§ att dessa förseelser kan leda till böter. Av 12§ framgår olika handläggningsregler, exempelvis din rätt att yttra dig i ärendet, och av 16§ framgår att beslutet ska innefatta uppgifter om förseelsens art och påföljd, och vilka bestämmelser som tillämpats. Slutligen framgår av 19§ rätten att överklaga beslutet, och tvister som uppstår ska avgöras enligt stadgarna, och i annat fall av skiljenämnd, alltså inte av allmän domstol (2 kap. 8§).Liknande regler om föreningars skyldighet att följa regler finns specificerade i Svenska fotbollsförbundets stadgar. Bland annat framgår av 1 kap. 10§ att föreningar som är medlemmar i Stockholms fotbollsförbund är anslutna till Svenska Fotbollsförbundet. Även Stockholms fotbollsförbund ska följa Svenska fotbollsförbundets regler (7 kap. 46 §). Slutligen kan sägas också att den anmälande parten har ansvar att bevisa förseelsen, och att detta ska ställas utom rimligt tvivel (7 kap. 55§). Beslut om böter prövas av Disciplinnämnden, men det kan krävas prövningstillstånd (7 kap. 53§).Stadgarna är alltså ramverket som styr föreningarnas befogenheter och villkor, och om ett beslut skulle fattas i strid mot stadgarna, så följer det av allmänna rättsprinciper att du har rätt att klaga på det beslutet. Stadgarna får inte heller bryta mot god föreningssed.Sammanfattning och rådSammantaget baseras befogenheten att utfärda böter i idrottssammanhang, på att du antingen deltar i ett idrottsevenemang, eller genom ditt medlemskap i en förening. Föreningen har enligt ovan beskrivning åtagit sig att följa Svenska Fotbollsförbundets, och i förlängningen Riksidrottsförbundets stadgar och regler, vari det står skrivet att böter får utfärdas som bestraffning i vissa hänseenden. Jag kan tyvärr inte ta ställning till om dina böter utfärdats i enlighet med dessa stadgar, då jag inte vet vad ärendet gäller och det ligger utanför min expertis. Jag kan inte heller säga med säkerhet om just du omfattas av dessa regler, men du lär göra det om du är tränare för en förening som är ansluten till Svenska Fotbollsförbundet. Detta är alla konventionella föreningar som man tänker på, de som spelar seriespel, är med i arrangerade cupper, tävlingar och liknande. I grunden kan alltså legitimiteten av böterna härledas till att du i grund och botten godkänt dessa genom ditt medlemskap i en förening, och i vissa fall också utan medlemskap genom ditt biträdande vid ett idrottsarrangemang. Det borde framgå av föreningens medlemsvillkor. Det är alltså ett avtalsförhållande som ligger till grund för denna situation, och idrottsföreningar är en associationsform som är juridiskt erkända i Sverige. Detta innebär också som utgångspunkt att man sällan kan pröva tvister i allmän domstol, utan de får prövas enligt stadgarna, och vissa fall även genom skiljeförfarande. Endast väldigt speciella omständigheter kan föranleda allmän domstols prövning. Men så som jag tolkar stadgarna, bör du kunna överklaga beslutet om du är missnöjd med det. Det framgår kanske till och med av själva beslutet, och hur du ska göra detta! Du bör även kunna kontakta Stockholms Fotbollsförbund med frågor om överklagande och liknande. Jag hoppas att du fått någon vägledning i dina frågor! Vänligen,

Jämkning vid bodelning vid äktenskapsskillnad

2021-09-19 i Bodelning
FRÅGA |Jag har en fråga om skevdelningsprincipen skulle vara tillämpbart i mitt fall. Det gäller en fastighet som jag äger, som enligt ett äktenskapsförord till 75 % utgör giftorättsgods. Detta är det enda giftorättsgods som ingår i vår bodelning, allt annat är enskild egendom. Fastigheten ifråga är en gammal släktgård på min sida, som jag och tre av mina syskon fick som gåva av vår farmor, med förbehållet att det skulle utgöra enskild egendom vid giftermål. Jag köpte sedermera ut mina tre syskon så att jag äger 100% av fastigheten. Huvudregeln vid bodelning är att makarna delar lika på nettot av giftorättsgodset, men enligt ÄB 12 kap §1 kan detta jämkas då det med hänsyn till makarnas ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt är oskäligt att en make vid bodelning skall lämna egendom till den andre maken i den omfattningen. Då skall bodelningen istället göras så att den förstnämnde maken får behålla mer av sitt giftorättsgods. Därutöver har jag stått för lånen, samtliga amorteringar, räkningar och alla rörliga kostnader för fastigheten.I mål T4929/95 fann HD det skäligt att den part som hade bidragit med mest nettogiftorättsgods fick undandra hälften av sitt nettogiftorättsgods från delning och sålunda i bodelningen tilldelas tre fjärdedelar av boets nettobehållning (Rättsfall NJA 1998 s 467).Vad är Er bedömning om detta skulle vara tillämpligt i mitt fall ?Om Ja, kan Ni då företräda mig vid eventuell tvist med utsedd bodelningsförrättare ?
Sara Pedersen |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Som du redan har uppmärksammat så regleras fördelningen av makars egendom vid skilsmässa av äktenskapsbalken. Jag tolkar dig som att du undrar om en fast egendom, som äktenskapsförord föreskriver till 75% ska utgöra giftorättsgods, ändå kan fördelas annorlunda än hälften var. Jag tolkar det då som att, trots att gården utgjorde enskild egendom med anledning av gåva från din farmor, har ni genom äktenskap gjort 75% av den till giftorättsgods. Fördelningen av makars egendomPrecis som du säger är utgångspunkten att det är giftorättsgods som ska ingå vid bodelningen. Utgångspunkten är dock att vad du fått så som enskild egendom, inte ska ingå i bodelningen, så vida det inte finns uttryckt att egendomen ska kunna omvandlas. Har du fått egendomen i gåva av din farmor, brukar det krävas att hon i gåvohandlingen eller på annat sätt har föreskrivit att ni får omvandla egendomen till giftorättsgods, annars kan detta inte göras genom äktenskapsförord. Men om vi utgår ifrån att detta då har medgivits, så att ert äktenskapsförord gäller, så ska den till 75% ingå i bodelningen (10 kap. 1§ ÄktB). När egendom ska delas ut mellan er, så kan jämkning göras utifrån era ekonomiska förhållanden, äktenskapets längd och omständigheter i övrigt (12 kap. 1§ ÄktB). Jämkning i ert fallJämkning enligt 12 kap. 1§ ÄktB handlar om att du skulle kunna få behålla mer av din egen egendom. Om du vill ta över egendom från partner bör själva äktenskapsförordet jämkas i stället (12 kap. 3§ ÄktB). Så om din partner äger hälften, så kan en jämkning av bodelning inte medför att du får mer av dennes del i fastigheten. Men om du äger hela fastigheten, så kan du med stöd av 12:1 ÄktB ha rätt till att behålla mer än hälften. Jämkningsreglerna ska tillämpas utifrån en helhetsbedömning och ska användas i undantagsfall endast om den vanliga likadelningen skulle leda till ett uppenbart orimligt resultat – vilket gör tillämpningen väldigt restriktiv. Den vanligaste grunden för jämkning handlar om äktenskapets längd, men då du inte skrivit något om detta är det svårt för mig att bedöma möjligheterna på denna grund. Oftast handlar det om att äktenskapet är kortare än fem år. För att få jämka på grund av ekonomiska förhållanden förutsätts att det finns en betydande skillnad mellan era nettoförmögenheter, och då ska beaktas även sådan egendom som inte ingick i bodelningen, exempelvis om din partner har väldigt mycket enskild egendom jämfört med dig, eller om det finns stora skulder på en sida. Det ska även beaktas orsaken till att den ena maken har ett betydligt större nettogiftorättsgods än den andra, om det beror på arv, gåva eller liknande, som kan utgöra grunden för att jämka. Att 25% av fastigheten utgör enskild egendom för dig på grund av gåva, ska alltså inte nödvändigtvis tala emot jämkning till fördel för dig. Rättsfallet NJA 1998 s. 467 grundades dels på att äktenskapet varat en kortare tid, dels då giftorättsgodset huvudsakligen härrör från arv, och då mannen inte bidragit med något giftorättsgods alls, vilket innebär en betydande skillnad i nettoförmögenheten som har en rimlig förklaring (arv). Vad gällde övriga argument kring försörjningsbördan och vad makarna deltagit i ekonomin generellt påverkade inte jämkningsbeslutet. Att bostaden tillföll frun innan äktenskapet ingicks hade också betydelse. Mot bakgrund av ovan och förarbetena till lagen är det inte helt osannolikt att jämkning skulle kunna bli aktuellt i ditt fall. Jämkningen i rättsfallet baserades förvisso delvis på äktenskapets längd, vilket jag inte kan väga in i din situation då jag inte vet så mycket om detta. Men rättsfallet fäster även viss betydelse av att giftorättsgodset som tas in är enbart hennes, och att det baseras på ett arv till henne. Detta talar till din fördel, då även du står för all giftorättsgods som förs in i bodelningen, och då detta delvis härrör från en gåva. Dock får man inte glömma att det inte är hela fastigheten du har fått i gåva, utan endast en del, vilket måste beaktas vid bedömningen.Om att klandra själva äktenskapsförordetOm det är så att du inte äger hela fastigheten, antingen om din partner då står som ägare på fastigheten, eller genom så kallad dold samäganderätt, kan du inte med stöd av 12 kap. 1§ ÄktB få del av dennes del i fastigheten, utan du måste då klandra äktenskapsförordet med stöd av 12 kap. 3§ ÄktB. Du kan begära att äktenskapsförordet är oskäligt på grund av innehållet, omständigheterna vid förordets tillkomst, senare inträffade förhållanden och omständigheterna i övrigt (12 kap. 3§ ÄktB). Med stöd av denna regel kan alltså enskild egendom föras in i bodelningen och behandlas som giftorättsgods, för att väga upp för den oskäliga fördelningen. Även här ska det göras en helhetsbedömning mot bakgrund av alla omständigheter, men skäl för jämkning här kan vara att skydda den ekonomiskt svagare parten utifrån utvecklingen av förmögenhetsförhållandet mellan er. Om din partner har väldigt mycket enskild egendom, eller som du säger, du själv bidragit väldigt mycket till försörjningen och liknande, medan din partners enskilda egendom ökats, skulle detta kunna utgöra skäl för att jämka äktenskapsförordet. Det skulle dock beaktas utifrån en helhetsbedömning, att ni uttryckligen förordnat om denna fördelning, och varför ni gjort det. Vem får fastigheten?Jag vill också kort påminna om att reglerna ovan inte reglerar vem som faktiskt får fastigheten vid er skilsmässa. Ovan regler reglerar bara hur mycket av värdet som ska tillgodoräknas vardera part. Det är regler om lottläggning som styr vem som får egendomen på sin lott. Utgångspunkten vid denna fördelning är att man får den egendom som man själv äger (11 kap. 7§ ÄktB). Så äger du fastigheten ensam, så lär du få behålla den. Dock finns det undantag från denna huvudregel vad gäller makarnas gemensamma bostad, om den andra makan behöver den bäst (11 kap. 8§ ÄktB), exempelvis om fastigheten är handikappanpassad för denna make, eller om denna make ska ha barn boende hos sig. Om din partner skulle få ta över den måste hen självklart lösa ut dig (11 kap. 10§ ÄktB). Motsatsvis för din del, talar det för din fördel att du får bo kvar, dels då du äger den, dels då den utgör en släktgård från din familj. Så utan att veta mer om dessa omständigheter, talar det för att du skulle få behålla fastigheten om du äger den, och dessutom då det är en släktgård. Sammanfattning och rådOm du äger hela fastigheten, och den är det enda som ingår i ert giftorättsgods, kan man ju se det som att du har en betydligt mer nettogiftorättsgods än din partner, och då anledningen till detta delvis är en gåva från din farmor, skulle detta kunna utgöra grund för att jämka bodelningen, vilket får stöd av det hänvisade rättfallet. Dessutom bidrar inte din partner med att tillföra något giftorättsgods alls. Har hen dessutom väldigt mycket mer enskild egendom, kan detta också utgöra skäl för jämkning. Men det görs en helhetsbedömning utifrån alla omständigheter i er situation, vilket gör att jag har svårt att ge något säkert svar då även omständigheter som du inte lyft har betydelse. I rättsfallet gjordes också en helhetsbedömning mot längden på äktenskapet, vilket inverkat på utgången av målet. Eftersom det ska göras en helhetsbedömning kan man inte riktigt lyfta ut de aspekter som talar till ens fördel bara, utan man måste även beakta omständigheter som talar till din nackdel, eller till din partners fördel. Omständigheten att egendomen har utgjort din enskilda egendom, och att ni sedan genom äktenskapsförord gjort 75% till giftorättsgods, skulle kunna vara försvårande för dig. Jag har dock inte hittat något rättsfall som behandlar sådana omständigheter, men det utgör ju ett uttryck för ett aktivt val för denna fördelning, vilket ni såklart är fria att göra. Men om äktenskapsförordet skrev för väldigt länge sedan, och det inträffat ytterligare omständigheter efteråt som bidragit till en skev fördelning av er förmögenhet, skulle man eventuellt kunna jämka äktenskapsförordet med stöd av 12 kap. 3§ ÄktB för att omfördela enskild egendom.Min sammantagna bedömning, utifrån omständigheterna du angivit, är att det inte är helt osannolikt att du med stöd av jämkningsreglerna antingen i 12:1 ÄktB eller 12:3 ÄktB skulle kunna jämka bodelningen. Men då man måste ha samtliga omständigheter i beaktning, och bedömningen ska göras restriktiv, rekommenderar jag dig att kontakta en jurist för att få vidare vägledning i er specifika situation. Vår juristbyrå kan hjälpa dig med detta, och önskar du komma i kontakt med dem är du välkommen att återkomma till mig så kan jag slussa dig vidare så de kan göra en bedömning av ditt ärende! De kan också inledningsvis ge dig en kostnadsfri offert på vad detta kan kosta. Jag nås för ändamålet på sara.pedersen@lawline.seHoppas du fått någon vägledning i dina frågor!Vänligen,

Vem ärver om det inte finns ett testamente?

2021-09-06 i Arvsordning
FRÅGA |Hej!En person, A, har avlidit. A hade inga egna barn. Föräldrarna är döda och även A:s två syskon, B och C. B hade inga egna barn. C hade två stycken. C:s första barn är avlidet och har 5 egna barn, alla i livet. C:s andra barn lever. B och hennes man hade ett inbördes testamente. Enligt detta ärvde de varandra. Efter bägges död var C:s andra barn universalarvinge enligt testamentet. B dog före sin man som dog strax därefter. Alla dödsfall, förutom A:s som inträffade nyligen, inträffade för mer än 10 år sedan. Vem/vilka ärver A och hur ska arvet fördelas? Har B:s testamentet någon betydelse. A har inget testamente.
Sara Pedersen |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Som jag tolkar din fråga undrar du vem som ärver A, när denne inte haft testamente. Jag tolkar det också som att alla som du uppräknar som döda, har varit döda innan A gick bort. Vem ärver A? – den legala arvsordningenOm det inte finns något testamente, så ärver As arvingar enligt den så kallad legala arvsordningen. Denna ordning delas upp i tre arvsklasser, utifrån hur nära besläktad man är till A egentligen, och fungerar så att om det finns arvingar i en arvsklass går man inte vidare till nästa. I första arvsklassen finns barn och barnbarn (2 kap. 1§ ärvdabalken, ÄB). Finns det inga barn, går man vidare till den andra arvsklassen. Där ärver i första hand föräldrarna (2 kap. 2§ ÄB). Finns det inga föräldrar i livet går arvet vidare till arvlåtarens syskon, B och C här. Lever inte syskonen, så inträder den så kallade istadarätten, alltså att B och Cs barn träder i sina föräldrars ställe och delar på förälderns andel. Då varken B eller C lever, och B inte hade några barn ärver Cs barn hela arvet med lika dela. C har då två barn, som delar lika på hela arvet efter A, vi kallar dem D och E. Det ena barnet, D, har avlidit, och efterlämnat fem barn, som träder i Ds ställe genom istadarätten och delar lika på Ds del. E ärver sin del. Detta innebär att As hela kvarlåtenskap ska delas mellan Cs barn D och E lika. D får 1/2 och E får 1/2. Då D har avlidit delar dennes fem barn på Ds 1/2, alltså får Ds fem barn vars 1/10 (1/2 delat på 5). Slutresultatet är alltså att E får ½ av As kvarlåtenskap, och Ds fem barn får vars 1/10. Ett enkelt räkneexempel kan illustrera det bättre. Låt oss säga att A har 100 000 kr när denne går bort. D och E delar lika på hela arvet, så E får 50 000 kr och D får 50 000 kr. Men då D avlidit, delar dennes barn lika på Ds del, alltså med 10 000 kr var (1/10 av 100 000). Anledningen till att Ds fem barn och E inte alla delar 100 000 kr lika, är på grund av den så kallade istadarätten, som är oändlig i andra arvsklassen. Man träder alltså in i sin förälders ställe, och delar lika på det som föräldern skulle ärvt om denne levt.Om det inte hade funnits några avkomlingar till syskonen heller, hade man gått vidare till tredje och sista arvsklassen, som innefattar mor- och farförldrar, och sedan deras barn (2 kap. 3§ ÄB). Dock tar arvsrätten slut vid avlidnes kusiner, istadarätten inträder alltså inte för kusiners barn, utan då tillfaller arvet den Allmänna arvsfonden (5 kap. 1§ ÄB).Spelar Bs testamente någon roll?I frågan vad gäller As arv, spelar Bs testamente ingen roll. Att Cs barn står som testamentstagare i Bs arv, har ingen betydelse för fördelningen av As arv. Varje individ är sin egen, och ett testamente kan inte sträcka sig till att regler andra än testatorns kvarlåtenskap. Att Cs barn fått arv från B spelar alltså ingen roll. SammanfattningDet är helt enkelt lite klurigt hur arvet fördelas när det inte finns ett testamente. Om jag har tolkat dig rätt, så blir fördelningen i din fråga som ovan, alltså att Cs barn och barnbarn delar på hela arvet, dock inte lika. Detta på grund av att man endast ärver den del som ens förälder skulle ärvt om denne levat. Det innebär att Cs ena barn som är i livet, får hälften av Cs arv (E ovan), och andra hälften skulle gått till Cs andra barn (D). Då detta barn är avlidet, får dennes barn dela lika på denna del. Cs ena barn i livet får alltså ½ av arvet, och Cs fem barnbarn ärver 1/10 var. Hoppas du fått någon vägledning i dina frågor! Om jag misstolkat något, eller om du behöver vidare vägledning vid ett arvskifte, är du välkommen att återkomma till mig så kan jag sätta dig i kontakt med vår juristbyrå! Jag nås för ändamålet på sara.pedersen@lawline.se Vänligen,