Får polisen beslagta en mobil - hur länge?

2017-10-28 i Förundersökning
FRÅGA |Hejsan, en vän till mig har fått sin mobiltelefon beslagtagen av polisen. När jag fråga vad han hade gjort så säger han att han är misstänkt för olaga hot. Dock så tycker jag att det låter lite konstigt eftersom jag har aldrig hört att dom tar telefoner i beslag för det. Så min fråga är om det är möjligt att dom har tagit mobilen för brottet som han själv säger att han är misstänkt för eller om det är ett grövre brott som han lnte vågar erkänna? Och hur länge kan polisen ha telefonen i beslag? Mvh
Mattias Törnström |Hej, och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Tillämplig lagRegler om beslag finner du i rättegångsbalken (RB).Polisen har rätt att beslagta mobilen om den kan tänkas ha betydelse i utredningenEftersom din kompis, enligt honom själv, är misstänkt för brott (olaga hot), och det inte är ovanligt att dessa typer av hot uttrycks i meddelanden över sms eller på sociala medier, så kan information på mobilen tänkas ha betydelse i utredningen om brott. Polisen har i ett sådant läge alltså haft rätt att beslagta din kompis telefon, och det är givetvis möjligt att din kompis talar sanning, även om det kan röra sig om någonting annat (27 kap. 1 § första stycket RB).Ingen tidsgräns på hur länge polisen kan hålla mobilen i beslagDet finns inte någon tidsgräns på hur länge polisen kan hålla mobilen i beslag, så länge den är relevant i utredningen.Har polisen däremot beslagit mobilen utan tillstånd från en åklagare eller förundersökningsledare, så har din kompis rätt att begära en prövning av beslaget. Då ska i regel beslaget prövas inför rätten så snart som möjligt, och senast inom fyra dagar efter det att begäran framställdes, om det inte finns något hinder av större slag som förhindrar en sådan prövning (27 kap. 6 § första stycket RB).SammanfattningsvisPolisen har av allt att döma haft rätt att beslagta din kompis telefon, och det finns ingen tidsgräns på hur länge polisen kan ha kvar den, så länge den är relevant i utredningen. Din kompis kan begära en prövning av beslutet, om polisen beslagtagit mobilen utan tillstånd från åklagare eller förundersökningsledare.Jag hoppas att du fick svar på dina frågor!Med vänliga hälsningar

Ersättningsansvar när bil kört på cyklist

2017-10-26 i Skadestånd i trafiken
FRÅGA |Jag har kört på en cyklist som kom från min vänstra sida. Jag hann aldrig se personen som kom cyklande utan tvärbromsade allt vad som gick men körde ändå på personen. Det hände i en fyrvägs korsning och det är höger regeln som gäller där. Vad kommer att hända nu? Jag ringde 112 direkt och hon har fått åka ambulans till sjukhuset. Hon var vid medvetandet och blödder ingenting. Hon hade bara ont i benet. Är det jag som har gjort fel nu?
Mattias Törnström |Hej, och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Tillämplig lagDenna typ av situationer regleras i trafikskadelagen (TskL), vilken reglerar skador uppkomna av motordrivet fordon i trafik (1 § TskL).Cyklisten kommer att få ersättning ur din trafikskadeförsäkringTrafikskadelagens 11 § säger att ersättning skall utgå för person- och sakskador. I ditt fall verkar cyklisten ha fått ont i benet, men i övrigt inte fått några andra fysiska eller materiella skador på exempelvis kläder eller cykel. Cyklisten du körde på kommer därför troligtvis att få ersättning ur din trafikskadeförsäkring för det skadade benet. Detta är ett s k "strikt" ansvar, och det spelar därför ingen roll att du inte körde på cyklisten med flit. Ersättning skall alltid utgå i dessa lägen, även om det var av en ren olyckshändelse (11 § första stycket TskL).Cyklisten skulle istället kunna kräva dig på skadestånd enligt trafikskadelagens 18§, men detta är till nackdel för cyklisten, eftersom det är svårare att bevisa att du varit oaktsam, och det är därför mest troligt att cyklisten kommer vilja ha ersättning ur din trafikskadeförsäkring som nämndes ovan (18 § första stycket TskL).Osannolik minskning av ersättningen pga. att cyklisten inte iakttagit högerregeln12 § som ger möjlighet till en jämkning av ersättningsbeloppet, dvs. att beloppet som skall dras från din trafikskadeförsäkring minskas, kan däremot tänkas bli tillämpligt i fallet, beroende på hur cyklisten agerat i situationen. För att beloppet för det skadade benet skall minskas enligt denna regel krävs dock att cyklisten agerat "grovt vårdslöst" eller med "uppsåt", vilket innebär att cyklisten måste agerat nästintill extremt oaktsamt, eller haft för avsikt att vilja bli påkörd och skadad av dig. Det är vanligtvis väldigt svårt att hävda att cyklisten agerat på ett sådant sätt, och att cyklisten inte iakttagit högerregeln får anses inte vara tillräckligt (12 § första stycket TskL).Eventuella skador på bilenDet framgår inte av din text om du fått några skador på din bil, men det kan vara bra att veta att trafikskadelagen inte täcker dina skador på bilen i den här situationen, eftersom skadan inte har orsakats av ett annat motordrivet fordon i trafik, (10 § andra stycke TskL). Skadorna skulle däremot kunna täckas om du exempelvis har en full vagnskadeförsäkring tecknad hos ditt försäkringsbolag.Du skulle iofs kunna kräva cyklisten på skadestånd enligt skadeståndslagen (SkL), men detta förutsätter att cyklisten med flit velat bli påkörd av dig eller annars agerat oaktsamt (2 kap. 1§ SkL). Det faktum att cyklisten inte iakttagit högerregeln skulle kunna tala för att cyklisten varit oaktsam och därigenom även skadat din bil, men för att göra en bedömning av detta hade jag behövt veta mer om situationen, exempelvis om det var mörkt ute, om cyklisten hade mörka kläder på sig och saknade reflex etc.SammanfattningsvisCyklisten kommer med sannolikhet bli ersatt fullt ut för det skadade benet ur din bils trafikskadeförsäkring. Eventuella skador på din bil kommer däremot inte att ersättas, om du inte har full vagnskadeförsäkring eller dylikt tecknad hos ditt försäkringsbolag.Jag hoppas att du fått svar på dina frågor, och att läget kring vad som kan tänkas hända har klarnat för dig!Med vänliga hälsningar

Arvsavstående till förmån för efterlevande partner som inte är gift

2017-10-27 i Arvsavstående
FRÅGA |Hur skriver man ett korrekt arvsavstånde till förmån för efterlevande make? Vi är tre särkullbarn och våra föräldrar är inte gifta, är det korrekt att hänvisa till ÄB 3:9 men att kalla dokumentet "Arvsavstående till förmån för den efterlevande partnern"? Behöver vi uttryckligen skriva att vi även avstår laglotten? Vi tänker att vi alla tre skriver under avtalet men att det inte behöver bevittnas. Korrekt? Behöver även våra föräldrar skriva under eller räcker det med att de får ett original av handlingen? Något annat att tänka på?
Mattias Törnström |Hej, och tack för att du kontaktar Lawline med din fråga!Tillämplig lagJag tolkar din fråga som att båda föräldrarna lever, och att ni vill fördela arvet i förmån till någon av föräldrarna i förväg. Huvudregeln är att gifta par ärver varandra. I ert fall rör det sig om partners, och i dessa fall har en efterlevande partner ingen arvsrätt, i annat fall än när det skrivits ett testamente. Det finns därför ingen lag som behandlar er situation. ÄB 3:9 som du nämner ger särkullbarn endast rätten att avstå sitt arv till förmån för efterlevande make, men det finns ingen liknande regel som berör fallet då föräldrarna inte är gifta med varandra. Jag hänvisar dock till ärvdabalken (ÄB), för att visa hur ni kan gå till väga istället.Så här kan ni gå vidareFör att den efterlevande partnern ska få ut så mycket som möjligt vid den först avlidne partnerns död, så bör era föräldrar upprätta ett testamente. Testamentet ska vara skriftligt och bevittnas av två utomstående personer, exempelvis arbetskollegor, eller vänner. De två vittnena förväntas dock känna paret väl, och ska kunna intyga att det är deras främsta vilja. Vittnena ska också förstå att det rör sig om ett testamente, men de behöver inte få reda på vad som står däri. Testamentet ska skrivas under av era föräldrar och vittnena tillsammans (10 kap. 1 § ÄB).Utöver detta ska vittnena också vid sina namn skriva sitt yrke, hemvist och datum för bevittnandet (10 kap. 2 § ÄB första stycket).Det finns alltså ingenting ni som barn kan göra, mer än att råda era föräldrar att upprätta ett inbördes testamente.Hjälp med skrivande av testamenteOm ni vill ha hjälp med skrivandet av ett testamente, eller vill ha en lämplig mall att gå efter, så är ni välkomna att ta kontakt med vår Juristbyrå på http://lawline.se/boka.Risk för att ni inte får ut något arv efter er förälder Det står era föräldrar fritt att göra vad de vill med sina pengar under deras livstid. Därför kan de givetvis även testamentera bort dem. Ni som barn har dock alltid rätt att åtminstone få ut er laglott, vilken är bestämd till hälften av er arvslott (7 kap. 1 § ÄB). Om inget testamente finns ska ni få 100% av era föräldrars pengar, eller 33% vardera. Detta är er arvslott. Om era föräldrar väljer att testamentera bort alla sina pengar till den andre partnern, så har ni åtminstone rätt att få ut hälften av denna, det vill säga 16% vardera. För att ni ska få ut laglotten, krävs dock att ni påkallar jämkning av testamentet, det vill säga att ni invänder mot det och visar att er rätt av laglotten inte tillgodoses (7 kap. 3 § ÄB första stycket). Ni skulle därför i princip kunna välja att inte påkalla jämkning av testamentet, och således låta 100% av arvet tillfalla den efterlevande partnern genom testamentet. Detta ger er dock inga garantier på att ni kommer få ta del av den efterlevande partners arv när denne senare dör, så vida inte den efterlevande partnern upprättar ett nytt testamente som ger er rätt till pengar ur dennes arv. Det finns alltså ingen regel likt den i 3:9 ÄB som tillförsäkrar er en rätt att senare, vid den efterlevande partners död, få samma procentandel av arvet som ni valde att avstå vid den först avlidne partners död. Det blir därför en fråga om hur nära ni står er förälders partner, och om ni kan lita på att denne kommer ge er pengar genom testamente vid sin död.SammanfattningsvisDet finns ingen juridisk möjlighet att för er som särkullbarn att avstå rätten till arv till förmån för den efterlevande partnern, eftersom 3:9 ÄB endast tar sikte på gifta par. För att tillförsäkra den efterlevande partnern så mycket pengar som möjligt bör era föräldrar skriva ett inbördes testamente. De kan aldrig med bindande juridisk verkan testamentera bort mer än hälften av pengarna, men ni kan hur som helst välja att avstå från att påkalla jämkning i testamentet, och på så vis "ge" den efterlevande partnern 100% av pengarna. Ni får dock stå risken för att ni inte kommer att få ut några pengar vid den efterlevande partnerns död, eftersom ni i ett sådant läge inte har rätt till efterarv, och det blir därför en tillitsfråga till hur stark relation ni har till er förälders partner.Jag hoppas att du fått svar på dina frågor, och att rättsläget över hur ni kan gå tillväga har klarnat!Med vänliga hälsningar