Rätt till umgänge med mitt barn?

2020-03-09 i Barnrätt
FRÅGA |Hejsan!Jag har en dotter på snart 2 år. Jag och mamman går i samarbetessamtal med familjerätten. Men enligt mamman har jag noll rätt till att ha barnet på inga som helst grunder!? Hon menar på att trots gemensam vårdnad så har hon full rätt till dottern dvs 100% det finns ingen som helst anledning att jag inte skulle få ha min dotter själv. Det finns inget på sociala eller ett domstolsbeslut? Är det som mamman säger eller måste jag dra det till tingsrätten för att bevisa mamman att jag har lika mycket rätt som hon? Mvh sömlös pappa
Maja Trygg |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Till att börja med är det barnet som har rätt till umgänge med båda sina föräldrar, och inte föräldrarna som har rätt till umgänge med barnet. Detta är alltså barnets rättighet och inte föräldrarnas. Utifrån informationen i din fråga, kan det anses att ditt barns mamma utgör umgängessabotage, enligt 6 kap. 7 § Föräldrabalken (FB). Detta eftersom hon förhindrar ert barn från sin rätt om att umgås med båda sina föräldrar. Ditt barns mamma anses alltså utgöra missbruk eller försummelse i omsorgen av ert barn, vilket strider mot "barnets bästa", eftersom barnet har rätt till umgänge med båda sina föräldrar, 6 kap. 2a § FB. Om mamman fortsätter att utgöra umgängessabotage och hindra ert barn från att träffa dig, kan du ta ärendet vidare till domstol där rätten sedan kan ge dig ensam vårdnad, om det anses vara ert barns bästa. Med detta sagt är det alltså inte ni som föräldrar som har rätt att umgås med ert barn, utan ert barn som har rätt att umgås med båda er föräldrar. Därav kan inte ditt barns mamma hindra ert barn från att träffa dig och om detta fortsätter råder jag dig till att berätta detta för familjerätten, eller ta ärendet vidare till domstol. Detta eftersom umgängessabotage inte är förenligt med ert barns bästa. Och i de fall du tar ärendet vidare till rätten, är det just "barnets bästa" som kommer vara vägledande för utfallet och inte föräldrarnas önskemål. Hoppas du fick svar på din fråga och lycka till!Med vänlig hälsning,

Personbevis, betänketid och bodelning vid äktenskapsskillnad

2020-02-12 i Äktenskapsskillnad
FRÅGA |Hej.Tycker mig ha sett olika svar på några frågor men kan ha missuppfattat eller feltolkat delar av svaren.1. Om bägge makar är överens om skilsmässa, måste man även då bifoga personbevis?2.Om inga hemmavarande barn, kan man då slippa betänketid?3.Om man är överens och undertecknar ett avtal om bodelning, vart skall denna registreras, hos Tingsrätten eller Skatteverket?
Maja Trygg |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Då du har delat upp dina frågor så snyggt kommer jag att svara efter dem, för tydlighetens skull! 1. Om bägge makar är överens om skilsmässa, måste man även då bifoga personbevis?Det stämmer att man måste bifoga personbevis med sin ansökan om äktenskapsskillnad, även fast båda makar är överens. Detta beror på att personbevisen är en nödvändig förutsättning för att domstolen ska kunna påbörja sin handläggning av er ansökan och bekräfta ditt och din make/makas civilstånd, det vill säga att ni är gifta med varandra. Om ni inte skickar in personbevis kommer domstolen att förelägga er om att inkomma med det, vilket innebär att domstolen uppmanar er att skicka in personbevis eftersom de annars inte kan handlägga er ansökan och måste därmed skriva av ärendet.Personbevis beställer ni via Skatteverket och levereras sedan till er folkbokföringsadress. 2. Om inga hemmavarande barn, kan man då slippa betänketid?Det stämmer att tingsrätten kan döma till äktenskapsskillnad mellan er utan betänketid om;- Ingen av er har vårdnaden om och varaktigt bor tillsammans med eget barn under 16 år, 5 kap. 1 § Äktenskapsbalken (ÄktB) eller om,- Ni lever åtskilda sedan två år, oavsett om ni har barn under 16 år eller inte, 5 kap. 4 § ÄktB. Om ni har levt åtskilda sedan minst två år måste ni kunna stryka detta, vilket kan göras genom till exempel utdrag ur folkbokföringen.3. Om man är överens och undertecknar ett avtal om bodelning, vart skall denna registreras, hos Tingsrätten eller Skatteverket? När ni är överens om bodelningen ska anmälan skickas till Skatteverket, 9 kap. 1 § 2 st ÄktB. Observera att handlingen om er bodelning ska upprättas skriftligen och skrivas under av er båda makar, 9 kap. 5 § ÄktB. -----------Hoppas du fick svar på dina frågor! Annars är det bara att du kontaktar oss på Lawline igen.Med vänlig hälsning,

Rättigheter som gift

2020-01-21 i Äktenskap och äktenskapsförord
FRÅGA |Vad är jag rätt i om jag är gift med en man som har ett hus som står i hans namn?
Maja Trygg |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!All egendom är giftorättsgods i den mån den inte är enskild egendom, enligt 7 kap. 1 § Äktenskapsbalken (ÄktB). Detta innebär att all er egendom är gemensam om det inte är så att ni genom ett äktenskapsförord har gjort någon egendom enskild till någon av er. Vidare är även sådan egendom som ni har fått i gåva, arv eller testamente också enskild egendom, 7 kap. 2 § ÄktB. Så i ditt fall innebär detta att huset som står i din mans namn, kan anses vara ditt då huset ses som giftorättsgods och bli ett föremål i en eventuell bodelning. Men om det är så att ni (du och din man) har upprättat ett äktenskapsförord om att huset ska vara hans enskilda, eller att han har ärvt huset genom arv, testamente eller gåva, så är huset hans enskilda egendom och ska inte ingå vid en eventuell bodelning mellan er. Hoppas du fick svar på din fråga!Med vänlig hälsning,

Vem ska få bo kvar i hyreslägenheten efter skilsmässa?

2019-11-20 i Äktenskapsskillnad
FRÅGA |Hej. Mamma och pappa har varit sambos i över 30 år . De flyttade in i en gemensam kommunal hyresrätt (förstahandskontrakt) , men det är bara pappa som står på lägenheten. Två av fyra av deras gemensamma barn bor kvar i lägenheten . Mamma jobbar heltid hemifrån som dagbarnvårdare med ca 5-6 barn . Pappa jobbar inte hemifrån utan har ett heltidsjobb i en skola . Mamma vill nu skiljas. Vem har rätt att behålla lägenheten ? Båda vill bo kvar i lägenheten.
Maja Trygg |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Vid skilsmässa är det den av makarna som har störst behov av att få bo kvar i den gemensamma bostaden som ska få göra det, vilket framgår av 11 kap. 8 § äktenskapsbalken (ÄktB). Att hyresrätter också räknas som gemensam bostad framgår av 7 kap. 4 § ÄktB. Detta kräver dock att bostaden ska ha varit just gemensam, vilket den utifrån informationen i din fråga verkar ha varit för ert fall med tanke på att dina föräldrar flyttade gemensamt in i bostaden. Således är det en bedömningsfråga om vem av makarna, dvs dina föräldrar, som anses mest behöva bo kvar i bostaden. Vid bedömningen för detta är faktorer som om någon av makarna har ensam vårdnad om barn avgörande. Dock verkar dina föräldrar ha gemensam vårdnad om sina barn, vilket gör att detta inte är en faktor som kommer påverka utfallet för er bedömning så pass mycket. Även faktorer som makarnas ålder, hälsa och avstånd till arbete är avgörande. Utifrån informationen i din fråga verkar din mamma behöva bostaden för att arbeta, vilket kan vara ett argument för att bostaden ska tillfalla henne. Dock kan ingen slutsats om vem som ska få bostaden utifrån din fråga, då mer information om just era omständigheter krävs för bedömningen av detta.Om dina föräldrar inte kan komma överens själva om vem av dem som anses behöva bostaden mest kan de i värsta fall behöva tvista om det i domstol eller låta det avgöras av en bodelningsförrättare. Om dina föräldrar önskar mer juridisk hjälp rekommenderar jag er att kontakta någon av våra skickliga jurister här på Lawline. Hoppas ni fick svar på er fråga och lycka till!Med vänlig hälsning,

Flytta med barn utan godkännande av den andra föräldern?

2020-03-06 i Vårdnadstvist
FRÅGA |Hej. Jag bor med mina 2 barn varav ett av barnen bor hos mig på heltid (varannan helg hos pappa) och den andra varannan vecka. Jag är förlovad med en man som bor i Gävle sedan en tid tillbaka.Nu vill jag och flickan som bor hos mig flytta till honom i Gävle medans pojken vill gå färdigt skolan och bo kvar med pappa här för att sedan flytta vidare till oss. Barnens pappa vägrar skriva under för en flytt. Kan jag flytta ändå? Vi går hos familjerätten för samarbetssamtal och barnen har även där fått berätta vad de känner.
Maja Trygg |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Till att börja är det jättebra att ni redan idag har kontakt med familjerätten för samarbetssamtal. Att vända sig till familjerätten brukar vara ett första steg att ta, för sådana situationer som ni befinner i er. Det som kan rådas, utifrån det du beskriver i din fråga är att INTE flytta ändå, trots att det är vad barnen vill. För om du flyttar ändå, utan den andra förälderns godkännande, kan du göra dig skyldig till umgängessabotage eller egenmäktigt förfarande med barn. Umgängessabotage innebär att en förälder hindrar sitt barn från dess rätt om att umgås och ha regelbunden kontakt med båda föräldrarna, 6 kap. 7 § Föräldrabalken (FB). Den förälder som gör sig skyldig till umgängessabotage kan bli av med vårdanden av barnet. Detta eftersom den förälder som utgör umgängessabotage anses utgöra missbruk eller försummelse i omsorgen av sitt barn, vilket strider mot "barnets bästa", eftersom barnet har rätt till umgänge med båda sina föräldrar, 6 kap. 2a § FB. I ditt fall innebär detta att barnets pappa i sådant fall kan hävda att du utgör umgängessabotage till familjerätten, som sedan kan ta ärendet vidare till domstol där du sedan eventuellt kan bli av med vårdanden om ert barn. Egenmäktig förfarande med barn innebär ett tillgreppsbrott och döms den som obehörigen skiljer ett barn under 15 år från någon av vårdnadshavarna till barnet. Straffet för detta är böter eller fängelse i högst ett år eller, om brottet är grovt, fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Anledningen till ovanstående beror på att en flytt med ett barn anses som ett ingripande beslut för barnet, eftersom flytten påverkat barnets boende, skolgång, sociala nätverk och fritidsaktiviteter. Därmed krävs ett godkännande från den andra föräldern/vårdnadshavaren. Om godkännande saknas, har den andra föräldern därmed ingen rätt att flytta med barnet enligt lag. Om det är som så i ditt fall, det vill säga att ni inte har den andra förälderns godkännande, måste du ansöka om ensam vårdnad, för att få beslutanderätt och därmed kunna flytta med ditt barn utan den andra förälderns godkännande. Dock ska det nämnas att det är sällsynt att rätten dömer ensam vårdnad till en förälder som vill flytta med sitt barn eftersom det som tidigare nämnt påverkar barnet på många sätt och som dessutom inverkar negativt på umgänget med det andra föräldern. I sådan mål är det "barnets bästa" och perspektiv som ges störst hänsyn, rätten kommer därmed att döma enligt vad som är bäst för barnet och inte utifrån förälderns önskemål.Med detta sagt, råder jag dig till att INTE flytta med ert barn utan den andra förälderns godkännande. Jag råder er till att fortsätta med era samarbetssamtal. Men om du anser att samtalen inte leder någonstans eller att situationen inte blir något bättre, kontakta gärna någon av våra skickliga jurister här på Lawline, som kan hjälpa dig om att eventuellt ansöka om ensam vårdad. Hoppas du fick svar på din fråga och lycka till!Med vänliga hälsningar,

Mer rätt vill en eventuell vinst vid fastighetsförsäljning?

2020-02-12 i Bodelning
FRÅGA |Hej Jag och min man ska skilja oss. Han bor med vår son i huset som vi har lån på tillsammans. Jag står kvar på lånet så min son och make kan bo kvar o huset. Vi har skrivit kontrakt på att min make betalar både amortering och ränta vilket blir ca 5800/månad. Om jag inte står kvar på lånet har han inte råd att bo kvar. Jag har fått en lägenheten 1/5 med hyra på 7000/månad. Vår son kommer ha växelvis boende 1 vecka hos mig 1 vecka hos sin pappa. Min man tänker troligen flytta efter dessa 2 år. Kan min fd make vid försäljning åberopa att han ska ha mer än mig vid försäljning av huset om försäljningen går med vinst?
Maja Trygg |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Utifrån informationen i frågan tolkar jag det som att du och din man har köpt ert hus tillsammans, med syfte att ha det som ert gemensamma hem, varför ert hus är att anse som giftorättsgods enligt 7 kap. 1 § & 7 kap. 4 § Äktenskapsbalken (ÄktB). Vidare innebär det att huset ska ingå i er bodelning, 10 kap 1 § ÄktB, där ni båda har lika rätt till huset och därmed även vinsten av det vid en eventuell försäljning.Det som skulle kunna ge din make mer rätt till vinsten av huset vid en eventuell försäljning är ifall huset är hans enskilda egendom, enligt 7 kap. 2 § ÄktB. Det vill säga att huset är din makes enskilda egendom genom äktenskapsförord, testamente eller gåva exempelvis. För i sådana fall, skulle även vinsten vid en eventuell försäljning av huset också bli hans enskilda egendom, 7 kap. 2 § 6 p ÄktB. Dock förutsätter det som sagt att huset eller en del av huset är hans enskilda egendom. Men om huset inte är din makes enskilda egendom, eller att inget annat är avtalet mellan er, har ni båda lika rätt till vinsten vid en eventuell försäljning av huset, eftersom det är att anse som giftorättsgods, som ska delas lika mellan er vid en bodelning. Hoppas du fick svar på din fråga! Annars är det bara att du kontaktar oss på Lawline igen. Med vänlig hälsning,

Rätt till lägenhet och barn vid skilsmässa

2019-12-11 i Äktenskapsskillnad
FRÅGA |Hej jag och min fru ska skiljas. Vi skickade in papprena till domstolen i oktober och betalde avgiften även i oktober. Vi bor ihop och båda står på kontraktet, Men det va tackvare hennes köpoäng vi fick lägenheten. Vi har ett barn på snart 2år och hon är gravid och ska födda i mitten på mars. Nu säger hon att jag ska flytta ut 1 Februari även fast jag inte har någon lägenhet fixad. Kan hon göra det? Måste jag betala underhåll även fast hon kastar ut mig? Har hon rätt att göra det fast jag står på kontraktet? Kan hon neka mig att träffa mitt barn sen när det är fött i mars?
Maja Trygg |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Jag anser att din fråga rör tre frågor och kommer således dela upp mitt svar efter detta. Fråga om din fru kan ta över lägenheten?Vid skilsmässa är det den av makarna som har störst behov av att få bo kvar i den gemensamma bostaden som ska få göra det, vilket framgår av 11 kap. 8 § äktenskapsbalken (ÄktB). Att hyresrätter också räknas som gemensambostad framgår av 7 kap. 4 § ÄktB. Detta kräver dock att bostaden ska ha varit just gemensam, vilket den utifrån informationen i din fråga kan vara en bedömningsfråga med tanke på din frus köpoäng. Dock om avsikten var att ni skulle flytta in i lägenheten gemensamt kan den anses som er bådas och att den som mest behöver den ska få den. Men om avsikten var att lägenheten skulle vara just din frus, är det med stor sannolikhet hon som har rätt till den. Men om avsikten var att ni båda skulle flytta in och bo i lägenheten gemensamt är det således en bedömningsfråga om vem av er, som anses mest behöva bo kvar i lägenheten. Vid bedömningen för detta är faktorer som barn avgörande. Att din fru är gravid är således avgörande och om ni hade tänkt att ha gemensam eller ensam vårdnad av barnet. Även faktorer som makarnas ålder, hälsa och avstånd till arbete är avgörande. Om det är så att någon av er inte har arbete, kan det anses att den som inte har arbete borde ha bättre rätt till lägenheten, eftersom denne kommer få svårare att hitta en ny bostad. Dock kan ingen slutsats om vem som ska få bostaden utifrån din fråga, då mer information om just era omständigheter krävs. Dock kan faktorerna om att din fru är gravid och att ni väntar barn bli avgörande för ert fall, utifrån informationen som finns i din fråga. Men detta är som sagt en bedömningsfråga och om det är så att ni inte kan komma överens om vem av er som behöver lägenheten mest, kan ni i värsta fall behöva tvista om detta i domstol eller låta det avgöras av en bodelningsförrättare. Om ni önskar mer juridisk hjälp rekommenderar jag er att kontakta någon av våra skickliga jurister här på Lawline. Måste jag betala underhåll för mitt barn?Barnets föräldrar ska var och en efter sin förmåga svara för barnets underhåll till dess att barnet fyller 18 år. Underhållet som ska betalas bestäms utifrån barnets behov och din ekonomiska förmåga. Barnet ska ha samma ekonomiska levnadsstandard som sina föräldrar. En förälderns underhållsskyldighet består trots att föräldern inte har vårdanden om barnet eller om barnet bor varaktigt hos någon av föräldrarna, enligt 7 kap. 2 § FB. Din skyldighet att betala underhåll står fast till dess att barnet fyller 18 år, eller till dess att barnet fyllt 21 år och går i skolan, enligt 7 kap. 1 § FB. Underhållsbidraget som du som förälder ska betala fastställs genom dom eller avtal, 7 kap. 2 § FB. Du och din fru kan själva skriva ett avtal om underhållsbidraget, i de fall ni kommer överens. På försäkringskassans hemsida finns hjälp och verktyg för att beräkna vad som är och kan anses som ett rimligt underhållsbidrag, utifrån er samlade ekonomiska förmåga. Här blir omständigheter som era löner och barnets boende avgörande.Om ni inte kommer överens om vad du ska betala i underhållsbidrag kan det fastställas genom dom. Om så är fallet, ska någon av er föräldrar väcka talan om att ge/få underhållsbidrag till ert barn. Fråga om du fru kan neka dig att träffa ditt barn?Angående vårdnad och speciellt umgänge anses det bästa för barnet att få spendera tid med båda sina föräldrar, enligt 6 kap. 2a § FB. Barnet har rätt att få veta vem dennes föräldrar är och få umgås med dessa. Observera att det är barnet som har rätt till umgänge med föräldern och inte föräldern som har rätt till umgänge med barnet. Vidare innebär detta att du som förälder inte har några specifika "rättigheter" till umgänge med ditt barn, det är ditt barn som har rätt till umgänge med dig.Men om det är så att din fru utgör umgängessabotage, det vill säga, förhindrar ert barn från att träffa dig, kan din fru förlora vårdanden om ert barn, enligt 6 kap. 7 § FB. Detta på grund av att din fru i sådana fall anses utgöra missbruk eller försummelse i omsorgen om ert barn, vilket strider mot barnets bästa eftersom ert barn har rätt till umgänge med båda sina föräldrar, enligt 6 kap. 2a § FB. Om det är så att din fru utgör umgängessabotage är det upp till rätten att besluta om ändring av vårdanden. Sammanfattande svarGällande lägenheten är det den av er som mest behöver lägenheten som kommer att få den. Faktorer som barn, ålder och arbete är relevanta för denna bedömning. Gällande ert barn är du som förälder skyldig att betala underhåll för barnet, oavsett om du har vårdanden och är vårdnadshavare eller inte. Underhållsskyldigheten gäller till dess att barnet har fyllt 18 eller 21 år och fortfarande går i skolan. Och slutligen kan inte din fru neka dig att träffa ditt barn, eftersom det är att anse som umgängessabotage. Dock måste ni observera att det är barnet som har rätt till umgänge med dig och inte du som har rätt till umgänge med barnet. Hoppas att du fick svar på din fråga och lycka till!Med vänlig hälsning,

När blir barnets vilja avgörande för barnets boende, umgänge och vårdnad?

2019-11-20 i Barnrätt
FRÅGA |Hej. Jag har en dotter som är 11 år och som bor varannam vecka hos mig och hennes pappa. Vi har gemensam vårdnad.Dottern har aldrig velat bo hos sin pappa och trivs inte där, och emellanåt kan jag förstå henne då jag inte tycker att han "ser" henne och hennes behov. Hon vågar aldrig prata med honom om någonting utan hon vänder sig till mig varje dag. Redan under "mamma veckan" så börjar hennes ångest kring att "pappa veckan" närmar sig. Hon har blivit fysiskt påverkad i form av ångest, oro, ont i magen, kräkningar, i många år pga att hon inte vill åka till hennes pappa. Vi har varit i kontakt med familjerätten ett flertal ggr, men utan resultat. Det som sägs där är ju inte bindande på något sätt utan är endast för att vi ska kunna samarbeta som föräldrar.Pappan har sagt att när dottern fyllde 10 år så skulle hon få börja "önska" hur hon vill ha det. Men det löftet har han inte hållit. Istället har han ju ändrat det till 13-14 år.Dottern i sin tur har hört av en kompis på hennes skola att man kan bestämma själv när man fyller 12 år.Dottern förstår inte varför jag inte gör något, varför jag inte hjälper henne, varför jag inte "vill ha henne hos mig". För det är nog så hon ser på det.Min fråga - vad kan jag göra? Vad är rätt och vad är fel? Kan hon bestämma?
Maja Trygg |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Till att börja med är det jättebra att ni redan har varit i kontakt med familjerätten, även om du känner att det kanske inte har gett er något resultat. Familjerätten/socialentjänsten brukar de flesta familjer hänvisas till som ett första steg, vid tvister om föräldrars samarbetsförmåga eller om vårdnad om barn. Men eftersom du i din fråga beskriver det som att era samarbetssamtal inte leder er någonstans och att din dotter mår dåligt av att bo och umgås med sin pappa, kan det bli lämpligt att vidta nästa steg. Vilket är att låta rätten (domstolen) ta över och besluta om er dotters boende, umgänge och vårdnad, utifrån er dotters bästa. Ett annat alternativ, istället för att gå till domstol, skulle kunna vara att ni vårdnadshavare avtalar om er dotters boende och umgänge genom att det sker skriftligen och med socialtjänsten godkännande. Oavsett, om ni går till domstol eller om ni fortsätter att ta hjälp från familjerätten så kommer er dotters bästa vara avgörande för bedömningen om hennes boende, umgänge och vårdnad. Principen om att er dotters bästa kommer att vara avgörande för hennes boende, umgänge och vårdnad beaktas med hänsyn till er dotters egen vilja i takt med hennes ålder och mognad, enligt 6 kap. 2 § tredje stycket Föräldrabalken (FB). Detta innebär att större hänsyn tas till vad barnet själv vill, ju äldre och mognare barnet är. Idag finns det dock ingen lagstadgad ålder för när ett barn själv får bestämma om sitt umgänge eller boende. Några få praxis (avgöranden från högsta domstolen) har dock grundat en tanke om att barnet har en rättighet att bestämma själv när hen har fyllt 12 år. Så det din dotter har hört om att man får bestämma själv vart man vill bo när man har fyllt 12 år stämmer till viss del. Det ni dock bör observera med detta är att det inte är någon utskriven rättighet att få bestämma själv om sitt boende när man fyllt 12 år, utan endast något som domstolarna och socialtjänsten kan använda som en utgångspunkt när de gör sin bedömning om barnets boende, umgänge och vårdnad. Således blir barnets vilja vid 12 års ålder en omständighet som ska beaktas tillsammans med vad som anses som barnets bästa i det enskilda fallet, utifrån fallets enskilda omständigheter. Tips om vad just DU kan göra!Utifrån informationen i din fråga har ni redan tagit första steget om att försöka lösa er dotters boende och umgänge, genom samarbetssamtal med hjälp av familjerätten. Men eftersom samarbetssamtalen inte verkar hjälpa er dotter på bästa sätt råder jag dig till att kontakta en jurist som kan hjälpa dig med att utforma ett förslag till avtal om boende och umgänge för er dotter, för er dotters bästa. Ett sådant avtal börjar gälla när både du och dotterns pappa har undertecknat det. Juristen kan även företräda dig i de fall att ni inte kommer överens om er dotter boende och umgänge och ni blir tvungna att gå till domstol för att få det avgjort. Om du är intresserad av att träffa en jurist rekommenderar jag dig till att vända dig till Lawlines Juristbyrå, där du kan bli tilldelad en jurist anpassad efter just ditt ändamål.Och precis som du säger, kommer din dotters vilja att beaktas (efter hur gammal hon är) vid bedömningen för vad som är henens bästa och således kommer hennes vilja påverka hennes boende, umgänge och eventuell vårdnad.Jag önskar dig ett stort lycka till och hoppas att du fick svar på din fråga! Om du har fler funderingar är det bara att höra av dig igen!Med vänlig hälsning,