Begära annan påföljd

2005-11-23 i PROCESSRÄTT
FRÅGA |talerättsändring - när man skall överklaga en brottmålsdom och man begärt frikännande dom kan man långt senare - men innan huvudförhandling begära i vart fall strafflindring? Tacksam för svar!
Eva Olofsson |Ja. Att begära i vart fall strafflindring är inte att se som otillåten ändring av talan eftersom det fortfarande är fråga om prövning av samma gärning, se 51:24 i rättegångsbalken. Dessutom är rätten inte bunden av vare sig din eller åklagarens begärda påföljd utan ska själv ta ställning till lämplig påföljd. Däremot är hovrätten bunden av tingsrättens dom så till vida att de inte får ge strängare straff än tingsrätten gjort, om inte åklagaren också överklagat och begärt straffskärpning. Denna regel kallas reformatio in pejus och finns i 51:25 rättegångsbalken, som du hittar http://www.lagen.nu/1942:740 .

Återkallande av talan

2005-12-01 i PROCESSRÄTT
FRÅGA |Betr. Återkallande av skiljeförfarande. Om den påkallande parten återkallar ett skiljeförfarande, då han saknar möjlighet att ställa förskottering av pengar eller säkerhet för ett skiljeförfarande. Har han då rätt att gå vidare att istället pröva frågan hos Tingsrätten?. Enligt upgjort kontrakt skall ärendet hanteras av skiljedom. Om han nu mot förmodan har denna möjlighet, hur lång tid har han på sig att söka prövning hos tingsrätten?. Eller har han med detta förlorat sin möjlighet att gå vidare.
Michael Witting |I 28 § lag (1999:116) om skiljeförfarande stadgas det att om någon återkallar sin talan, avskriver skiljemännen tvisten om inte motparten begär att frågan ska prövas, läs http://lagen.nu/1999:116 . Detta betyder emellerid inte att skiljemännen har prövat talan. Allmänt inom civilprocessrätten gäller nämligen att en allmän domstol kan pröva en fråga om den inte redan har blivit prövad av en domstol. Återkallar en part sin talan innan domstolen prövat den kan domstolen pröva denna talan vid ett senare tillfälle. Detsamma gäller inom skiljedomsrättens område. Se 27 §. Om den påkallande parten stämmer in på nytt är det skiljemän som ska avgöra frågan. De är nämligen första och enda instansen och som konstaterats ovan har de inte prövat frågan. Enligt 4 §, ska en domstol avvisa en fråga som ska avgöras av skiljemän. Avvisning sker emellertid bara om motparten gör en invändning att domstolen inte är behörig att pröva frågan. Man kan lätt tro, av 10 kap. 17 § rättegångsbalkens utformning, att den allmänna domstolen självmant ska avvisa talan, men denna paragraf synes bara gälla det ovanliga legala skiljeförfarandet, läs http://www.lagen.nu/1942:740. I ditt fall rör det sig troligtvis om ett vanligt skiljeförfarande. Sammanfattningsvis har alltså den påkallande parten rätt att ta upp frågan igen eftersom skiljemännen inte prövat frågan. Tingsrätten är emellertid inte rätt forum. Du måste dock göra en invändning i ditt svaromål om att tingsrätten inte är behörig att ta upp frågan.

Vad gör advokaten om någon erkänner ett brott?

2005-11-07 i PROCESSRÄTT
FRÅGA |Är en advokats uppgift att upprätthålla lagen eller se till svarandes bästa intresse? Med andra ord: Hur ska en försvarare handla om en klient redan erkännt brottet (endast för försvarsadvokaten då)? Är detta (svaret) en internationell standard bland demokratiska stater?
Fia Berg |Hej! En advokats uppgift är dels att se till att lagen följs och dessutom, om man nu vet att någon är skyldig eller vet att klienten kommer dömas för ett brott, att tillvarata dennes intressen. I dessa fall är ju advokatens uppgift att se till så att klienten får en riktig bedömning av rätten samt att se till att dennes straff döms ut på ett bra (i jämförelse till brottet) sätt. Om dock advokaten känner att han på något sätt inte kan försvara sin klient, tex om denne erkänner att han/hon begått brottet men säger att de kommer tiga om det i rätten, måste advokaten avsäga fallet. Dock verkar det inte finnas någon gemensam praxis för alla demokratiska stater (I alla fall verkar ingen vilja svara på den frågan).

Synnerligt hinder-häktade och anhållna

2006-01-04 i PROCESSRÄTT
FRÅGA |I lag om behandling av häktade och anhållna, (1998:602), står följande: 8 § Den häktade skall ha möjlighet att dagligen vistas utomhus minst en timme, om det inte finns synnerligt hinder mot detta. Finns det någon konkretisering av vad synnerligt hinder kan vara? Tack på förhand!
Branka Stojkovic |I propositionen, 1975/76:90, till den här lagen sägs ingenting om vad lagstiftaren har menat med lagrummet. Vad jag har kunnat komma fram till är att inte heller den tidigare lagen (1958:213), som var en föregångare, hade en liknande bestämmelse. Lagen om behandling av häktade och anhållna har dessutom ändrats och inte heller i den nya propositionen, 1997/98:104 sägs något uttryckligen. Det enda som kanske kan vara av betydelse är att de häktades rätt till avskildhet och gemenskap enligt 3 §, diskuteras i prop. 1975/76:90 sid. 112. Där sägs att det är av väsentlig betydelse att på olika sätt söka minska de häktades isolering. Man bör följaktligen öka möjligheterna till gemenskap samt främja de häktades kontakt med omvärlden. Det finns dock utrymme för att besluta om undantag med hänsyn till säkerhet eller utredning. Har den häktade belagts med restriktioner av utredningsskäl är möjligheterna till kontakter med andra häktade och yttervärlden begränsade. De inskränkningar i de häktades rätt som kan bli nödvändiga av utrednings- och säkerhetsskäl bör emellertid inte göras mer omfattande än vad som är påkallat i varje enskilt fall. På sid. 124 sägs vidare att personer som är häktade i samma mål, inte kan få vistas i gemenskap ens med andra intagna eftersom dessa senare kan vidarebefordra meddelanden mellan de i samma mål häktade personerna, kollusionsfara. Man skall således förhindra förbindelser mellan intagna som kan antas påverka utgången i ett mål. Enligt min mening skulle den häktade kunna få vistas ensam under utomhuspromenaden. I så fall skulle det inte finnas en risk att äventyra utredningen, men det är kanske svårt för häktet att ordna det.

Överklagan av fortkörningsbot

2005-11-10 i PROCESSRÄTT
FRÅGA |Hej. Jag tog mitt körkort för några månader sedan och nu har jag redan fått trubbel. Polisen stoppade mig och påstod att jag hade kört 103 km/t på en 70 väg. Nu är det så att det inte stämmer, jag tror att de stoppade fel bil. Jag kör alltid försiktigt och det kan vem som helst intyga om. Jag undrar vad jag kan göra nu?
Sofie Olofsson |Situationen beror på om du, när du blev stoppad, skrev under fortkörningsboten (”ordningsföreläggandet”) eller inte. Om du har skrivit under ett ordningsföreläggande: Ett godkänt föreläggande gäller som en lagakraftvunnen dom. En sådan kan inte återkallas av polisen utan du måste göra en överklagan hos domstolen. Detta ska ske inom ett år efter ordningsföreläggandet utfärdats. Du skickar din överklagan till tingsrätten i den kommun där ordningsföreläggandet blev utfärdat. Kontakta tingsrätten för övriga eventuella frågor. Även om du beslutar dig för att överklaga måste du betala böterna. Om du sedan skulle få rätt i domstolen, betalas pengarna tillbaka till dig. Om du inte har skrivit under ett ordningsföreläggande: Först skickas en påminnelse ut, där du har att ta ställning till om du vill skriva under eller inte. Om du har frågor angående föreläggandet ta då kontakt med den polismyndighet som utfärdat det. Om du inte skriver under skickas ärendet till åklagaren. Åklagaren beslutar då om att utfärda ett strafföreläggande. Frågor om strafföreläggandets innehåll besvaras av den åklagarkammare som utfärdat strafföreläggandet. Om du inte accepterar strafföreläggandet måste du inom ett år överklaga detta hos den åklagarkammare som utfärdade detta. Du har alltså alltid rätt att, oberoende om du skrivit under boten eller inte, överklaga beslutet hos domstolen. I det fall du skrivit under, kan det dock vara svårare eftersom du genom din underskrift ”erkänt”. Frågor hur boten påverkar ditt körkort besvaras av länsstyrelsen.

Vittnestvång?

2005-10-12 i PROCESSRÄTT
FRÅGA |Hej! Jag undrar över vittnestvång. Blev vittne till en misshandel och nu måste jag vittna, men jag riskerar att själv bli straffad om jag gör det....Kan de verkligen tvinga mig att vittna? Kan jag få något skydd?
Eva Olofsson |Det stämmer att du själv kan straffas om du inte vittnar. Detta beror på att vi i Sverige har vittnestvång och att det är en allmän medborgerlig skyldighet att vittna. Tanken bakom den skyldigheten är att vittnesmål är oerhört viktiga för att brott ska kunna utredas och gärningsmännen ska kunna straffas. Undantag från vittnestvånget görs för närstående och för den som själv medverkat till gärningen eller liknande. Om du inte omfattas av något av undantagen är du därför skyldig att inställa dig vid huvudförhandlingen (rättegången) annars kan du tvingas betala vite alternativt kan polisen hämta dig till förhandlingen. Vid förhandlingen är du sedan skyldig att avlägga ed, avge ditt vittnesmål och hålla dig till sanningen. Även avsteg från dessa skyldigheter ger olika sanktioner varav brott mot sanningsplikten är det allvarligaste och benämns mened, vilket kan ge ända upp till åtta års fängelse. När det gäller skydd för dig som vittne är detta något du kan ta upp med polis eller åklagare och de kan därefter göra en bedömning av eventuell hotbild mot dig. Känner du oro kan det även vara en god idé att ta kontakt med en lokal brottsofferjour som kan ge råd och stöd, dessa hittar du på www.boj.se. På många domstolar finns även ideellt arbetande sk. vittnesstöd vilka fungerar som stöd och hjälp vid själva rättegången. Om du känner obehag och inte vågar berätta sanningen i den misstänktes närvaro i rättegångssalen finns möjlighet att begära att denne ska sitta i ett annat rum under förhöret med dig. Som vittne har du rätt att få ersättning för din inställelse exempelvis för resor, uppehälle eller förlorad arbetsinkomst.