Rätten till partsinsyn under en pågående förundersökning

2021-01-27 i Förundersökning
FRÅGA |Fråga angående Rättegångsbalken 23: 18 st. 2. Jag undrar om en misstänkt får överklaga åklagarens beslut att avslå den misstänktes begäran om partsinsyn i en pågående förundersökning?
Robin Forslöv |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! Enligt (23 kap. 18 § andra stycket rättegångsbalken) har den misstänkte och försvararen rätt att fortlöpande i den mån det kan ske utan men för utredningen, rätt att ta del av vad som förekommit vid förundersökningen. Detta gäller med de begränsningar som följer av (10 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen). Rätten att ta del av materialet utgör en viktig del av den misstänktes rättigheter. Den inträder successivt och omfattar allt material som samlas in i den pågående förundersökningen. Samtidigt har du bara rätt att ta del av utredningen om det kan ske utan "men" för utredningen. Med "men" avses inte bara risken för att den misstänkte kan undanröja bevis eller på annat sätt försvåra utredningen utan även att t.ex. avgörande skriftlig bevisning ännu inte hunnit samlas in eller att viktiga förhör återstår. Det kan då föreligga en risk att den misstänkte, om han eller hon förnekar brottet, anpassar sin version efter vad han får veta om bevismaterialet. För att materialet ska kunna undanhållas krävs i så fall att undersökningsledaren kan ange något konkret skäl till varför han eller hon inte vill delge uppgiften. Vidare gäller att det är förundersökningsledaren som avgör alla frågor om insyn i utredningen med stöd av rättegångsbalkens regler. (23 kap. 21 d § första stycket rättegångsbalken). Enligt (23 kap. 21 d § andra stycket rättegångsbalken) kan ett beslut om att begränsa rätten att ta del av det som förekommit vid förundersökningen eller att göra ett förbehåll som inskränker rätten att lämna uppgift vidare eller att utnyttja uppgiften anmälas till rätten av den misstänkte eller försvararen, när undersökningsledaren har slutfört den utredning som han eller hon anser är nödvändig. Enligt andra stycket ska alltså förundersökningsledarens beslut att begränsa eller genom förbehåll inskränka den misstänktes eller hans eller hennes försvarares rätt att ta del av eller förfoga över uppgifter kunna prövas av allmän domstol. Vid bedömningen av vilket informationsbehov den misstänkte har för att på ett ändamålsenligt sätt kunna ta till vara sin rätt i en brottmålsrättegång ska domstolen alltså kunna väga in inte bara omfattningen av utan även formerna för hur rätten att ta del av utredningsmaterial ska tillgodoses. Tingsrättens beslut att avslå en begäran om att få ta del av utredningsmaterial innan åtal har väckts kan följaktligen överklagas till hovrätt. För att hovrätten ska pröva tingsrättens beslut krävs prövningstillstånd. Hoppas du fick svar på din fråga!

Fråga om att överklaga en dom från tingsrätten

2020-11-24 i Domstol
FRÅGA |Hej,Jag har blivit dömd i tingsrätten för brott mot trafikförordningen. Böter 1500kr. Ett brott som jag är oskyldig till.Jag blev den 28/8 2020 invinkad i en kontroll i Södertälje och polisen påstod att jag har hållt i min mobiltelefon i handen. Enligt polisaspirantens vittnesmål i tingsrätten så ska jag ha hållit den 20 cm under hakan.Sanningen är att min mobiltelefon var monterad i mobilhållare på fläktgaller till höger om ratten.Detta uppmärksammades även av förhöra de polis på plats. Jag har ej heller vidrört mobilen sedan jag åkte från min arbetsplats.Hela denna situation känns mycket olustig när jag vet att jag är oskyldig till brottet i fråga.Hur stor är chansen att bli frikänd i hovrätten om jag skulle överklaga? Bötessumman är en struntsumma som jag självfallet hade betalat om jag vore skyldig.Men det är principen att dömas när jag är oskyldig till brottet som gör att jag vill få upprättelse.Är det lönt att överklaga till hovrätten? Eller ska jag betala böter och sedan leva med misstro mot sveriges rättsystem?
Robin Forslöv |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Överklagande till hovrättenEnligt (49 kap. 13 § första stycket rättegångsbalken) krävs det i brottmål prövningstillstånd för att hovrätten ska pröva en tingsrätts dom genom vilken den tilltalade som enda påföljd dömts till böter eller har frikänts från ansvar för brott om det inte är föreskrivet svårare straff än fängelse i sex månader. Som framgår av lagtexten är det mer bagatellartade mål som fordrar prövningstillstånd, alltså faller böter på 1500 kr in under denna bestämmelse.För att hovrätten ska meddela prövningstillstånd enligt krävs enligt (49 kap. 14 § rättegångsbalken) att något av följande villkor är uppfyllda:1. Om det finns anledning att betvivla riktigheten av domslut som tingsrätten har kommit till (ändringsdispens)2. Om det inte utan att sådant tillstånd meddelas går att bedöma riktigheten av det slut som tingsrätten har kommit till (granskningsdispens)3. Om det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av högre rätt (prejudikatdispens) eller4. Om det annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet (extraordinär dispens).Prövningstillstånd är ett tillstånd som en domstol på högre nivå än den tidigare i vissa fall måste bevilja för att ett mål eller domstolsärende ska kunna tas upp och prövas av domstolen. Skälen till detta är att överrätterna numera är tänkta att ha en kontrollerande funktion i förhållande till underrätterna och endast ta upp mål till prövning om underrätten har dömt fel eller om det finns behov av prejudikat på området. Genom krav på prövningstillstånd minskar antalet mål som ges en fullständig prövning i högre instans.Viss acceptans for oriktigt fällande domarAv (35 kap. 1 § rättegångsbalken) framgår att "rätten ska efter en samvetsgrann prövning av allt, som förekommit, avgöra, vad i målet är bevisat." De beviskrav som utarbetats i rättspraxis vidhåller att det ska vara "ställt utom/bortom rimligt tvivel" för fällande dom. Att det ska vara "ställt utom/bortom rimligt tvivel" innebär att det praktiskt sett ska framstå som uteslutet att den åtalade är oskyldig. Om bevisen mot den tilltalade är så pass starka att det som talar till hans eller hennes förmån endast är en långsökt möjlighet som kan avfärdas med frasen "det är visserligen möjligt, men det är inte det minsta troligt" är saken visad bortom varje rimligt tvivel.Även om syftet med det höga beviskravet å ena sidan är att undvika att en oskyldig person fälls till ansvar för brott, kräver rättstryggheten å andra sidan att det finns en reell möjlighet att få till stånd en fällande dom mot den som begått ett brott. Om beviskravet sattes för högt skulle detta underminera brottsbekämpningen eftersom det skulle ställa alltför stora krav på bevisningen för fällande dom. Det finns därmed en viss acceptans för oriktigt fällande domar även om det hårda kravet på åklagarens bevisning ska minimera dessa.Att hovrätten skulle bevilja prövningstillstånd finner jag tyvärr långsökt även om du nat-urligtvis alltid har en rätt att överklaga en dom. Att du blivit oskyldigt dömd är tyvärr en verklighet som rättsväsendet har valt att acceptera eftersom alternativet hade varit att ställa ännu högre krav på fällande dom, vilket skulle resultera i att ännu fler skyldiga personer skulle gå fria.Hoppas du fick svar på din fråga!

Fråga om beviskrav

2020-10-30 i Bevis och bevisning
FRÅGA |Kört fast med bil. Började dricka efteråt då det va min pappas årsdag då han dog jag skulle åka till hans sommarstuga och va där sista gången innan den skulle säljas och började dricka i förvirring och ledsen för att ej kunna åka dit. Vid blodprov några timmar senare 2 promille och vid det andra sjönk det. Inga urinprov gjorda och läst att det krävs för att säkert säkerställa när alkohol intogs. Jag började dricka efter att bilen va fast och är nu rädd att inte bli betrodd. Vittne kom efter 25 minuter efter jag kört fast ingen som sett mig köra. Flaskorna gjorde jag mig av med i skogen Inte heller lagt fram i förhör om vem som kört men frågan är hur stark är chansen att tingsrätten inte kommer tro min historia att jag drack efter. Och vilka bevis har de för det Tack för svar Mvh
Robin Forslöv |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Allmänt om beviskrav En rättegång i domstol syftar till att skipa rättvisa. I svenska domstolar gäller fri bevisvärdering och fri bevisprövning. Det innebär att rätten efter en samvetsgrann prövning av allt som förekommit i målet ska avkunna dom efter vad som i målet är bevisat (35 kap. 1 § första stycket rättegångsbalken).I rättegångsbalken finns ingen uttrycklig regel om åklagarens bevisbörda, men den i (Europakonventionen) stadgade oskyldighetspresumtionen i artikel 6 punkt 2 medför att det är åklagaren som bär bevisbördan. Oskyldighetspresumtionen är en grundläggande princip som innebär att den anklagade ska behandlas som om han eller hon vore oskyldig, även om det vid första anblick verkar som att personen är skyldig.I brottmål bär därför åklagaren bevisbördan för samtliga de omständigheter som måste föreligga för att den tilltalade ska kunna fällas till ansvar. Det innebär att om den tilltalade förnekar åklagarens påståenden åligger det på åklagaren att motbevisa dessa. Att bevisbördan ska vila på åklagaren motiveras av att en felaktigt fällande dom anses betydligt allvarligare än en felaktigt friande dom. Åklagarens bevisbörda och det höga kravet för fällande dom minskar därför risken för att en oskyldig person ska dömas.Samtidigt finns det undantag till oskyldighetspresumtionen. Den tilltalade kan ha en viss förklaringsbörda vilket ibland benämns som "den falska bevisbördan" eller "det omvända beviskravet". När åklagarens bevisning är så pass stark att det kräver en förklaring av den tilltalade, är det enligt Europadomstolen förenligt med det sunda förnuftet att dra slutsatsen att den tilltalade är skyldig om han eller hon inte lämnar en förklaring.Enligt Högsta domstolen gäller att om bevisningen är så pass stark att den i sig är tillräcklig för att beviskravet ska anses uppfyllt, måste den tilltalades berättelse och bevisning som stödjer denna granskas. Enligt HD kan den tilltalade då avkrävas en förklaring till åklagarens gärningsbeskrivning. Den tilltalade har visserligen rätt att tiga men vid situationer som uppenbarligen kräver en förklaring kan den tilltalades tystnad tillmätas betydelse.I (35 kap. 1 § första stycket rättegångsbalken) framgår att "rätten ska efter en samvetsgrann prövning av allt, som förekommit, avgöra, vad i målet är bevisat." De beviskrav som utarbetats i rättspraxis vidhåller att det ska vara "ställt utom/bortom rimligt tvivel" för fällande dom.Även om syftet med det höga beviskravet å ena sidan är att undvika att en oskyldig person fälls till ansvar för brott, kräver rättstryggheten å andra sidan att det finns en reell möjlighet att få till stånd en fällande dom mot den som begått ett brott. Om beviskravet sattes för högt skulle detta underminera brottsbekämpningen eftersom det skulle ställa alltför stora krav på bevisningen för fällande dom. Det finns därmed en viss acceptans för oriktigt fällande domar även om det hårda kravet på åklagarens bevisning ska minimera dessa.Bevisprövning har i brottmål varit förknippat med stora problem. Inte minst på grund av att det är oklart vad "ställt utom/bortom rimligt tvivel" egentligen innebär i det enskilda fallet. En del domare har fäst allt för stor vikt vid den egna övertygelsen, andra har inte granskat bevisutsagor i tillräckligt stor utsträckning på grund av man inte velat ifrågasätta vittnets eller målsägandens hederlighet.Problematiken har dels att göra med hur högt "bevisribban" ligger för att det ska anses "ställt utom/bortom rimligt tvivel", dels hur man ska värdera bevisningen i det enskilda fallet och därefter avgöra om bevisningen når över "ribban". Man kan säga att man nått över denna "ribba" när "det praktiskt sett framstår som uteslutet att den åtalade är oskyldig". SummeringI brottmål gäller som huvudregel att åklagaren har bevisbördan. Samtidigt kan den tilltalade ibland avkrävas en förklaring om åklagarens bevisning når upp till beviskravet för fällande dom. Enligt Europadomstolen är det förenligt med det sunda förnuftet att dra slutsatsen att den tilltalade är skyldig om han eller hon då inte kan lämna en förklaring till åklagarens bevisning. Om den tilltalade däremot motbevisar det som ligger honom eller henne till last ska åtalet ogillas.Bevisprövning innebär att domstolen ska fråga sig om den bevisning som åklagaren har är tillräcklig, eller om det finns rimligt tvivel kring den tilltalades skuld. Vid bevisprövning ska varje bevis värderas var för sig. Endast rationella skäl får inverka på bedömningen. Analysen ska vara objektivt grundad och utföras strukturerat och ingen hänsyn ska tas till ovidkommande omständigheter. Vid bevisprövning bör domstolen fråga sig om det finns en möjlighet att det har gått till på annat sätt. Domaren bör inte låta sin personliga övertygelse styra utan ska företa en samvetsgrann prövning av den presenterade bevisningen.Att det ska vara "ställt utom/bortom rimligt tvivel" innebär att det praktiskt sett ska framstå som uteslutet att den åtalade är oskyldig. Om bevisen mot den tilltalade är så pass starka att det som talar till hans eller hennes förmån endast är en långsökt möjlighet som kan avfärdas med frasen "det är visserligen möjligt, men det är inte det minsta troligt" är saken visad bortom varje rimligt tvivel.Hoppas du fick svar på din fråga!

Vad är en nämndeman?

2021-01-26 i Domstol
FRÅGA |Hej. Jag har en projektvecka i skolan där man ska argumentera emot ett lagförslag. Lagförslaget jag ska argumentera emot är följande: "Förslag om ändring i rättegångsbalken angående lekmännens betydelse i avgörande i tingsrätt". Min fråga till er är då, vad exakt är det en lekman/nämndeman gör? och vad får det för betydelse i en rättegång? Tacksam för svar!
Robin Forslöv |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Vad är en nämndeman?En nämndeman är en lekman som tillsammans med en eller flera lagfarna domare dömer i domstol. I de allmänna domstolarna deltar nämndemän vid avgörande av brottmål och familjerättsliga tvistemål och i förvaltningsdomstolarna i bland annat socialförsäkringsmål och mål om tvångsvård. I tingsrätt och i förvaltningsrätt är nämndemännen i majoritet och i hovrätt och kammarrätt är de lagfarna domarna i majoritet.Nämndemän utses för en period av fyra år. Nämndemän i tingsrätt utses av kommunfullmäktige och nämndemän i hovrätt, förvaltningsrätt och kammarrätt utses av landstingsfullmäktige. Rekryteringen av nämndemän sker genom de politiska partier som är representerade i fullmäktige. Nämndemän och domare är i princip helt jämlika. Alla har varsin individuella röst och alla deltar i samtliga beslut som rätten ska fatta.RättegångsbalkenI rättegångsbalken finns en hel uppsjö av bestämmelser om nämndemän. Jag kommer därför redogöra för en del av dem som jag tycker är viktigast att ha koll på. I tingsrätten ska det vid en huvudförhandling i brottmål finnas en lagfaren domare och tre nämndemän. Om en av nämndemännen får förhinder sedan huvudförhandlingen har påbörjats är rätten domför med en lagfaren domare och två nämndemän (1 kap. 3 b § första stycket rättegångsbalken).En nämndeman utses genom lag enligt (4 kap. 5 § första stycket rättegångsbalken) Av (4 kap. 6 § första stycket rättegångsbalken) följer att valbar till nämndeman är varje svensk medborgare som inte är underårig, är i konkurstillstånd eller har förvaltare enligt (11 kap. 7 § föräldrabalken). För att vara valbar till nämndeman i en tingsrätt krävs vidare att han eller hon är folkbokförd i kommunen eller den del av kommunen som hör till tingsrätten och i en hovrätt att han eller hon är folkbokförd i länet eller den del av länet som hör till hovrätten. Vidare gäller att val av nämndemän i tingsrätten förrättas av kommunfullmäktige enligt (4 kap. 7 § första stycket rättegångsbalken) och att en nämndeman utses för fyra år (4 kap. 8 § första stycket rättegångsbalken).Betydelsen av att nämndemän får vara med och döma i en rättegång Det finns ett flertal anledningar till att nämndemän får vara med och döma trots att de inte besitter någon juridisk kunskap. Det anses demokratiskt att låta folkvalda få vara med och bestämma i rättsprocessen, annars kan rättsväsendet bli för elitistiskt om bara juridisk skolade får döma. Många nämndemän kommer även från en annan bakgrund än de flesta domare vilket kan innebära att de ser en situation från ett annat perspektiv. Nämndemännens uppgift kan anses vara att bevaka samhällets intressen och insyn i rättsväsendet.Samtidigt finns det ett flertal nackdelar med ett nämndemannasystem. De har ingen juridisk kunskap och förstår inte rättsregler på samma sätt som en jurist. Många nämndemän kan ofta över- eller underdriva en situation vilket bidrar till att rättssäkerheten minskar. Det finns även en risk att domar inte blir juridiskt korrekta om nämndemännen röstar emot domaren. Hoppas du fick svar på din fråga!

Fråga om förundersökning

2020-11-21 i Förundersökning
FRÅGA |Hej! Vad kan jag göra om jag upptäcker att åklagaren som hanterar utredningen inte gör sitt jobb ordentligt, eller att denna är ologiskt partisk vid bedömningar?
Robin Forslöv |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Enligt (20 kap. 8 § andra stycket rättegångsbalken) kan en målsägande biträda åklagaren efter att åklagaren har beslutat att väcka talan och ges därmed en självständig rätt att överklaga domen även i skuldfrågan. Genom att biträda blir han eller hon part i målet jämte åklagaren och får samma rätt som denne att förebringa utredning och bevisning. Målsäganden kan även framställa annat ansvarsyrkande för den gärning som omfattas av åklagarens åtal, men inte yrka ansvar för annan gärning, alltså ett annat brottsligt händelseförlopp. Av rätten att biträda följer omedelbart rätten att överklaga till högre rätt, när åklagaren förfar så. Målsäganden får även rätt att överklaga även om åklagaren inte gör det. Fullföljdsrätten avser inte endast själva domen utan även andra rättens beslut i målet. Om åklagaren beslutar att inte väcka allmänt åtal har målsäganden rätt att åtala brottet. Lika väl som åklagaren kan justera åtalet ges målsäganden samma möjligheter (45 kap. 5 § rättegångsbalken) Vad gäller förundersökningen ska målsäganden så snart som möjligt informeras om bland annat den fortsatta handläggningen och vilken roll han eller hon kommer ha i den, vart han eller hon kan vända sig med sitt klagomål som rör handläggningen av ärendet och att han eller hon på begäran kan få information om hur ärendet fortskrider hos polisen, åklagare eller domstol om det kan ske utan men för utredningen (13 a § tredje stycket lagen om förundersökning). Målsäganden ska tillfrågas om han eller hon vill bli underrättad om beslut om att förundersökning inte ska inledas eller att en inledd förundersökning ska läggas ned, beslut om att åtal inte ska väckas, tidpunkt för huvudförhandling i målet samt dom i målet (13 b § lagen om förundersökning). Så snart åtal har beslutats ska målsäganden underrättas om beslutet (13 d § lagen om förundersökning). Hoppas du fick svar på din fråga!

Fråga om ordningsvakts rätt till fysiskt våld

2020-06-23 i Gripande, häktning, anhållande
FRÅGA |Har vakter laglig rätt att utöva fysiskt våld annat än i självförsvar? Har för mig att de inteens får ta i folk?
Robin Forslöv |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Allmänna åligganden Ordningsvakter har begränsade polisiära befogenheter och får omhänderta personer som är berusade eller uppträder störande på allmän plats. Ordningsvakter utbildas och förordnas av polisen, som också sköter tillsynen.Ordningsvakter lyder under Polismyndigheten och är skyldiga att lyda polisens order som rör tjänsten som ordningsvakt. Ordningsvakter har rapporteringsskyldighet gentemot polisen och ska lämna rapport när de får kännedom om brott. Om polisen upptäcker att en ordningsvakt brutit mot kravet på laglydnad och lämplighet får myndigheten återkalla förordnandet. Kravet på laglydnad är högt.Ordningsvakter får omhänderta berusade personer som på grund av sitt tillstånd inte kan ta hand om sig själv eller annars utgör fara för sig själv eller för någon annan. Ordningsvakter får avvisa eller avlägsna personer som genom sitt uppträdande stör eller utgör en omedelbar fara för den allmänna ordningen. Om det inte är tillräckligt får ordningsvakter tillfälligt omhänderta personer. Detsamma gäller om en sådan åtgärd behövs för att en straffbelagd handling ska kunna avvärjas. I första hand ska ordningsvakten försöka prata personer tillrätta, men får använda våld om uppgiften inte kan lösas på annat sätt. Det får inte vara fråga om mer våld än vad som är nödvändigt för att lösa uppgiften. Batong och handfängsel är vanlig utrustning som kan kompletteras med hund och i sällsynta fall skjutvapen (8 § lagen om ordningsvakter).Nödvärnsrätt Nödvärn tar upp rätten för var och en att försvara sig i olika situationer mot ett påbörjat eller förestående brottsligt fysiskt angrepp. Huvudregeln är att våld kan bemötas med lika våld. Så länge som den nödvärnsberättigade i sin våldsanvändning inte passerar gränsen för vad som är uppenbart oförsvarligt, så begår denne inte ett brott. Denna försvarlighetsbedömning görs genom att väga in det angripnas beskaffenhet och dess betydelse samt omständigheterna i övrigt. Hit räknas bland annat de inblandade personernas kroppsvikt, kunskaper om kampsport, upphetsning, förekomst av allvarliga hotelser och, om det är ett konkret eller akut hot, de använda våldet samt förutsebara skaderisker (24 kap. 1 § brottsbalken), (24 kap. 2 § brottsbalken) och (24 kap. 5 § brottsbalken).Väktare gör envarsgripandeTill skillnad från ordningsvakter får väktare bara ingripa på samma sätt som vem som helst i samhället, så kallat envarsgripande. Det handlar om att gripa den som har begått brott, som kan straffas med fängelse, och påträffas på bar gärning eller flyende fot. Länsstyrelsen är ansvarig myndighet för bevakningsföretag och väktare. Hoppas du fick svar på din fråga!