Möjlighet att klaga över Radiotjänsts beslut

2006-09-25 i PROCESSRÄTT
FRÅGA |Hej!Vi var inne på banken efter att ha gjort förbättringsåtgärder som ökade vår bostadsrätts värde. Lånen skrevs då om. Är det vi gjort en sådan situation som omfattas av 14 § bostadsrättslagen gällande rätt att ta ut pantförskrivningsavgift? Bostadsrättsföreningen påförde oss nämligen ny avgift. Det rör sig ju i princip om samma lån, men fördelningen mellan topp och bottenlån har förändrats. Bostadsrättsföreningen säger att de fått handlingar från banken och därmed har de rätt att ta ut avgift, vilket de gör varje gång de får handlingar från bank. Tacksam för svar
Jesper J Silow |Hej! Din fråga löses kanske inte så mycket genom juridiska råd. Kärnpunkten är naturligtvis om du kan bevisa att du inte har tv eller ej. Om du verkligen inte har tv, kan jag råda dig att ringa till Radiotjänst och be dem komma och se efter själva.Det låter ju helt absurt att Radiotjänst har antagit att du har en tv genom felaktiga uppgifter, och är antagligen ett misstag på företaget.Vad som kan hända rent juridiskt är följande: Om Radiotjänst skickar en faktura och du vägrar betala den, och Radiotjänst trots all fakta vägrar fastställa att du inte har TV, kan kronofogden kopplas in på ärendet.Du har möjlighet att klandra beslutet av Kronofogden enligt anvisningar på det brev av KFM du kommer att få, vilket du också skall göra.Sedan går ärendet till Tingsrätten, där du genom t.ex. telefonsamtalslistor från din operatör, intyg från de olika tv-bolagen kan intyga att du inte har någon TV.Hoppas detta varit till någon hjälp!Mvh//jesper

Vad menas med Rättegångsbalkens 49 kap 7 §?

2006-09-20 i PROCESSRÄTT
FRÅGA |Vad innebär egenligen att beslut fattat av tingsrätten endast med stöd av 49 kap 7§ rättegångsbalken får överklagas? I mitt fall har en begäran till tingsrätten om en offentlig försäljning av en fastighet initierat en klyvningsansökan hos lantmäteriet och tingsrätten har nu fattat beslut om att försäljningsärendet för förklarats vilande. Men med en not om att detta beslut endast med stöd av 49 kap 7§ rättengångsbalken får överklagas.
Jonas Forsén |Hej. Med Rättegångsbalkens 49 kap 7 § finns en möjlighet att överklaga exempelvis en tingsrätts beslut om att vilandeförklara ett ärende. Om ett mål försenas i onödan kan man överklaga tingsrättens beslut att vilandeförklara målet och få sin sak prövad. I ditt fall verkar det som om klyvningsansökan hos lantmäteriet förorsakat dröjsmålet i processen. Om det innebär en onödig försening i sig är svårt att svara på men det finns två domar från arbetsdomstolen där man undanröjt tingsrättens vilandeförklaringar med hänvisning till ovanstående lagrum (domarna kan du läsa i korthet http://www.lagen.nu/dom/1995/3152 och http://www.lagen.nu/dom/2001/318).

Bevisbördans placering vid tvist om försträckning

2006-09-17 i PROCESSRÄTT
FRÅGA |Hejsan! Jag har hamnat i ett dilemma med min fotbollsklubb. För ett år sedan så var jag skyldig klubben 1700 kr och innan dessa pengar var betalda så fick jag inte spela. Det tog då tre veckor innan jag fick spela igen efter att ha betalt dessa pengar. Igår så fick jag ett samtal från styrelseordföranden i min klubb som hävdade att jag inte hade betalt dessa pengarna.Tyvärr har jag inget kvitto eller någon form av intyg på att jag betalat pengarna, det får ingen i klubben. (Men jag fick ju börja spela igen efter avstängningen - det hade jag ju inte fått om skulden inte var betald!) Under samtalet med ordföranden så fick jag även ett hot att om jag visar mig på fotbollsanläggningen igen, innan jag betalt den påstådda skulden, så kommer dom att ta bort mig på ett fysiskt sätt. Jag har funderingar på att gå vidare med detta men det är ju ord mot ord. Det finns ju inga bevis mer än att jag har hört hotet och i pengafrågan så står ju ord mot ord. Vad ska jag göra?
Carl Beyer |Hej, Jag beklagar situationen du har hamnat i. Nedan ska jag kort redogöra för hur rättsläget ser ut. Din fråga berör hur bevisbördan fördelas mellan parter i svensk rätt, dvs. i ditt fall om det ankommer på dig eller på klubben att bevisa att betalning har skett eller inte skett. Det finns inget allmänt stadgande i RB (Rättegångsbalken SFS 1942:740) som reglerar detta. I den juridiska litteraturen och i domstolar brukar den övervägande uppfattningen dock vara att det är gäldenären, den som har lånat pengarna, som har bevisbördan för att betalning faktiskt har skett. Anledningen till att det är så beror på ändamålsöverväganden som avser att främja kreditlivet i stort och skapandet av nytt realkapital i samhället. Det är helt enkelt bra att människor har möjlighet att låna pengar och att de som har pengar är villiga att låna ut dem. Skulle det istället vara borgenären, den som har lånat ut pengarna, som belastades med bevisbördan för att denne inte fått betalt, har man ansett att det finns risk för att gäldenärer skulle försöka undandra sig sin betalningsskyldighet. Många gånger skulle borgenären inte kunna åberopa något annat än att gäldenären inte har fått något kvitto. Det är svårare att bevisa att något inte har skett än att bevisa att det har skett. Om det alltså var borgenären som belastades med bevisbördan är man rädd att konsekvensen skulle bli att sanktionstrycket mot gäldenärer skulle försvagas, vilket inverkar negativt på villigheten att låna ut pengar. Visserligen finns ju risken att en gäldenär som har försummat att begära kvitto tvingas att betala två gånger. Trots det blir det inte fråga om någon otrygghet för gäldenärer i allmänhet, eftersom dessa alltid kan begära kvitton och med lätthet säkra bevisning för sin betalning. Jag förstår om detta verkar orimligt och till och med orättvist för dig i det enskilda fallet, men det är så problematiken betraktas. En enskild gäldenärs lidande är helt enkelt något mindre ont än en enskild borgenärs sådan, eftersom det i det senare fallet riskerar att drabba kreditlivet i allmänhet. Dock bör nämnas att det är straffbart att mot bättre vetande kräva betalning för en skuld som redan är betalad, se BrB 10:6 p.2 http://www.lagen.nu/1962:700#K10. Brottsbeskrivningen tar sikte på just det fallet att en borgenär kanske utnyttjar ett förmånligt bevisläge som uppstått genom att gäldenären accepterat att betala en skuld utan att få kvitto för detta. Här uppställs alltså ett viktigt skydd i gäldenärernas intresse. Vidare nämner du att du fick börja spela direkt efter att du återbetalat pengarna. Detta lär många kunna intyga, och det bör i sig kunna anses utgöra ett sorts kvitto på betalningen. Den personen som lät dig spela då måste ju ha fattat det beslutet på grundval av betalningen från din sida, jag förmodar också att denne hade någon typ av ansvarsbefattning i klubben. Han eller hon borde således kunna gå i god för din betalning och ställa upp för dig mot ordföranden. Avslutningsvis har jag tyvärr inte några fler direkt konkreta råd. Sett till att du har fått börja spela igen borde bevisläget inte vara alltför ofördelaktigt för dig trots allt. Är det ändock så att klubben fortsätter kräva dig på betalning råder jag dig att påminna den om ovan nämnda straffstadgande och om så behövs kontakta en advokat för ytterligare råd. I värsta fall kan du ange brottet till åtal. Då kommer det ankomma på åklagaren att bevisa att klubben uppsåtligen krävt betalning för skulden som du påstår att du redan har betalat. Med vänlig hälsning,

Kroppsvisitation och den kroppsliga integriteten

2006-08-21 i PROCESSRÄTT
FRÅGA |hej jag undrar om det finns någon lag mot att polisen inte får göra 'kropps rannsakan' tex kolla i ens väska efter tex alkohol? (även om man är helt nykter) jag undrar för jag har hört att det ska vara olagigt för dom om dom inte ha tillstånd för att det 'integrerar(stör / är intrång) en persons privatliv'
Jacob Öberg |Kroppsvisitation De allmänna reglerna om kroppsvisitation som du enligt min mening talar om finns i 28 kap 11§ rättegångsbalken ( RB) i samma kapitel som reglerna om husrannsakan. En eftersökning av föremål i väska faller in under definitionen på kroppsvisitation ( prop 1993/94:24 s. 43). Det kan allmänt sägas att alla regler om ingripanden mot enskilda i syfte att utreda brott, så kallade straffprocessuella tvångsmedel, är mycket strikt reglerade. Att ett tvångsmedel tillgrips är ofta en nödvändighet för att ett brott skall kunna beivras och reglerna om tvångsmedel är därför av stor vikt när det gäller effektiviteten i samhällets brottsbekämpning. Dock kan tvångsmedel vara djupt ingripande i den personliga integriteten. För att en kroppsvisitation ska kunna äga rum fordras att alla förutsättningar för regelns tillämplighet är klart uppfyllda, dvs. du ska vara skäligen misstänkt ( lägsta misstankegraden) för ett brott som har fängelse i straffskalan och kroppsvisitationen får endast äga rum i syfte att göra beslag ( se 27 kap) eller utröna omständigheter som kan vara av betydelse för brottets utredning. Med skälig misstanke bör förstås att det allmänt sett krävs att en misstanke om viss brottslighet skall vara grundad på objektiva omständigheter och att dessa skall ha viss styrka. Enbart en personlig subjektiv värdering hos bedömaren är inte tillräcklig. Vidare förutsätts att skadan och obehaget med ingreppet står i proportion till syftet med åtgärden. Det måste finnas balans mellan mål och medel och kan lindrigare ingrepp användas av polis eller åklagare så ska dessa användas först ( 28 kap, 3 a, 13 §§ RB). Syftet med dessa stränga regler är att skydda enskilda oskyldiga individer mot att drabbas av obehöriga integritetskränkningar. Någon godtycklig eller brottsförebyggande visitation tillåts absolut inte. Till skydd för den enskilde ska en mer omfattande visitation äga rum avskilt, inomhus och i närvaro av ett trovärdigt vittne. Av naturliga skäl så kräver kroppsvisitation beslut av åklagare eller rätten. Polisman kan bara besluta om denna åtgärd om fara är i dröjsmål. Något skriftligt tillstånd krävs dock ej (28 kap 4,5,13 §§ RB). Enligt andra stycket i 28 kap 11 § så kan även kroppsvisitation ske av den som ej är skäligen misstänkt för det aktuella brottet om det finns synnerlig anledning att anta att föremål kan finnas som kan tas i beslag eller vara till fördel av utredningen om brott. Även om det ej omtalas att fängelses ska följa på det brott som utreds vid denna typ av kroppsvisitation torde ett sådant krav kunna läsas in av regeln i första stycket och kravet på synnerlig anledning. Det finns vidare större befogenheter att kroppsvistera personer som är häktade eller anhållna men detta torde ej vara av relevans för din frågeställning. Om förutsättningarna är uppfyllda enligt de straffprocessuella reglerna i 28 kap så kan kroppsvisitation ske. Detta torde då kunna aktualiseras vid de flesta brott och man kan beslagta en alkoholflaska även om personen ifråga ej uppträder onykter. Det enda som är av intresse är att kraven i rättegångsbalken är uppfyllda ( legalitetsprincipen) och att visitationen kan anses som nödvändig för att uppnå det eftersträvade syftet och åtgärden ej kan uppnås på något annat sätt (behovsprincipen). Självklart ska ändamålet med åtgärden vara tydligt angiven och åtgärden ska vara anpassad till åtgärden ( ändamålsprincipen). Slutligen så ska kroppsvisitationen i fråga om art, styrka, räckvidd och varaktighet stå i rimlig proportion till vad som står att vinna med åtgärden. Du har således helt rätt i att det finns uttryckliga lagstöd för att polisen inte hur som helst när den behagar för det eller på vilket sätt som helst kan utföra en kroppsvisitation. Endast en visitation som utförs så att alla de här diskuterade kraven är uppfyllda kan anses laglig. Som du antyder i din frågeställning så är den kroppsliga integriteten skyddad i dessa situationer och här kan betonas särskilt det uttryckliga skyddet som enskilda har mot kränkning av den kroppsliga integriteten enligt grundlagen, 2 kap. 6, 12 §§ RF. Hoppas att detta hjälpt dig att förstå reglerna kring kroppsvisitation.

Rätt för polis att undersöka väskor el. dylikt

2006-09-25 i PROCESSRÄTT
FRÅGA |Hejsan, jag undrar om en polis verkligen får gå igenom min ryggsäck/väska om jag går i en park och dom letar efter alkohol? Tänk om jag har andra saker där som jag inte vill att folk ska se osv. Har varit med flera gånger om poliser som har frågat "får jag titta i din väska" och så har jag svarat nej, men dom har tittat ändå och sagt typ i stil med "du har inget val så det var en retorisk fråga". Har hört att dom inte har rätt att göra det i alla fall. Tacksam för svar.
Jesper J Silow |Hej! Det är en mycket intressant och omdebatterad fråga du ställer! Lite kortfattat ser rättsläget ut som följande. Enligt Rättegångsbalkens 28 kap. får kroppsvisitation göras vid skälig misstanke om Brott varpå fängelse kan följa. Om polisen misstänker att du har alkohol och att någon därmed "langat" till dig, är langningen ett sådant brott. Enligt kapitel 27 i samma balk, får föremål beslagtas som påträffas vid en kroppsvisitation. Enligt 28 kap 11§ är undersökning av väska att jämställa med kroppsvisitation. I § 3a står att kroppsvisitation/beslag endast får genomföras om skälen för åtgärden uppväger det integritetsintrång som den enskilde upplever. Som huvudregel måste polis eller åklagare besluta kroppsvisitation/beslag, men som undantag får även enskild polisman göra det. Sammanfattningsvis är det alltså upp till polismannen att bedöma i den enskilda situationen om skäl finns för kroppsvisitation/beslag. Om polismannen anser att han har fog för en misstanke om att du har alkohol i väskan har han rätt att undersöka den. Som du förstår är detta en juridisk gråzon, då inga riktlinjer finns för vad som krävs för att "misstänka" någon. Det finns alltså ingenting du kan göra för att hindra polisen, utan fastän det känns kränkande ser rättsläget för närvarande ut så att polisen får titta i din väska om polisen anser det nödvändigt.

Avvisning av stämningsansökan m.m.

2006-09-06 i PROCESSRÄTT
FRÅGA |Om en som har köpt ett hus, vill reklamera husköpet med hänvisning till att det spökar, vad gör tingsrätten när de får in en sådan här stämning egentligen?
Sara Forslund |Hej, Tingsrättens hantering av den här typen av ärenden regleras i Rättegångsbalkens (SFS 1942:740) 42 kapitel (se http://lagen.nu/1942:740). Tingsrätten kommer antagligen att göra något av följande: En stämningsansökan skall innehålla ett bestämt yrkande, en utförlig redogörelse för de omständigheter som åberopas till grund för yrkandet, bevisuppgifter samt eventuellt uppgift om sådana omständigheter som gör rätten behörig. Ansökningen skall vara undertecknad av käranden (den som stämmer) eller hans ombud (se 2 §). Om stämningsansökningen inte uppfyller föreskrifterna i 2 § (de ovan nämnda) eller i övrigt är ofullständig skall rätten förelägga käranden att avhjälpa bristen (se 3 §). Avhjälper inte käranden bristen skall ansökningen avvisas om den är så ofullständig att den inte utan väsentlig olägenhet kan läggas till grund för en rättegång (se 4 §). Anser rätten alltså att en stämningsansökan avseende reklamation av ett husköp på den grunden att det spökar i huset är ofullständig avvisas ansökningen. Avvisas inte ansökningen skall rätten utfärda stämning på svaranden (den som blir stämd) att svara på käromålet. Om kärandens framställning inte innefattar laga skäl för käromålet eller om det annars är uppenbart att detta är ogrundat får rätten dock genast meddela dom i målet utan att stämning utfärdas (se 5 §). Rätten kan alltså välja att direkt utfärda en dom. Denna regel är till för att spara tid för domstolarna till exempel i de fallen omständigheterna kan vara omöjliga att bevisa, som i fallet med ett hus det påstås spöka i. Vänliga hälsningar,

Förundersökning och förutsättningar för åtal

2006-08-26 i PROCESSRÄTT
FRÅGA |Ett par personer som jag knappt känner påstår att jag har beställt varor och tidningar i deras namn. Nu har polisen inlett en förundersökning om ofredande och kallat mig till ett inledande samtal. Jag nämns bland andra misstänkta för att för tre år sen en av de drabbade personer varit vittne i ett rättegång mot mig. Kan de göra så här och vad kan jag göra eller inte göra för att skydda mig själv från ett eventuellt åtal. Har jag rätt att tiga och inte samarbeta, för det här luktar illa, ett försök att fälla vem som helst för att få skadestånd. Vad krävs för bevis för att väcka ett åtal?
Carl Beyer |Hej, Din fråga berör två aspekter. Den ena handlar om förundersökning och förutsättningar för åtal och är rent processrättslig. Den andra som avser personernas påståenden är straffrättslig. Jag behandlar dem nedan i denna ordning. Regler om förundersökning och förutsättningar för åtal stadgas i rättegångsbalken som du hittar http://www.lagen.nu/1942:740. Enligt 23:1 st. 1 i nämnda lag skall förundersökning inledas så snart det på grund av angivelse eller av annat skäl finns anledning att anta att ett brott som hör under allmänt åtal har förövats. För förundersökningens inledande krävs således inte att man känner till någon konkret gärningsman och det krävs inte heller någon bevisning av nämnvärd styrka. Det räcker i princip med att det föreligger en misstanke om att ett konkret brott har förövats. Syftet med förundersökningen är att ge åklagaren tillräckligt med material för bedömningen av huruvida åtal skall väckas eller inte, se 23:2. I det arbetet ingår att identifiera om någon skäligen kan misstänkas och att samla bevis för att utröna om tillräckliga skäl finns för åtal. Ett av verktygen för att kunna fullgöra denna uppgift är just möjligheten att kalla till förhör. I 23:6 stadgas att förhör får hållas med envar som antas kunna lämna upplysningar av betydelse för utredningen. Det är alltså en medborgerlig skyldighet att inställa sig efter en kallelse och något man således måste finna sig i, även om det kan kännas kränkande då man själv anser sig oskyldig. Så fort förundersökningen resulterar i att en person blir ”skäligen misstänkt” måste dock denne underrättas och informeras om sin rätt till försvarare och om förutsättningarna föreligger skall en offentlig försvarare förordnas. Att du tiger eller på andra sätt inte samarbetar påverkar inte din ställning utan är något du kan göra. I svensk rätt har åklagaren nämligen bevisbördan för samtliga relevanta omständigheter som läggs till grund för bedömningen om en person gjort sig skyldig till ett brott. Bevisningen för den aktuella gärningen skall vara så stark att den kan läggas till grund för en fällande dom för att åklagaren skall väcka åtal. Beviskravet för att en tilltalad skall kunna fällas för brottet brukar anges med uttrycket att det skall vara ställt utom rimligt tvivel att denne är skyldig. Det är alltså ett mycket högt beviskrav som ställs. Att du tiger och motarbetar utredningen kan dock uppfattas som något som ökar misstankegraden mot dig. Vet du att du inte är skyldig råder jag dig därför att samarbeta för att i så hög grad som möjligt underlätta utredningen för att snabbare avfärdas som misstänkt. Åklagare har en skyldighet att även tillvarata och beakta sådan bevisning som talar för att den misstänkte inte är skyldig, något som fastslås enligt den s.k. objektivitetsprincipen i 23:4. Den andra delen av frågan som rör personernas påståenden om dig är som ovan anförts straffrättslig. Att ange en oskyldig person till åtal med uppsåt att denne skall bli fälld till ansvar är ett brott som kallas falsk angivelse, BrB 15:6 http://www.lagen.nu/1962:700#K15. Dock är det ett högt uppsåtskrav som ställs för att brottet skall vara uppfyllt, personernas uppsåt skall omfatta att den de anger är oskyldig och uppsåtet skall gå ut på att denne blir fälld till ansvar. I lagrummets andra stycke straffbeläggs dock samma gärning om gärningsmannen, dvs personerna, inte insåg men hade skälig anledning att anta att den angivne var oskyldig. Brottet rubriceras då istället som obefogad angivelse. Om anmälan inte kan kvalificeras som en angivelse, utan mer indirekt utpekar någon som brottslig, kan gärningen istället vara straffbar såsom falsk eller vårdslös tillvitelse enligt BrB 15:7. Om du vet med dig att du är oskyldig och personernas agerande uppfyller förutsättningarna för ovan redogjorda brott kan alltså åtal väckas mot dem istället. Med vänlig hälsning,

Åklageren vill inte överklaga tingsrättsdom

2006-08-06 i PROCESSRÄTT
FRÅGA |Som målsägare förlorade jag i tingsrätten dels för att de åtalade ljög i rätten, dels för att inte alla parter blivit hörda. De var också åtalade för övergrepp i rättssak då de ringt och hotade, polisen fick lov att kontrollera inkommande samtal men det har ej gjorts så det ogillades av brist på bevis. av den anledningen ogillades även skadeståndskravet. Åklagaren vill inte överklaga. Kan tillägga att jag fick tillbringa 3 timmar på operation då en flaska skar upp ett stort sår vid ögat. Hur överklagar man själv och hur stor är chansen.
Love Wilén-Örnulf |Jag förstår att det måste kännas oerhört tungt och kränkande att förlora ett mål av det här slaget. Tyvärr slår rättssäkerheten åt två håll. De rättssäkerhetsgarantier vi har och som gör att vi inte riskerar att dömas oskyldigt gör att det i andra fall kan bli väldigt svårt att hitta tillräckliga bevis för att sätta dit skyldiga brottslingar. Din fråga rör det processuella förfarandet i rättegångar. Dessa regler finns i RB som du hittar http://www.lagen.nu/1942:740 . Om åklagaren bestämmer sig för att inte överklaga finns det två sätt för målsägaren att driva saken vidare. Det första är att begära att en överåklagare tittar på målet. Om han eller hon bedömer att saken bör drivas vidare kan denne antingen själv överklaga tingsrättens dom eller ge lägre åklagare i uppdrag att överklaga. Överåklagarens beslut kan i sin tur överklagas till riksåklagaren. Denna typ av omprövning kan man utläsa ur RB 7:5 i kombination med RB 7:2. Detta är absolut någonting jag rekommenderar att göra så fort som möjligt i ditt fall. Ett annat sätt är att själv ta över åtalet och driva saken med enskilt åtal istället för det allmänna åtalet som drivs av staten. Du har rätt att göra det eftersom åklagaren har valt att inte överklaga tingsrättens dom (RB 20:8 2 st.). Nackdelen är att det finns risk för du får ta samtliga rättegångskostnader om du förlorar (RB 31:8). Jag råder dig därför att vara försiktig. När det gäller dina chanser att vinna är det väldigt svårt att uttala sig utan att vara mer insatt i målet. Särskilt för mig som saknar praktisk erfarenhet från fältet. Att brottslingarna i det här fallet försöker ljuga så trovärdigt som möjligt är väl tyvärr något du får utgå från. När det gäller polisens agerande kanske du kan prata med dem en gång till och överväga en anmälan till justitieombudsmannen (JO). Att inte alla parter har hörts verkar märkligt men jag vet för lite om omständigheterna för att kunna säga något konkret. Om åklagaren har gjort bedömningen att han eller hon inte har bevis nog för att styrka brotten i hovrätten är det dock tyvärr inte orimligt att anta att du också skulle få jobba i uppförsbacke. I alla avseenden råder jag dig att konsultera en advokat innan ett eventuellt enskilt åtal.