Högsta domstolen erkänner svensk kvinna som mamma trots surrogatmoderskap



Högsta domstolen har nyligen avgjort ett mål där de slår fast att en dom från Superior Court of California som stadfäster att en svensk kvinna är mamma till ett surrogatmoderfött barn ska erkännas i Sverige såsom bevis på att den svenska kvinnan är barnets rättsliga moder.

Domslutet är mycket intressant ur flera aspekter. I Sverige finns inga regler om surrogatmoderskap, eftersom det inte är tillåtet inom svensk hälso- och sjukvård. Ett moderskap fastställs i Sverige utifrån vem som har fött barnet. En utländsk dom erkänns inte i Sverige utan uttryckligt lagstöd, och vi saknar regler om att kaliforniska statusdomar ska erkännas i Sverige.

Högsta domstolens domslut går emot svenska rättsliga principer men kan ändå inte anses strida mot svensk rätt. Domslutet är smart, genomtänkt och intressant.

I detta blogginlägg kommer jag kort redogöra för omständigheter i målet Högsta domstolen hade att avgöra och hur domstolen argumenterade sig fram till att den svenska mamman, med stöd av den kaliforniska statusdomen, skulle erkännas såsom barnets rättsliga moder här i Sverige.

Omständigheterna i målet

I augusti 2015 föddes en pojke i USA av en amerikansk surrogatmoder. Pojkens gener härstammade från en kvinnlig donator och en svensk man som efter en provrörsbefruktning låtit det befruktade ägget placerades i den amerikanska surrogatmoderns livmoder.

Redan innan pojke var född stadfäste Superior Court of California att den svenske mannens hustru är mor till pojken.

Väl hemma i Sverige ansökte mannens hustru om att få adoptera barnet. Adoptionsansökan avslogs eftersom paret hade separerat. Om adoptionsansökan hade bifallits hade mannen fråntagits sitt föräldraskap.

Den svenska kvinnan väckte då talan i tingsrätten och krävde att tingsrätten skulle förklara att den kaliforniska domen gäller i Sverige såsom ett erkännande att den svenska kvinnan är barnets rättsliga mor.

Kvinnans talan avslogs i samtliga instanser och hon överklagade enda till sista instans, det vill säga Högsta domstolen.

Högsta domstolens bedömning och domslut

Utländska moderskapsdomar kan erkännas i Sverige även utan uttryckligt lagstöd

Högsta domstolen konstaterade inledningsvis att utländska domar inte erkännas i Sverige utan uttryckligt lagstöd. I Sverige finns lagen (1985:367) om internationella faderskapsfrågor där 7 § reglerar i vilka situationer en utländsk faderskapsdom ska erkännas i Sverige. Huvudregeln är att en utländsk dom ska gälla i Sverige om det med hänsyn till en parts anknytning till det utländska landet fanns skälig anledning att talan prövades i den främmande staten och inte Sverige. Denna huvudregel gäller inte om barnet har tillkommit inom hälso- och sjukvården. Högsta domstolen poängterade även att det i svensk rätt saknas lagstiftning om huruvida den svenska rättsordningen erkänner utländska statusdomar angående moderskap. Samtidigt framhöll Högsta domstolen att det blir allt vanligare att ofrivilligt barnlösa blir föräldrar genom assisterad befruktning vilket leder till att moderskap- och faderskapsbegreppen utmanas.

Högsta domstolen framhöll att utländska statusdomar bör kunna erkännas oftare än andra sorters domslut samt att det måste vara förenligt med barnets bästa ifall även utländska moderskapsdomar erkännas i Sverige.

Sammanfattningsvis ansåg Högsta domstolen att även utan uttryckligt lagstöd finns det förutsättningar för det svenska rättsväsendet att erkänna utländska statusdomar gällande moderskap.

Även om surrogatmoderskap inte är tillåtet i Sverige har alla barn rätt till en rättslig företrädare vilket väger tyngre än argumenten att neka surrogatarrangemang inom svensk hälso- och sjukvård

Högsta domstolen fortsatte sin bedömning med att pröva om skälen att inte tillåta surrogatmoderskap inom svensk hälso- och sjukvård är så pass starka att de hindrar ett erkännande av en utländsk moderskapsdom där domslutet grundar sig ett surrogatarrangemang.

Domstolen förklarade att det år 2001 lagts fram ett förslag att kriminalisera surrogatarrangemang i Sverige, förslaget lades dock ner. På senare år har underlåtenheten att tillhandahålla surrogatarrangemang inom svensk hälso- och sjukvård motiverats med att ett kommersiellt surrogatmoderskap kan liknas vid handel med organ och könsceller. Ett tillstånd till sådana arrangemang skulle enligt regeringen vara svårt att förena med gällande förbud angående handel med kvinnor och barn.

Högsta domstolen poängterade dock avslutningsvis att alla barn i Sverige har rätt till en rättslig företrädare, oavsett om barnet fötts utomlands av en surrogatmoder. För bara några år sedan infördes därför 3 a § i lagen (1985:367) om internationella faderskapsfrågor. Genom paragrafen utvidgas mäns möjlighet att få sitt faderskap fastställt när barnet tillkommit efter ett surrogatarrangemang i utlandet.

Med denna avslutning torde Högsta domstolen vilja poängtera att om mäns föräldraskap ska erkännas i Sverige trots bakomliggande surrogatarrangemang torde samma sak gälla för kvinnor. En sådan slutsats underlättar för barnet som – utifrån Högsta domstolens argumentation – har rätt till en rättslig företrädare.

Ett underkännande av den kaliforniska domen skulle strida mot barnets bästa och barnets rätt till privatliv – domen erkänns!

Juridiknörd som jag är måste jag säga att Högsta domstolen sparar det mest spännande till sist!

Det är inte sällan som Högsta domstolen motiverar sina domar med att det övervägande skälet till domslutet är 1) en regel i svensk rätt och 2) i kombination med en internationell regel som går att hitta i Europakonventionen.

När den svenska lagstiftaren inte riktigt har gjort sitt jobb, då luckor finns i lagen, skapar Högsta domstolen nästan nya regler genom motiveringar utifrån Europakonventionen i syfte att förhindra att Sverige får smäll på fingrarna i Europadomstolen för att vi har bristande lagregler.

Högsta domstolen framhöll att man i svensk rätt i alla ärenden som rör barn ska fatta det beslut som är till barnets bästa. Härifrån gör Högsta domstolen en övergång och börjar argumentera utifrån artikel 8 i Europakonventionen som stadgar var och ens rätt till respekt för sitt privatliv. Hur artikel 8 Europakonventionen hänger ihop med bedömningen om barnets bästa är något otydligt men Högsta domstolen lyckas få ihop det i alla fall.

Högsta domstolen framhåller att skulle den kaliforniska domen inte erkännas i Sverige skulle barnets rättsliga band till den svenska kvinnan klippas av. Barnet har rätt att få sin relation till sina föräldrar och syskon rättsligt erkänd. Ett sådant erkännande torde, enligt Högsta domstolen, tillgodose barnets grundläggande behov av att tillhöra en familj och få vara någons barn. Om den tilltänkta modern efter ett surrogatarrangemang nekas status såsom rättslig mamma till barnet kan detta medföra negativa konsekvenser för barnet, som direkt står i strid med barnets bästa. Barnet kanske inte tillerkänns den tilltänkta moderns nationalitet, det kan bli svårare för barnet att få stanna kvar i hennes hemvistland och rätten till arv från henne kan bortfalla.

Sammanfattningsvis kommer Högsta domstolen fram till att barnet som målet handlar om har under hela sin uppväxt bott tillsammans med den svenska kvinnan. Inledningsvis var kvinnan och den juridiska svenska pappan en familj. Barnet har rätt att behålla denna familj med hänsyn till artikel 8 Europakonventionen och detta måste anses vara barnets bästa.

Allt gott,
Vega Schortz
Jurist
Lawline

2019-07-02 10:28
Vega Schortz



Är en "beräknad tidpunkt för upplåtelsen" en (1) dag eller sex (6) månader? – Det ska Svea hovrätt pröva nu när Stockholms tingsrätts dom överklagas



Vi är många som tecknat oss för köp av en nyproducerad bostadsrätt. Vi är också många som är missnöjda med den överenskommelse vi träffat med bostadsrättsföreningen. Bostadsmarknaden har länge gått bra, men nu har den danat.

Ett kryphål att komma ifrån ofördelaktiga bostadsrättsköp är ifall förhandsavtalet inte är skrivit enligt bostadsrättslagens formkrav. Förhandsavtalet är i sådana fall ogiltigt och förhandstecknarna kan fritt frånträda köpet och har rätt att få sitt erlagda förskott återbetalt.

Ett formkrav är att det i förhandsavtalet ska anges en "beräknad tidpunkt för upplåtelsen". Den 7 mars 2019 slog Stockholms tingsrätt fast att denna upplåtelsetidpunkt kan anges med ett tidsintervall på sex (6) månader, vilket är regelrätt i enlighet med bostadsrättslagens formkrav. Förhandstecknarna har nu överklagat domen. I sitt överklagande anger de att en tidpunkt enligt bostadsrättslagens mening inte är mer än en (1) dag.

Hur förhandstecknarna argumenterat sig fram till denna slutsats kan ni läsa mer om nedan där jag redogör för överklagandets innehåll.


En kort sammanfattning av tvisten i tingsrätten

Den 7 mars 2019 slog Stockholms tingsrätt fast att upplåtelsetidpunkten för en bostadsrätt kan anges med ett tidsintervall om sex (6) månader i ett förhandsavtal.

I tingsrätten hade två förhandstecknare, för köp av bostadsrätt, väckt talan mot en bostadsrättsförening och yrkade att tingsrätten skulle förklara förhandsavtalet ogiltigt på den grunden att förhandsavtalet inte uppfyllde bostadsrättslagens formkrav för sådana avtal. Konsekvensen av ett ogiltigt förhandsavtal är att förhandstecknarna har laglig rätt att få tillbaka sitt betalda förskott av bostadsrättsföreningen och slipper fullfölja köpet. Förhandstecknarna väckte alltså talan mot bostadsrättsföreningen i syfte att komma ifrån bostadsrättsköpet.

Tingsrätten avgjorde frågan om en upplåtelsetidpunkt på sex (6) månader är förenligt med formkraven i 5 kap. 3 § bostadsrättslagen genom att tolka lagtexten utifrån dess huvudsakliga syfte. Enligt tingsrätten är det huvudsakliga syftet med formkravet angående upplåtelsetidpunkt att en förhandstecknare ska kunna frånträda bostadsrättsköpet när bostadsrättsföreningen är försenade med upplåtelsen av bostadsrätten. Enligt bostadsrättsföreningen kunde en bedömning avseende försening göras även när tidpunkten anges med ett intervall eftersom en försening ska anses föreligga när lägenheten upplåts med bostadsrätt efter sista dagen i tidsspannet. Tingsrätten var ense med bostadsrättsföreningen i denna ståndpunkt.

I tingsrätten förlorade förhandstecknarna målet eftersom tingsrätten ansåg att förhandsavtalet är giltigt.


Utveckling av talan i hovrätten

Talan i hovrätten grundar sig på samma omständigheter och grunder som i tingsrätten.

Liksom anfört i tidigare blogginlägg (2019-03-07) öppnade tingsrätten i sina domskäl upp för att 5 kap. 3 § bostadsrättslagen, som anger formkraven för förhandsavtal, kan tolkas på många olika sätt. Väljer man en annan tolkningsmetod än den som tingsrätten beslutade sig för finns möjlighet att komma fram till ett annat domslut. Detta tog klagandena fasta på.

I överklagandet belyser klagandena att hovrätten ska tolka 5 kap. 3 § bostadsrättslagen på andra sätt än tingsrätten och därmed komma fram till ett annat domslut d.v.s. ett domslut som anger att förhandsavtalet är ogiltigt och där klagandena vinner processen. Enligt klagandena är en tidpunkt enligt bostadsrättslagens mening "en dag".


Systematisk tolkning – Ett förhandsavtal kan inte skrivas och villkoras på ett sätt som gör att bostadsrättsföreningen aldrig kan vara försenad med upplåtelsen av bostadsrätten

I överklagandet framhåller klagandena att bostadsrättsföreningen har tagit fram ett avtal som möjliggör för föreningen att argumentera sig fria från varje potentiell försening av bostadsrättsupplåtelse. I bostadsrättslagen finns en bestämmelse som anger att en förhandstecknare, efter uppsägning, fritt får frånträda ett förhandsavtal om upplåtelsen är försenad.

Enligt klagandena ska ett förhandsavtal inte kunna skrivas på ett sådant sätt att möjligheten att frånträda avtalet, vid försening, försvinner för förhandstecknaren. Av den anledning ska begreppet tidpunkt tolkas snävt där sex (6) månader är i strid med formkravet "beräknad tidpunkt för upplåtelsen" och avtalet är därmed ogiltigt. Att ange att tidpunkten för upplåtelse är preliminär eller att senare precisera tidpunkten "läker" inte bristen avseende formkraven i förhandsavtalet.


Lexikalisk tolkning – Begreppen "tid" och "tidpunkt" är inte samma sak och enligt normalt språkbruk är en tidpunkt ett bestämt begrepp såsom ett ögonblick, ett visst klockslag eller datum

Skillnaden i betydelse gällande orden "tid" och "tidpunkt" är en företeelse som även tingsrätten noterade och resonerade kring i sina domskäl. Tingsrätten valde dock att se förbi detta och ansåg att syftet bakom formkravsregeln talade starkare för att en upplåtelsetidpunkt om sex (6) månader är förenligt med lagtexten.

Klagandena framhåller i sitt överklagande att den lexikaliska skillnaden avseende ordens betydelse inte ska förbises av domstolarna. Klagandena åberopar ett rättsutlåtande från Håkan Julius där begreppens distinktioner lyfts fram: "Innebörden av ordet är just en punkt i tiden, vilket är snävare än t.ex. ordet tid. Enligt lexikon för svenska synonymer betyder ordet tidpunkt 'tid som inte tänks ha någon utsträckning, t.ex. ögonblick, bestämt klockslag eller datum.'. Från språklig synpunkt kan ett par kvartal eller annat tidsspann väl anses som 'tid' eller tidsrymd? Men inte som 'tidpunkt'."

Klagandena hänvisar även till Svenska Akademiens Ordlista och framhåller att en tidpunkt är ett substantiv som ofta åsyftar ett bestämt klockslag.

Enligt klagandena är formkraven, med begreppsinnebörden av tidpunkt i beaktande, inte uppfyllda när tidpunkten har ett tidsintervall på sex (6) månader. Förhandsavtalet ska därmed förklaras ogiltigt av hovrätten och klagandenas talan bifallas.


Ändamålstolkning – Reglerna om förhandsavtal i bostadsrättslagen har tillkommit för att skydda konsumenterna och lagreglerna ska därför tolkas till konsumenternas fördel

I tingsrätten ogillades klagandenas talan när formkraven i 5 kap. 3 § bostadsrättslagen tolkades utifrån dess huvudsakliga syfte.

I hovrätten vänder klagandena på denna argumentation och framhåller att hovrätten måste göra en ändamålstolkning men i ett vidare perspektiv. Klagandena framhåller att formkravet i 5 kap. 3 § bostadsrättslagen måste tolkas i ljuset av ändamålet bakom hela 5 kap. bostadsrättslagen som handlar om förhandsavtal. Detta kapitel har tillkommit i syfte att skydda konsumenterna. Enligt klagandena är formkravet inte ägnat att "ge bostadsutvecklaren möjlighet att tillskapa sig flexibilitet att kunna parera förseningar och vältra över dessa risker på förhandstecknaren."

Med konsumentskyddet i beaktande är skäligt att formkravet i 5 kap. 3 § bostadsrättslagen ska tolkas strikt och till konsumenternas fördel. Hovrätten ska därmed slå fast att bostadsrättsföreningen inte har uppfyllt formkraven i sitt ensidigt framtagna förhandsavtal och klagandenas talan ska bifallas.


Rättslig argumentation angående varför en tidpunkt i bostadsrättslagens mening inte kan vara längre än en dag och varför tingsrättens dom ska ändras

I överklagandet hänvisar klagandena till förarbetena (statens offentliga utredning och regeringens proposition) bakom formkravsregeln i 5 kap. 3 § bostadsrättslagen i syfte att övertyga hovrätten om att en tidpunkt i bostadsrättslagens mening inte kan vara längre än en dag.

Klagandena lyfter fram citat ur förarbetena och påpekar att lagstiftaren varit frekvent i användandet av ordet "tidpunkt" och inte tidsintervall eller liknande. Av förarbetena framgår att syftet är att ett förhandsavtal för nyproduktion ska undertecknas när inblandade parter vet när fastigheten kan tänkas vara klar för inflytt.

Läses formkravet gällande upplåtelsetidpunkt tillsammans med reglerna om att en privatperson har rätt att frånträda bostadsrättsköpet i det fall lägenheten inte upplåts med bostadsrätt senast vid inflyttning måste klart framgå att en upplåtelsetidpunkt endast kan vara på en viss dag. En upplåtelse av bostadsrättslägenhet ska ske i nära samband med inflyttning och en inflyttning kan bara ske på en bestämd dag. Alltså måste upplåtelsen ske på en bestämd dag.

Klagandena framhåller att tingsrättens dom måste ändras eftersom tingsrätten gjort en feltolkning av förarbetena, tagit fasta på två skrivningar där begreppen "tid" och "tiden" anges även om begreppet "tidpunkt" övervägande används och utgått från att huvudsyftet med regeln om upplåtelsetidpunkt är att förhandstecknaren ska kunna frångå köpet vid försening. Enligt klagandena är det verkliga syftet bakom regeln "att ge förhandstecknaren fasta hållpunkter, garantier och skydd."


Skäl för prövningstillstånd

För att hovrätten ska ta upp målet och göra en ny bedömning krävs att hovrätten beviljas prövningstillstånd. I de flesta tvistemål där parterna får komma överens om saken de tvistar om utanför domstol måste andra instans först meddela prövningstillstånd för att målet ska prövas igen.

I detta fall kommer hovrätten förmodligen bevilja prövningstillstånd. Liksom klagandena framhåller i överklagandet är rättsläget osäkert på denna punkt. Det saknas rättspraxis. Det som finns är förarbetsuttalanden och rättsliga uttalanden som i vart fall tingsrätten ansåg sakna relevans.

Jag håller tummarna för att prövningstillstånd kommer att beviljas – och tas målet upp för prövning vet ni vart ni ska vända er för att få en kort och sammanfattande redogörelse av målet.


Allt gott,

Vega Schortz
Jurist
Lawline Juristbyrå


2019-05-16 07:54
Vega Schortz



Källkritikens dag och dags att SLUTA KILLGISSA!



Förra veckan, onsdagen den 13 mars, var det Källkritikens dag, ett arrangemang som för tredje året i rad anordnats av tidningen Metro och särskilt av dess avdelning Viralgranskaren.

Dagen fick mig att tänka till. Vi måste bli bättre på källkritik. Vi måste bli bättre på att sluta gissa, höfta och ta den snabba vägen genom att googla oss fram till vad som vid första anblick tycks vara det rätta svaret och lösningen på våra problem.

Det är dags att sluta killgissa!

Sociala medier, oavsett plattform, är ingen rättskälla. Alias @juristen gör inte att dess uttalanden på Instagram har högre trovärdighet i domstol än gemene mans. Statistiken på Lawline visar på att kvinnor är bättre på att ta hjälp, att ta hjälp av en jurist som kan den juridiska metoden och har tillgång till rättskällorna.

I samband med Källkritikens dag vill jag rikta en uppmaning till alla er män där ute: SLUTA KILLGISSA! Ta hjälp av en riktig jurist hos oss på Lawline när ni hamnat i ett rättsligt problem istället för att försöka bedriva någon form av självhjälp genom sökningar på webben. På diverse internetforum blandas juridik ofta ihop med politik. Vad som är gällande rätt blandas ihop med hur lagen borde vara. Lagtext som ersatts av annan kommer upp i sökmotorerna.

Vad som är gällande rätt i just ditt fall kräver expertis. Var källkritisk och ta hjälp av en jurist som kan vägleda dig i vilka källor som är relevanta för just ditt ärende.

Statistik på Lawline visar att våra klienter är övervägande kvinnor, en eloge till er. Vi på Lawline vill att även män ska lära sig att ta experthjälp, hitta de rätta källorna för att nå framgång i sina tvister, killar SLUTA KILLGISSA.

Under år 2019 kommer Lawline driva kampanjen SLUTA KILLGISSA. År 2019 är fortfarande inne i sitt första kvartal, killar ni har goda chanser att komma ikapp tjejerna.

Vi på Lawline kommer i sociala medier att löpande informera er om hur det går i jämställdhetskampen, kampen om att nå en jämställd nivå när det gäller antalet manliga och kvinnliga klienter hos oss på Lawline.

Killar ni har ingen tid att förlora, sluta killgissa och ta hjälp av en jurist redan idag.



Må gott,



Vega Schortz

Jurist på Lawline Juristbyrå



2019-03-18 14:05
Vega Schortz



En upplåtelsetidpunkt på 6 månader gör inte ett förhandsavtal ogiltigt



Idag slog Stockholms tingsrätt fast att upplåtelsetidpunkten i ett förhandsavtal kan anges med ett tidsintervall på sex månader.

Allmänt om bostadsmarknaden och verkan av ogiltiga förhandsavtal
Under de senaste åren har det skett en inflation i nyproducerade lägenheter, bostadsmarknaden har länge sett bra ut, priserna på bostäder har stigit men nu har pristopparna börjat dana och den 1 mars 2018 infördes ett nytt amorteringskrav. Marknaden ser inte lika bra ut och det är många som vill komma ifrån sin skyldighet att fullfölja bostadsrättsköpet med anledning av tecknade förhandsavtal.

I bostadsrättslagens (BRL:s) 5 kap. 3 § finns en regel om vilka formkrav ett förhandsavtal måste uppfylla för att vara giltigt. Är formkraven inte uppfyllda är avtalet ogiltigt. Vid ogiltiga avtal ska de prestationer som skett återgå. Oftast betalar förhandstecknaren ett förskott till bostadsrättsföreningen i samband med att förhandsavtalet skrivs under. Genom avtalet förbinder sig förhandstecknaren att köpa en nyproducerad lägenhet med bostadsrätt.

Är avtalet ogiltigt behöver förhandstecknaren inte fullfölja köpet och ska få tillbaka det förskott denne betalt till bostadsrättsföreningen.

Ett av formkraven i 5 kap. 3 § BRL är att tidpunkten för upplåtelsen av bostadsrätten ska anges i förhandsavtalet.

Alltsedan bostadsmarknaden började gå sämre har det förts en diskussion bland jurister angående hur precist tidpunkten för upplåtelsen måste anges för att formkravet i 5 kap. 3 § BRL ska anses vara uppfyllt.


Målet i Stockholms tingsrätt
Vid målet i Stockholms tingsrätt ville två förhandstecknare frånträda ett förhandsavtal där tidpunkten för upplåtelsen angetts med ett intervall om sex månader. I förhandsavtalet stod också att tidpunkten för upplåtelsen var "preliminär". Förhandstecknarna argumenterade för att en tidsintervall på sex månader inte uppfyllde formkravet "beräknad tidpunkt för upplåtelsen". Att ange att tidpunkten är "preliminär" var också ett avsteg från formkravet. Dessa två omständigheter var för sig eller i vart fall i förening, gav enligt förhandstecknarna, dessa rätt att frånträda köpet och få förskottet återbetalt. Förhandsavtalet var enligt dem ogiltigt.

Bostadsrättsföreningen ansåg att förhandsavtalet var giltigt. Bostadsrättsföreningen anförde att upplåtelsetidpunkten ska anges för att förhandstecknaren ska kunna frånträda avtalet om föreningen är i dröjsmål med upplåtelsen. Bedömningen av om föreningen är i dröjsmål ska göras utifrån den sista dagen i den angivna tidsperioden. Enligt Bostadsrättsföreningen spelade det då ingen roll att tidpunkten för upplåtelse angavs med en bred marginal.

I domskälen argumenterade tingsrätten utifrån en rad olika tolkningsprinciper men landade i att det var skäligast att tolka formkravet "beräknad tidpunkt för upplåtelsen" utifrån dess syfte. Tingsrätten angav att en bestämmelse kan ha flera syften, men att formkravets övervägande syfte var det bostadsrättsföreningen anfört. Med hänsyn till att det går att avgöra om en bostadsrättsförening är försenad med en upplåtelse även om upplåtelsen anges med ett sex månaders tidsspann, är ett sådant tidsspann ändå i enlighet med formkravet.

Att ange att tidpunkten för upplåtelsen är "preliminär" var inte heller i strid med formkravet. Med hänsyn till hur byggbranschen ser ut och alla aktörer som är inblandade är det skäligt att en bostadsrättsförening inte kan säga exakt när en upplåtelse ska ske. Uttalanden i den juridiska litteraturen om att den beräknade tidpunkten för upplåtelsen ska anges i första hand med ett datum och i andra hand med ett tidsintervall på inte mer än ett par veckor hade enligt tingsrätten inget värde som rättskälla eftersom påståendet inte hade stöd i vare sig praxis eller förarbeten.

Förhandstecknarnas talan mot bostadsrättsföreningen ogillades och de förlorade målet.

Har tingsrätten glömt att lagtext har företräde framför uttalanden i förarbeten?
Något som slog mig vid läsandet av domen var hur tingsrätten öppnar upp för ett annat domslut som de dock lämnar därhän.

I domen anges att lagtexten använder ordet "tidpunkt" medan man i förarbetena skriver "tid". Tid är enligt min uppfattning ett vagare begrepp än tidpunkt. Tid kan inkludera ett längre spann än en tidpunkt.

Rimligtvis borde det föranleda en tolkning att lagtextens formkrav "beräknad tidpunkt för upplåtelsen" ska tolkas snävt, alltså tidpunkten kan inte vara så lång och då kanske måste vara kortare än sex månader?

Domen är meddelad i Stockholms tingsrätt, som är första instans. En sådan dom är inte prejudicerande och har därför inte så stor inverkan på gällande rätt. Förhoppningsvis överklagar förhandstecknarna till hovrätten. Vi får väl se om hovrätten för en argumentation likt min eller om de fastställer tingsrättens domslut.


Må gott,

Vega Schortz
Jurist på Lawline juristbyrå













2019-03-07 14:48
Vega Schortz



IT-skandal och avskedad från Regeringskansliet - Maria Ågren får tillbaka jobbet



Den 6 mars 2019 meddelade Arbetsdomstolen sitt domslut angående om staten haft rätt att sparka Maria Ågren med anledning av hennes beslut att låta register med känslig information hanteras i Tjeckien av icke säkerhetstestade IT-tekniker. I media har outsourcingbesluten gått under namnet "IT-skandalen", vilket var en riktig mediamagnet sommaren 2017.

Maria Ågren fattade beslut om outsourcing till Tjeckien under perioden maj till september 2015. Hon var vid denna tidpunkt anställd som generaldirektör och chef över Transportstyrelsen. I januari 2016 inledde Säkerhetspolisen en förundersökning och Maria Ågren delgavs misstanke om brott året därefter. I samband med detta entledigades hon från Transportstyrelsen och erhöll istället tjänsten som generaldirektör i Regeringskansliet.

Statens ansvarsnämnd beslutade i september 2017 att avskeda Maria Ågren från tjänsten i Regeringskansliet. Grunden för avskedandet var bl.a. att Maria Ågren gjort sig skyldig till brottet vårdslöshet mot hemlig uppgift, ett brott som hon erkänt genom att godkänna ett strafföreläggande på 70 000 kronor.

Det intressanta är att Arbetsdomstolen gör bedömningen att staten inte har bevisat att Maria Ågren har gjort sig skyldig till brottet vårdslöshet mot hemlig uppgift. Arbetsdomstolen anser att Maria Ågrens beslut hade fattats i strid med säkerhetsskyddslagen men att det inte var tillräckligt för att staten skulle ha haft rätt att avskeda henne.

Staten förlorade målet. Arbetsdomstolen slog fast att avskedsbeslut skett i strid med lag. Avskedningsbeslutet ogiltigförklarades och Maria Ågren återfår därmed sin anställning i Regeringskansliet.



Rätten att återfå sin anställning eller erhålla ett allmänt skadestånd vid ogiltigt avskedande tar ut varandra

Maria Ågrens fackförbund krävde å Maria Ågrens vägnar att hon skulle tillerkännas ett allmänt skadestånd från staten med anledning av det ogiltiga avskedandet. Fackförbundet argumenterade utifrån regler i lagen om anställningsskydd (LAS).

I 38 § LAS finns regler om vilken rätt till skadestånd en arbetstagare har vid t.ex. ett ogiltigt avskedande. Arbetstagaren har rätt att bli ersatt för de faktiska förluster som uppstått med anledning av avskedandet (ett ekonomiskt skadestånd). Arbetstagaren har också rätt till ersättning för den kränkning som det ogiltiga avskedandet inneburit för arbetstagaren (ett allmänt skadestånd).

Ogiltigförklaringen av avskedandet innebar i Maria Ågrens fall att Maria Ågren skulle återfå sin tjänst hos Regeringskansliet. En arbetstagare som återfår sin tjänst har inte rätt att också erhålla ett allmänt skadestånd.

Misstänker du att du har blivit lagstridigt uppsagd eller avskedad från ditt arbete och vill informeras om vilka möjligheter till kompensation du har kan vi på Lawline hjälpa dig. Vill du driva en process mot din arbetsgivare och är du fackansluten kan ditt fackförbund istället hjälpa dig.


Må gott,

Vega Schortz
Jurist på Lawline juristbyrå



2019-03-07 11:28
Vega Schortz



Snart är det dags för årsstämma!



Att driva företag är förenat med en hel del formaliteter. Ett aktiebolag ska varje år hålla en årsstämma, en så kallad ordinarie bolagsstämma. Den ordinarie bolagsstämman ska hållas inom sex månader från räkenskapsårets slut. Eftersom de flesta bolag väljer att ha ett räkenskapsår som sammanfaller med kalenderåret börjar det bli hög tid för alla bolagsstyrelser att skicka ut kallelser till årsstämman.


Kallelsen

Det är bolagsstyrelsen som ska kalla aktieägarna till årsstämman. Kallelsen ska skickas ut i rätt tid, gå ut till alla aktieägare och innehålla uppgifter om tid och plats för stämman, förslag på dagordning, huvudsakligt innehåll av varje förslag och information om aktieägarnas rätt att delta på stämman. Har styrelsen fått in förslag från aktieägare om ärenden aktieägaren vill behandla under stämman måste förslaget i regel stå med i kallelsen och dagordningen.

Det är mycket att tänka på och styrelsen kan med fördel ge en kunnig jurist fullmakt att upprätta kallelser och skicka ut dessa till aktieägarna.


Dagordningen

Dagordningen är ett sorts schema över alla saker som ska behandlas under årsstämman. En del saker måste tas upp med hänsyn till regler i aktiebolagslagen (ABL). Andra punkter ska tas upp med hänsyn till bolagets bolagsordning och med hänsyn till de förslag aktieägare har lämnat till styrelsen och som står med i kallelsen.


Att hålla i en bolagsstämma

Under bolagsstämman ska utses en ordförande som leder själva sammanträdet. Därtill ska en protokollförare utses som dokumenterar sammanträdet och en justerare som läser igenom protokollet.

Bolagsstämman är bolagets högst beslutande organ och består av dess aktieägare. Andra utomstående parter kan ändå vara behöriga att delta under stämman. Vilka som är närvarande ska antecknas i protokollet. Ska det fattas beslut om någonting där en aktieägare har ett eget intresse i saken är det viktigt att denne inte närvarar vid det beslutsfattandet. Vid vissa beslut räcker det med enkel majoritet medan andra kräver en extra kvalificerad majoritet.

Formkraven för bolagsstämman bestäms dels av regler i ABL och utifrån bestämmelser i bolagets egen bolagsordning. Det kan vara svårt för en bolagsstyrelse att ha koll på alla formaliteteter.



Hjälp från Lawline

Företag som vill förebygga framtida konflikter gör rätt i att anlita en juristbyrå och låta deras jurister sköta formaliteterna inför, under och efter bolagsstämman. Med professionell hjälp säkrar bolaget att beslut fattas i behörig ordning, att kallelser går ut i tid och uppfyller formkraven och att all dokumentation säkras. Driver du ett företag som avser ta in externa investerare är än viktigare att ha all dokumentation på plats då investeraren kommer vilja granska ditt företags alla bolagshandlingar.

För de företag som avser hålla i bolagsstämman själva men som vill ha hjälp med att upprätta dokumenten finns vår avtalsrobort: https://lawline.avtalsrobot.se/avtal/bolagsstamma.

Där fyller ni i informationen om ert företag och får sedan färdiga mallar till allt det ni behöver inför er bolagsstämma. Tjänsten kostar 3 496 kronor inkl. moms.



För de företag som vill ha fullständig service där jurister från juristbyrån skickar ut kallelser, tillhandahåller ordförande, protokollförare, justerare och sköter allt administrativt innan, under och efter stämman har vi ett "Bolagsstämmopaket". Det kostar 19 995 kronor exkl. moms.



För mer information, kontakta oss via mail: info@lawline.se



Må gott,



Vega Schortz
Jurist på Lawline juristbyrå



















2019-03-06 15:07
Vega Schortz



Förtal, kränkande särbehandling, spridande av känsliga bilder och diskriminering - vad är skillnaden och hur kan du få hjälp?



Det är många som hör av sig till oss som mår dåligt. Personen ifråga har blivit kränkt. Ofta handlar det om spridande av känsliga uppgifter på nätet, rykten, baktalande på jobbet eller i skolan. Den utsatte vänder sig till oss för att få hjälp, för att få upprättelse. De flesta vet att det kan vara brottsligt att sprida vanärande uppgifter om någon annan men vad är egentligen skillnaden mellan brottsliga uttalanden, trakasserier och diskriminering? När kan vi jurister hjälpa den utsatte och när fallen situationen mellan juridikens stolar?


Förtal och förolämpning

De flesta straffbestämmelserna finns samlade i brottsbalken, vilket kan beskrivas som en katalog över beteenden som går att bestraffa. I brottsbalkens femte kapitel finns straffbestämmelsen förtal och förolämpning.

Många som kontaktar oss uppger att de har blivit förtalade och ber om hjälp och rådgivning i syfte att få upprättelse. Förtal kan begås av den som utpekar någon annan som brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller annars lämnar uppgift som syftar till att utsätta den utpekade för andras missaktning. I lagbestämmelsen finns ett andra stycke som anger att den som uttalat sig kan gå fri från ansvar om denne var skyldig att uttala sig eller om det med hänsyn till omständigheterna annars var skäligt för denne att uttala sig i saken. Sammanfattningsvis är det många företeelser som måste vara uppfyllda för att en ryktesspridning ska vara straffbar som förtal. Något som försvårar situationen för den som blivit utsatt för ryktesspridning är ifall ryktet har spridits i ett socialt medium. I Sverige har vi ett särskilt starkt skydd för yttrandefriheten. Kan den som spridit ryktet motivera spridningen med att den skett i syfte att väcka en allmän debatt om ett samhällsaktuellt ämne, går gärningsmannen fri från ansvar.

Ett brott som liknar förtal är förolämpning. Brottet förolämpning beskrivs ofta som en mildare variant av förtal. Det är en sanning med modifikation. Delvis andra förutsättningar ska vara uppfyllda för att någon ska kunna straffas för att ha förolämpat någon annan. Medan brottet förtal syftar till att skydda den utsatte från att få ett dåligt omdöme bland allmänheten syftar brottet förolämpning till att skydda den utsattes egna självkänsla. Argumentationen bakom straffbestämmelsen är att ingen ska få trycka ner en persons känsla av att ha ett eget människovärde. För att någon ska kunna straffas för att ha förolämpat någon annan krävs att det går att bevisa att uppgiften lämnats i syfte att trycka ner den utsatte.

Det problematiska med båda dessa straffbestämmelser är att den som har blivit utsatt och vill ha upprättelse i regel måste samla bevisning för brottet och väcka talan i tingsrätten mot gärningsmannen på egen hand. Polisen kommer antingen lägga ner ärendet innan en brottsutredning inletts eller avsluta brottsutredningen mycket kort efter att den startat med motiveringen att det ur allmän synpunkt inte är motiverat att fortsätta driva ärendet. Det är endast i undantagsfall som en allmän åklagare driver ett förtal- eller förolämpningsärende inför domstol.



Vi på Lawline kan lämna rådgivning till den som tänker driva ett förtal- eller förolämpningsmål inför tingsrätten. Vi agerar inte ombud i brottmål men kan vägleda den utsatte i processen fram till rättegången. Utan stöd från rättsväsendet i form av åklagare och målsägandebiträde kan det vara mycket tungt för den enskilde att själv driva sitt ärende utan rättsligt stöd.


Spridande av känsliga bilder och filmer på nätet

Mobbing och ryktesspridning sker inte sällan genom spridning av känsliga bilder eller filmer på nätet. Sedan den 1 januari 2018 kan ett sådant beteende gå att bestraffa genom bestämmelsen om olaga integritetsintrång som finns i brottsbalkens fjärde kapitel.

Till böter eller fängelse i upp till två år döms den som gör intrång i någon annans privatliv genom att sprida t.ex. en bild eller film på någons sexualliv, hälsotillstånd, på någon som blir utsatt för ett särskilt integritetskränkande brott, på någon som befinner sig i en mycket utsatt situation eller bild på någons helt eller delvis nakna kropp.

Har du blivit utsatt för en kränkning som skulle kunna vara olaga integritetsintrång och du vill ha upprättelse bör du göra en polisanmälan. Om det går att utreda din situation ska polisen starta en brottsutredning som förhoppningsvis leder fram till tillräckliga slutsatser om vem gärningsmannen är så att en allmän åklagare kan föra din talan och stämma gärningspersonen.

En polisanmälan har inga särskilda formkrav och det kan du göra själv utan juridiskt ombud. Känner du ändå att du behöver råd och stöd på vägen eller någon som sköter kontakten med polisen kan vi på Lawline givetvis hjälpa dig. När ärendet är straffrättsligt och du vill ha ett ombud i domstolsprocessen får du be förundersökningsledaren om att du önskar att domstolen ska förordna om ett målsägandebiträde till dig. Målsägandebiträdet är en advokat som har till uppgift att bistå dig och tillvarata dina intressen t.ex. framställa dina krav på kränkningsersättning med anledning av brottet. Advokatkostnaderna för målsägandebiträdet stannar på staten.


Kränkande särbehandling och mobbing på arbetsplatsen

Det finns regler i arbetsmiljölagen (AML) som förpliktar din arbetsgivare att vidta åtgärder vid kränkande särbehandling och mobbing på arbetsplatsen. Kränkande särbehandling och mobbing är två begrepp som arbetsmiljörättsligt betyder samma sak. Det är handlingar som riktas mot en eller flera arbetstagare på ett kränkande sätt och som kan leda till ohälsa eller att individen ställs utanför gemenskapen på arbetsplatsen. Att bli förtalad kan både vara ett brott och utgöra kränkande särbehandling/mobbing eftersom brottet går ut på att få någon annan att framstå som mindre värd i andras ögon, på så sätt hamnar man utanför gruppgemenskapen. Andra handlingar som kan vara kränkande särbehandling/mobbing är att medvetet försvåra arbetet för en anställd genom att dölja information eller sabotera, hot, förolämpningar, utfrysningar, hån, kränkande administrativa straff såsom omotiverade krav på övertid, omplacering och nekad semester.

Passar exemplen in på din situation ska du i första hand vända dig till skyddsombudet på din arbetsplats. På varje arbetsplats med fem eller fler anställda ska det finnas ett skyddsombud som ska bevaka att arbetsgivaren följer det arbetsmiljörättsliga regelverket men som också ska hjälpa den enskilde som blivit kränkt genom att pusha på arbetsgivaren att vidta åtgärder i syfte att åstadkomma en arbetsplats utan mobbing. Om arbetsgivaren inte agerar kan skyddsombudet driva ärendet vidare till Arbetsmiljöverket. Att komma ihåg är att Arbetsmiljöverket agerar utifrån en objektiv synvinkel i syfte att säkerställa en god arbetsmiljö på arbetsplatsen. Arbetsmiljöverket kommer inte driva ditt enskilda ärende i syfte att du ska kompenseras och få upprättelse från förövaren.

Situationen blir särskilt komplicerad om det är arbetsgivaren själv som mobbar. En ytterligare svårighet är att alla arbetsplatser inte har utsett ett skyddsombud. Är arbetsgivaren kollektivavtalsbunden utses skyddsombudet av arbetstagarorganisationen. Är arbetsgivaren inte fackansluten är det de anställda som själva kommer överens och utser en kollega till skyddsombud.

Saknar du en person att vända dig till på din arbetsplats kan du vända dig till oss på Lawline för rådgivning. Vi kan hjälpa dig att reda ut hur du bäst ska gå tillväga för att få stopp på den kränkande särbehandlingen, om det du utsatts för också är brottsligt och upplysa dig om vad som händer när Arbetsmiljöverket involveras i processen.

Ibland kan regler i lagen om anställningsskydd också aktualiseras och ge dig vissa möjligheter till upprättelse t.ex. ifall arbetsgivaren har sagt upp dig men saknat saklig grund för uppsägningen. Har du själv sagt upp dig, men uppsägningen har föranletts av arbetsgivarens kränkande beteende gentemot dig, kan situationen likställas med att arbetsgivaren sagt upp dig utan saklig grund. Sådana uppsägningar kan ge dig rätt att kräva ekonomisk kompensation från din arbetsgivare. Är du fackansluten kan ditt fackförbund hjälpa dig att rikta ett sådant krav gentemot din arbetsgivare, men är du inte det kan vi på Lawline hjälpa dig.


Diskriminering

I diskrimineringslagen (DL) finns regler som påtar bl.a. arbetsgivare, socialtjänst, näringsidkande hyresvärdar och huvudmän för skolverksamhet en skyldighet att aktivt verka för att minoritetsgrupper inte särbehandlas och kränks.

För att det ska vara fråga om diskriminering enligt DL måste någon ha behandlats sämre än någon annan i en jämförbar situation på grund av sitt kön, sin könsöverskridande identitet eller uttryck, sin etniska tillhörighet, sin religion eller annan trosuppfattning, sin funktionsnedsättning, sin sexuella läggning eller sin ålder.

I DL finns även regler om förbund mot trakasserier och repressalier med grund i någon av de ovanstående sju diskrimineringsgrunderna. Trakasserier kan liknas vid förtal och repressalier kan t.ex. vara att omotiverat neka en arbetstagare semester, systematiskt schemalägga arbetstagaren på obekväm arbetstid och fördela särskilt betungande arbetsuppgifter till arbetstagaren. Som ni ser är det inte alltid lätt att skilja på när det är fråga om kränkande särbehandling/mobbing som regleras enligt AML och när det är fråga om diskriminering enligt DL. Det som är skillnaden är att när det är fråga om diskriminering enligt DL är kränkningen att hänföra till en diskrimineringsgrund.

Har du blivit utsatt för diskriminering på arbetsplatsen och är du fackansluten kan du vända dig till ditt fackförbund. En arbetsgivare som diskriminerar kan efter Arbetsdomstolens beslut bli skyldig att ersätta dig momentärt, med en kränkningsersättning, för den kränkning diskrimineringen inneburit. Ditt fackförbund kan föra din talan i domstol och det kan handläggas tillsammans med ett annat arbetsrättsligt ärende som t.ex. handlar om att din arbetsgivare också brutit mot regler i lagen om anställningsskydd, det framgår av lagen om rättegången i arbetstvister.

Har du blivit diskriminerad på jobbet men är inte fackansluten ska talan mot din arbetsgivare inte föras i Arbetsdomstolen som första instans. Talan ska då föras i tingsrätt och du måste driva ditt ärende själv, utan fackligt stöd. Det är svårt att processa ensam och i en sådan situation kan vi på Lawline bistå dig som ombud.

Har du blivit diskriminerad bör du anmäla händelsen till Diskrimineringsombudsmannen (DO). DO kan i enstaka fall företräda dig och driva ditt ärende inför domstol så du kan erläggas kränkningsersättning av den som kränkt dig. Jag vill poängtera att detta endast sker i undantagsfall. Vanligtvis bidrar en anmälan till DO till statistik och ibland även utredningar. Vid utredningarna granskar DO förhållandena på arbetsplatsen och kan förelägga arbetsgivaren vid vite att vidta ändringar. DO:s arbete går främst ut på att främja ett jämställt och accepterande samhälle – inte att driva enskildas ärenden.

Ta hjälp av oss på Lawline så hjälper vi dig att lotsa dig genom kränkningsreglerna. Regelverken är många, ofta ska flera olika myndigheter konsulteras för att du som individ ska få verklig upprättelse för det du varit med om. Vi kan hjälpa dig att ta kontakt med relevanta personer och myndigheter samt vara ditt ombud i domstol i de fall ärendet inte är straffrättsligt och då du inte har en arbetstagarorganisation som backar dig.


Ta hand om dig,


Vega Schortz
Jurist på Lawline juristbyrå





2019-03-06 08:10
Vega Schortz



Rättsskydd och rättshjälp - vad är skillnaden och vad bör jag stämma av med mitt försäkringsbolag?



Det blir ofta bråttom. Det är inte lätt att vara förberedd på allt. Något de flesta ändå är förberedda på och villiga att betala för, i förebyggande syfte, är försäkringar avsedda att skydda hem och familj när olyckan är framme.

Nästan alla i Sverige har en hemförsäkring. Vilket skydd hemförsäkringen ger är olika och varierar från försäkringsbolag till försäkringsbolag. I standardskyddet ingår oftast ett rättsskydd, ett försäkringsmoment som sällan uppmärksammas.


Med ett rättsskydd i din hemförsäkring kan du får ersättning för kostnader du haft hos ditt juridiska ombud och din motparts rättegångskostnader ifall du förlorar tvisten

Tanken "det händer aldrig mig" är vanlig. Det kan vara en av anledningarna till varför gemene man är dåligt informerade om skyddets innebörd. Vi är mer intresserade av hur stor självrisk vår drulleförsäkring har, reseförsäkringen vidd och hur hög månadspremie respektive hemförsäkringsbolag kräver.

Att din hemförsäkring inkluderar ett rättsskydd innebär att du ska få ersättning från försäkringsbolaget för kostnader du haft hos ett juridiskt ombud tiden efter att du hamnat i en tvist. Skulle din tvist dras inför rätta och du förlorar i domstol ersätter försäkringsbolaget i regel även motpartens rättegångskostnader. För att motpartens rättegångskostnader ska ersättas måste du först ha försökt få ersättning av motparten. Det är endast om motparten inte kan betala och du inte frivilligt har avstått från att kräva motparten som försäkringsbolaget går in och betalar.

Som jag skrev inledningsvis blir det ofta bråttom. Du kanske köper en begagnad bil, som en månad efter köpet visar sig vara bra mycket mer begagnad än vad säljaren utfäst. Du vill häva köpet men du och säljaren är av olika uppfattning om vad som är överenskommet. Du vill ha hjälp att få tillbaka pengarna du betalat för bilen, i utbyte mot att säljaren får tillbaka sin skrotbil.


Anlita en jurist direkt när tvisten uppstått

De flesta drar sig inför att anlita en jurist så fort en tvist uppstått. Det är dyrt, men bra mycket dyrare blir det om du låter tvisten hänga i luften.

När du kontaktar en jurist kommer juristen fråga dig om du har en hemförsäkring och ifall försäkringen inkluderar ett rättsskyddsmoment. Juristen kommer sedan begära vissa uppgifter av dig för att sedan kunna ansöka om rättsskydd å din vägnar.

Det är bra om du har vissa uppgifter klara vid din första kontakt med juristen. För att en ansökan om rättsskydd ska beviljas av försäkringsbolaget krävs att man med ansökan kan bevisa vissa omständigheter.

Juristen som upprättar ansökan kommer vilja veta:

1. Bakgrunden till tvisten. Det är inte juristen som ansöker om rättsskydd som avgör ifall rättskydd ska beviljas – denna prövning görs ensidigt av försäkringsbolaget. Det är därför viktigt att du kan förklara för juristen bakgrunden till den aktuella situationen. Detta så att juristen enkelt kan argumentera för att ditt fall är en verklig tvist, där ett juridiskt ombud är nödvändigt och där merparten av ombudskostnaderna ska stanna på försäkringsbolaget. Ersättningsmöjligheterna är ofta procentuellt eller beloppsmässigt begränsade. Det är vanligt att försäkringsbolagen t.ex. ersätter ombudskostnader för varje tvist upp till ett maxbelopp eller ersätter 75 % av ombudskostnaderna.

2. När tvisten uppstod. En tvist anses uppstå när du klart bestrider ett krav eller saken dras inför allmän domstol (tingsrätt/hovrätt/Högsta domstolen). Ofta exkluderas tvister som dras inför nämnder (t.ex. hyresnämnden, arrendenämnden osv.) och mål i allmän domstol som kategoriseras som "FT-mål" eller "ärenden". Ett FT-mål är ett mål där beloppet parterna tvistar om understiger ett halvt prisbasbelopp, 23 250 kronor år 2019. Försäkringsbolagen brukar inte heller ersätta ombudskostnader för rådgivning i familjerättsliga tvister för tid innan saken dras inför allmän domstol. Försäkringen gäller i regel inte för brottmål, då får du vid svårare brott istället hjälp av staten och ett målsägandebiträde eller en offentlig försvarare utsedd av domstol.

3. Tvistens värde. Som jag angav i föregående punkt kan försäkringsbolagen neka rättsskydd ifall tvisten rör ett mål om mindre värden d.v.s. upp till en summa om ett halvt prisbasbelopp, 23 250 kronor år 2019.

4. Ditt försäkringsnummer hos ditt försäkringsbolag. Handläggningen hos försäkringsbolaget går fortare och ett rättsskydd kan beviljas snabbare ifall du kan redogöra för ditt försäkringsnummer.

5. Hur länge du varit försäkrad och eventuella andra försäkringar du haft innan. Försäkringsbolagen kräver ofta att du varit försäkrad i en sammanhängande period av två år för att rättsskydd ska beviljas. Du behöver nödvändigtvis inte ha varit försäkrad på ett och samma försäkringsbolag. Huvudsaken är att du inte stått oförsäkrad under tvåårsperioden.

6. Kontaktuppgifter till ditt försäkringsbolag. Många försäkringsbolag har olika kontaktuppgifter beroende vilken typ av försäkring det gäller eller beroende på vilken stad du är bosatt i. Skickas ansökan till rätt enhet från början underlättar det också för att du ska beviljas rättsskydd så snabbt som möjligt.


Alla försäkringsbolag beviljar inte ersättning retroaktivt – ännu ett skäl att kontakta en jurist så fort tvisten uppstått

Det är som sagt försäkringsbolagen som ensidigt avgör ifall du har drabbats av en tvist som omfattas av ditt försäkringsskydd. Vissa försäkringsbolag beviljar dig ersättning för juridiska kostnader du haft från dagen tvisten uppstod medan andra beviljar dig ersättning från dagen ansökan beviljas. Hamnar du i knipa och vill att en jurist omedelbart ska upprätta ett kravbrev eller stämningsansökan är det inte säkert att du får ersättning för dessa kostnader av ditt försäkringsbolag. Juristen kan behöva ta betalt löpande och alla försäkringsbolag ersätter inte kostnader retroaktivt (d.v.s. i efterhand).


Skillnaden mellan rättsskydd och rättshjälp

Begreppen rättsskydd och rättshjälp är lika och lätta att blanda ihop. Rättsskydd är ersättning du kan få från ditt försäkringsbolag för ombudskostnader du haft innan en tvist uppstod och eventuella rättegångskostnader.

Rättshjälp är ersättning som inte utgår från ett försäkringsbolag utan från staten. Staten kan bevilja dig rättshjälp med stöd av rättshjälpslagen (1996:1619). Har du ingen hemförsäkring med rättsskydd eller omfattas din tvist inte av din försäkring kan en jurist/advokat istället för att ansöka om ersättning hos ditt försäkringsbolag ansöka om ersättning hos Rättshjälpsmyndigheten. För dig blir förfarandet hos juristen/advokaten i praktiken nästan detsamma. Juristen/advokaten kommer vilja ha samma uppgifter av dig som vid en ansökan om rättsskydd.

Innan en ansökan om rättshjälp görs ska juristen/advokaten lämna dig en till två timmars juridisk rådgivning. Detta för att se om din situation kan lösas redan efter en sådan konsultation. Denna rådgivning får du i själv betala för (kostnaden kan minskas till hälften om du har en inkomst under 75 000 kronor per år eller ges gratis om du är omyndig och helt saknar tillgångar). Kostnaden är fastställd till 1 725 kronor per timme för år 2019. Att rättshjälp inte söks direkt är för att det tar tid för juristen/advokaten att upprätta en ansökan och det är mycket svårt att beviljas rättshjälp.

I ansökan måste man bevisa att personen som ansöker inte hade haft möjlighet att teckna en försäkring som skulle ha gett klienten rätt till ersättning från försäkringsbolaget. Det är endast personer med mycket dåliga förhållanden som beviljas rättshjälp.


Sammanfattningsvis ska ni anlita en jurist så fort ni hamnat i en tvist! För många tvister kan ni få ersättning ur er vanliga hemförsäkring. Håll koll på vilka tvister som omfattas av just er försäkring och upplys juristen om de punkter jag notat ovan. Vi på Lawline hjälper er gärna att ansöka om rättsskydd när ni anlitar oss.

Må gott!


undertecknat,
Vega Schortz
Jurist på Lawline juristbyrå





2019-03-05 11:28
Vega Schortz



Analys - Margot Wallström uppfyller rekvisiten för tagande av muta



I tisdags kom åklagarens beslut, Margot Wallström ska utredas för mutbrott. Diskussioner och spekulationer har flödat i media huruvida Margot Wallström har begått ett brott eller inte. Vad gäller egentligen juridiskt? Lawline har gjort en juridisk analys av omständigheterna och kommit fram till svaret – Margot Wallströms agerande uppfyller rekvisiten för tagande av muta.

Omständigheterna kring affären är relativt klarlagda i media. Sedan Margot Wallström åter flyttat till Stockholm i och med sin tjänst som utrikesminister har fackföreningen Kommunal hyrt ut en bostad till henne i en av deras fastigheter centralt belägen i Stockholm. Av kontraktet parterna emellan framgår att hyresförhållandet gäller så länge Margot Wallström har sin nuvarande anställning. Därefter kan hyresavtalet sägas upp av Kommunal. Ett förstahandskontrakt i innerstockholm har en genomsnittlig kötid på 13 år (se Bostadsförmedlingens statistik 2014). Efter att förhållandet mellan Kommunal och Wallström uppdagats har chefsåklagaren i riksenheten för Korruption inlett förundersökning för att bedöma om mutbrott är begånget.

Givande respektive tagande av muta
I Brottsbalken 10 kap 5 a § återfinns bestämmelsen angående tagande av muta:

”Den som är arbetstagare eller utövar uppdrag och tar emot, godtar ett löfte om eller begär en otillbörlig förmån för utövningen av anställningen eller uppdraget döms för tagande av muta till böter eller fängelse i högst två år. (… )”

I efterföljande paragraf 5 b § finns bestämmelsen angående givande av muta, en paragraf spegelvänd till ovanstående om tagande av muta.

”Den som lämnar, utlovar eller erbjuder, en otillbörlig förmån, i fall som avses i 5 a § döms för givande av muta till böter eller fängelse i högst två år.”

Det måste inledningsvis finnas ett samband mellan förmånen och anställningen för att mutbrott ska komma i fråga. I förhållandet mellan Wallström och Kommunal föreligger direkt anknytning mellan hyreskontraktet och Wallströms tjänst, då det i kontraktet anges att Wallströms rätt att hyra lägenheten beror på hennes anställning som utrikesminister. Det finns alltså ett tjänstesamband, och man kan anta att Wallström inte hade fått hyra lägenheten utan sin tjänst som utrikesminister.

Vidare krävs för att det ska vara fråga om tagande/givande av muta att det som utlämnats utgör en otillbörlig förmån. Att erhålla ett förstahandskontrakt i Stockholms innerstad utan någon tid i bostadskö är definitivt en förmån trots att ett hyreskontrakt i juridisk mening inte representerar ett ekonomiskt värde. För att avgöra om förmånen är otillbörlig krävs en bedömning av syftet med utgivandet av förmånen. I förarbetena till Brottsbalkens bestämmelser om mutor anges att ”varje transaktion som objektivt sett har förutsättningar att påverka utförandet av vissa uppgifter eller att uppfattas som belöning för hur uppgifter utförts” är en otillbörlig fördel (prop. 2011/12:79 s. 43). Det krävs alltså inte att kommunal faktiskt har fått Wallström att vidta tjänsteåtgärder till deras fördel utan endast att möjligheten finns.

Då Wallström tillhör Socialdemokraterna och Kommunal är en stor fackförening med stark Socialdemokratisk anknytning finns självfallet ett intresse av att regeringen för en gynnsam facklig politik. Att skapa en tacksamhetsskuld för politiska beslutsfattare är naturligtvis något som för Kommunals företrädare kan tänkas ge gynnsammare politiska beslut för förbundet. Trots att politiken som påverkar fackförbunden inte direkt ligger under Wallströms ansvarsområden är det nog att konstatera att Wallström genom sitt inflytande i regeringen har möjlighet att påverka dessa områden för att otillbörlighetsrekvisitet ska vara uppfyllt. Till Wallströms nackdel läggs även att hon inte har varit offentligt öppen med mottagandet av lägenhetskontraktet, utan medgett förhållandet först efter att avslöjandet gjorts i media. Den sammantagna bedömningen om man tolkar mutbestämmelserna mot bakgrund av förarbeten och praxis, ger slutsatsen att Wallströms och Kommunals handlande når upp till rekvisiten för tagande/givande av muta.

Korruption
En intresseorganisation som utger en lägenhet till en minister är, internationellt sett, ett klassiskt exempel på korruption. (se Dagens nyheter 18 januari 2016) Frågan är om den inledda förundersökningen mynnar ut i att Sverige delar den uppfattningen, och om det kommer att väckas något åtal. Svaret på den frågan avgörs sannolikt av hur åklagaren väljer att bedöma om Kommunal uppfyller kravet på mutgivarens vinning. Generellt kan sägas att Åklagarmyndigheten i allmänhet har dragit sig för att väcka åtal mot ministrar.

Vem dömer och vad blir straffet?
Om åklagaren väcker åtal mot Wallström kommer tingsrätten bedöma målet i ansvarsfrågan och för det fall mutbrott kan styrkas bestäms en påföljd. I straffskalan finns fängelse upp till två år, men med tanke på att gärningen inte är av allt för allvarlig natur stannar straffet med största sannolikhet på dagsböter.

Oavsett förundersökningens utgång talar emellertid mycket för att allmänhetens dom redan har fallit. Margot Wallström påstående om att vara ovetandes inför det faktum att ett förstahandskontrakt utan väntetid i en av Europas mest överhettade bostadsmarknader för vanligt folk, framstår som lika sannolikt som att hitta en isvak i Sahara. Detta räcker för ett betydligt mer kännbart straff än dagsböter, nämligen omedelbar avgång från ministerposten.


2016-01-20 14:44




Nya uppföljaren till Stieg Larssons nya ”Millenium” har släppts – men vem äger egentligen rättigheterna






Uppföljaren till Stieg Larssons "Millennium"-serie släpptes i förra veckan och förväntas inbringa ytterligare mångmiljonbelopp i försäljningsintäkter. Men hur kan det skrivas en ytterligare bok i serien av en helt annan
författare och vem äger egentligen rättigheterna till kassakon Millenium.


Det rättsliga efterspelet om upphovsrätten till böckerna i Millenniumtrilogin har pågått länge och involverar en mängd rättsområden som finns ständigt i bakgrunden till det vardagliga livet, men som man kanske inte alltid tänker på. Tvisten om rättigheterna och pengarna efter Stieg Larssons död har sin grund i att reglerna kring äktenskap och samboförhållanden skiljer sig från varandra, samt att det har saknats regleringar för vad som skulle ske med Stieg Larssons och hans livskamrat Eva Gabrielssons egendom vid den enes död. I det här blogginlägget ska vi kasta ljus på de regler som har styrt hur arvet efter Stieg Larsson förvaltas, och förklara varför det har kunnat skrivas en fjärde bok i Millenniumtrilogin.

Bakgrund
Stieg Larsson hade efter en tids skrivande under 2004 blivit färdig med manusen till de första tre böckerna i det som kallas för Millenniumtrilogin, och han ingick i ett avtal med Norstedts förlag som gav förlaget rätt att ge ut böckerna. Planen var då att bokserien så småningom skulle utgöras av totalt sex stycken böcker om Lisbeth Salander och Mikael Blomqvist.

Dessvärre avlider Stieg Larsson hastigt och oväntat i en hjärtinfarkt i november 2004, vilket sker innan böckerna har hunnit publiceras. Utöver det sorgliga i att Stieg inte själv hinner uppleva vilken succé som hans böcker kom att utgöra både i Sverige och i världen över, så hann han inte heller genomföra sina planer på att inordna sin och Evas skapande verksamheter i ett gemensamt bolag.

Vid sidan av att Stiegs verk har levt vidare i form av en storslagen internationell boksuccé, filmatiseringar, och en fördjupad syn de samhälleliga problem som Stieg vigde sitt liv åt att bekämpa, så har även en parallell historia utspelat sig angående själva rätten att förfoga över böckerna och de pengar som de inbringat. I enlighet med de svenska reglerna om arv så har Stiegs verk kommit att förvaltas av hans far och hans bror istället för sambon Eva, vilket har väckt frågetecken hos många rörande vem av dessa som egentligen skulle ha haft den bättre rätten till att förvalta arvet efter Stieg.

De juridiska aspekterna kan delas upp i tre områden: arvsrätt, samborätt, och upphovsrätt.

Arv
När en person avlider och dennes egendom ska fördelas till de närmsta anhöriga så sker detta genom arv, och reglerna för detta finner man i Ärvdabalken (SFS 1958:637). I det andra kapitlet redogörs för vilka släktingar som ärver av den avlidne, och i vilken ordning de gör det i. Här framgår att sambor inte med automatik ärver från varandra.

Det finns dock en flexibilitet i systemet, i det att man kan välja att i stora delar frångå det regelsystem för arv som Ärvdabalken uppställer för att istället fördela ens egendom som man själv vill ha det. Detta gör man genom att upprätta ett testamente. Alltså blir en första förutsättning för att Eva Gabrielsson skulle kunna ärva rättigheterna till millenniumböckerna att dessa var testamenterade till henne.

För att upprätta testamenten ska i normalfallet vissa formkrav vara uppfyllda: testamentet ska vara skriftligt och det ska vara bevittnat av två andra personer. Detta är till för att säkerställa att det verkligen är den avlidnes vilja som kommer till uttryck i testamentet, och för att försvåra förfalskning av sådana dokument. Något dokument som uppfyller dessa krav har Stieg inte lämnat efter sig, även om det ibland talas om hans “testamenten” (ett brev skrivet 1977 där han vill att hans tillgångar ska tillfalla Kommunistiska arbetareförbundets Umeåavdelning, och ett annat brev där han uttrycker sina varma känslor för sin närmsta familj). Dessa dokument uppfyller alltså inte kraven på att utgöra testamenten i juridisk mening, och kan därför inte tillmätas något värde i hur Stiegs kvarlåtenskap ska fördelas.

Samboförhållanden och äktenskap
Ifall den som avlider har varit gift eller samboende med någon så måste man även vid frånfället ordna med att göra en bodelning innan man tar vid med att fördela den avlidnes egendom via arv. En bodelning (sambodelning för samboförhållanden) gör man när ett äktenskap respektive samboförhållande upphör.

När man gifter sig så får man inte automatiskt en äganderätt till allt vad ens make/maka äger, man fortsätter alltså att ensam äga allt det som man tar med sig in i äktenskapet. Dock så fungerar det så att om ett äktenskap upphör så ska parterna gå därifrån med lika mycket egendom som varandra - tanken bakom detta är att om en av makarna har varit hemma och skött om hushållet medan den andre har förvärvsarbetat, så ska den hemmavarande maken inte lida någon ekonomisk förlust på grund av detta ifall äktenskapet upphör. Det är alltså all egendom som kan ingå i en bodelning när ett äktenskap upphör, förutsatt att egendomen inte är undantagen från detta (vilket den är om den utgör enskild egendom). All icke undantagen egendom kallas för giftorättsgods.

I ett samboförhållande fungerar det lite annorlunda, för där drar man inte in all egendom i sambodelningen. Istället bekymrar man sig bara om samboegendom, vilket är bostad och bohag som är inköpt för gemensamt bruk. Att flytta in i någon annans lägenhet gör den alltså inte till samboegendom, man måste istället ha köpt den för gemensamt bruk. Även från samboegendom kan undantag göras genom att kalla det för enskild egendom. När ett samboförhållande upphör är det alltså möbler och bostad som man delar på, allt annat behåller man som sitt egna. Dock kan lagen om samägande (SFS 1904:48) gälla för sambor. Den gäller för alla parter som gemensamt införskaffar något, och stadgar att parterna då äger saken gemensamt. Om sambor har köpt t.ex. en fin bil tillsammans så utgör denna inte samboegendom, men man får ändå “dela på den” om samboförhållandet upphör, ifall man inte vill fortsätta att äga bilen tillsammans.

Nu när vi kan lite mer om vilka saker som en partner kan göra anspråk på att få när ett förhållande upphör så ser vi att Eva Gabrielsson i egenskap av sambo dessvärre inte kunde göra anspråk på att få en del av de upphovsrättigheter som Stieg hade skapat, eftersom att dessa inte utgjorde samboegendom.

Immaterialrätt och medförfattarskap
När en person skapar ett konstnärligt verk, t.ex. en bok, så får denne upphovsrätt till verket. Detta framgår av Upphovsrättslagen (SFS 1960:729) § 1. En upphovsrätt består egentligen av två rättigheter, en ekonomisk rätt och en idéell rätt. Den idéella rätten handlar om att upphovspersonen alltid ska namnges på ett sjysst sätt när verket används, och att det inte får ändras eller parodieras på ett sätt som är kränkande för upphovspersonen.

Den ekonomiska rättigheten handlar om rätten att använda verket, till exempel att framställa fler kopior av det och att sälja dessa. Den ekonomiska rätten är en s.k. förmögenhetsrätt, vilket är ett samlingsbegrepp för rättigheter som man kan köpa, sälja och hyra ut eller hitta på allt möjligt med. Man kan t.ex. sälja den ekonomiska rätten i sin helhet, eller man kan ge någon annan tillstånd att använda den parallellt med en själv.

När en författare och ett bokförlag ingår i ett avtal om att en bok ska publiceras kallas detta ofta för ett författaravtal. Enligt Svenska Författarförbundets mönsteravtal så ger författaren bokförlaget en ensamrätt att ge ut boken på svenska, vilket innebär att inte ens författaren själv därefter får kopiera upp och sälja sin bok, eftersom att detta vore ett intrång i förlagets förvärvade ensamrätt.

Dock så är det bara rätten att ge ut boken på svenska som avses, så författaren kan fortfarande välja att ge ut boken själv fast på ett annat språk (eller mer vanligt om det går bra för boken, att sälja denna rättighet till ett utländskt förlag). En annan rättighet som kvarstår hos författaren är rättigheterna till bl.a. karaktärerna som ingår i boken, och därmed möjligheten att fortsätta historien om författaren så vill.

Liksom med lagen om samägande som ger att om flera tillsammans köper något, så äger de också saken gemensamt, ger upphovsrättslagen (§ 6) att om flera personer gemensamt skapar ett verk så får de även gemensam upphovsrätt till det. Detta kan dock av förståeliga skäl vara mycket svårt att bevisa i efterhand, och det har överlag varit lite oklart hur mycket Eva har bidragit till skrivprocessen. Det vi vet med säkerhet är att Eva inte med sådan bestämdhet har hävdat att hon är medförfattare att saken har tagits till domstol för att avgöras.

Slutsats
När Stieg gick bort hade han redan hunnit ge Norstedts förlag rätten att ge ut boken, men det kan antas att han själv hade kvar rättigheterna till att fortsätta Millenniumserien. När han avled tillföll denna rättighet inte Eva vid sambodelningen, och eftersom att inget heller var testamenterat till henne ärvdes därför rättigheterna, tillsammans med allt annat som inte var samboegendom, i enlighet med grundreglerna i ärvdabalken av Stiegs far och bror. Dessa startade sedermera ett bolag för att förvalta kvarlåtenskapen och fortsätta att bedriva den kamp som Stieg under sin egen livstid ägnat sig åt.

Utan att göra någon värdering av hur utfallet av allt detta blev, så kan man av historien ta med sig åtminstone två rättsliga lärdomar: 1) ifall du inte är helt säker på vad som gäller för dig om något tragiskt som dödsfall eller separation inträffar, så gör dig själv en tjänst och ta reda på vad som gäller för just dig i din livssituation. 2) med risk för att låta ödesmättad: skjut inte på morgondagen att ordna upp dina affärer, om du har en önskan att se något ske, ta tag i det när möjligheten fortfarande finns!


2015-09-04 17:21
Hampus Stålholm Holmqvist



Svårt som konsument att förstå och jämföra juridiska tjänster



Konsumentverket släppte nyligen Konsumentrapporten 2015 där konsumentmarknaden analyseras. Bl.a. listar Konsumentverket de topp tio mest problematiska marknaderna för konsumenter. Juridiska tjänster hamnade på en fjärdeplacering och blev föremål för en djupare analys. Enligt rapporten upplever kunderna att juridiska tjänster har mycket bristfällig prisinformation, att det är svårt att hitta oberoende information kring juridik och att jurister är dåliga på att kommunicera med sina klienter. Vidare är förutsättningarna att jämföra olika utförare av dessa tjänster sämst av alla de 45 marknader som Konsumentverket undersökt. Lawlinebarometern, vår egen undersökning av juristmarknaden tidigare i år, kom fram till ungefär samma dystra resultat.

Jag tänkte ge några reflektioner kring utfallet i Konsumentverkets rapport och hur det har kunnat bli på detta sätt.

Till att börja med är juridik ett svårt ämne. Det räcker att slå upp lagboken så förstår man. Juridiken reglerar människor och företags vardagliga och påtagligt verkliga händelser. Men det juridiska regelverket som borde vara våra handfasta manual i tillvaron är istället teoretiskt, ålderdomligt och svårförståeligt. Detta är naturligtvis tur för alla verksamma jurister som tjänar pengar på att tyda lagen åt alla de som inte förstår. De som inte förstår ökar även i antal då världen har blivit allt mer komplex och juridiken med den. Vi jurister med vårt kunskapsmonopol, får därmed en allt viktigare samhällsfunktion.

Juristbranschens stora problem är att den inte riktigt har hängt med i den samhällsutvecklingen som skett. Arbetssätt och betalmodeller hos advokat- och juristbyråer har sett i princip likadan ut de senaste hundra åren. Med en gammaldags partnerstruktur och betalmodell ligger fokus på att fakturera så många timmar som möjligt mot kunderna snarare än att utveckla och effektivisera verksamheterna. Som kund måste du acceptera att ditt uppdrag kommer att debiteras fritt av juristen/advokaten som utför arbetet och till en timkostnad normalt i storleksordningen mellan 2000–4000 kr/tim. Vad kostnaden verkligen blir får du som regel veta först när fakturan dimper ner i brevlådan.

Juristernas kunskap anses vara värdet i verksamheten och incitamentet att sprida och publicera denna är naturligtvis låg. För konsumenterna blir effekten att juridiken blir otillgänglig jämfört med andra kunskapsområden och branscher och väldigt lite konkret juridisk rådgivning finns att hitta t.ex. på webben. Myndigheter som annars skulle kunna vara bra kunskapsspridare, är av objektivitetsprincipen förhindrade att lämna annat än mycket generella upplysningar.

Sammantaget har detta lett till att gapet mellan allmänhetens efterfrågan och utbudet av juridisk rådgivning har växt sig allt större. Många människor har idag så dålig koll på juridik att de inte ens är medvetna om att de har ett behov av att anlita en jurist. Istället för att säkra upp sin livssituation juridiskt tar man många gånger en omedveten risk att i ett senare skede hamna i en juridisk tvist som kan bli mycket kostsam. På Lawline ser vi hundratals sådana exempel varje månad. Människor blir av med hem och hus för att de missat att skriva samboavtal, barn missar sina arv pga. av att frånvaron av testamenten, företagare hamnar i kostsamma tvister med sina leverantörer pga. av otydliga avtal, husägare står med halvfärdiga byggen och renoveringar pga. av oklara beställningar och oseriösa byggentreprenörer. Listan kan göras lång.

Bland de människor som faktiskt har ekonomi och tillräcklig kunskap för att ta hjälp av en jurist är advokatbranschens slutenhet ett stort problem redan vid valet av leverantör. Bristen på digital närvaro och oberoende jämförelser mellan olika etablerade byråer gör att konsumenternas val av leverantör blir mer eller mindre slumpmässigt. Tyvärr innebär detta att fältet lämnas öppet för flera oseriösa aktörer som har lärt sig hur man marknadsför sig digitalt och hamnar högt upp bland Googles sökresultat. Ett exempel på detta som jag såg häromdagen är ett plagiat av Lawline som ett typiskt blufföretag lagt upp, www.juristfrågor.com. Syftet är uppenbart att tjäna pengar på att lura människor genom renommésnyltning från Lawline.

Hur kan man då förenkla försäljning och utförande av juridiska tjänster och bli mer transparent? Detta har Lawline arbetat med sedan starten för 10 år sedan. Det är egentligen inte raketforskning och Lawline har löst det genom att bjuda på juridisk inledande rådgivning genom talangfulla studenter. På så vis kan människor själva bilda sig en uppfattning om de ens behöver vidare juridisk rådgivning samt om vi är en trovärdig leverantör att även köpa juridik från. Vi har lagt ner mycket energi på att skapa enkla webbaserade tjänster där priset alltid framgår innan köpet. Nyligen lanserade vi en ny sida som är ännu enklare att använda och med ett breddat erbjudande, där du även kan välja till en halvtimmes telefonrådgivning för endast 300 kr, när du beställer en juridisk utredning från oss. Vi har även lanserat en omdömessida där användare och kunder ger oss feedback och ökad dialog kring våra tjänster. Resultatet från alla underbara Lawline-användare har inte låtit vänta på sig – på kort tid har vi fått in nästan 100 omdömen med ett genomsnittsbetyg på 4,6 av 5. Vi känner oss stärkta att vi är på rätt väg inom den nya juridikmarknaden och kommer arbeta stenhårt framöver med att utveckla oss att bli ännu bättre. Juridik ska inte behöva vara krångligt och svårt.

Har ni synpunkter på vår sajt eller våra tjänster får ni mer än gärna skicka ett mail till info@lawline.se.

Ha en fortsatt fin sensommar!


2015-08-09 00:15




Du kan få betala dyrt för att streama film från fel webbsidor. Hollywoodbolagen börjar fakturera användarna direkt.



Härom veckan rapporterade IT-portalen IDG.se i en artikel att Hollywood nu ska inleda ett nytt steg i kampen mot streamingen, nämligen att börja skicka ut fakturor till svenskar som använt vissa sidor, i artikeln nämns särskilt hemsidan Popcorn Time. Denna taktik har tidigare använts i Danmark och fakturabeloppen i Sverige förväntas att uppgå till ca 2000 kr per film, vilket naturligtvis är ett stort belopp för en privatperson. Men vad säger egentligen lagen om detta?

Under de senaste åren har streaming blivit ett allt mer populärt sätt att få tillgång till filmer och serier över internet. Det är bekvämt, gratis och filmer och serier är ofta tillgängliga direkt vid premiären. En annan stor fördel med streaming har varit att det till skillnad från fildelning ansetts falla utanför upphovsrättsskyddet och därför varit helt lagligt för användarna. Streamingens omåttliga popularitet världen över har också lett till uppkomsten av en mycket omfattande och lukrativ piratverksamhet vid sidan av de lagliga alternativen och fenomenet har snabbt utvecklats till Hollywoodjättarnas värsta mardröm. Nu försöker alltså Hollywoodbolagen sätta stopp för streamingen i Sverige genom att skicka fakturor till de svenska användarna. Lawline får många frågor kring vad som egentligen gäller kring streaming och har i flera artiklar berört ämnet ur juridisk synvinkel. Så vad säger egentligen lagen om vad som är tillåtet och inte?

Enligt upphovsrättslagen så finns det två typer av förbjudna handlingar, dels är det förbjudet att tillgängliggöra ett skyddat verk för allmänheten och dels är det förbjudet att framställa kopior. Att bara titta på ett skyddat verk är alltså inte olagligt.

När du streamar film över internet skapas det dock en tillfällig kopia av det du streamar i minnet på din dator. Enligt huvudregeln är dessa kopior förbjudna vilket vissa upphovsrättsorganisationer tidigare har hävdat gör streaming olagligt. Enligt upphovsrättslagen finns det dock ett undantag från huvudregeln och i 11a§ undantas just tillfälliga kopior som har en underordnad betydelse eller som väsentligen utgör en del i en teknisk process. Denna bestämmelse kom till efter ett EU-direktiv och enligt den svenska tolkningen faller streaming i normalfallet in under undantaget. Denna tolkning har nyligen också blivit bekräftad av EU-domstolen.

Så hur kan då filmbolagen motivera sina ersättningsanspråk?
Vissa streamingtjänster, såsom tidigare nämnda Popcorn Time, använder sig av så kallad bittorrent-teknik som medför att kopian som skapas när du streamar används för att bidra till delningen av det skyddade materialet. Därigenom sker ett tillgängliggörande som inte faller in under undantaget i 11a§ och därmed är olaglig enligt huvudregeln. Vissa hemsidor tillåter dig till och med att ändra inställningarna så att den tillfälliga kopian som skapas inte raderas efter användningen och då sker dessutom en olaglig exemplarframställan.

Vad ska du göra för att minimera risken för att drabbas av fakturor från filmbolagen?

  1. I första hand: Använd ett lagligt alternativ - De enda alternativ som är helt säkra är de lagliga tjänsterna. I dagsläget är det visserligen i normalfallet lagligt att streama från pirattjänster men det kan vara svårt att veta om en viss tjänst använder bittorrent-teknik eller inte och rättsläget kan skifta snabbt.
  2. I andra hand: undvik att använda pirattjänster som bygger på bittorrent-teknik - Om du använder en tjänst som bygger på bittorrent-teknik så riskerar du att begå ett otillåtet tillgängliggörande och därmed riskerar du också fakturering från filmbolagen. Undvik därför i största möjliga mån dessa sidor.
  3. I tredje hand: se till att dina inställningar inte tillåter permanenta kopior och delning - Om du ändå använder en pirattjänst som bygger på bittorrent-teknik så tar du en risk. Du kan dock minska denna genom att se till att dina inställningar inte tillåter delning under användningen eller att programmet skapar permanenta kopior på din dator.


    2015-04-14 11:03
    Pierre Olsson



    Oseriösa hantverkare kan lägga beslag på ditt ROT-avdrag






    Hur skulle du reagera om du helt utan förvarning fick en faktura från ett inkassobolag på drygt 20 000 kr med krav om omedelbar betalning? Panik? Stress? Ilska? Hopplöshet? Detta var något som en av våra klienter, vi kan kalla henne Aisha, råkade ut för. Här berättar vi om hur Lawline hjälpte henne att slippa betala för att en oseriös hantverkare slarvat med ROT-avdraget.


    Att ha ett nytt, modernt och funktionellt kök är något som många vanliga människor drömmer om. Men att ta sig an projektet kräver omfattande planering, arbete och pengar. Detta gällde även för Aisha. Hon hade planerat och sparat i flera år och under våren 2014 skred hon till verket och anlitade en hantverkare som skulle se till att hennes nya köksdröm blev verklighet.

    Innan hantverkaren anlitades fick Aisha en offert från hantverkaren där det framgick vad som ingick i uppdraget och vad det skulle kosta. Då Aisha hade rätt till ROT-avdrag var priset justerat för detta.

    Ganska snart efter att köksrenoveringen påbörjats började Aisha tvivla på hantverkarföretagets kompetens. Detta då montering i flera fall behövde göras om till följd av hantverkarnas felaktiga agerande. Felen korrigerades dock och köket stod, om än något senare än avtalat, klart i början av sommaren. Aisha pustade ut, betalade de sista fakturorna och trodde att hon aldrig skulle behöva ha något med hantverkaren att göra igen. Så blev det inte.

    I slutet av sommaren fick hon inom loppet av bara några veckor först ett besked från Skatteverket om att hon inte beviljats ROT-avdrag och en faktura från ett inkassobolag på drygt 20 000 kr. På fakturan uppgavs att beloppet avsåg tjänster utförda av det bolag hon anlitat för köksrenoveringen. Aisha förstod att något inte stod rätt till eftersom hon redan slutbetalat företaget, men visste inte vad hon kunde göra och vilka rättigheter hon hade. En snabb googling senare resulterade i ett besök på lawline.se och en kontakt med en av Lawlines jurister.

    Efter att ha satt oss in i ärendet och tagit kontakt med skatteverket framgick det tydligt att Aisha hade utrymme för ROT-avdrag och att den enda anledningen till skatteverkets avslag var att hantverkaren inte skickat in nödvändiga uppgifter (trots påminnelser från Skatteverket). Lägg därtill att hantverkaren i sina fakturor hade en skrivning att det endast var om Aisha lämnat felaktiga uppgifter som lett till avslag av rotavdraget, som hon skulle stå kostnaden.

    Efter att ha konstaterat att Aisha alltså inte hade någon skuld i att ROT-avdraget inte beviljats skickade vi ett bestridande av fakturan till inkassobolaget och en juridisk skrivelse till hantverkaren. I skrivelsen påminde vi hantverkaren om att denne själv varit ansvarig för att ansöka om ROT-avdrag åt Aisha, och att det inte fanns rättsligt stöd för att fakturera Aisha för de kostnader som uppkommit till följd av att skatteverket tvingats avslå ansökan till följd av otillräckliga uppgifter.

    Efter våra åtgärder tog det inte mer än några dagar innan inkassobolaget hörde av sig och meddelade att fakturan hade stoppats och att Aisha inte behövde betala.

    Så vad kan alla renoveringssugna dra för lärdomar av detta? Här kommer tre konkreta tips från oss på Lawline:

    1. Kolla upp hantverkaren innan!
      Kontrollera om han har F-skatt? Be om referenser från tidigare uppdrag.

    2. Skriv ett bra avtal!
      Reglera hur lång tid uppdraget ska ta och vad det ska bestå i, samt vad som ska hända om avtalet inte följs av någon part eller vem som ska bära ansvaret för ROT-avdraget. Vi på Lawline kan givetvis hjälpa dig med avtalet.
    3. Om problem trots allt uppstår – kontakta Lawline!
      Oavsett om det rör sig om att hantverkaren drar ut på tiden, levererar ett dåligt resultat eller tar för mycket betalt är det viktigt att agera i tid och på ett juridiskt korrekt sätt. Ett felsteg i början av processen kan lätt bli kostsam i förlängningen. Det är oftast värt att kriga lite när du har blivit felaktigt behandlad, sällan kommer motparten att självmant gå dig till mötes, även om du har rätt i juridisk mening.


    2015-03-25 12:44
    Erik Lindgren



    Lawlinebarometern 2015 - Hur svenska företag använder juridiska tjänster



    Vi har genomfört en undersökning bland företagare i syfte att kartlägga i vilken utsträckning de använder juridiska tjänster och hur. Undersökningen visar att anlitandet av jurist eller advokat bland de tillfrågade är näst intill obefintlig. Samtidigt ökar användandet av juridiska tjänster via webben.

    I företagares verksamhet uppkommer regelbundet problem med anknytning till juridik. Det kan röra sig om allt från bolagsrättsliga frågor, arbetsrätt kring anställning och uppsägning, avtal i kund- och leverantörsförhållanden samt tvister.

    Lawlines undersökning, Lawlinebarometern 2015, visar dock att användandet av jurist eller advokat i företagens verksamhet förekommer mycket sällan. 344 svenska företag av varierande storlek deltog i undersökningen och av dessa angav två av tre att de aldrig eller mindre än en gång per år – anlitar en jurist. Bland småföretagarna (1-5 anställda) var andelen hela fyra femtedelar (81%). Endast två av tio företag angav att de hade en etablerad juristkontakt eller specifik advokatbyrå för regelbunden hantering av juridiska frågor.

    Undersökningen visar att företagen i stället i allt större utsträckning själva inhämtar juridisk information på webben. De önskar även tillgång till fler digitala kanaler för juridik. Majoriteten av företagen (66 %) önskade exempelvis juridisk kunskap via chat eller webbforum inriktat på juridik. Även mallar eller avtalstjänster via nätet är högt uppskattat och var första valet för 28 % av företagen.

    Företagens vanligaste juridiska problem rör arbetsrätt följt av kommersiell fastighetsrätt och hyresrätt samt avtalsrätt. Av 875 undersökta juridiska frågeställningar till lawline.se utgjorde arbetsrättsliga frågor 23 %, fastighets- hyresrätt 17 % och avtalsrätt 13 %.

    Läs hela undersökningen -Lawlinebarometern 2015



    2015-03-17 17:17




    En ny juridikblogg har kommit till världen!



    Vi tänkte belysa detta till synes tråkiga område på ett nytt sätt för att ge inblick både i juridikens värld och i Lawlines verksamhet.

    Vad som kännetecknar juristbranschen är att det är en sluten värld med höga trösklar för den som inte själv är jurist. För att få komma åt juridiska tjänster har det traditionellt krävts en tjock plånbok och goda kontakter. Detta är konstigt tycker vi då juridiken är närvarande i alla människors och företags liv, oavsett om vi vill eller inte. Därför borde denna kunskap vara lätt tillgänglig.

    Detta är ett av skälen till att Lawline startades för snart tio årsedan. Idag för vi ut juridiken via vår webbsida i ett rasande tempo till de drygt 200 000 människor som besöker oss varje månad. Det är inte så konstigt att vår webbrådgivning har gjort Lawline till Sveriges största juridiska hemsida - vi ger all inledande rådgivning helt gratis, och finns endast en knapptryckning bort. Vi ägnar oss även åt en hel del andra spännande saker än vad som framgår i våra frågor och svar på webben. Sedan förra året erbjuder vi juridiska lågkostnadslösningar som du kan köpa via vår hemsida eller få hjälp med av våra jurister och studenter, allt till priser som du har råd med. Vi vill gärna dela med oss av vårt arbete och göra juridiken mer transparent och personlig även i dessa delar. Vi vill ge svaren på hur det juridiska arbetet går till praktiken och vad som händer när man hamnar i en juridiskt knivig situation. Hur fungerar det svenska rättssamhället och de rättskipande funktioner som finns. Får man alltid rätt när man har rätt? Har man någon chans som liten att vinna mot den store? Vi utgår ifrån de ärenden vi själva hanterar och berättar hur det juridiken fungerar i verkligheten. Härtill kommer vi naturligtvis även snöa in på spännande rättsfrågor och även presentera nyheter och händelser i vår expansiva verksamhet.

    Hoppas du kommer att följa oss framöver!


    2015-03-02 23:35