Villkor för arv enligt testamente m.m.
Testator äger som enskild egendom en tomt, värd 2 miljoner, och bankmedel 1 miljon, och har två barn, A och B. Dessa skall ärva all enskild egendom. Testator vill att barnen får lika i värde, men att A ska ha hela tomten själv. Kan testator i testamentet bestämma att A skall betala en halv miljon till B som ett villkor för att få tomten? Det får A låna upp, med tomten som pantsäkerhet, om A inte har de pengarna. Måste A visa att B fått den halva miljonen för att få lagfart på tomten?
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till Lawline!
Inledning
Din fråga aktualiserar huvudsakligen ärvdabalken (ÄB).
Utredning
Enligt 7 kap. 1 § ÄB har bröstarvingar en gemensam rätt att ärva hälften av kvarlåtenskapen, så kallad laglott. Av 7 kap. 3 § ÄB framgår att bröstarvingar kan begära jämkning av ett testamente som bryter mot deras rätt till laglott. I 9 kap. 1 § ÄB fastslås att den som fyllt 18 år får förordna om sin kvarlåtenskap genom testamente.
Utgångspunkten baserat på ovan nämnda bestämmelser är alltså att man kan förordna om sin kvarlåtenskap genom testamente. Eftersom inget annat anges kan man i princip införa vilka villkor som helst i sitt testamente så länge detta inte bryter mot bestämmelsen om bröstarvingars laglott. I princip kan alltså testatorn i ditt nu aktuella fall skriva i sitt testamente att A ska ärva fastigheten och B bankmedlen men att detta bara ska ske om A går med på att utge 500 tkr till B först. Problemet med detta är att detta testamente enligt min uppfattning skulle stå i strid med B:s rätt till sin laglott eftersom kvarlåtenskapen skulle fördelas ojämnt, vare sig någon annan transaktion sker eller ej: A skulle ärva 2 Mkr, B 1 Mkr. B skulle således kunna begära jämkning av testamentet för att utfå hälften av kvarlåtenskapens värde. Detta skulle i och för sig leda till ett snarlikt resultat, men det belyser att B kan obstruera processen om vederbörande vill. Ett problem med denna lösning skulle också kunna vara att A knappast kan ställa fastigheten som säkerhet för ett lån innan vederbörande faktiskt ärvt fastigheten, vilket vederbörande inte kan göra utan att ha betalat B. Ett alternativ vore enligt min uppfattning att formulera testamentet som att B ska ärva bankmedlen och 25 % av fastigheten men att testatorns vilja är att A ensam ska ha rätt att nyttja fastigheten som bostad eller motsvarande ändamål. I denna situation blir dock A och B samägare till fastigheten, vilket kan medföra en mängd nya potentiella problem såsom att en samägare kan begära att egendomen ska säljas. Ett tredje alternativ vore att testatorn medan vederbörande är i livet avtalar med A om att A ska få fastigheten som gåva om vederbörande först skänker 500 tkr till B. Gåvan mellan testatorn och A måste förklaras ej vara avsedd som förskott på arv och kan även villkoras med att testatorn exempelvis ska ha rätt att bo kvar på fastigheten så länge vederbörande är i livet eller dylikt. Denna lösning torde vara säkrast för testatorn eftersom vederbörande kan kontrollera händelseförloppet och eventuellt själv belåna fastigheten för att hjälpa A att betala B, men den är exempelvis ur rättviseperspektiv känslig för värdeförändringar på fastigheten.
Sammanfattningsvis kan vi alltså konstatera att möjligheten för testatorn att nå sina mål i hög grad beror på bröstarvingarnas samarbetsvillighet: är de pålitliga och villiga att acceptera testatorns vilja är den lösning du föreslog möjlig, förutsatt att A har förmåga att betala B den relevanta summan innan arvet skiftas. Om de, särskilt B, är mindre samarbetsvilliga kan istället den tredje lösningen vara att föredra eftersom testatorn då har kontroll över händelseförloppet och därmed kan få sin vilja igenom.
Handlingsplan
Jag kan tyvärr inte ge någon närmare rekommendation till dig eftersom jag inte vet vilken roll du har i förloppet.
Jag hoppas att mitt svar var till hjälp!
Med vänlig hälsning
