Om reglering av ensam vårdnad, egenmäktighet med barn m.m.
Hej!
Jag vill fråga om mitt barn som är 13 år gammal, pappan har ensamvårdnad och barnet är folkbokförd hos honom, men för en månad sedan hämtade jag henne hos mig (mamma) hon har alltid haft små problem med honom om allt möjligt, hon bor nu hos mig sedan dess. Hon vill absolut inte gå mer till honom då hon säger själv att hon vill vara hos mig då hon mår bättre. Jag har sagt till pappa att han ska ge mig vårdnaden då jag kan skriva henne i skolan, men han vägrar och vill att hon ska tillbaka ditt vilket gör henne stressad och orolig för att hon vill absolut inte träffa honom. Han har hotat oss att anmäla det till social tjänsten om att jag har tagit henne mot hans vilja men jag vill inte tvinga henne till något sådant det skadar henne psykiskt. Kan han tvinga henne med lagen att gå tillbaka till honom? Och jag är säker på att det är mot mänskligheten speciellt i sånt ålder.
Hur kan vi göra för att jag ska få hennes vårdnad så snart som möjligt?
Är tacksam för svaret!
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Vad gäller vårdnad om barn regleras det i 6 kap. föräldrabalken (FB). Det framgår av 6 kap. 1 § FB att barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god uppfostran, samt av 6 kap. 2 a § FB att barns bästa ska vara avgörande i alla frågor rörande vårdnad, boende och umgänge. Vid bedömningen av sådana frågor ska även barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad vägas in.
Enligt 6 kap. 5 § FB ska rätten besluta om gemensam vårdnad eller anförtro vårdnaden åt en av föräldrarna i det fallet barnet står under vårdnad av båda- eller ena föräldern och enbart ena föräldern vill åstadkomma en ändring i vårdnaden. I ett sådant sammanhang skulle din dotters vilja kunna vägas in - speciellt med hänsyn till hennes ålder då hon är över 12 år, och vid ex. adoptionsfrågor anses barnets åsikt och samtycke väga tungt i de fall barnet överstiger den åldern, vilket skulle kunna ha viss analog tillämpning på sådana här situationer (jfr. 4 kap. 7 § FB). Rätten skulle därmed kunna förordna om att du som mamma får överta vårdnaden om grund för det föreligger och kanske särskilt med hänsyn till om det utgör barnets bästa. Det bör betraktas som tveksamt att några goda förutsättningar för att utöva vårdnaden gemensamt föreligger då det i princip förutsätter ett konfliktfritt samarbete vårdnadshavarna sinsemellan, vilket jag uppfattar det som att det inte gör. Enligt 6 kap. 7 § FB framgår även att ifall en förälder vid utövandet av vårdnaden gör sig skyldig till missbruk eller försummelse av vårdnaden eller i övrigt brister i omsorgen om barnet på ett sätt som medför bestående fara för barnets hälsa eller utveckling, ska rätten anförtro vårdnaden åt den andra föräldern ensamt. Om det skulle vara så att de "småproblem" dottern haft med pappan samt anledningen bakom att hon vill hon bo hos dig istället grundar sig i något som går att hänföra till 6 kap. 7 § FB skulle det kunna tala ytterligare för att rätten skulle anförtro vårdnaden åt dig.
Den anmälan dotterns pappa hotar med skulle kunna röra sig om s.k. egenmäktighet med barn, ett slags egenmäktigt förfarande som regleras i 7 kap. 4 § brottsbalken (BrB). Brottsrubriceringen förutsätter att någon obehörigen skiljer ett barn under femton år från någon som har vårdnaden om barnet. Något som utifrån ordalydelsen skulle kunna passa in på den här situationen. Frågan har dock prövats i HD i bl.a. fallet NJA 2017 s. 557 där de kom fram till slutsatsen att det i första hand är situationer där barnet hålls dolt som träffas av bestämmelsen samt att barnets vilja måste beaktas i frågan om de har uppnått sådan ålder och mognad att deras inställning går att fastställa.
Ett förfarande enligt 6 kap. 5 § FB handläggs som tvistemål (se 6 kap. 17 § andra stycket FB). Rätten ska se till att situationen blir tillbörligt utredd, och i de fall en utredning krävs ska utredningen bedrivas skyndsamt. Rätten får även besluta om vem som ska ha vårdnaden etc. fram tills dess att frågan är utredd (se 6 kap. 19-20 §§ FB). Om du och din dotters pappa skulle kunna tänka er att försöka nå någon slags enighet eller överenskommelse i frågan (med utgångspunkt i vad er dotter vill), har ni rätt till samarbetssamtal samt medling som hjälp för att nå en samförståndslösning (se 6 kap. 18-18 a §§ FB).
Sammantaget, innebär detta att för att åstadkomma en ändring i vårdnaden om din dotter måste du lämna in en stämningsansökan till tingsrätten som därefter handlägger ärendet som tvistemål vilket innebär att rätten kommer höra både dig och din dotters pappa. Ibland kan rätten besluta om att höra barnet i frågan men det torde enbart vara i undantagsfall och i sådana fall måste barnet gå med på att framträda inför rätten. Domstolen kommer därefter att göra en bedömning och deras slutgiltiga ställningstagande kommer att grunda sig i vad som är bäst för barnet, vilket innebär att barnets inställning visserligen är av tyngd i de fall den går att fastställa. Vad gäller hotet om en anmälan för egenmäktighet med barn så skulle dotterns pappa förvisso kunna utfärda en anmälan avseende det men det är vidare tveksamt om den skulle vinna framgång men hänsyn till dotterns vilja och inställning.
Hoppas detta besvarade din fråga, och om inte är du varmt välkommen att höra av dig igen.
Bästa hälsningar,
