Oense dödsbodelägare, bouppteckning, skifte m.m.

FRÅGA
Vi är fyra syskon som ska ärva vår mor. Bouppteckning är gjord o registrerad. Sista överklagningsdatumet var 2017 12 10.Vår bror motsätter sig nu senare bouppteckningen* som han skrivit under o där möjligheten till överklagan gått ut.vad gör vi andra tre syskon åt saken ?*Han motsätter sig bouppteckningen på grund av att han menar att den saknar en tillgång i form av en fordran på en annan dödsbodelägare. Vi andra dödsbodelägare anser inte att skulden existerar. Ytterligare frågor: - Är det möjligt att ta ut ränta på lån om det inte står på reversen? - Alla avbetalningar på en revers ska väl antecknas på originalreversen inte på lösa lappar?- Vi är fyra syskon . Tre av oss fick för 9 år sedan 200,000 kr var i förskott på arv. Vår bror fick en femtondel i gården istället. taxeringsvärdet på den var 200,000 kr. marknadsvärdet var 600,000 kr. Kan vi beivra det nu ??
SVAR

Hej,

Tack för att du vänder dig till Lawline!

Eftersom du har beställt telefonuppföljning kommer jag att ringa dig på klockan 16:30 på torsdag den 15/3. Om den tiden inte passar får du gärna mejla mig på Elias.Olsson@Lawline.se så bokar vi in ett annat tillfälle.

Utelämnad skuld i bouppteckningen & oense delägare

I ert fall verkar det inte handla om att din bror vill överklaga bouppteckningen utan snarare om att han menar att en ny tillgång (fordran) upptäckts. De fallen regleras av 20 kap. 10 § ärvdabalken och är inte underkastade någon preskriptionstid. Nya tillgångar kan alltså göras gällande utan begränsning i tid och rum. Det görs genom en tilläggsbouppteckning.

Att upprätta en bouppteckning är en förvaltningsåtgärd om vilken delägarna måste vara överens, 18 kap. 1 § ärvdabalken. När det inte går att nå enighet kan en eller flera delägare ansöka om att tingsrätten ska förordna en boutredningsman som övertar förvaltningsansvaret, 19 kap. 1 § ärvdabalken. Då lämnar man åt en professionell att avgöra huruvida den påstådda skulden ska tas upp eller inte, och i förlängningen om den ska avräknas från dödsbodelägarens arv. Boutredningsmannen ska i första hand bekostas av dödsboet och i andra hand av den eller de som ingav ansökan.

Eftersom samtliga delägare måste skriva under dödsboets skifte kan din bror i princip sätta stopp för hela processen, 23 kap. 1, 4 §§ ärvdabalken. Jag antar att vad han vill åstadkomma är att avräkna den påstådda skulden från delägarens arv. Om enighet inte går att nå, kan man hos rätten ansöka om en "skiftesman". Skiftesmannen ska i första hand jobba för att hitta en frivillig lösning men om det visar sig hopplöst kan han framtvinga en uppgörelse, 23 kap. 5 § ärvdabalken. Skiftesmannen bekostas på samma sätt som en bouppteckningsman.

Om inte din bror kan bevisa att den andra delägaren faktiskt har en skuld till boet, kommer inte heller en boutredningsman ta hänsyn till den.

Ränta utan stöd i avtal

Om skulden inte förfallit till betalning kan borgenären inte kräva ränta utan stöd i avtal, se 2 § 1 stycket. räntelag. När skulden förfaller utgår dock dröjsmålsränta trots att det inte bestämts i avtalet. Om det inte finns ett avtalat förfallodatum, förfaller skulden trettio dagar det efter att borgenären kräver gäldenären på betalning, se 4 § 1 stycket räntelag.

Exempel: Du lånar ut tio kronor till mig år 2000. Vi avtalar inte om ränta eller förfallodatum. 1 januari år 2001 kräver du mig på betalning. Jag är då skyldig att utge ränta fr o m 30 januari.

Dokumentera avbetalningar

Det finns inget lagstadgat krav på att avbetalningar ska noteras på en revers.


"Vi är fyra syskon . Tre av oss fick för 9 år sedan 200,000 kr var i förskott på arv. Vår bror fick en femtondel i gården istället. taxeringsvärdet på den var 200,000 kr. marknadsvärdet var 600,000 kr. Kan vi beivra det nu ??"


Det förstärkta laglottsskyddet

Bestämmelsen om det förstärkta laglottsskyddet i 7 kap. 4 § ärvdabalken omfattar situationer där en arvlåtare skänkt egendom under sådana omständigheter att det till syftet ska likställas med ett testamentariskt förordnande, dvs. att arvlåtaren avsett ordna successionen efter sin bortgång. Om regeln är tillämplig och särskilda inte talar däremot, ska värdet av gåvan läggas till arvlåtarens kvarlåtenskap för beräkning av bröstarvinges laglott. Gåvomottagaren ska dessutom återbära egendomen, eller – om det inte är möjligt – betala ersättning. Därefter ska de arvingar som får sina laglotter kränkta av gåvan eller kvasi-testamentet begära att den jämkas, på samma sätt som sker när ett vanligt testamente eller ett förskott på gåva kränker laglotten, se 7 kap. 2, 3 §§ ärvdabalken.

När är det tillämpligt?

De enklaste fallen är när gåvan skänkts strax före arvlåtarens bortgång och givaren är medveten om att döden är förestående. Då föreligger en presumtion om att gåvan syftade till att fungera som ett testamentariskt förordnande.

Andra fall som omfattas – och här blir det mer intressant för er – är när givaren gav bort egendom visserligen långt bak i tiden, men hon ändå haft nytta av den fram till sin död. Det kan röra sig om att givaren skänker en fastighet med förbehåll om att få bo kvar fram till sin död, eller fall där givaren faktiskt räknat med att få bo kvar. Det verkar vara tillämpligt på ert fall, i synnerhet som givaren inte skänkte hela fastigheten utan bara ideella andelar.

Prejudikat

Nedan ska jag gå igenom några rättsfall.

NJA 1985 s. 414. Givaren hade genom en serie rättshandlingar, gåvobrev och äktenskapsförord företagna inom loppet av två månader, helt förtagit bröstarvingen hennes legala arvslott. Det förstärkta laglottsskyddet ansågs tillämpligt och gåvan skulle återbäras.

NJA 1998 s. 534 Givaren hade skänkt ett lantbruk. Givaren bibehöll nyttjanderätten men gåvotagaren övertog förfoganderätten. Här gjorde Högsta domstolen en mer nyanserad bedömning. Den pratade först om lagmotiven: Ett krav för att lagrummet ska vara tillämpligt är att givaren avsåg ordna successionen, dvs. kullkasta de legala arvslotterna. Om givaren däremot hade ett under livstiden riktat egenintresse att ge bort egendomen, blir inte lagrummet tillämpligt. I det fall båda situationerna kan sägas vara aktuella – när givaren både har ett egenintresse, och för avsikt att ordna successionen – får man göra en samlad bedömning av transaktionens syfte.

I målet visades att givaren under lång tid funderat över hur hon bäst skulle ordna så att egendomen – lantbruket och allt som hörde därtill – hölls samman. Hon hade kommit fram till att egendomens framtid var säkrad om "akademin", en institution lämpad för ändamålet, övertog egendomen. Det talade för att givarens syfte var att ordna successionen. Samtidigt kom det i utredningen fram att givaren var angelägen om att egendomen skulle ses efter eftersom hon befarade att hon och hennes man snart inte skulle vara kapabla att själva axla det ansvaret. Alltså, ett riktat egenintresse.

Domstolen gick sen vidare till ytterligare en bedömningsgrund: Huruvida gåvan inneburit en ekonomisk uppoffring. Det anknyter till vad jag skrev innan, om att en givare som skänker men fortsätter bo i en fastighet inte gör en reell uppoffring utan snarare något som kan likställas med ett testamente. I fallet hade givaren visserligen bott kvar i egendomen men hon hade överlåtit äganderätten. Dessutom – och det fäste domstolen vikt vid – hade givaren överlåtit rätten att uppbära vad som kom att bli avsevärd avkastning från fastigheten. Domstolen ansåg att uppoffringen övervägde den nyttjanderätt hon behöll.

Slutligen argumenterade kärande att eftersom givaren var så besutten, handlade det ändå inte om en uppoffring. Domstolen uttalade att det inte var vidkommande för bedömningen.

Domstolen ansåg inte att laglottsskyddet var tillämpligt.

Förfluten tid och preskription

Per telefon pratade vi om betydelsen av att längre tid har förflutit. Det finns ingen allmän preskriptionstid. Tiden kan istället få betydelse när man bedömer "särskilda skäl" som talar emot tillämpning av bestämmelsen. I NJA NJA 1985 s. 414 invände svarande att det förflutit åtta år mellan gåvotillfället och givarens bortgång. Domstolen tog inte det i beaktning.

I rättsfallet NJA 2011 s. 755 punkt 12 uttalar Högsta domstolen att återbäringsskyldighet enligt ärvdabalken inte preskriberas efter tio år.

Värdering

Gåvans värdering ska ske utifrån det värde den betingar dagen då nedsättning sker, inte gåvodagen. I ert fall ska alltså fastighetensandelarna värderas utefter dagens marknadsvärde.

Sammanfattning och rekommendation

1. 7 kap. 4 § ärvdabalken kan vara tillämplig om det kan visas att:

(a) Övriga bröstarvingars arvslotter har kränkts.

Det är som jag förstått det fallet.

(b) Gåvogivaren:

- Avsåg nyttja fastigheten fram till sin död

- Skänkte gåvan utan att göra en reell uppoffring

- Inte under sin livstid hade ett riktat egenintresse i att skänka fastighetsandelarna

Om 7 kap. 4 § är tillämplig ska fastighetsandelarna återbäras till dödsboet. Därefter kan ni övriga bröder påkalla jämkning och göra anspråk på att få ut er faktiska arvslott.

Eftersom det rör sig om stora summor rekommenderar jag verkligen att anlita en jurist som kan göra en grundlig genomlysning av dödsboet och göra gällande eventuella rättigheter. Det är också viktigt att göra skyndsamt – dels för att juristen ska beredas bästa möjliga förutsättningar, dels för att klanderfristen går ut ett år efter att bouppteckningen ingivits.

Bästa hälsningar,

Elias Olsson
Fick du svar på din fråga?
Kommentera
Relaterat innehåll