Licenstagares talerätt och grund för varumärkesintrång
En privatperson registrerar ett varumärke 2020-04-27. Strax därefter startar hon ett AB, 2020-12-18 där hon bedriver verksamhet kopplat till varumärket som hon använder i sin marknadsföring. Bolaget går inget vidare, omsätter ca en miljon och går back varje år mellan 2021 och 2024. Ett bolag i samma bransch, men betydligt större, har i god tro använt varumärket under 2024 och 2025. Detta upptäcktes hösten 2025 och påpekades varav det större bolaget plockade bort varumärket. Men AB:et stämde det större bolaget för varumärkesintrång på 500 000 kr. Bifogat stämningen finns ett licensavtal tecknat 2025-10-21 mellan varumärkesägarens enskilda bolag och hennes AB som ger oinskränkta licensrättigheter till AB:et. RETROAKTIVT FRÅN 2021-05-15! Det har inte registrerats i Varumärkesdatabasen så söker man på bolaget hittar man inte att det har rättigheter till något varumärke. Min fråga när detta AB stämmer det större bolaget för varumärkesintrång och ekonomisk skada baserat på ett retroaktivt licensavtal är det verkligen giltigt? Borde det inte vara privatpersonen som stämmer men då hon inte haft någon verksamhet som privatperson kan hon ju då inte hävda ekonomisk skada.
Lawline svarar
Inledande bedömning
När en tredje part gör varumärkesintrång ska den tredje parten betala skälig ersättning för utnyttjandet av varumärket. Om intrånget har gjorts uppsåtligen (medvetet) eller av oaktsamhet ska dessutom ersättning för den ytterligare skada som intrånget har medfört betalas (8 kap. 4 § varumärkeslagen). Det förväntas normalt att man undersöker varumärkesregistret för att försäkra sig om att ett kännetecken inte är varumärkesskyddat. Om man inte gör tillräckliga efterforskningar föreligger hög risk för att man anses ha varit oaktsam.
Både privatpersonen (varumärkesinnehavaren) och AB:t (licenstagaren) har rätt att stämma en tredje part (det större bolaget) för varumärkesintrång, så länge varumärkesinnehavaren samtycker till det (10 kap. 8 § varumärkeslagen). Det är alltså inget fel i sig att AB:t är den part som står som kärande i stämningsansökan.
Sammantaget har alltså AB:t rätt att stämma det större bolaget, men huruvida AB:t har fog för sina grunder och ersättningsberäkningar får bedömas med utgångspunkt i stämningsansökan. Ett retroaktivt licensavtal är i sig inte något otillåtet. Ett bestridande kan dock exempelvis innefatta att det retroaktiva licensavtalet är en efterhandskonstruktion för att kunna kräva större ersättning än vad som annars hade varit möjligt. Huruvida det är ett lämpligt bestridande får också bedömas mot bakgrund av vad som står i stämningsansökan inklusive licensavtalets innehåll.