Hur beräknar vi efterarvet när den efterlevande maken förkovrat boet genom förvärvsinkomst?

2019-12-03 i Efterarv
FRÅGA
Avliden moster testamenterat till ett syskonbarn. Make avled först (båda barnlösa). Säljer huset, köper lgh för summan. Avlider 30 år senare. Bostad säljs.1) Arvsskifte. 50% (makens syskon) - 50% (dvs testamentesmottagaren= innehar testamentesgodkännande från övr. dödsbodelägare). Vilken summa? Nuvarande summan från försäljningen inkl årens värdeökning? Eller, summan tillbaka till tiden för makens frånfälle? 2) Under sin förvärvsarbetade tid (30år) har del av inkomst och diverse småvinster sparats på ett konto. Vad händer här? Försöker tolka Ärvdabalken kap 3 paragraf 4, men hur tolkas detta? Innehavet på bankkontot är s a s ur hennes egna förtjänade inkomster.3) Under pågående boutredningsperiod har löpande räkningar som hyror, begravning och arvvoden till bl a mäklare betalats ur hennes privata konto. Lgh försäljningssumma hamnar sen där också. Vid arvsskiftet: fördelas summan som blir kvar av försäljningen sedan dödsboräkningarna dragits av? Makens syskon 50% och testamentesmottagaren 50%.(Dvs egna sparkontosumma från tiden för bouppteckningförrättningen ligger kvar orört och tillfaller hennes egen släkts sida= testamentesmottagaren)
SVAR

Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!

Utredning

Din fråga rör efterarv vilket regleras i 3 kap. Ärvdabalken (ÄB). Jag kommer i det följande att inledningsvis redogöra för vilka regler som gäller generellt för efterarv, varefter jag kommer att besvara dina frågor var och en. De eventuella undantag från huvudregler som kan aktualiseras kommer att behandlas under den fråga det må vara tillämpligt på.

Utgångspunkten enligt ärvdabalken är att kvarlåtenskapen efter en avliden make tillfaller den efterlevande maken. Undantaget är om den först avlidna maken har särkullbarn, vilka har rätt att få ut sitt arv direkt (3 kap. 1 § ÄB). När den efterlevande maken avlider ska som huvudregel hälften av den efterlevandes bo tillfalla dem som har bäst arvsrätt efter den först avlidna maken, från första och andra arvsklassen. Den efterlevande maken ärver den först avlidna maken med fri förfoganderätt vilket innebär att den kan använda, sälja och förbruka kvarlåtenskapen. Däremot kan den inte testamentera bort den del som är hänförlig till den först avlidna maken (jfr 3 kap. 2 § ÄB).

1. Arvsskifte. 50% (makens syskon) - 50% (dvs testamentesmottagaren= innehar testamentesgodkännande från övr. dödsbodelägare). Vilken summa? Nuvarande summan från försäljningen inkl årens värdeökning? Eller, summan tillbaka till tiden för makens frånfälle?

Som angivits inledningsvis är utgångspunkten att hälften av den efterlevande makens bo tillfaller den först avlidne makens arvingar. Det är således inte en viss summa utan en kvotdel (50%) av boet. Det räknas vid fördelningen inte utifrån vad bostaden ursprungligen var värd utan vad boet är värt i nuläget.

I vissa fall kan undantagsregeln om förkovran (jfr 3 kap. 4 § ÄB) aktualiseras. Regeln kommer att behandlas närmre under din andra fråga nedan. Med ledning av lagkommentarerna till bestämmelsen kan det dock nämnas, för att besvara din fråga, att undantaget inte är tillämpligt när det gäller värdestegring på den ursprungliga egendomen. En värdestegring på egendomen kommer båda makarnas arvingar till godo, och detsamma gäller, om värdestegringen avser egendom som trätt i stället för sådan egendom (t.ex. när en fastighet sålts och en lägenhet köpts).

Ni bör således använda summan för försäljningen av lägenheten nu (dock ingår summan av lägenhetsförsäljningen i boet och det är hela boet det utgås från vid fördelningen, inte bara lägenheten).

2. Under sin förvärvsarbetade tid (30år) har del av inkomst och diverse småvinster sparats på ett konto. Vad händer här? Försöker tolka Ärvdabalken kap 3 paragraf 4, men hur tolkas detta? Innehavet på bankkontot är s a s ur hennes egna förtjänade inkomster.

Undantagsregeln om förkovran i 3 kap. 4 § ÄB är främst tillämplig när den efterlevande maken fått arv, gåva eller testamente, den kan dock aktualiseras även vid förvärvsarbete. Är boet vid efterlevande makens död förkovrat och får denna förkovran antas utgöra besparad inkomst av den efterlevandes förvärvsarbete, har det synts rimligt att även i detta fall boets förkovran kommer efterlevande makens arvingar till godo. För att det ska vara möjligt att undanta egendomen från delning, så den tillfaller den efterlevandes arvingar, måste det kunna antas att förkovran härrör från förvärvsarbetet. I vissa fall uppstår det i detta avseende bevissvårigheter. Lagens uttryckssätt ger dock för handen att meningen inte varit att ställa några större krav på bevisningens fullständighet.

Det är således möjligt att det som sparats av förvärvsarbetet under de 30 år som förflutit från att den först avlidna maken gick bort inte ska ingå i efterarvet utan ska tilläggas den efterlevandes arvingar. För att det ska vara möjligt att förkovran ska tilläggas den efterlevandes arvingar krävs det att kvarlåtenskapen i värde överstiger makarnas egendom vid den först avlidnes död. Anledningen är att den efterlevande maken ärver den först avlidna maken med fri förfoganderätt. Den efterlevande maken ska således inte ha möjlighet att spara inkomst från förvärvsarbete samtidigt som hen lever upp efterarvingarnas tillgångar. Den efterlevande maken har rätt att leva upp tillgångarna, dock innebär det att eventuell förkovran helt eller delvis inte tillfaller hens arvingar.

3. Under pågående boutredningsperiod har löpande räkningar som hyror, begravning och arvvoden till bl a mäklare betalats ur hennes privata konto. Lgh försäljningssumma hamnar sen där också. Vid arvsskiftet: fördelas summan som blir kvar av försäljningen sedan dödsboräkningarna dragits av? Makens syskon 50% och testamentesmottagaren 50%.(Dvs egna sparkontosumma från tiden för bouppteckningförrättningen ligger kvar orört och tillfaller hennes egen släkts sida= testamentesmottagaren)

Det som ska fördelas mellan den först avlidnes arvingar och den efterlevandes arvingar är vad boet är värt. Avdrag ska således göras för de kostnader dödsboet haft (hyror, begravning m.m.). Utgångspunkten normalt sett är enligt angivet inledningsvis ovan att 50% av boets värde tillfaller den först avlidnes arvingar. För det fall att boet är värt mer än vid den först avlidnes död och det kan antas att besparingarna är förkovran från den sist avlidnes förvärvsarbete ska dessa besparingar tillfalla den efterlevandes arvingar.

Avslutningsvis vill jag nämna att det inte går att ge ett mer detaljerat svar utan inblick i dödsboet. Det kan i många fall vara svårt att utreda hur mycket som ska räknas som förkovran. Även om beviskravet (vilket faller på den efterlevandes arvingar som anför att förkovran har skett) är såsom det uttrycks i lagen inte så högt ställt. Oavsett ska det dock bevisas. Min rekommendation är att ni anlitar en jurist som hjälper er vidare med fördelningen och som hjälper till att fastställa vad som eventuellt utgör förkovran. För det fall att du är intresserad av att anlita en jurist från Lawlines juristbyrå är du varmt välkommen att återkomma till mig per e-post på dennis.lavesson@lawline.se för en offert och vidare kontakt.

Med vänliga hälsningar,

Dennis Lavesson
Fick du svar på din fråga?
Relaterat innehåll