Emelie Piironen |Hej, och tack för din fråga.Genom att upprätta ett så kallat inbördes testamente kan makarna förordna om kvarlåtenskap till förmån för varandra. I detta kan man antingen förordna om att makarna ska ärva varandra med fri förfoganderätt eller med fulläganderätt. Att ärva någon med fri förfoganderätt innebär att den efterlevande fritt får förfoga över egendomen under sin livstid med den begränsningen att efterlevande inte genom testamente eller förmånstagarförordnande får förordna över egendomen, utan ska följa det inbördes testamentet som upprättats eller så ska kvarlåtenskapen fördelas enligt lag. Att testamentera egendomen med full äganderätt  innebär att den efterlevande kan fördela kvarlåtenskapen som denne vill vid sitt frånhälle, dvs. den efterlevande kan även testamentera bort egendomen. Genom ett testamente kan alltså den som upprättar testamentet (testatorn) ensidigt sätta den legala arvsordningen åt sidan. Kvarlåtenskapen kommer då att fördelas enligt testators vilja. Det finns dock vissa begränsningar av testators rätt att genom testamente förordna över kvarlåtenskapen. Testatorns bröstarvingar (barn, barnbarn osv.) är nämligen alltid berättigade till laglott. Med laglott menas hälften av den arvslott som skulle ha tillfallit bröstarvingen om testamentet inte hade upprättats, 7 kap 1 § ÄB https://lagen.nu/1958:637#K7P1S1. Laglotten utfaller dock inte automatiskt utan den bröstarvinge som vill ha ut sin laglott måste begära jämkning av testamentet enligt 7 kap 3 § ÄB https://lagen.nu/1958:637#K7P3S1. Jämkningen av testamentet måste dock begäras inom sex månader från det att bröstarvingen blev delgiven testamentet, detta enligt 7 kap 3 § 3 st ÄB. Utebliven jämkning av testamentet medför att bröstarvingen förlorar sin rätt till laglott. Det vill säga, det går att testamentera egendom med full äganderätt och då kan alltså den efterlevande även testamentera bort egendomen. Dock har som ovan redovisats bröstarvingar alltid rätt att få ut sin laglott. Hoppas detta var till någon hjälp.Vänligen,

Elin Sjörén | Hej, I ärvdabalkens 3 kap. 1 § föreskrivs att om arvlåtaren var gift ska kvarlåtenskapen tillfalla den efterlevande maken. Huvudregeln lyder alltså att efterlevande make har rätt att ärva hela kvarlåtenskapen av sin maka. Om det istället är så som du beskriver – att arvlåtaren testamenterat bort arvet – då gäller inte längre huvudregeln. Istället ska arvet tillfalla dem som arvlåtaren testamenterat till (i det här fallet arvlåtarens syskonbarn). Emellertid har den efterlevande maken alltid rätt att få ut ett belopp som motsvarar fyra så kallade ”prisbasbelopp” vid tiden för dödsfallet, om kvarlåtenskapen räcker till för att täcka beloppet. Prisbasbeloppet räknas fram enligt bestämmelser i socialförsäkringsbalken (se 2 kap. 6 § och 7 §) och varierar från år till år. Prisbasbeloppet för år 2013 ligger på 44 500 kr., vilket innebär att en efterlevande make har rätt att ärva nästan 180 000 kr. av sin maka i år oberoende av om makan testamenterat bort hela sin kvarlåtenskap till någon annan. Resterande arv tillfaller sedan testamentstagarna. Ärvdabalken återfinns här: https://lagen.nu/1958:637 Socialförsäkringsbalken återfinns här: https://lagen.nu/2010:110 Med vänlig hälsning

Alexandra Leppälä | Hej! Jag utgår ifrån att du och din make har gemensamma barn. I sådant fall uppstår inget problem då en efterlevande make, till gemensamma barn, ärver innan barnen. Du kommer alltså få ärva hela villan vid din makes bortgång även om han inte ger dig hälften av villan som gåva. Hoppas svaret varit till hjälp! Med vänlig hälsning, 

Cecilia Lindström |Hej! Tack för din fråga! Svaret är helt enkelt ja, makar ärver varandra och den enda inskränkning som finns avseende det man ärver är att barn till den avlidne ärver en "tyst" laglott som den efterlevande dock förfrågar fritt över med den enda inskränkingen att den inte får testamenteras bort. Din vän behövar alltså inte oroa sig över detta!  MVH Cecilia Lindström

Emelie Piironen |Hej, och tack för din fråga.Reglerna om arv i Ärvdabalken (ÄB) https://lagen.nu/1958:637 anger hur en avlidens kvarlåtenskap ska fördelas i de fall den avlidne inte själv givit några besked om detta i ett testamente. Lagens fördelning av kvarlåtenskapen följer i stor utsträckning genetiska släktband. Den eller de som är närmst släkt med den avlidne ärver alltså före mer avlägsna släktingar. Släktingarna är indelade i olika arvsklasser där de i den första arvsklassen står först på tur att ta arv efter den avlidne. Principen innebär att de i första hand är arvlåtarens avkomlingar, så kallade bröstarvingar, som ärver, se 2 kap 1 § ÄB https://lagen.nu/1958:637#K2P1S1. Med bröstarvingar avses arvlåtarens barn, barnbarn osv. Släktingar i andra arvsklassen (2 kap 2 § ÄB https://lagen.nu/1958:637#K2P2S1) ärver endast i det fallet arvlåtaren inte har några bröstarvingar. Likaså ärver släktingar i tredje arvsklassen (2 kap 3 § ÄB https://lagen.nu/1958:637#K2P3S1) först sedan arvlåtaren saknar arvingar i första och andra arvsklassen. En arvsklass måste alltså vara helt tom innan arvet går vidare till nästa arvsklass.Det är alltså endast dina barn, barnbarn osv. som har arvsrätt efter dig. Din dotters halvsyster har alltså ingen arvsrätt efter dig, såvida du inte väljer att testamentera till henne. Enligt 3 kap 1 § ÄB https://lagen.nu/1958:637#K3P1S1 ska om arvlåtaren var gift, kvarlåtenskapen tillfalla den efterlevande maken. Efterlämnar dock arvlåtaren någon bröstarvinge som INTE är den efterlevande makens bröstarvinge, så kallat särkullbarn, gäller dock att makens rätt till kvarlåtenskapen omfattar en sådan arvinges arvslott endast om arvingen avstår från sin rätt till förmån för den efterlevande maken enligt 3 kap 9 § https://lagen.nu/1958:637#K3P9S1. Enligt denna paragraf kan alltså ett särkullbarn avstå från sitt arv efter den först avlidna maken till förmån för den efterlevande maken. Väljer särkullbarnet att göra detta ärver den efterlevande maken dennes arvslott med fri förfoganderätt, vilket betyder att den efterlevande maken får förfoga över egendomen hur han/hon vill med den begränsningen att efterlevande make inte genom testamente eller förmånstagarförordnande får förordna över egendomen. Avstår särkullbarnet sin rätt enligt denna paragraf förvandlas dennes arvsrätt istället till en kvotdelsrätt i en framtida förmögenhetsmassa enligt vad som sägs i 3 kap 2 § https://lagen.nu/1958:637#K3P2S1. Särkullbarnet blir då efterarvinge och har rätt att vid den efterlevande makens död få en andel ur dennes kvarlåtenskap som motsvarar vad barnet avstod från vid först avlidna makens död.Finns det både gemensamma bröstarvingar och särkullbarn kan regeln uttryckas så att den efterlevande maken ärver de gemensamma bröstarvingarnas arvslotter men alltså inte särkullbarnens arvslotter. Skulle det vara så att arvlåtaren inte efterlämnar andra bröstarvingar än särkullbarn har alltså den efterlevande maken ingen arvsrätt alls efter arvlåtaren om inte särkullbarnet väljer att avstå sin del enligt 3 kap 9 § ovan eller basbeloppsregeln i 3 kap 1 § 2 st https://lagen.nu/1958:637#K3P1S2 blir tillämplig. Enligt denna regel har en efterlevande make alltid rätt att ur kvarlåtenskapen efter den avlidna maken, så långt kvarlåtenskapen räcker till, få egendom till så stort värde att den tillsammans med egendom som den efterlevande maken erhöll vid bodelningen eller som utgör den makens enskilda egendom motsvarar fyra gånger det prisbasbelopp enligt 2 kap 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken som gäller vid tiden för dödsfallet. Prisbasbelopp för 2013 är beräknat till 44 500 kr. En efterlevande make har alltså 2013 rätt till minst 178 000 kr.När makarna inte har gemensamma barn ska, som ovan redovisats, kvarlåtenskapen alltså tillfalla arvlåtarens bröstarvingar. Dock kan makar genom att upprätta ett inbördes testamente förordna om kvarlåtenskapen till förmån för varandra. I detta kan man antingen förordna om att makarna ska ärva varandra med fulläganderätt eller med fri förfoganderätt. Att ni ärver varandra med fri förfoganderätt innebär att den efterlevande fritt får förfoga över egendomen under sin livstid med begränsningen att efterlevande make inte genom testamente eller förmånstagarförordnade får förordna över egendomen utan ska följa det inbördes testamentet som upprättats eller fördelas enligt lag. Att ärva varandra med full äganderätt menas att den som överlever den andra kan fördela kvarlåtenskapen som denne vill vid sitt frånhälle, dvs. får även testamentera bort egendomen.I ditt fall om det är så att ni har ett gemensamt barn och du avlider och inte efterlämnar annan än det gemensamma barnet så ärver din make före ert gemensamma barn. Barnets arv omvandlas således till en efterarvsrätt enligt vad som redovisats ovan. Skulle det vara så att ni endast har barn på var sina håll skulle det vara lämpligt att upprätta ett inbördes testamente då efterlevande make inte ärver före särkullbarn. Hoppas detta var till någon hjälp.Vänligen,

Pierre Olsson |Hej och tack för din fråga! Regler om bodelning vid makes död finns i Äktenskapsbalken (ÄktB), se https://lagen.nu/1987:230. Regler om arv finns i Ärvdabalken (ÄB), se https://lagen.nu/1958:637. När en make dör så ska man göra en bodelning enligt reglerna i Äktenskapsbalken. Det innebär att man som huvudregel först lägger ihop makarnas nettogiftorättsgods (godset minus skulder som inte är hänförlig till enskild egendom) och delar det på hälften mellan makarna (ÄktB 11 kap 2 och 3 §§). Den femårsregel du tänker på är förmodligen regeln om den såkallade giftorättstrappan i ÄktB 12 kap 1§ som innebär att den make som har mest giftorättsgods kan få behålla en större del av sitt giftorättsgods om giftermålet varit kortvarigt. Regeln är dock inte tillämplig vid dödsfall. Efter att bodelningen har genomförts så ska arvet skiftas. Först och främst så har makan enligt den så kallade basbeloppsregeln rätt att få ut minst så mycket egendom ur boet att det tillsammans med den egendom hon har efter bodelningen uppgår till fyra basbelopp vilket år 2013 är 178 000 kr (44 500 x 4 = 178 00) (ÄB 3 kap 1§). Eftersom ni andra är särkullbarn så kommer ni att få dela på resterande kvarlåtenskap om ni inte väljer att avstå era arvslotter till den efterlevande makan (ÄB 2 kap 1§ och 3 kap 1 och 9 §§). Jag hoppas att läget är något klarare för dig nu!Med vänliga hälsningar

Evelina Lund |Hej,Tack för din fråga! Äktenskapsbalken, som du hittar här: https://lagen.nu/1987:230 och 12:2 är tillämplig enbart vid bodelning med anledning av makes död. Skulle talan om äktenskapsskillnad vara väckt före dödsfallet är bestämmelsen inte tillämplig. Det bör även noteras att det endast är efterlevande make som har denna möjlighet, vilket innebär att om efterlevande make skulle avlida innan bodelning har hunnit ske så går möjligheten att använda 12:2 förlorad.12:2 är inte automatiskt tillämplig utan det krävs att efterlevande make begär att giftorättsgodset ska behållas. Det krävs emellertid inget avtal, utan en begäran är tillräcklig. Om den efterlevande begär detta kommer det resultera i att den avlidnes arvingar och testamentstagare får nöja sig med att dela på den avlidnes egendom. Hoppas svaret gav klarhet i Äktenskapsbalken 12:2.Vänligen,Evelina Lund 

Felicia Perfect |Hej!När en make avlider så ska en bodelning ske. Vid bodelningen ska makarnas giftorättsgods delas lika, vilket innebär att den efterlevande maken erhåller hälften av makarnas förmögenhet. Basbeloppsregeln innebär att om det efter en bodelning visar sig att den efterlevande maken inte har erhållit ett belopp som motsvara minst fyra basbelopp (i år är basbeloppet 44 500) så har den efterlevande maken alltid rätt att få ut mer egendom vid arvskiftet. Basbeloppsregeln innebär på så sätt ett skydd för den efterlevande maken gentemot särkullbarn och eventuella testamenten. Det krävs dock att denna rätt åberopas av den efterlevande maken, den blir alltså inte per automatik tillämplig utan maken måste hävda sin rätt.  Detta bör ske vid bodelningen eller när arvskiftet upprättas. Preskriptionstiden är 10 år. Vänligen,