Linnea Hedman |Hej och tack för din fråga!Gåvor till bröstarvingar presumeras vara förskott på arv om ingenting annat anges vid gåvotillfället, detta enligt 6 kapitlet 1 § Ärvdabalken (ÄB). Huvudregeln vid bodelning vid samboförhållanden är att den egendomen som skall ingå är sambornas gemensamma bostad eller bohag, dessutom måste egendomen vara förvärvad för gemensamt bruk, detta enligt 3 § Sambolagen (SamL). Eftersom ni har reglerat i ett testamente att arvet skall vara enskild egendom kommer pengarna inte att ingå vid en eventuell bodelning mellan din son och hans sambo, detta enligt undantaget i 4 § p.1 och p. 3 SambL. Frågan är då om bostadsrätten som är förvärvad genom arvspengar utgör enskild egendom. Eftersom pengarna nu är en del av bostadsrätten har de blivit ett så kallat surrogat. Sådan egendom får också undantag från samboegendomen förutsatt att annat inte framgår av testamentet, detta regleras i 4 § p. 4 SambL.Vänligen

Veronica Eriksson |Hej, och tack för din fråga. Det är av stor vikt att skilja på de pengar som dragits från er mors konto före och efter hennes död. Angående sådana medel som dragits från er mors konto (till förmån för den omtalade arvingen) under hennes livstid, kan diskuteras om dessa medel kan anses som ett förskott på denne arvinges arv. Huvudregeln i (2 kap. 1§ st.2 ÄB) stadgar att alla arvlåtarens barn ska taga lika lott. Detta medför att det finns visst utrymme för argumentation angående kvarlåtenskapens senare fördelning mellan arvingarna om någon av dem tillgodogjort sig mer medel än de andra. Antag att en arvlåtare, som efterlämnar flera barn, under sin livstid låtit ett av dessa barn få betydligt större ekonomiska förmåner än de andra. Då finns en möjlighet för övriga bröstarvingar att få motsvarande kompensation vid arvlåtarens död. Lagen utgår ifrån att arvlåtaren vill behandla alla sina barn lika, och att kompensation därmed bör lämnas för gåvor. Detta innebär att det arvlåtaren i livet gett en brötstarvinge ska avräknas på hans eller hennes arv (som ett förskott), om inte annat föreskrivits eller detta med hänsyn till omständigheterna inte varit avsett då egendomen gavs. (6 kap1§ ÄB). Som antytts ovan måste de medel som arvingen åtnjutit kunna betraktas som en gåva mellan arvlåtare och arvtagare. (Er mor måste medvete ha ”givit” arvingen pengarna.) Gåvan behöver dock inte ha en formell gåvokaraktär utan även andra dispositioner, vid vilken den benefika karaktären är övervägande anses vara gåvor. Om tillgångar tagits ur boet efter det att er mor avlidit aktualiseras frågor kring boets förvaltning och bouppteckningen. Dödsboet betraktas som en juridisk person, vilket innebär att tillgångar ska hållas rättsligen skilda från delägarna (arvingarna) så länge dödsboutredningen pågår. Arvingar får alltså inte föra ut pengar ur boet (för t.ex. egen vinning) eftersom detta kan få konsekvenser vid bouppteckningen där alla den dödes tillgångar och skulder ska antecknas sådana som de var vid dödsfallet (20 kap. 4§ st1). Bouppteckningen ska dessutom skrivas under av bouppgivaren som ska ”teckna försäkran på heder och samvete att uppgifterna till bouppteckningen är riktiga och att inga uppgifter avsiktligt utelämnats.” Det framgår av din fråga att det finns vissa samarbetssvårigheter bröstarvingar emellan angående bouppteckningen. Enligt huvudregeln är det dödsbodelägarna (arvingarna) som ska sköta bouppteckningen. Om arvingarna inte kan komma överens kan förvaltning genom boutredningsman vara en utväg som avser att lösa ett flertal svårigheter. Boutredningsmannen utses av rätten. Han övertar hela förvaltningen samt ansvaret för dödsboet och ser till att allt går till på rätt sätt. Han är dock skyldig att rådfråga delägarna i viktigare fall. (19 kap 11§ ÄB).Om du vill titta närmare på nämnda lagrum se (https://lagen.nu/1958:637)Hoppas att jag kunde svara tillfredsställande på din fråga.MVH /Veronica Eriksson 

Lisa Nordbrandt |Hej, tack för din fråga. Regler kring arv hittar du i Ärvdabalken https://lagen.nu/1958:637. Alla barn ärver med lika rätt till sina föräldrar. Som särkullebarn, dvs. alla barn förutom Y har enligt 3:1 ÄB rätt att få ut sitt arv direkt vid moderns död, medan Y måste vänta på sitt arv till faderns död. Visst kan modern förminska det tänkta arvet genom att "leva upp" pengarna. Men de gåvor som modern ger till Y ska enligt 6:1 ÄB avräknas som förskott på dennes arv om inte annat föreskrivs. Som bröstarvinge finns även ett förstärkt skydd i 7:1 ÄB som säger att du har rätt till din laglott, som utgör hälften av din arvslott.Vid ett arvskifte kommer de gifta makarnas egendom att delas i två lika stora delar (förutsatt att ingen enskild egendom finns). Som efterlevande make har man ett skydd som går före bröstarvingarnas rätt till laglott och det är att maken alltid har rätt till 4 prisbasbelopp (idag 4 x 44 000 =  176 000 kr) Finns inte tillräckligt med pengar till arvingens laglott så har denne rätt till efterarv då maken dör (3:2 ÄB). Vänligen

Emelie Synnegård | Hej! Det som har hänt är att din syster har fått något som kallas förskott på arv, enligt Ärvdabalken 7:2, och är skyldig att avräkna detta. Detta går normalt till så att man lägger till bostadsrättens värde till din mors kvarlåtenskap och räknar ut din laglott utifrån den sammanlagda kvarlåtenskapen. Din laglott är halva arvslotten, dvs. hälften av vad du skulle varit berättigad till om din mor inte hade testamenterat. Laglotten har du rätt att få ut från det som finns kvar av kvarlåtenskapen. Ifall den återstående kvarlåtenskapen inte räcker till för att täcka din laglott så finns det normalt enligt Ärvdabalken 6:4 ingen skyldighet att återbära förskott på arv. Däremot finns något som kallas förstärkt laglottsskydd i ÄB 7:4 ifall gåvan är att jämställa som ett testamente, dvs. är given för dödsfallets skull. Det kan vara gåvor som är givna strax före dödsfallet eller där givaren behållit nyttan av egendomen fram till dödsfallet. Kännetecknande för detta är när arvlåtaren har velat fördela sina tillgångar för att den har trott att denne snart ska gå bort. Däremot så kan gåvotagaren slippa återbära värdet av gåvan ifall det finns särskilda skäl. Detta för att motverka orimliga resultat. Dessa har i praxis bland annat omfattat en hushållerska som slapp återbära en gåva då hon länge hade arbetat för arvlåtaren och ådragit sig arbetsskador. För att begära att din syster ska återbära gåvan till dödsboet så krävs det att du väcker talan hos domstol inom ett år från bouppteckningens avslutande. Det räcker alltså inte med att jämka testamentet som i vanliga fall. Ärvdabalken hittar du https://lagen.nu/1958:637  Hoppas du har fått svar på din fråga, Med vänlig hälsning, Emelie Synnegård

Sofia Lilja | Hej och tack för din fråga! När man ska avräkna ett förskott på arv så är huvudregeln att man ska räkna av vad gåvan var värd vid gåvotillfället, detta framgår av 6 kap 3§ Ärvdabalken, (ÄB). Så var huset värt 80 000 kronor när du fick det, är det den summan som ska räknas av arvslotten. Detta innebär att gåvotagaren kan tillgodoräknas en eventuell värdeökning men står också risken för en eventuell värdeminskning. Dock så framgår det av samma paragraf att under vissa omständigheter så kan det vara rimligt att man avräknar en annan summa än den vid gåvotillfället. En sådan omständighet kan vara att den avlidne i testamentet skrivit hur gåvan ska värderas, allmänt så ska det göras en rimlighetsavvägning. I ert fall borde däremot detta inte vara aktuellt och förskottet på arv bör avräknas efter värdet då gåvan gavs. När man som bröstarvinge (barn till den avlidne) har mottagit ett förskott av arv, blir man inte ersättningsskyldig i de fall då gåvan är större än den arvslott man ärver, 6 kap 4§ ÄB. Man kan däremot bli återbäringsskyldig om gåvan har getts under omständigheter som liknar en gåva via testamente, då värderas gåvan vid den tidpunkten då gåvogivaren avled, 7 kap 4§ ÄB. Att man ger en gåva under liknande former som ett testamente kan bland annat innebär att gåvogivaren varit i slutskedet av livet och givaren har kanske räknat med använda gåvan till dess. Av det som framgår av din fråga verkar det inte ha varit en sådan gåva och du bör därför inte bli återbäringsskyldig för det som överstiger din arvslott. Här hittar du Ärvdabalken: https://lagen.nu/1958:637   Hoppas du har fått svar på dina frågor! Vänligen 

Ingrid Faxing |Hej,Bra information om hur ni ska upprätta skuldebrevet finner du här, http://lawline.se/answers/8085. Viktigast är att ni vet att din fars arvslott kommer täcka det belopp du nu får låna av din farmor, annars riskerar din far att bli återbetalningsskyldig till övriga dödsbodelägare enligt 7 kap 4 § ärvdabalken. /Ingrid

Frida Karlsson |Hej,Det presumeras att gåvor till bröstarvingar (ni barn i det här fallet) ska utgöra förskott på arv. Denna presumtion kan brytas genom att det förskrivs i gåvobrevet att det inte ska ses som förskott på arv. I och med att det framgår att gåvan inte skulle utgöra förskott på arv kommer gåvans värde inte räknas med vid arvet. Jag bedömer tyvärr att det blir svårt att bestrida detta.Vänligen,

Victor Aldegren |Jag tolkar din fråga som att din bror drev näringsverksamhet för vilken han var personligt betalningsansvarig, till exempel genom enskilda firma. Din bror gick sedan i personlig konkurs och dina föräldrar sköt därefter till minst 500 000 kr till din brors verksamhet. Enligt 6 kap ärvdabalken ska gåvor från föräldrar till sina barn anses som förskott på arv om gåvorna inte är att anse som sedvanliga eller det uttalats att gåvorna inte ska avse förskott. Den som mottagit förskott på arv i sådan utsträckning att det totala värdet uppgår till mer än personens arvslott behöver denne dock inte betala tillbaka förskottet. En investering av denne typ är sannolikt att se som gåva och därmed förskott på arv. De följder detta skulle få för dig är att det som eventuellt blir kvar i boet efter att skulder avräknats i sin helhet tillfaller dig, om det inte överstiger det gåvorna var värda. Utöver detta finns det inget du kan göra.