Äktenskapsförord och makes arvsrätt

2015-06-13 i Äktenskap och äktenskapsförord
FRÅGA |Min make har avlidit.Vi hade äktenskapsförord. båda har vi bara särkullbarn. Min makes skulder överstiger tillgångarna och jag har betalat begravningskostnader och gravsten. Makens dotter säger att hon nu tar samtliga hans ägodelar (möbler,köksutrustning,tv, dator m.m.) och även hälften av giftorättsgodset eftersom jag inte har rätt att behålla någonting av hans ägodelar p.g.a. äktenskapsförordet. Har jag inte rätt till någonting efter min man efter alla år vi levt ihop? Att jag stått för begravningskostnader och sten känns helt rätt för mig,eftersom det var ett löfte till min man, men har jag ingen rätt att behålla några möbler av vårt gemensamma hem vi byggt upp under åren? Hoppas på ett svar. Hälsning från förtvivlad änka.
Catharina Danielsson |Hej,Tack för din fråga. I ditt fall är ärvdabalken den främst tillämpliga lagen. Enligt 3 kap 1 § i lagen så har särkullbarn rätt att ärva före efterlevande make, alltså i detta fall din avlidna makes dotter. Om din make endast har ett särkullbarn och ni inte har några gemensamma barn så ärver hon allting, men alltså endast hans egendom och inte din egendom. Dottern till din make har även möjlighet enligt 3 kap 9 § i lagen att avstå från sitt arv till förmån för dig och hon skulle då få ut arvet när du avlider. I detta fall låter det som att dottern inte avstått från detta. Avseende den egendom som dottern menar ska tillfalla henne, så ges riktlinjerna i äktenskapsbalken. Där anges i det 7e kapitlet att egendomen är giftorättsgods om den inte är enskild egendom. Det innebär att allting du och din avlidna make äger gemensamt, ska delas upp på två. Hälften ska tillfalla dig och resterande hälften är arvet från din avlidna make som alltså ska tillfalla dottern. Undantag från denna regel om giftorättsgods görs om ni angett något annat i ett giltigt äktenskapsförord. Det som anges i äktenskapsförordet gäller alltså, under förutsättning att särkullbarnet åtminstone får sin del av arvet. Det ni inte äger gemensamt, som inte heller är reglerat i äktenskapsförordet, ska tillfalla den make som äger det. Exempelvis om ni har en möbel som du fått som gåva, så är det din enskild egendom som inte ska delas upp när ni beräknar giftorättsgodset. Alltså rekommenderar jag för dig att noga titta igenom äktenskapsförordet och se vad som där sägs. Om inget där sägs om någon egendom som ni ägt gemensamt så ska värdet på detta delas upp så att du åtminstone får din del, alltså hälften av värdet och dottern har rätt till andra hälften.Hoppas att du fått svar på din fråga. Med vänlig hälsning,

Erkännande av utländskt äktenskap

2015-06-09 i Äktenskap och äktenskapsförord
FRÅGA |Hej!Jag är från Syrien. Jag kom till Sverige den 29 juli och jag fick permanent uppehållstillstånd den 22 April 2015.Jag är gift och har tre barn .Frågan är att jag vill flytta min familj till Sverige. Jag var hos skatteverket för att hämta familj personbevis när jag kollade min person bevis det stod att jag var ogift.Sedan kontaktade jag med skatteverket och ställde jag frågor angående detta.De säger att när jag gifte mig med min fru, var vi min fru 14 år gammal.Skatteverket säger att det är olagligt gifta sig vid den här åldern enligt svensk lag. Men jag inte gifte mig i Sverige och jag gifte mig lagligt i Syrien.Jag lämnade äktenskapsintyg hos skatteverket.Kan ni ge råd till mig vad ska jag göra.Med vänliga hälsningar .
Katarina Andersson |Hej! Tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga. Grundprincipen i svensk internationell privaträtt, beträffande erkännande av utländska äktenskap, är att dessa äktenskap ska godtas i Sverige om äktenskapet varit giltigt i det land äktenskapet ingicks (1 kap. 7 § lag om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmyndarskap). Du beskriver att ditt äktenskap var fullt laglig i ditt hemland, men att det inte erkänts av Skatteverket. Anledningen till det kan vara att äktenskapet anses strida mot bestämmelsen om ordre public (7 kap. 4 §). Denna regel föreskriver att ett beslut om äktenskap inte får gälla i Sverige om det skulle anses vara uppenbart oförenligt med grunderna för rättsordningen här i riket. Ditt fall har vissa likheter med ett fall som avgjorts av Kammarrätten (KamR 934-08). Här var det frågan om att kvinnan i äktenskapet var just 14 år och att äktenskapet ingicks helt lagligt i hemlandet (Irak). Dessa makar hade varit gifta i mer än tio år innan de ansökte om ett erkännande hos Skatteverket. Dessutom hade makarna tre barn tillsammans. Dock bodde kvinnan och barnen fortfarande kvar i Irak. Domstolen vägrade erkänna äktenskapet, eftersom den menade att äktenskapet uppenbart var oförenligt med grunderna i svensk rättsordning. Kammarrätten anförde vidare att ett icke-erkännande inte skulle leda till allvarliga ekonomiska eller sociala följer för paret samt att det inte fanns särskilda skäl att erkänna äktenskapet. I Sverige är huvudregeln att ett äktenskap inte kan ingås av en person under 18 år. Emellertid kan giltiga utländska äktenskap bli gällande här i riket även om ena parten var under 18 år. Att Skatteverket inte erkände ditt äktenskap beror förmodligen på att det anses strida mot grundprinciperna i svensk rätt att kvinnan endast var 14 år när äktenskapet ingicks. Ditt fall skiljer sig något från Kammarrättens fall ovan, men detta torde inte föranleda en annan bedömning, om det inte finns särskilda skäl i ditt fall. Du skulle sålunda kunna ge välgrundade argument till varför ett icke-erkännande skulle få allvarliga följer och varför det finns särskilda skäl i ditt fall. Om ditt äktenskap inte erkänns, blir alternativet att ni får gifta er här i riket.Vänliga hälsningar,

Oskäligt äktenskapsförord m.m.

2015-05-22 i Äktenskap och äktenskapsförord
FRÅGA |Hej Min pappa avled under hösten förra året.Jag är ett sk särkullbarn. Det visade sig vid bouppteckningen att vår pappa lämnade ett dödsbo på minus efter sig på ca 7000. Han gifte om sig för 30 år sedan då han flyttat till Västerbotten. Han har de sista 10 åren bott på hem p g a stroke och andra följdproblem som afasi. Hans hustru har helt förfogat över hans pension den har gått in direkt på hennes konto. Vår pappa köpte en gård 1977 tillsammans med sin fru. han ägde då halva fastigheten i 7 års tid. Därefter skänktes gården till hustrun och sedan till hennes son. Här finns också två äktenskapsförord det senaste från 1996 där all egendom tillhör hustrun. vad göra?
Katarina Andersson |Hej! Tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga. Jag kommer börja med att förklara innebörden av ett äktenskapsförord och i vilken uträckning det kan anses vara gällande. Vidare kommer jag gå in på frågan om bodelning m.m. ÄktenskapsförordJag antar att äktenskapsförorden i ditt fall föreskriver att all egendom ska betraktas som hustruns enskilda (7 kap. 1 och 2 §§ äktenskapsbalken). Det är endast ett äktenskapsförord som kan anses gällande. Ett äktenskapsförord måste vara registrerat hos Skatteverket (tidigare hos tingsrätten) för att det ska vara giltigt (7 kap. 3 § 3 st.). Sålunda är det äktenskapsförordet som numera finns hos Skatteverket som ni ska utgå ifrån.Det makarna kommit överens om i ett äktenskapsförord ska i regel respekteras. Emellertid kan förordet jämkas eller lämnas utan avseende om det bedöms som oskäligt med hänsyn till innehållet, omständigheterna vid förordets tillkomst, senare inträffade förhållanden och omständigheterna i övrigt (12 kap. 3 §). Denna bestämmelse ska tillämpas restriktivt och en helhetsbedömning ska göras av samtliga relevanta omständigheter. Jämkning kan komma i fråga om egendom i betydande omfattning gjorts till enskild och att detta lett till en påtaglig snedvridning av makarnas ekonomiska förhållanden. Skulle en make bli helt eller nästan helt lottlös vid en bodelning medan den andra maken erhåller betydliga tillgångar, eller åtminstone inte försumbara värden, är det mycket möjligt att jämkning bör ske. Om ett äktenskapsförord jämkas, föranleder detta att ytterligare egendom dras in i bodelningen. Prövning av om ett äktenskapsförord är oskäligt görs, efter ansökan, hos domstolen. Bodelning m.m.Beträffande en eventuell bodelning, ska sådan ske när ett äktenskap upplöses genom ena makens död (eller genom äktenskapsskillnad). En bodelning behöver dock inte genomföras om makarna endast har enskild egendom och ingen av makarna begär att få överta bostaden eller bohaget från den andra maken (9 kap. 1 §). Ett övertagande av bostaden får ske i ett fall om bostaden är enskild, nämligen i fallet då bostaden är enskild egendom på grund av ett föreliggande äktenskapsförord. Ett övertagande får ske om det efterlevande maken har bäst behov av bostaden (11 kap. 8 §). Om bodelning sker, ska tillgångarna (giftorättsgodset, ej enskild egendom) ingå och skulderna ska avräknas. Ett eventuellt överskott ska senare läggas samman och likadelas. Skulle en make ha ett underskott (mer skulder än tillgångar), går denna make in med ett värde om noll kronor i likadelningen och i sådant fall likadelas endast den andra makens tillgångar (11 kap. 3 §). Om den avlidna maken endast har skulder kvar, finns det inget för barnen att ärva (men de övertar inte heller skulderna). Vad gäller gåvor under livet, kan en person disponera sina tillgångar i princip som denne vill. En make får ge (överlämna) gåvor och detta är som utgångspunkt giltigt så länge maken haft en verklig gåvoavsikt. För en gåva av en fastighet krävs att ett gåvobrev upprättas som uppfyller ett antal formella krav. Sammanfattningsvis går det att stipulera att ett äktenskapsförord är ett avtal mellan makarna som är bindande mellan parterna. Detta gäller när förordet registrerats hos Skatteverket. Dock kan ett äktenskapsförord undantagsvis jämkas om det medför ett oskäligt resultat av fördelningen av makarnas tillgångar. En bodelning ska som huvudregel genomföras när ett äktenskap upplöses, men behöver i vissa fall inte ske. Om en make vid sin död efterlämnar skulder, ärver barnen inget. Skulderna ärvs inte heller. Hoppas svaren var till din hjälp. Har du följdfrågor, är du åter varmt välkommen att kontakta mig via min mail.Vänliga hälsningar,

Äktenskap och arv

2015-05-18 i Äktenskap och äktenskapsförord
FRÅGA |Min far är omgift, de har inga gemensamma barn. Pappa som är svårt sjuk med tilltagande demens är beroende av dygnetruntvård på äldreboende. Hans fru vill nu sälja lägenheten som min far köpte långt innan de gifte sig. Blev hon automatiskt hälftenägare till bostaden i och med giftermålet med min pappa? Kan hon sälja lägenheten och har hon rätt till hälften av pengarna? Har hon sedan dessutom rätt till hälften av resten av pengarna från försäljningen vid min fars frånfälle? Det finns så vitt jag vet inga papper skrivna så som t.ex. äktenskapsförord.
Anna Pieschl |Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga.Ditt ärende rör äktenskap och arv, varvid äktenskapsbalken (ÄktB) och ärvdabalken (ÄB) blir tillämpliga. Som huvudregel gäller att för gifta makar är all egendom giftorättsgods, se 7:1 ÄktB, om inget annat finns avtalat genom äktenskapsförord. Därmed äger din pappas fru hälften av allt giftorättsgods, om sådant äktenskapsförord inte finns skrivet. Egendomen är giftorättsgods om det inte är enskild egendom, vilket det klargörs för i 7:2 ÄktB vad det är. Som gifta har man samägande till giftorättsgodset, varmed samägandelagen blir tillämplig. Däri står i 6§ att en samägare kan kräva försäljning av egendom. Dock om det skulle finns synnerliga skäl från din pappas sida skulle en sådan försäljning kunna stoppas. Graden synnerliga skäl är dock högt satt, varvid det är svårt att nå upp till ett sådant skäl. Vid en eventuell försäljning har då frun rätt till hälften av pengarna, likväl till pengarna av din fars frånfälle vid försäljning av det. Vid bortgång ärver som huvudregel makan allting, se ÄB 3:1. Senare vid makans bortgång har du som bröstarvinge till din far rätt till din laglott, se 3:2 ÄB. Alternativt kan du som bröstarvinge till din far, begära ut din laglott direkt vid dennes bortgång, se 3:9 ÄB. Jag hoppas att du känner dig nöjd med svaret och att du har fått de råd du önskade.Vidare kan jag tipsa dig att kontakta Familjens jurist, om du känner att du har ytterligare frågor som du vill få besvarade. För mer information om Familjens jurist,se här. Med vänliga hälsningar,

Äktenskapsförord

2015-06-10 i Äktenskap och äktenskapsförord
FRÅGA |Hejsan ! Vi är ett gift par med 3 barn som bor i en fastighet som mannen ägde innan vi träffades. Har nu hört att det kan bli problem för frun om mannen blir sjuk och inte kan tala om hur han vill ha det och stället behöver säljas. Ev. till nåt av barnen. Hur gör vi bäst?
Anna Pieschl |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline.Om jag förstod din fråga rätt, undrar du vad du och din man kan göra för att undvika problem och ouppklarade frågetecken i framtiden vad gäller fastigheten ni bor i.Som huvudregel är att allt som du och din make äger tillsammans kallas för giftorättsgods, se 7:2 Äktenskapsbalken (ÄktB).Vid en makes bortgång tillfaller då allt giftorättsgods den överlevande maken. Vill man istället precisera att specifik egendom ska tillfalla någon specifikt, är mitt råd till dig är att ni skriver ett äktenskapsförord. Däri kan ni reglera exakt till vem fastigheten ska tillfalla och vid vilken tidpunkt det ska ske. I 7:3 ÄktB preciseras vilka formaliaregler som gäller vid upprättandet av ett äktenskapsförord. Jag hoppas att du känner att du fick svar på din fråga.Har du ytterligare frågor är det bara att du återkommer till oss.Vänliga hälsningar,

Äktenskapsförord, skulder och särbo

2015-05-25 i Äktenskap och äktenskapsförord
FRÅGA |HejJag och min fästman ska i sommar gifta oss. Vi har varsitt barn från tidigare förhållanden, min son är vuxen och bor inte längre hemma, min fästmans son är 11 år och är hos oss varannan vecka. Vi bor inte ihop och är således skrivna på olika adresser och så kommer vi fortsätta vara, vi äger ingenting tillsammans. Jag äger en mc som jag står som ägare på och lika med min blivande, men alltså ingen lgh eller annan fast egendom som vi äger bägge två. Är det något speciellt vi bör/ska tänka på och ev få nedskrivet i ett testamente eller liknande? Både jag och min blivande har div skulder men som sagt det är mina resp hans avbetalningar på lån osv, och som jag har förstått det hela så kan man inte ärva varandras skulder som uppstått innan vi ingick äktenskap?
Linnea Ranvinge |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med dina funderingar!Enligt huvudregeln delas all egendom lika mellan makarna vid eventuell separation (se 10 kap. 1 § resp. 11 kap. 3 § äktenskapsbalken, ÄktB). Från detta undantas enskild egendom, vilket är sådan egendom som t.ex. ena maken fått i arv/gåva med villkor om att denna ska vara makens enskilda. Egendom kan också undantas som enskild genom äktenskapsförord (se 7 kap. 2 § ÄktB). Detta är utgångsläget, vilket innebär att om ni båda är överens om att likadelning är det utfall ni önskar finns inget behov av äktenskapsförord, testamente eller liknande. Eftersom ni inte bor tillsammans eller äger egendom gemensamt kanske det dock är betydligt lämpligare att skriva ett äktenskapsförord av vilket det framgår att all makes egendom är enskild. Annars äger ni all egendom gemensamt, trots att ni inte införskaffat den tillsammans. Det beror på vilket alternativ ni föredrar. Kanske äger den ena maken betydligt mer än den andra, varför en eventuell framtida likadelning riskerar att medföra snedfördelning. Det kan också vålla problem gällande särkullbarnen. De har enligt lag rätt att få ut sitt arv direkt (se 3 kap. 1 § ärvdabalken, ÄB), vilket kan medföra att den make som inte är förälder till barnet i fråga kan tvingas lämna ifrån sig "sin" egendom i fall den avlidne makens egendom inte täcker arvet. Ur den synpunkten kan ett äktenskapsförord vara att föredra (vilket ni kan få hjälp att upprätta här).När det gäller skulderna ansvarar var och en av makarna för sina skulder med sina tillgångar inom äktenskapet. Din makes skulder kommer således att dras av från hans egendom i första hand vid separation. Däremot kan det i praktiken innebära (om ni inte har äktenskapsförord eller testamente och all egendom därmed ska delas lika mellan er) att ena makens skulder indirekt påverkar den andre makens egendom då skulderna dras av före likadelning av giftorättsgodset (d.v.s. de gemensamma egendomen) enligt 11 kap. 3 § ÄktB. Denna risk uppstår om den ena makens enskilda egendom inte klarar av att täcka skulderna i fråga. På så sätt riskerar då den andre maken att få mindre giftorättsgods på grund av den första makens skulder, då skulderna i fråga kan dras av från giftorättsgodset. Jag skulle därför rekommendera att ni skriver ett äktenskapsförord där ni reglerar detta för att vara på den säkra sidan.Nämnas kan också att det finns en presumtion för att egendom i makes hem tillhör bägge makarna (förutsatt att makarna bor tillsammans), varför denna gemensamma egendom kan användas vid utmätning om inte den andra maken gör sannolikt att egendomen i fråga tillhör honom eller henne (se 4 kap. 19 § utsökningsbalken, UB). Detta är dock inte aktuellt i ert fall såvida ni inte flyttar ihop. Med hopp att ni fått svar på era funderingar, tveka annars inte att skicka in en ny fråga!Vänliga hälsningar,

Äktenskap och gåvor mellan makar

2015-05-22 i Äktenskap och äktenskapsförord
FRÅGA |Jag har i gåva gett halva min fastigheten till min sambo. I samband med gåvobrevet upprättades det även ett skuldebrev på mellanskillnaden lån etc. Vi hade hjälp av jurist att göra detta.Nu har vi gift oss, gäller fortfarande dessa handlingar eller måste vi göra ytterligare något mer. Ett nytt inbördes testamente ska skrivas det vet vi. Har enbart särkullbarn därför är detta viktigt.Vi vill skriva ytterligare ett skuldebrev. Kan vi göra det själv med det äldre som mall eller det måste göras av jurist ?
Fredrik Mattsson |Hej och tack för att du har vänt dig till Lawline med dina frågor!Gåvobrevet och skuldebrevet gäller, då dessa handlingar inte påverkas av att ni har ingått äktenskap. Därtill kan det vara värt att notera att en gåva (men inte ett skuldebrev) som sker under pågående äktenskap måste registreras för att vara gällande mot givarens borgenärer, 8 kap. 1 § st. 2 äktenskapsbalken .Vidare verkar det som att ni har för avsikt att skriva ett inbördes testamente. Detta kan ni enkelt göra här.Ni verkar vidare vilja upprätta ett skuldebrev. Eftersom jag inte har sett ert tidigare skuldebrev kan jag inte ge ett svar på om detta är möjligt att använda som mall. Dock torde det gå bra såvida skuldebrevet inte innehåller någon särskilt avancerad skrivning. Hur som helst, om ni vill känna en större trygghet än ni skulle känna om ni gjorde allt på egen hand, men samtidigt gärna slipper behöva betala ett relativt högt arvode till en jurist, kan jag rekommendera er att använda den här tjänsten för att upprätta ett juridiskt bindande skuldebrev. Hoppas du fick svar på dina frågor.Vänligen,

Borgerliga vigselförrättare har en vigselplikt

2015-05-11 i Äktenskap och äktenskapsförord
FRÅGA |Hej!Kan en borglig vigselförrättare neka vigsel på några andra grunder än att paret inte får vara gifta sen tidigare eller helsyskon?Säg att jag jobbar som vigselförrättare i en kommun. Kan jag på något sätt neka ett par borglig vigsel? Behöver jag en bra anledning eller kan jag bara säga nej?
Fredrik Mattsson |Hej och tack för att du har vänt dig till Lawline med din fråga!Enligt 4 kap. 3 § äktenskapsbalken kan en länsstyrelse förordna en vigselförrättare, kallad borgerlig vigselförrättare. Det framgår av 4 kap. 2 § samma lag att en sådan har rätt att viga par. Vidare följer 4 kap. 5 § samma lag att vigselförrättaren är skyldig att försäkra sig om att hindersprövning har skett inom fyra månader före den planerade vigseln och att inget hinder har framkommit.De hinder för giftermål som gäller i svensk rätt framgår i 2 kap. äktenskapsbalken. Det finns bl.a. de hinder som du har nämnt, men också några ytterligare. Äktenskapsbalken ger inget direkt svar på frågan om det är tillåtet för en borgerlig vigselförrättare att vägra att viga ett par på andra grunder än de som berörs i sistnämnda kapitel. Ett antal argument talar dock för att en borgerlig vigselförrättare är skyldig att viga varje par som önskar det, såvida något äktenskapshinder inte är för handen. För det första uttalas detta i en utredning (SOU 2007:17 s. 23). För det andra är detta slutsatsen om 4 kap. 3 § andra stycket äktenskapsbalken, som stadgar att vigselförrättare inom trossamfund inte har en vigselplikt, tolkas motsatsvist.Borgerliga vigselförrättare synes alltså ha en vigselplikt och i så fall har de inte rätt att ”bara säga nej”. Hoppas du fick svar på dina frågor.Vänligen,