När ena föräldern bryter mot domstols beslut om umgänge

2015-06-30 i Vårdnadstvist
FRÅGA |Hej!Jag och mitt ex har gemensam vårdnad om vår 4 årige son, detta efter dom från Tingsrätten. Umgänget med fadern är fastställt till varannan helg och även lov, högtider och sommarsemester är detaljerat specificerat om hur detta ska se ut. Nu har fadern utan förvarning åkt till sitt hemland och enligt hans sambo ska han vara borta i hela 4 månader. Vi har inte en överenskommelse om detta och han bryter mot domen. Detta påverkar även vår son negativt, då han totalvägrar ha kontakt med sin far. Kan det bli konsekvenser av att han brutit mot domen? Kan jag gå vidare med detta ? Samarbetet fungerar verkligen inte.
Matilda Bona |Hej och tack för din fråga!Jag beklagar din situation men hoppas att mitt svar kan hjälpa dig i hur du skall gå vidare. I första hand tycker jag du skall försöka komma i kontakt med pappa och uppmana honom till att följa domen. Han kan nämligen inte ta med sig barnet utomlands och bryta mot en dom om umgänge, boende eller kontakt utan att riskera konsekvenser. Eftersom ni har en dom på hur pappans umgänge skall se ut kan du vända dig till tingsrätten och ansöka om verkställighet av domen. Domstolen kan då förplikta pappan att följa domen med risk att betala vite. Han riskerar alltså att behöva betala böter om han inte följer domen. Om detta kan du läsa i Föräldrabalkens 21 kapitel.Om pappan gång på gång bryter mot tingsrätten beslut så kan detta även betyda att han kommer förlora sina rättigheter att få träffa sitt barn. Du kan alltså, om han fortsätter att bryta mot domen, föra en ny process i domstol där rätten tar i beaktande att pappan till barnet inte är samarbetsvillig och har brutit mot tingsrätten domar, samt försökt sabotera ert umgänge med barnet.Jag rekommenderar att du vänder dig till en jurist som är specialiserad på just vårdnadsfrågor som kan hjälpa dig ansöka om verkställande av domen och se över dina möjligheter att i tingsrätten få umgängessituationen utredd på nytt. Du kan boka tid för detta här.Jag hoppas detta varit till hjälp!Med Vänligt Hälsning

Domstolens bedömning av barnets bästa och möjlighet att överklaga

2015-06-22 i Vårdnadstvist
FRÅGA |Jag undrar om det är brukligt eller förenligt med barnens bästa att i ett mål där utredning visar att den ena föräldern bör ha ensam vårdnad? När huvudförhandlingarna börjades pressades jag till den grad av ordförande att komma tlll en samförståndslösning som gav rättvisa till bägge föräldrarna . Vår tolvårige son hade uttryckt att han ville bo mer hos sin pappa men utredning bedömde att han var olämplig på många plan som vårdnadshavare . Jag gav dock efter för vad jag anser var på påtryckning på mig . Så trots utredning som visade klart och tydligt att vi inte bör ha gemensam vårdnad och att jag var den lämpligaste vårdnadshavaren så har vi nu det huvudsakliga boendet för varsitt barn . Kan man på något sätt överklaga sådant ?
Matilda Bona |Hej och tack för din fråga!Som huvudregler vid vårdnadstvister skall man arbeta för att ordna gemensam vårdnad mellan föräldrarna. Detta värderas högt i svenska domstolar, framförallt för att man har en tanke om att det i de flesta fall är förenligt med barnets bästa att ha en nära och god relation med båda sina föräldrar. Vad barnet själv vill skall man ta hänsyn till. Man skall dock beakta barnet ålder och mognad. Ibland drar sig domstolar för att ta in för mycket av barnets egen vilja i bedömningen eftersom barn lätt kan påverkas av en förälder, ändra sig från dag till dag, eller helt enkelt inte vara mogen nog att fatta ett sådant beslut.Vad gäller en utredning som gjort har jag svårt att uttala mig eftersom jag inte vet vad för typ av utredning det är frågan om. Men domstolen har ett så kallat principalansvar, vilket innebär att de skall själva göra en utredning för att få den information de tycker behövs för att kunna fatta ett välgrundat beslut. Domstolen är dock inte bunden av utredningen utan skall göra en egen bedömning i enlighet med barnets bästa. Detta innebär att de inte nödvändigtvis måste innebära att domstolen dömt i strid med barnets bästa för att de valt att döma motsatt till vad en utredning sagt. Domstolen kan, och skall komma fram till den lösning de anser vara bäst för barnet, även om det går emot den uppfattning som föräldrarna, utredare eller barnet har av bästa lösning. Domstolen skall även arbeta för att nå en samförståndslösning mellan förädlarna, de får dock inte tvinga en förälder till att medverka i en sådan lösning, utan om du känner att du vill få din sak prövad skall du få den prövad och avgjord i domstolen.I ditt fall utgår jag från att ni kommit till en så kallad samförståndslösning, som du nu i efterhand inte är nöjd med. En samförståndslösning är när föräldrarna i en vårdnadstvist med hjälp av domstolen kommer överens om en lösning. Det är vanligt att domstolen vid samförståndslösningar meddelar en dom över det som föräldrarna kommit överens om. En sådan dom kan överklagas. Hur, var och när ni måste göra detta skall stå hänvisat i den meddelade domen. Vill du ha vidare hjälp med att överklaga domen tycker jag du skall vända dig till en erfaren jurist som är specialiserad på dessa frågor. Om du inte redan har en sådan jurist kan du boka tid för detta genom att klicka här. Jag hoppas att mitt svar kan hjälpa dig med ditt problem och hur du kan fortsätta driva din fråga! Med vänlig hälsning

Ensam vårdnad pga. bruk av droger?

2015-06-06 i Vårdnadstvist
FRÅGA |Hej. Jag har varit deprimerad hela mitt liv. Men aldrig fått den hjälp jag behöver och måste ha. Jag är nu 25. Från ca 15 års ålder "självmedicinerade" jag med cannabis eftersom jag ej fick rätt hjälp, denna "självmedicinering" hjälpte mig att genomlida dagarna och arbetet fram till 20 års ålder, då jag träffade min nuvarande sambo, och av en slump visade det sig att hon också brukade Cannabis. Men PANG sa det så var hon plötsligt gravid och vi båda slutade bruka cannabis den stunden vi fick beskedet. Nu 3.5 år senare är hon gravid med vårt andra barn. Men förra veckan brukade jag cannabis 2 ggr för att jag fortfarande lider av deppresion blev det så att jag brukade cannabis 2 gånger för att jag mådde så jävla dåligt, nu hotar hon att hon ska ha ensam vårdnad om det barn vi redan har och det som ska födas, ENBART på grund av att jag brukade cannabis 2 gånger. Det finns absolut inget annat som gör att hon vill ha ensam vårdnad. Aldrig brukat det i närheten av vårt/våra barn vilket hon även vet. Kan hon lyckas få ensam vårdnad enbart för att jag brukade cannabis 2 gånger?
Katarina Andersson |Hej! Tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga. Om en tvist uppstår gällande vårdnaden är det barnets bästa som är utgångspunkten för hur vårdnaden ska fördelas. Ett barn har rätt att träffa båda sina föräldrar. Vid bedömningen av barnets bästa ska särskild hänsyn tas till risken för barnet att utsättas för övergrepp, bli olovligt bortförd eller fara illa. Dessutom är det av vikt att för barnets bästa upprätthålla en nära och god kontakt med båda föräldrarna. Gällande barnets egna vilja, ska avseende fästas vid denna med hänsyn till barnets ålder och mognad (6 kap. 2 a § föräldrabalken). I avvägningen av vad som är barnets bästa är även behovet av kontinuitet och stabilitet för barnet av betydelse. Har barnet till exempel trivsamt bott en längre tid hos en förälder, bör barnet helst inte ryckas från sin invanda miljö om detta innebär en omställning.Om vårdnaden står på båda föräldrarna och vill någon av föräldrarna ändra vårdnaden, ska domstolen besluta om vårdnaden ska bli ensam eller inte. Vid bedömningen om vårdnaden ska anförtros en av föräldrarna beaktas särskilt föräldrarnas förmåga att samarbeta i frågor som rör barnet. (6 kap. 5 §). Det krävs inte att föräldrarna har samma uppfattning beträffande olika frågor, dock så måste de kunna hantera sina delade meningar på ett sådant sätt att det inte påverkar barnet negativt. Om föräldrarna inte kan sätta barnets bästa framför sina konflikter, påverkar detta bedömningen av vårdnaden. Om ni inte vill att domstolen ska avgöra frågan om vårdnaden av barnet, kan ni skriftligt avtala om ensam vårdnad. Detta avtal måste godkännas av socialnämnden (6 kap. 6 §).Det är sålunda barnets bästa som är i fokus vid bedömningen av vårdnaden. Barnet har rätt att spendera tid med båda sina föräldrar, dock är inte detta lämpligt om kontakten med ena föräldern är direkt skadlig för barnet. Att du som förälder använt cannabis är till din nackdel i bedömningen. Det torde emellertid inte vara tillräckligt att det skett någon enstaka gång, för att du ska förlora vårdnaden. Skulle det var så att du upprepar ditt bruk av droger och/eller tar droger i närheten av barnet, blir det svårare för dig att behålla den gemensamma vårdnaden. Det är av största vikt att du i övrigt sätter barnets intressen framför dina egna och du omsorgsfullt tar hand om barnet. Vänliga hälsningar,

Vårdnadstvist - gemensam eller enskild vårdnad?

2015-05-29 i Vårdnadstvist
FRÅGA |Hej nu är de så här att jag har en dotter som är fem månader och jag har haft henne sedan hon föddes, och idag fick jag svaret om vem som är pappan till henne som jag redan visste och nu vill han ha gemensam vårdnad men jag vill inte ge bort den. Min fråga kommer så här om han drar mig inför rätta kommer jag förlora mitt barn och han får vårdnaden, jag har ljugit en del för han men de är bara för jag är rädd för hans religion, muslim. Kan han använda mina lögner emot mig och jag förlorar vårdnaden.. Tacksam för svar
Sarah Saajakari |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline!Utgångspunkten gällande frågor som rör barn, däribland vårdnad, är barnens bästa, 6 kap. 2a § föräldrabalken (https://lagen.nu/1949:381#K6P2aS1). Man brukar presumera att barnets bästa är en god och nära kontakt med båda föräldrarna, vilket talar för gemensam vårdnad men används även vid umgängesrätt. Domstolen kan besluta om gemensam vårdnad mot den ena förälderns vilja. Vid bedömningen om gemensam eller enskild vårdnad ser domstolen som sagt främst från barnets bästa, där man ser även till föräldrarnas samarbetsförmåga i frågor som rör barnet. Om föräldrarna har stora samarbetssvårigheter talar det för att vårdnaden tilldelas den ena föräldern.Jag vet inte vad det är för lögner du har sagt till pappan. Om dina lögner är av det slag att domstolen skulle se dig som en olämplig vårdnadshavare eller dylikt kan inte jag svara på, men domstolen kommer inte att tilldela pappan enskild vårdnad endast för att du har ljugit för honom.Sammanfattningsvis kan domstolen besluta om gemensam vårdnad, du kommer då ha vårdnaden om din dotter tillsammans med dotterns pappa. Du skriver att pappan vill ha gemensam vårdnad, vilket tyder på att han inte avser att söka enskild vårdnad. Jag ser ingenting i frågan som tyder på att domstolen skulle välja att ge pappan enskild vårdnad.Jag hoppas att svaret var till hjälp!Vänligen,

Vårdnadshavares bestämmanderätt och byte av skola

2015-06-24 i Vårdnadstvist
FRÅGA |Hej Jag har min 12 åring hos mig på heltid, han bor hos sin pappa varannan helg fredag till tisdag som vi kommit överens om, nu vägrar sonens pappa att låta sonen byta skola som sonen själv vill då han bli mobbad på sin nyvarande skola och sedan så tror vi att den nya skolan har bättre arbetssett för pojken då han har en ADHD Jag vet inte vad jag har rätt till men jag tycker att det är på barnen ska lyssna på och sonen har uttryckt sig att han verkligen vill byta skola, jag frågade pappan till sonen för ett tag sedan och då sa han ok så jag har sökt till skona men när det mesta var klart då ändrade sig hans pappa och vägrar skriva på papper för skolbyte.Nu har jag en väldigt ledsen son hemma och vet inte vad jag ska göra
Daniel Nykvist |Hej och tack för din fråga!Jag förutsätter att du och din sons pappa har delad vårdnad. Som utgångspunkt måste ni i egenskap av vårdnadshavare fatta beslut gemensamt för att en åtgärd i fråga om er sons personliga angelägenheter ska kunna komma till stånd. Om någon av er motsätter sig en åtgärd så innebär det att den inte kan genomföras, vilket framgår av Föräldrabalk (1949:381) 6:13 första stycket. Skulle någon av er dock vara frånvarande på grund av exempelvis sjukdom så får den andra vårdnadshavaren ensam fatta beslut under förutsättning att det vore olägligt att skjuta upp fattandet av beslutet. Eftersom byte av skola dock är av ingripande betydelse för barnet så får inte en vårdnadshavare ensam fatta beslut i frågan, även om den andre vårdnadshavaren är frånvarande, såvida inte barnets bästa uppenbarligen kräver det. Villkoret ”uppenbarligen” ställer med andra ord upp höga krav för att en vårdnadshavare ensam ska kunna fatta beslut i frågan om val av skola i en sådan situation (Föräldrabalk 6:13 andra stycket).Eftersom ni båda är vårdnadshavare och din sons pappa vägrar gå med på att låta sonen byta skola så kan inte bytet genomföras. Dessvärre finns inga lagstadgade möjligheter att tvinga någondera av er till något denne inte vill. En lösning är att ni vänder er till kommunens tjänst för samarbetssamtal för att nå fram till enighet i frågan, vilket framgår av Föräldrabalk 6:18 första stycket och Socialtjänstlag (2001:453) 5:3 första stycket, punkt 1. En annan, mer drastisk, lösning är helt enkelt att du väcker talan för att få till stånd en ändring i vårdnaden så att du anförtros ensam vårdnad och kan på egen hand fatta beslut om din sons skolgång (Föräldrabalk 6:5 första och tredje styckena). Vad som är barnets bästa är avgörande för rättens bedömning i en sådan fråga (Föräldrabalk 6:2 a första stycket). När rätten avgör vad som är barnets bästa så är den för övrigt skyldig att ta hänsyn till barnets vilja med beaktande av dess ålder och mognad (Föräldrabalk 6:2 a tredje stycket). Eftersom HD har uttalat att en trettonårings synpunkter, vars utveckling motsvarar dennes ålder, bör tillmätas stor vikt i en fråga om vårdnad så torde din tolvårige sons synpunkter på liknande sätt väga tungt om denne vill ha en ändring i vårdnaden för att han ska få möjlighet att gå på den skola som han själv anser är bra för honom (jämför exempelvis domarna i NJA 1988 s. 488 och NJA 1995 s. 398). I vårdnadsfrågan ska dock rätten också fästa särskilt avseende på din och din sons pappas samarbetsförmåga rörande er son (Föräldrabalk 6:5 andra stycket). Om ert samarbete i fråga om aspekter som inte har med er sons skolgång löper problemfritt så kan det tala emot att det vore för din sons bästa att du får ensam vårdnad.Sammantaget går det inte att definitivt uttala sig om vilken bedömning rätten kommer att göra, med hänseende till att vad som är barnets bästa avgörs från fall till fall. Jag rekommenderar därför att du vänder dig till en byrå inriktad på familjerätt, förslagsvis vår samarbetspartner Familjens Jurist via länken http://lawline.se/boka, om du vill lägga fram din sons situation i större detalj och få en mer tillförlitlig prognos för hur rätten kan ställa sig till en eventuell talan om ändring i vårdnaden. Med vänlig hälsning

Domar i umgängesfrågor åtnjuter inte negativ rättskraft

2015-06-11 i Vårdnadstvist
FRÅGA |Min exman har erkänt att han under en lång tid använt narkotika ( han erkänner även för socialtjänst och tingsrätt)så efter kontakt med socialtjänsten så blev det så att vår gemensamma dotter bor hos mig på heltid, ( förut bodde hon 70% hos mig och 30% hos honom) eftersom han inte är nöjd med det så valde han att stämma mig och gick till tingsrätt med krav på 100% boende eller 50% av boendet. Det har gått ca 1 år som våran 8-åriga dotter bott hos mig nu på heltid.Vi kom till den muntliga förhandlingen och då vi kom vi överens via våra ombud att han fick 6 timmars umgänge/ vecka med henne utan något slutdatum så när man läser papperna så är det " för alltid" och han verkade riktigt nöjd med det till min förvåning så nu undrar jag, när han förstår vad det innebär kan han stämma mig för samma sak en gång till? Kan man bli stämd för samma sak två ggr. Tiden för att överklaga till hovrätt har gått ut!Tacksam för svar!!
Gustaf Otterheim |Hej! Tack för din fråga!Huvudregeln i svensk rätt är att en fråga som prövats i domstol och som inte kan / inte längre kan överklagas, inte kan prövas inför domstol igen. Detta kallas för att en dom åtnjuter negativ rättskraft.Vad gäller mål rörande vårdnad, boende och umgänge gäller dock inte denna princip. En dom rörande umgängesrätten eller vårdnaden om ett barn hindrar således inte att en ny talan om samma fråga prövas igen, se Högsta domstolens resonemang i rättsfallet NJA 2011 s. 311 (på s. 314).Din f.d. man kan med andra ord väcka talan om ändring i umgänget trots att frågan redan prövats inför domstol.Med vänlig hälsning

Tvist om vårdnad och boende

2015-06-05 i Vårdnadstvist
FRÅGA |Jag har haft ensam vårdnad om min pojke som idag är 12 år tills dess att han blev 5. Sedan gick jag med på gemensam vårdnad och sedan dess har det aldrig fungerat. Pappan för över sin svartsjuka och kontrollbehov gentemot mig på pojken. Pappan måste veta allt och kontrollera allt jag gör. Han blir arg om jag inte frågar honom om saker först, som ex. När sonen är hos mig och vi åker och hälsar på någon eller gör någon aktivitet utanför hemmet så måste jag ha pappans tillåtelse. Enligt honom har han rätt att veta och måste godkänna eftersom vi har delad vårdnad. Jag vill nu ha tillbaka ensam vårdnad eftersom pappan sätter sig emot allt jag gör för att han inte kan släppa kontrollen och acceptera att jag gått vidare. Vi har muntlig förhandling nu den 26e och undrar hur domarna tänker kring dehär och åt vilket håll dom kommer att döma. Pappan vill ha gemensam. Jag vill ha ensam. Vi är inte Heller överens om vart pojken ska bo, som just nu bor i fosterfamilj med stöd av LVU pga samarbetsvårigheter föräldrarna mellan. Jag vill att han ska flytta tillbaka hem till mig där han alltid bott. Och pappan vill att han ska bo med honom. Pojken själv säger till socialtjänsten att han vill bo hos mig. Han berättar även för soc att pappan säger till honom att mamma är en hora. Hur tror ni dom kommer att döma? Hur tänker och resonerar dom kring dehär. Alltid utifrån barnets bästa och rätt till båda föräldrar jag vet .men utöver det? Tacksam gör snabbt svar. Mvh en stressad mamma
Emilia Ohlin |Hej och tack för din fråga!Vårdnadstvister är vanligtvis känsliga och jobbiga för alla inblandade, inte minst för barnet. För samtliga parter är det bästa därför om det går att komma överens föräldrarna emellan, men ibland är detta inte möjligt och då är ett domslut enda utvägen.Precis som du skriver är utgångspunkten i alla frågor som rör vårdnad, boende och umgänge barnets bästa. Det är barnet som har rätt till en trygg uppväxt och att i möjligaste mån ha en nära och god kontakt med båda sina föräldrar. Detta är stadgat i lagen, se Föräldrabalken 6:2a (Föräldrabalken, FB, hittar du här) och läggs stor vikt vid hos domare.Som en följd av denna princip läggs även stor vikt vid barnets egen vilja och uttalanden om hur han vill ha det. Ju äldre barnet är och ju mognare barnet bedöms vara, desto tyngre väger barnets åsikt. Detta har att göra med att yngre barn ofta inte förstår de fulla konsekvenserna av situationen och att de har lättare att påverkas av vad ena föräldern sagt om den andra föräldern framför barnet. Att din 12-åriga son framfört att han vill bo hos dig bör därför ha inverkan på bedömningen av vem som ska ha vårdnad och vart barnet ska bo.Rätten kan på någon av föräldrarnas begäran besluta att den gemensamma vårdnaden ska ändras så att en av föräldrarna får ensam vårdnad, se FB 6:5 1 stycket. Det är i så fall den ensamma vårdnadshavaren som blir boendeförälder. I FB 6:5 2 stycket sägs vidare att domstolen vid bedömningen ska lägga särskild vikt vid föräldrarnas svårigheter att samarbeta i frågor kring barnet – något som självklart påverkar barnet negativt. I praxis har visats att det krävs relativt stora samarbetssvårigheter för att få till stånd ensam vårdnad. Den av föräldrarna som i ett sådant läge tilldöms vårdnaden är oftast den som bedöms bäst kunna se till att barnet får träffa även den andre föräldern.En annan aspekt som ofta läggs stor vikt vid är vad som stadgas i FB 6:7 1 stycket, dvs. att ena föräldern brister i omsorgen om barnet eller på annat sätt agerar försumligt på ett sätt som innebär en bestående fara för barnets hälsa och utveckling. Det krävs även här att bristerna är relativt omfattande. Att pappan talar öppet illa om dig inför barnet är ett agerande som talar för att pappan brister i omsorgen, och som i praxis har inverkat på bedömningen av vem som är bäst lämpad som vårdnadshavare. Det går inte att säkert fastställa vad utgången blir i ert specifika fall, då domstolen tar hänsyn till alla kända omständigheter och därifrån gör en samlad bedömning av vilket utfall som är det bästa för barnet. Allmänt kan dock sägas att domstolen ställer relativt höga krav på att samarbetssvårigheter, brister i omsorgen osv. ska vara omfattande och inte bedömas bli bättre inom en översiktlig framtid, för att ensam vårdnad ska aktualiseras. Utgångspunkten i barnrätt är nämligen att barnets behov av en nära kontakt med båda föräldrarna väger tungt, och gemensam vårdnad presumeras vara det bästa. Den av föräldrarna som vill ha till stånd ensam vårdnad bär bevisbördan för att detta är det mest lämpliga.Ytterligare en aspekt av det hela är att pappan antagligen kommer att bemöta dina synpunkter från sin synvinkel, och komma med egna påståenden om hur vårdnaden fungerat. Det är en svår uppgift för domstolen att avgöra vem av er som har den mest sanningsenliga och verklighetsförankrade bilden av situationen.Mitt råd till dig utifrån resonemanget ovan är att redogöra för de samarbetssvårigheter som verkar ha pågått en längre tid er emellan, förklara att det mestadels beror på pappans kontrollbehov och svårigheter att diskutera med dig, samt beskriva hur detta påverkar er sons tillvaro. Du bör även framhäva att det är pappan som har brustit i sin omsorg, genom att öppet tala nedlåtande om dig framför sonen. Du bör inte överdriva pappans agerande utan på ett trovärdigt och sanningsenligt sätt redogöra för konkreta situationer där samarbetet och vårdnaden har brustit, samt framhäva varför det bästa för barnet vore om du ensam fick vårdnad och hand om barnets boende.Förhoppningsvis kan ni lämna gammalt bråk bakom er och hitta en lösning som underlättar för samtliga inblandade parter. Stort lycka till framöver!Med Vänliga Hälsningar

Samarbetssvårigheter avseende barnets vårdnad

2015-05-07 i Vårdnadstvist
FRÅGA |Hejsan! Jag är mamma till en son på 12år och har stora samarbetsproblem med sonens pappa. Vi har gemensam vårdnad och delade på umgänget i början under sonens uppväxt. Men på grund av problem hos pappan bodde han enbart hos mig vissa perioder. Sen hade vi varannan vecka tills för något år sedan. Sonen ville då bara bo hos sin pappa på helgerna och pappan blev sur och sa att han inte behövde bo där alls om han inte skulle bo där så han slapp betala underhåll, detta rakt till våran son. Jag har sedan fått kämpa med att försöka få ihop dom igen och tjatat på min son att börja vara där varannan helg. Nu är han där varannan helg om pappan inte byter helg, men sonen vill helst vara där mindre. Pappan motarbetar mig hela tiden när jag tar upp frågor gällande vår son, skola, aktiviteter mm. Fast han inte tar något ansvar och går på möten eller engagerar sig i sonen. Nu kommer sommaren och jag har fått min son att motvilligt gå med på att vara hos sin pappa två veckor. Men nu tjafsar pappan och undrar varför sonen skulle vilja vara där i två veckor, om underhållet och vilka två veckor det ska vara. Jag blir så ledsen att allt ska motarbetas när jag bara försöker få honom att umgås med sin son eller engagera sig mer. Jag har så lite kontakt som möjligt med pappan eftersom är otrevlig och bråkar med mig istället för att tänka på sin son. Jag orkar inte hålla på med detta längre jag har försökt med samarbetsamtal och hos kurator men det fungerar inte att ha en vänlig normal kontakt med honom. Han vägrar ge mig vårdnaden och skriva papper på umgänge. Ska jag lyssna mer på min son och hur han vill ha det och sen gå till tinget och försöka gå den vägen. Är så less på dessa bråk som återkommer vid varje kontakt med pappan. Tacksam för svar.
Emilia Ohlin |Hej och tack för din fråga!Jag förstår att er situation är påfrestande, då samarbetssvårigheterna påverkar i er vardag i hög utsträckning. Det är därför viktigt att ni kan enas om en lösning som passar er båda föräldrar men – framförallt – ert gemensamma barn.Regler om vårdnad, boende och umgänge till barn finns främst i Föräldrabalken, FB, som du hittar här. Den utgångspunkt man ska ha vad gäller alla beslut som rör vårdnad, boende och umgänge är barnets bästa. Denna princip är stadgad i FB 6 kap 2a § första stycket och ska vara avgörande vid alla beslut. I denna paragrafs andra stycke sägs bland annat att en nära och god kontakt med båda föräldrarna ska vara särskilt viktig vid bedömningen av vad som är bäst för barnet. I tredje stycket sägs vidare att hänsyn ska tas till vad barnet vill. Ju äldre barnet är och ju mer moget det anses vara, desto mer vikt läggs vid vad barnet säger sig vilja.Hela lagstiftningen genomsyras av principen om barnets bästa. Detta innebär att det är barnet som har rätt till umgänge med förälder om barnet vill, barnet som kan ha rätt till vårdnadsbidrag osv. I ditt fall, då din son är 12 år, bör relativt stor vikt läggas vid vad han vill, då han bör anses relativt mogen att bedöma och förstå sin situation och sina beslut.Det är bra att ni har försökt lösa problemen via samarbetssamtal, då detta oftast är att föredra framför ett mer omfattande domstolsförfarande. Dels eftersom en domstolsprocess ofta är mer påfrestande mentalt, dels eftersom den är dyrare då varje part står för sina egna kostnader i dessa mål (enligt FB 6:22 andra stycket.)Dessvärre verkar samtalen inte ha lett till några resultat. Det verkar inte heller som att ditt barns far är intresserad av att skriva avtal om vårdnaden, boendet eller umgänget, vilket annars bör övervägas innan en domstolstalan väcks. Enligt 6:17 a §, som hänvisar till socialtjänstlagen, kan ni få hjälp att sluta avtal om du tror att detta skulle kunna vara genomförbart.Då ni uppenbarligen har stora problem att samarbeta och fatta gemensamma beslut i viktiga frågor om barnet skulle jag - om varken samarbetssamtal eller avtal är möjligt - råda dig att väcka talan i tingsrätten och yrka på ändring i vårdnaden. Denna möjlighet stadgas i FB 6:5. I 6:5 2 stycket sägs att vid bedömningen om gemensam eller ensam vårdnad ska särskild vikt fästas vid föräldrarnas förmåga att samarbeta vid frågor som rör barnet. Detta argument bör du trycka på vid en eventuell domstolstalan. Era samarbetssvårigheter påverkar sonen. Du bör visa att samarbetssvårigheterna finns hos barnets far och inte hos dig, att du har försökt komma överens flertalet gånger för att din son ska få behålla en god kontakt med sin förälder men att det inte har gett några resultat. Du bör framhäva sonens inställning i frågan och att den beklagliga situation som nu föreligger i stor utsträckning går ut över din son.Tilläggas kan även att din sons far inte kan undgå att betala underhåll genom att inte stadigvarande bo med barnet. Föräldrabalkens sjunde kapitel innehåller regler om underhållsskyldighet. I 7:2 sägs att förälder ska fullgöra sin underhållsskyldighet genom att betala underhållsbidrag till barnet dels om föräldern varken har vårdnad om eller varaktigt bor tillsammans med barnet, dels om föräldern har del i den gemensamma vårdnaden men barnet inte bor varaktigt hos denne. Så länge er son inte bor lika mycket hos båda föräldrar har du alltså rätt att kräva att pappan betalar visst underhållsbidrag till er son. Det finns regler för avräkning i 7:4, där pappan under vissa förutsättningar får räkna av de dygn han haft hand om barnet från den månatliga kostnaden. I övrigt ska han alltså betala sin del av underhållsbidraget som ska täcka barnets behov, med eventuell justering beroende på hur era respektive inkomster ser ut etc., se FB 7:1. Underhållsbidraget fastställs via avtal eller dom och beräknas enligt följande formel: barnets behov x den bidragsskyldiges överskott/föräldrarnas samlade överskott, men innehåller en del komplicerade beräkningar av vad som ska utgöra överskott osv.Jag skulle rekommendera dig att göra ett sista försök att komma överens med barnets pappa om ett skriftligt avtal som fungerar för er, där ni reglerar vad som ska gälla angående vårdnad, boende, umgänge och underhållsskyldighet. Om detta inte är möjligt skulle jag råda dig att väcka talan vid tingsrätten i den ort där barnet är folkbokfört och på så sätt försöka få ensam vårdnad och fastställd underhållsskyldighet för barnets pappa. Du kan vid fastställande av underhållsskyldighet kräva bidrag för som längst tre år bakåt i tiden, se FB 7:8.Hoppas svaret har varit till hjälp och stort lycka till framöver!Med Vänliga Hälsningar