Enskild vårdnad av barn sedan dessa omhändertagits med stöd av LVU

2013-07-30 i Vårdnadstvist
FRÅGA |Hej! Har en fråga som kanske är lite svår att svara på, men jag hoppas ändå på ett svar. Min väninna "Lisa" har två små tjejer, 3 och snart 5 år. De är LVU:ade och bor hos sin pappa "Lars". Två ggr i veckan är det meningen att Lisa ska ha umgängessamtal med barnen i telefon, men Lars "strular" ofta, svarar inte i telefon o.s.v. Den yngsta flickan fyllde nyligen år, Lisa fick inte tala med henne den dagen. Två ggr/månad har Lisa övervakat umgänge med barnen. Vid ett tillfälle fick man inte tag i någon övervakare, så Lisa skulle få träffa barnen på sockontoret. Lars dök inte upp med barnen, han angav läkarbesök med yngsta flickan som orsak. Det rörde sig inte om något akut utan en 3-årskontroll, alltså något som inte hade behövt tas just den dagen. Soc reagerade inte över detta, man får känslan av att soc favoriserar Lars (det kan förstås vara bara just en känsla). Lars ger aldrig Lisa någon information om hur det går för flickorna på dagis, vad som framkommer vid läkarbesök och -kontroller, o.s.sv. Nu har Lars ansökt om enskild vårdnad med motiveringen att Lisa inte samarbetar. Kan han få igenom det? Som sagt, kanske svårt att svara på, men jag skulle uppskatta om ni försökte! Tack på förhand
Märta Ahlén |Hej och tack för din fråga! Frågan avser verkan av att barn är omhändertagna enligt Lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU, se https://lagen.nu/1990:52) och placerade hos pappan, när fadern inkommer till rätten med yrkande om enskild vårdnad. Enligt LVU kan socialnämnden besluta att ett barn omedelbart ska omhändertas samt ansöka hos Förvaltningsrätten om stadigvarande vård av barnet utanför det egna hemmet, givet att endera av det s.k. “miljöfallet” eller “beteendefallet” föreligger (se 2-3 §§ LVU). Med tanke på hur frågan är formulerad utgår jag från att situationen för “Lisa” och “Lars” är sådan att de har gemensam vårdnad om flickorna. Barnen anges vara “LVU:ade”, alltså tvångsvis omhändertagna för vård och omsorg utanför det egna hemmet enligt LVU – vid sådant beslut om vård enligt LVU har föräldrarna kvar den juridiska vårdnaden om barnen. Föräldrarnas bestämmanderätt över barnen begränsas dock i den omfattning som behövs för att LVU-vård ska kunna ges; socialnämnden tillerkänns i 14 § LVU allmän befogenhet att besluta om barnets personliga förhållanden under vårdtiden, t.ex. hur umgänget med föräldrar och andra närstående ska utövas. Jag antar, utifrån vad som anges om att modern utövar övervakat umgänge med flickorna samt om umgängessamtalen, att socialnämnden beslutat, med tillämpning av 14 § 2 st. 1 p., att inskränka moderns umgängesrätt med barnen i samband med LVU-beslutet. Jag förutsätter därtill att förvaltningsrätten med LVU-domen fastställde att barnen skulle vistas hos pappan under vårdtiden. När Förvaltningsrätten beslutar om vård har den därvid att ta fasta på vad socialnämnden rekommenderat ifråga om hur vården ska ordnas och var den unge ska vistas under vårdtiden. Nämnden får enligt 11 § 2 st. LVU medge att den unge vistas i sitt eget hem om detta kan antas vara bäst ägnat att främja vården av honom eller henne. Vård med stöd av LVU skall dock alltid inledas utanför den unges eget hem. Stadgandet tar sikte på att vården initialt ska utövas i familjehem och speciella hem för vård eller boende. Inget hindrar dock att vården utövas även i en annan vårdnadshavares hem, givet att detta anses vara det bästa för att främja vården av den unge (man undviker därmed också ett onödigt byte av miljö för barnet). Det föreligger alltså inte något hinder mot att placera den som ska vårdas med stöd av LVU direkt i det andra av de (separerade, särboende?) föräldrarnas och vårdnadshavarnas hem som, om än inte utgjort varaktig bostad för barnet, ändå måste anses ha fungerat som ”den unges eget”. Detta givetvis under förutsättning att detta är det av den unges två tänkbara hem där missförhållandena, som föranlett ingreppet enligt LVU, inte utspelat sig (se bl.a. JO 1993/94 s. 277, 2003/04 s. 253, vari JO uttalade att det “inte är helt klart hur bestämmelsen i 11 § andra stycket LVU ska tolkas när ett ingripande enligt LVU föranleds av förhållandena i ett annat hem än vårdnadshavarens, t.ex. en umgängesberättigad förälders hem.”) Eftersom det i det förevarande fallet anges att flickorna är föremål för vård enligt LVU och samtidigt bor hos sin pappa utgår jag ifrån att föräldrarna har varit separerade och att det har funnits brister i omsorgen, enligt 2 § LVU, i det hem som modern har tillhandahållit (och där barnen varaktigt bott?). Jag antar att den situation, som rättsreglerna ovan tar sikte på – nämligen att vård med stöd av LVU kan beredas i “den unges eget hem” (dvs. i den andra vårdnadshavarens hem), också är den aktuella i “Lars” och “Lisas” fall, och att rätten har bedömt det hem som pappan erbjudit har bedömts som lämpligt och möjligt att ge barnen den trygghet som de har behov av och rätt till. Nu återstår att bedöma hur de omständigheterna att barnen undergår LVU-vård och under tiden bor hos pappan samtidigt som modern fått vidkännas restriktioner i umgänget med flickorna, tänkbart skulle inverka på en domstol när denna hade att avgöra en vårdnadsfråga, sedan pappan inkommit till rätten med yrkande om att tillerkännas enskild vårdnad. I en av mina tidigare besvarade Lawline-frågor (se http://lawline.se/answers/14609) kan du läsa mer om de parametrar som tas i beaktande vid en vårdnadstvist och som kan bli avgörande för om en förälder ska tillerkännas enskild vårdnad. 1 juli 2006 trädde vissa ändringar i Föräldrabalkens (FB, se https://lagen.nu/1949:381) bestämmelser om vårdnad, boende och umgänge i kraft, vilka framför allt syftade till att förstärka barnperspektivet (se proposition 2005/06:99). I frågor om ändrad vårdnad skall principen om barnets bästa vara avgörande, vilket framgår explicit av 6 kap. 2 a § FB. Detta innebär att en domstol kan besluta att den gemensamma vårdnaden inte ska upplösas, i motsats till vad endera föräldern yrkat och trots att denna alltså motsätter sig den gemensamma vårdnadens bestånd (vilket ”Lars” ju måste anses göra i och med dennes ansökan om enskild vårdnad), givet att domstolen finner det förenligt med barnets bästa att den gemensamma vårdnaden fortsätter att bestå. Vad som är barnets bästa måste givetvis bedömas med utgångspunkt i de individuella förhållandena i varje enskilt fall (NJA II 1998 s 245). En särskild omständighet som det dock vid bedömningen av vårdnadsfrågan enligt 6 kap. 2 a § FB särskilt skall fästas avseende vid är barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna. För barnets skull är det av stor vikt att bägge föräldrarna är delaktiga i barnets förhållanden och tar ansvar för barnet, en grundläggande princip som också kommer till uttryck i FN:s Barnkonventions artikel 18. Däri stadgas att konventionsstaterna skall göra sitt bästa för att säkerställa erkännandet av principen att båda föräldrarna har ett gemensamt ansvar för barnets uppfostran och utveckling. I 6 kap. 5 § FB finns ytterligare bestämmelser om den prövning som skall ske när en ändring av vårdnaden aktualiseras. När domstolen tar ställning till om vårdnaden skall vara gemensam eller anförtros åt en förälder skall den således, enligt (ett nytt tillägg i) andra stycket, fästa avseende särskilt vid föräldrarnas förmåga att samarbeta i frågor som rör barnet. I de allra flesta fall finner en domstol, vid prövningen av en vårdnadsfråga, att gemensam vårdnad är en ur barnets synvinkel mycket bra vårdnadsform som kommer att utövas till främjande av barnets bästa (prop. 2005/06:99 s. 49 ff.) – detta så länge det inte råder en så djup och infekterad konflikt  föräldrarna emellan att det är praktiskt omöjligt för dem att samarbeta i frågor som rör barnet (se prop. 1997/98:7 s.49, samt rättsfallen NJA 2000 s. 345, NJA 2006 s. 26 och NJA 2007 s. 382, utvecklade nedan). Om så anses fördelarna med gemensam vårdnad inte överväga olägenheterna av föräldrarnas samarbetssvårigheter. En förälders ansökan till rätten om enskild vårdnad skall heller, vilket betonades i och med det ovan nämnda lagändringsärendet, inte förringas utan tas på stort allvar och föranleda en närmare utredning av vårdnadsfrågan enligt 6 kap. 19 § FB. Skulle flickornas pappa ansöka om enskild vårdnad hade följaktligen rätten att, vid bedömningen av om vårdnaden skall vara gemensam eller anförtros åt en av föräldrarna, fästa avseende särskilt vid föräldrarnas förmåga att samarbeta i frågor som rör barnet. I frågan anges att ”Lars” ansökan grundar sig just på det faktumet att ”Lisa” inte samarbetar. Omständigheterna som föregått Lars ansökan, formuleras emellertid på ett sådant sätt att det kan antas att även Lisa finner det vara svårt att samarbeta med Lars och att få utöva det umgänge som hon tilldelats genom domstols beslut. Att boendeföräldern "Lars" ibland inte svarar i telefon har jag dock svårt att se att det skulle tolkas som ett tecken på samarbetsproblem (av frågan framgår ej i vilken utsträckning detta skett, skulle fråga vara om ett mera systematiskt och medvetet försvårande av moderns umgänge blir dock givetvis bedömningen en annan). Att pappan därtill, vid ett i frågan angivet tillfälle, underlåtit att inställa sig med barnen hos socialkontoret för att modern där skulle få utöva övervakat umgänge, när skälet för frånvaron varit barnens läkarbesök, är inte heller något som jag tror att rätten skulle ta fasta på såsom indikationer på ovillighet att samarbeta. Jag kan dock inte mera pricksäkert uttala mig om hur utgången i vårdnadsfrågan skulle bli och vilken framgång ”Lars” skulle ha efter att ha framställt yrkande om enskild vårdnad. Detta vet emellertid rätten; inför avgörandet i rätten kommer socialnämnden att företa en vårdnadsutredning, vilken primärt syftar till att klargöra barnets inställning, barnets emotionella relation till respektive förälder, barnets möjligheter att få sina omvårdnads- och trygghetsbehov tillgodosedda etc. (6 kap. 19 § FB samt SOSFS 2004:14(S)). Utredningen beaktar uttalanden av barnet och föräldrarna samt skol- eller fritidspersonal, men av de senare främst i den mån dessa kan upplysa om barnet från ett professionellt perspektiv – och inte om föräldrarnas personliga kvalifikationer. I förarbetena (proposition 1981/82:168 s. 51); rekommenderas restriktivitet i fråga om att ta in referenser, något som Justitieombudsmannen instämt i (JO 1982/83 s. 189). Skälet till detta är givetvis risken för att partiska uppgifter inflyter av om släkt och vänner tilläts ”tycka till” i vårdnadsfrågan. Jag kan endast, avslutningsvis, peka på ett antal rättsfall och ge exempel på vilken grad av samarbetssvårigheter som ska råda mellan föräldrarna, för att det ska anses motiverat med en vårdnadsövergång. Att endera föräldern är mera benägen att befrämja den andra förälderns umgänge med barnet, och således visar sig förmögen att sätta barnets bästa före de egna känslorna gentemot den andra föräldern, är av vikt och något som starkt talar för att den mer samarbetsvillige föräldern bör tillerkännas vårdnad. Se t.ex. NJA 2000 s. 345 (https://lagen.nu/dom/nja/2000s345), där vårdnad om barn anförtroddes åt endast en av föräldrarna, eftersom det rådde en så svår och djup konflikt mellan föräldrarna att det var omöjligt för dem att samarbeta i frågor som rörde barnen. Se även NJA 2006 s. 26 (https://lagen.nu/dom/nja/2006s26), där en moder hade dömts för försök till dråp på fadern och den senare uppgav att han alltjämt var så rädd för modern att det faktiskt var omöjligt för dem att samarbeta. Fadern fick därför enskild vårdnad. Se även NJA 2007 s. 382 (https://lagen.nu/dom/nja/2007s382), där HD fäste vikt vid att föräldrarna haft konflikter av varierande art och omfattning allt sedan det då treåriga barnets födelse. De hade inte kunnat lösa frågor om vårdnad, boende och umgänge på egen hand utan rättsliga processer hade pågått sedan flickan var fyra månader gammal. Parternas samarbetsproblem var enligt HD av sådan omfattning att gemensam vårdnad inte var att anse som det bästa för barnet. Vårdnaden anförtroddes därför ena föräldern ensam.Precis som du säger var frågan svår och jag hoppas jag behandlat den på ett sätt som har varit dig till hjälp!

Delning av samboegendom samt möjlighet att förvära äganderätt av annan sambos egendom utan bodelning?

2013-07-30 i Sambo och samboavtal
FRÅGA |Jag har kvar möbler hos mitt ex sedan 4 månader tillbaka. Vi bodde ihop i ca 10 månader och till en början stod båda på hyreskontraktet, vilket ändrades till enbart hennes namn efter ca 7 månader. De flesta fakturor står i hennes namn men jag har gjort kontoutdrag från min bank med exakt belopp, datum och mottagare på betalningen. Hon har även sålt en del av mina möbler utan tillstånd. Har jag rätt att kräva tillbaka mina möbler och ev. pengar för det hon har sålt/förstört av mina möbler? Tack!
Tobias Lindblom |Hej och tack för din fråga.   Det är först av relevans att ta reda på om ni klassas som sambos, och därmed faller in under sambolagens regler om bodelning. För detta krävs: 1. Två personer som stadigvarende bor tillsammans Med detta menas att personerna inte får bo tillsammans under mycket kort tidsperiod. 10 månader borde räcka för att uppfylla rekvisitet "stadigvarande", om inte andra omständigheter talar för motsatsen. 2. I ett partsförhållande Detta rekvisit innebär egentligen att det ska vara den typ av förhållande där sexuellt samliv är karaktäristiskt (observera att detta inte är ett krav, men det ger en aning om vad som ett "partsförhållande" innebär, en kärleksrelation. 3. Har gemensamt hushåll  För att detta rekvisit ska vara uppfyllt krävs att någon form av ekonomiskt samarbete och hushållsgemenskap ska föreligga. Exempelvis om ni har ett kylskåp som inte är uppdelat. Ni klassas troligen som sambor enligt sambolagen. Detta innebär att vid samboförhållandets upphörande ska gemensamt bohag (möbler, hushållsmaskiner osv) som inhandlats för gemensam användning efter (eller precis innan) det att samboförhållandet inleddes. Den egendomen ska som huvudregel räknas ihop delas mellan samborna efter avdrag för skulder. Det finns emellertid undantag från denna huvudregel, exempelvis då samboförhållandet varit relativt kortvarigt. I sådana fall är det naturligare att göra vissa avdrag beroende på vem soms inhandlat bohaget. Notera att annars tas ingen hänsyn till vem som faktiskt betalat för bohaget, så länge det är förvärvat för gemensam användning. Om du vill ha bodelning måste du inom ett år från dess att samboförhållandet upphör begära detta. Bodelningen görs med utgångspunkt i hur de ekonomiska förhållandena var då samoförhållandet upphörde. Gällande egendom som inte är samboegendom (eller om bodelning inte begärs) äger den som köpt egendomen den. Det finns ingen möjlighet för den andre att ta över egendom annat genom gåva, bodelning eller ex. köp. Du har således rätt till den egendomen som du äger, även om den förvaras i hennes lägenhet. Jag hoppas att detta var till hjälp, annars är du välkommen att höra av dig igen.   Se gärna sambolagen, https://lagen.nu/2003:376 Vänligen,

Enskild egendom genom äktenskapsförord

2013-07-29 i Äktenskap och äktenskapsförord
FRÅGA |Jag är gift och vi har gemensamt barn. Min man har ett barn från tidigare äktenskap.Vi bor i BR lägenhet som står på mig.Hur skall vi göra att lägenheten skall vara min enskild egendom?
Linda Davidsson |Hej och tack för din fråga!Du kan göra lägenheten till din enskilda egendom genom att upprätta ett äktenskapsförord där ni skriver att bostadsrätten ska vara din enskilda egendom. Rättsverkningarna av ett sådant äktenskapsförord blir att fastigheten inte ingår i en bodelning om du och din man skulle skilja er eller om du avlider, se 10 kap. 1 § och 7 kap. 1 § Äktenskapsbalken (ÄktB) https://lagen.nu/1987:230. Annars kommer fastigheten att räknas som giftorättsgods (se 7 kap. 1 § ÄktB), vilket innebär att den ska ingå i en eventuell bodelning, trots att det är du som ensam har köpt fastigheten innan äktenskapet. Om inget äktenskapsförord skrivs och du avlider, kommer din och din mans egendom att läggas samman och delas lika i bodelningen. Detta kan innebära att t.ex. hälften av fastigheten går till din man vid din bortgång, och sedan ärvs den av hans barn när han avlider. Det spelar ingen roll om du säljer fastigheten och köper en ny för gemensamt bruk, såvida inget äktenskapsförord är skrivet räknas den som giftorättsgods och ingår således i en bodelning. Om ni skriver i äktenskapsförord att eran nuvarande bostad ska vara din enskilda egendom, och du säljer fastigheten, så blir pengarna ("surrogatet") och det eventuellt nya huset du köper för de pengarna också enskild egendom, se 7 kap 2 § 1 st. 6 p. ÄktB. Avkastning av enskild egendom är dock enligt huvudregeln giftorättsgods. Om du säljer din enskilda egendom och köper en ny fastighet torde det enklaste vara att skriva äktenskapsförord även avseende den nya fastigheten. Ett äktenskapsförord ska upprättas skriftligen och undertecknas av båda makarna. Det ska sedan registreras hos Skatteverket, se 7 kap. 3 § ÄktB. Förutom ett äktenskapsförord där ni förordnar att fastigheten ska vara din enskilda egendom, bör du reglera vem som ska få fastigheten vid ditt frånfälle genom ett testamente (t.ex. att ert gemensamma barn ska ärva fastigheten, men att maken ska ha nyttjanderätt). Vänligen,

Gemensam bostad, när blir det samboegendom?

2013-07-29 i Sambo och samboavtal
FRÅGA |Hej! Min man och jag har skiljt oss. Vi har två barn tillsammans. För att han ska kunna bo kvar i huset som våra barn älskar så står vi båda kvar som ägare. Han fick inte ta över lånen själv. Jag har flyttat till en hyresrätt. Nu har det dock blivit så att min fd man träffat en ny kvinna och dom är snart är redo att flytta ihop. Om jag ändå fortsätter att stå kvar som ägare vad gäller då? Får hon någon rätt till huset om dom separerar igen? Vad händer om min fd man avlider? Bör vi skriva något? Hon har inga barn ska jag tillägga.
Evelina Lund |Hej, och tack för din fråga! Om din före detta man och hans nya kvinna väljer att bo tillsammans i det hus som du fortfarande äger så blir de sambos. För att enligt lag betraktas som sambos krävs att två personer stadigvarande bor tillsammans i ett parförhållande och har ett gemensamt hushåll. Detta framgår av sambolagen och om så är fallet kommer din före detta man och hans nya kvinna att vara sambor enligt lagens mening. För att huset ska räknas som samboegendom krävs att egendomen, det vill säga huset, ska ha förvärvats för gemensam användning. I detta fall har huset inte förvärvats för gemensam användning eftersom din före detta man redan har huset och det är inte förvärvats av dem tillsammans. Vid en eventuell separation mellan din före detta man och hans nya kvinna kommer bodelningen att ske med utgångspunkt i samboegendomen, eftersom huset inte är samboegendom är det inget som kommer att delas vid en bodelning. Utan huset är din före detta mans egendom. Ovan nämnda gäller om de fortsätter att vara sambos, skulle de däremot ingå äktenskap är det äktenskapsbalkens regler som tillämpas vilket innebär att situationen skulle se annorlunda ut. Har du fler frågor hör gärna av dig igen. Vänliga hälsningar,

Fördelning av sambors bostad och bohag

2013-07-30 i Sambo och samboavtal
FRÅGA |Hej ! Min sambo och jag skall separera. Vi har 2 pojkar i åldrarna 8 och 6 år. Då jag måste skaffa mig en ny lägenhet så undrar jag vilken rätt jag har i frågan bodelning och hur man lämpligast delar på gemensamma saker.
Felicia Perfect |Hej, tack för din fråga!När ett samboförhållande upphör så sker en bodelning endast om någon av samborna begär att bodelning ska ske. Begäran om bodelning måste ske inom ett år efter det att förhållandet upphörde. Ett samboförhållande anses enligt lagens mening upphöra i och med att samborna flyttar isär, gifter sig eller när någon av dem avlider. Om någon av er begär bodelning så kommer värdet av den bostad och det bohag som ni har införskaffat för gemensamt bruk att delas lika. Detta innebär att om ni har införskaffat en bostad för gemensam användning så kommer denna bostad att ingå i bodelningen, även om det bara är en av er som har betalat för bostaden. Likaså förhåller det sig med den egendom som ni har köpt gemensamt eller för gemensam användning. Värdet av bostaden och den egendom som ingår i bodelningen läggs samma och eventuella skulder som hänför sig till den egendom som ingår i bodelningen dras av. Det värde som sedan återstår delas lika på så sätt att ni båda tilldelas egendom av lika stort värde. Om bostaden är införskaffad för gemensam användning, och på så sätt ska ingå i bodelningen, så ska den sambo som bäst behöver bostaden tilldelas denna vid bodelningen. Likaså förhåller det sig med bohaget. Står endast den ena sambon som ägare av den gemensamma bostaden eller bohaget kan ett övertagande av den andra sambon endast ske om det framstår som skäligt med hänsyn till omständigheterna. Om ett övertagande sker krävs det att den sambo som avlämnar egendom tilldelas annan egendom av lika stort värde eller att motsvarande belopp lämnas i pengar.Med vänlig hälsning

Divorce in Sweden?

2013-07-30 i Äktenskapsskillnad
FRÅGA |Hejsan. I was married in Kuwait city to my Filipino wife now living in the Philippines, and the marriage has been registered in Philippines as to register my daughter (13years old). I would now like to end this marriage, but in Philippines divorce is not permitted and the proses of annulment is very complicated, so a Filipino lawyer has recommended to me that I should register the marriage in Sweden and the take out a divorce in Sweden as well. would this be possible ?
Ingrid Benzinger |Hello! Thank you for your question! In order for you to be able to take out a divorce in Sweden you have to be connected to Sweden in a way that according to Swedish law gives the Swedish court jurisdiction. This would for example be possible if you are a Swedish citizen and now living here. If you are a Swedish citizen but no longer live in Sweden, you have to have been living here earlier and after you turned 18 years old in order for the Swedish court to get jurisdiction. If you are not a Swedish citizen, the Swedish court will get jurisdiction after you have lived here for a year, or if your wife is now living here. The main principle is that if the Swedish court has jurisdiction over a divorce case the matter will be settled according to Swedish law, which gives you the right to divorce without any specific reasons for it. If you have custody over your daughter, who is under 16 years old, and she is living with either you or your wife you will have to wait six months (betänketid). There are some exceptions to the main principle that the case will be settled according to Swedish law. Since I do not know in what way you are connected to Sweden I will not discuss them now, but if you want to you are welcome to leave a “kommentar” explaining your circumstances more thoroughly and I will get back to you! Kind regards, 

Enskild egendom

2013-07-29 i Bodelning
FRÅGA |Min far har ärvt pengar och aktier från en faster som i testamentet skrivit att det är enskild egendom inkl avkastningen. Jag har två syskon som är särkullbarn och själv är jag dotter till hans nuvarande fru. Frågan är: om min far gör av med pengarna under sin livstid, ska detta arv fortfarande dras av vid bodelningen efter hans död när särkullbarnen ska ha sin lott?
Emelie Piironen |Hej, och tack för din fråga. Jag förstår din fråga som så att din far har ärvt egendom efter en faster med förbehåll att denna egendom ska utgöra hans enskilda egendom.Enligt 9:1 ÄktB https://lagen.nu/1987:230#K9P1S1 ska när ett äktenskap upplöses makarnas egendom fördelas mellan dem genom bodelning. Om äktenskapet upplöses genom den ena makens död ska bodelningen göras med utgångspunkt i egendomsförhållandena den dag då dödsfallet inträffade, detta enligt 9:2 ÄktB https://lagen.nu/1987:230#K9P2S1. I en bodelning ska makarnas giftorättsgods ingå, 10:1 ÄktB https://lagen.nu/1987:230#K10P1S1. Enligt 7:1 ÄktB https://lagen.nu/1987:230#K7P1S1 är en makes egendom giftorättsgods i den mån den inte är enskild egendom. Enskild egendom är enligt 7:2 4 p https://lagen.nu/1987:230#K7P2S1 egendom som en make erhållit genom testamente med villkoret att det ska vara mottagarens enskilda. Om egendomen din far ärvt utgör enskild egendom så ska denna egendom inte delas vid en eventuell bodelning utan tillfalla din fars arvingar, dvs dig och dina syskon.Hoppas detta svar var till någon hjälp. Vänligen, 

Sambors arvsrätt och samboegendom.

2013-07-28 i Sambo och samboavtal
FRÅGA |Undrar hur det är ! Min sambo har köpt ett hus där vi bor gemensamt i jag betalar hyra för mig och sköter allt i hemmet och har egen inkomst ! nu undrar jag vad händer om min sambo blir sjuk eller går bort, ärver jag nått eller får jag gå därifrån utan nått, har en del möbler som jag äger vill inte gå utan mitt bohag ! Han har en dotter som är vuxen hur blir det med henne och med mig får hon allt ,får jag ta mina saker utan hennes vetskap? Han säger att jag får inget om det blir så ! kan hon kräva mig på hyra för jag har inga kvitton vad gäller . Han har inga papper skrivna så vitt jag vet , vid dödsfall av mig får mina barn rätt till mina saker och hur ska jag veta om dom får mitt !
Filip Henriksen |Hej,Tack för att du har vänt dig till Lawline med dina frågor.Enligt 3 § sambolagen så utgör bostad och bohag samboegendom om det förvärvats för gemensamt ändamål. Samboegendom är sådant som skall ingå i bodelning om samboförhållandet upplöses. Detta enligt 8 § 1 st 1 p. Detta betyder att om ni skall gå skilda vägar skall alltså bostad och bohag som ni införskaffat gemensamt ingå i bodelningen. Huset är införskaffat för detta ändamål enligt min uppfattning.Däremot så ärver sambor inte varandra utan det krävs ett testamente. För att du skall få ärva din sambo krävs alltså ett sådant eller att ni ingår äktenskap.När det gäller dina möbler är frågan om de införskaffats för gemensamt bruk. Av din fråga tycker jag det låter som att de införskaffats för ditt bruk och inte för ert gemensamma bruk. Således skall inte dessa ingå i en bodelning till följd av samboförhållandets upphörande. Samma sak gäller här: Du ärver inte din sambo och han ärver inte dig.Om du avlider så ärver din dotter all din egendom. Hon tillhör den så kallade första arvsklassen enligt 2 kap. 1§ 1st ärvdabalken. Detta innebär att då huset är införskaffat för gemensamt bruk så kommer din dotter ha rätt till halva huset. Den enda gången din dotter kommer in i bilden är om du avlider. Hon kommer alltså inte att bli samägare i huset så länge du lever utan det är först om du avlider. Således kan inte hon kräva dig på någon hyra.