Frågor & Svar
Kan jag slänga ut min sambo utan juridiska komplikationer?
Hej!
Jag är sambo idag. Vi har sålt vår hus. Jag har köpt en bostadsrätt själv. Min nuvarande sambo flyttar med sålänge, men har ingen del i bostadsrätten. Kan jag slänga ut honom framöver utan juridiska komplikationer?
Adoption av myndig asylsökande
Hos mig, som är född och uppvuxen svensk i Sverige, bor en afghansk pojke som är bedömd av Migrationsverket till 18 år och fortfarande inte fått slutlig bedömning i sitt asylsökande av Migrationsverket. Han har bott hos mig och delat hushållets omkostnader med mig sedan slutet av november 2017. Vi har bestämt att han ska ingå i vår svenska familj som består av min dotter med make och 2 barn. Hur kan jag ansöka om att få adoptera honom?
Erkänns thailändsk adoption i Sverige?
Jag, svensk medborgare 65 år, är sedan många år bosatt i Thailand. Jag är gift (i Thailand) med en thailändsk medborgare.
Min hustrus biologiska dotter, thailändsk medborgare 22 år, har jag i praktiken haft vårdnad om sedan hon var åtta år. Numera är hon även i juridisk mening (åtminstone i Thailand) min dotter.
På hennes eget initiativ står jag som fader i hennes papper och hon bär mitt svenska efternamn. Denna förändring skedde genom en ganska enkel process för bara några år sedan. Hennes myndighetsdag väntades in för att det hela blev så mycket enklare, snabbare och billigare då. Jag och dottern skrev under vår vilja, hennes biologiska far (thailändsk medborgare) skrev under sitt medgivande och därefter behövdes bara ett enkelt myndighetsbeslut.
Nu är då frågan: Är min thailändska dotter enligt svensk lag min dotter?
Jag frågar för att jag, om nödvändigt, vill försöka stärka hennes situation efter min död. Alltså - ärver hon "automatiskt" min kvarlåtenskap i Thailand och även i Sverige i egenskap av bröstarvinge?
Jag har skrivit ett testamente, men det finns potentiella situationer där det inte hjälper. T ex om jag avlider före min bror som saknar bröstarvingar. Om han inte skrivit testamente delar väl vår avlidna systers barn på ena hälften av hans kvarlåtenskap medan min dotter i ett normalfall skulle ärva "min" hälft? Kommer det att ske eller måste något göras åt min dotters legala status i Sverige för att säkra hennes arvsrätt i t ex en sådan situation?
Har förälder rätt till umgänge med barnet trots att man inte har vårdnaden?
Hejsan. Frågar åt min partner. Han är pappa till 2 barn på 6 och 9 år. P.g.a en dom, så har det varit många tvister mellan honom och hans ex.fru, dvs mamman till barnen. Hon har hela vårdnaden och hennes nya man är vårdnadshavare till deras senaste gemensamma barn , plus de tidigare; som alltså min partner är pappa till. Han tycker att han borde ha rätt till umgänge med sina barn, men det tycker ej mamman. Till saken hör att han är dömd till ringa misshandel gentemot barnen. Detta var längesen och domen är sen länge avklarad.
Vad har han för rättigheter? Kan mamman hindra honom från att träffa sina egna barn? Mamman bor i annan kommun, dock är det bara 10 mil mellan oss.
Tacksam för svar
Vårdnad om barn vid föräldrars bortgång
1. Vem blir vårdnadshavare till barn om både föräldrar avlider och föräldrarna inte har angivet önskemål om vårdnadshavare i testamente eller annat dokument?
2. Om man vill uttrycka önskemål om vårdnadshavare till sina barn i tillfälle av båda föräldrars bortgång, vilken typ av dokument ska man upprätta och vad ska det innehålla?
Vad ska vi göra om vi misstänker att sonen mår dåligt hos den andra föräldern?
Hej,
Min sambo och hans exfru gick in i en vårdnadstvist för några år sedan, som drog ut på tiden och pågick i ca 2,5 år. Allt exfrun ville ha va ensam vårdnad vilket min sambo gav henne då han helt enkelt inte orkade kämpa mer då det kostade honom/oss både ekonomiskt men framför allt psykiskt. Och exfrun gav aldrig med sig, det var som att kämpa i konstant motvind. Hon fick vårdnaden och idag finns ett domslut som är mycket tydligt var överlämning sker, umgänge mm. Min sambo och exfrun har ingen kontakt över huvudtaget då dem inte kan kommunicera eller komma överens. Idag lever exfrun med en ny man vilket har gjort att hon äntligen slutat att trakassera oss. Men det är inte guld och gröna skogar där borta.
Idag ringde min sambos son till sin pappa i "smyg" (för enligt exfrun och hennes nya så får han helt plötsligt inte kontakta sin pappa mer. Dem har blockerat min sambo och går igenom sonens mobil på kvällarna och när han varit hos oss). Sonen var ledsen i telefonen och sa att den nya mannen (som inte är ny längre då han funnits med i bilden i ca 2 år, han kom in i bilden efter vårdnadstvistens slut) inte är snäll. Han hotar tydligen honom att han ska slå sonen och hans pappa (min sambo) mm. Min sambo frågade sonen om han berättat detta för mamman, sonen svarar då att han gjort det men hon tror inte på sonen och säger att han hittar på. Vi ser mycket allvarligt på detta och min fråga till Er: Vad kan vi göra? Vem vänder vi oss till om det visar sig vara såhär illa? Tack!
Sambon vill inte sälja stugan
Jag och mitt ex har en stuga tillsammans, vår tanke var medan vi levde ihop att ev hyra ut den efter viss renovering som inte blivit fullföljd. Exet har grannfstigheten och bor i den idag, som är hans egen. Jag vil inte längre ha stugan ihop med honom och skulle vilja lösa ut honom. Vilka lösningar finns det då jag tror att han vill ha det som det är idag? Vi gick isär i somras.
Exet ändrar sig fram och tillbaka om vårdnaden
Hejsan!
Jag som frågar är en farmor , vars son och hans sambo står i begrepp att dela på sig. De har en son på straxt över ett år och de har tillsammans med familerätten kommit fram till att barnet ska bo kvar hos mamman i veckorna och hos pappan om helgerna.
Inget papper ellr något annat finns i beslutsform mer än de muntliga.
Helt plötsligt efter detta möte säger mamman att hon ska även ha barnet de helgerna som passar henne.
Det i anslutning till att de just ska börja vänja pojken vid rutiner som tillhör.
Min son tycker det är onödigt att i inledningsskedet utsätta barnet för större "glapp" mellan närvaron av han (pappan) själv, pga att små barn inte har den tids och rumsuppfattning som större barn har.
Det skulle medföra att barnet hinner att "glömma" och igenkänningsfaktorn som de små kan bli utsatta för vid för lång frånvaro av någon förälder..
Pappan har hela tiden under dersa samboskap haft nära relation till pojken och vill inte att detta skadas på någotvis.
Till saken hör att han jobbar natt och kommer att bo i en annan kommun ca 3-4 mil ifrån barnet och kan bara någon gg i veckan träffa barnet för just för att upprätthålla igenkänningsfaktorn.
Pappan har inte varit motsträvig på någotvis, utan låtit mamman bestämma hur vårdbiten ska se ut för övrig, allt från att hon först inte ville ha barnet alls, till att försöka tvinga min son att skriva över vårdnaden helt till henne.
Kan mamman få igenom detta ellr blir min son tvungen att bli varannan helgpappa?