Frågor & Svar
Jag vill att min sambo ska ärva mig - Hur bör jag gå tillväga?
1989 flyttade jag och min dåvarande make och tre barn in i en bostadsrättslägenhet. Efter att skilsmässan var ett faktum 1997 skänkte mitt ex sin del av bostaden till mig. Jag blev således ägare till en hel bostadsrättslägenhet. I oktober månad samma år flyttade min nuvarande sambo samman med mig och mina tre barn. Han hade vid tidpunkten två barn boende hos deras mamma och hennes man. På våren 2017 sålde jag lägenheten och barnen hade för länge sedan flyttat hemifrån. 2017 bosatte vi oss i en hyresrätt med Svenska Bostäder som hyresvärd. Min fråga lyder: Har min sambo någon arvsrätt efter mig? Jag har ju nu en ganska stor summa pengar efter försäljningen av bostadsrätten. Pengar som jag redan har börjat dela ut så smått till mina barn. Jag vill ju inte att sambon ska gå helt lottlös ur det hela. Jag har en allvarlig kronisk sjukdom och kommer att gå bort i sjukdomen och sambon kommer då att överleva mig om inget oförutsett händer. Jag vill att min sambo antingen ärver mig eller kan jag redan nu ger honom pengar som en gåva? Vad är bäst? Sambos ärver ju inte varandra. Jag vill absolut inte att hans barn ska komma i fråga för pengarna.
Hur bedöms lämpligheten hos en nämndeman?
Kan man bli nämndeman om man har fått böter för fortkörning?
Kan jag neka att ta ett dopingtest och kan jag bli av med körkortet vid dopingbrott?
Får domstolen döma för ett annat brott än som tagits upp i åtalet?
Kan jag undvika att åklagaren överklagar genom att överklaga sista dagen?
Hör mened under allmänt åtal?
Fråga om mened och dess räckvidd
När upphörde mened att falla under allmänt åtal? Jag har nu kämpat i 3 år efter att en vittnesperson ljugit och pga det förlorat mitt KK. Jag har bevisat att vittnet ljugit i rätten dvs begått mened men ändå frias jag inte. Idag fick jag besked från kammaråklagare att mened inte hör till allmänt åtal. Hur är det möjligt att inte frias trots att jag bevisat lögner? Jag bevisar ställt utom allt rimligt tvivel att vittnet ljugit i rätten men ändå frias jag inte. Efter alla överklaganden och resningsansökningar med bevis om lögner anmälde jag vittnet för falsk angivelse och mened, men kammaråklagaren anser då inte att mened faller under allmänt åtal. Enligt mina Googlingar faller mened under allmänt åtal. Skall jag vid 59 års ålder tvingas bli kriminell? Om det är fler kriminella element rättsväsendet vill ha skall inte jag göra dom besvikna. Märklig inställning bara tycker jag.