Sofia Linder |Hej. Eftersom du är närstående omfattas du inte av den allmänna vittnesplikten och behöver alltså inte vittna enligt 36 kapitlet 3 § Rättegångsbalken. Därav kan jag inte heller se hur eller varför domstolen skulle tvinga dig att närvara vid rättegången mot din vilja. Frågan huruvida när och om rättegången kommer att bli av är svår för mig att svara på. Mitt tips är att du hör av dig till domstolen och frågar. Lycka till. Länk till Rättegångsbalken: https://lagen.nu/1942:740 Vänliga hälsningar, Sofia Linder

Elin Sjörén |Hej, Bestämmelserna om ombud hittar du i rättegångsbalkens (RB) 12 kap. när det rör sig om tvistemål. I kapitlets 2 § föreskrivs att såsom ombud inte får brukas annan än den som rätten med hänsyn till redbarhet, insikter och tidigare verksamhet finner lämplig att vara ombud i målet. Anses föreslaget ombud inte uppfylla dessa kriterier kan domstolen avvisa förslaget. Med redbarhet menas att personen, som ska utses till ombud, inte själv exempelvis har dömts för någon grövre brottslighet. Med insikt avses både juridiska insikter och insikter i det specifika målet. Ombudet bör alltså ha någon form av juridisk kunskap. Och med tidigare erfarenhet menas erfarenhet inom domstolsväsendet och annan erfarenhet som kan vara av betydelse i målet. Således kan inte vem som helst vara ombud i en rättegång. Dock finns inget advokat- eller juristtvång i någon instans. När domstolen bedömer det föreslagna ombudets kvalifikationer tas hänsyn till målets beskaffenhet – högre krav ställs för de högre instanserna. Utöver ovan nämnda krav krävs, enligt RB 12 kap. 2 §, att ombudet behärskar svenska språket. Ombudet får heller inte vara underårig eller stå under förvaltarskap enligt föräldrabalken. Inte heller får denne vara satt i konkurs. Uppfyller din nära anhöriga dessa krav är denne ett godkänt ombud i tvistemålet. Samma kvalifikationskrav gäller för ett rättegångsbiträde, enligt RB 12 kap. 22 §. Rättegångsbalken hittar du här: https://lagen.nu/1942:740 Med vänlig hälsning Elin Sjörén

Linda Kadar |Hej Ulrika, För det första är det viktigt att hålla i åtanke att för att det särskilda rättsmedlet resning ska kunna komma i fråga, måste domen i fråga vara lagakraftvunnen. Detta innebär att den inte längre går att överklaga. Resning innebär som du kanske vet att fallet tas upp på nytt, trots att det redan slutligen avgjorts. Däremot är resning en åtgärd som företas tämligen sällan. Skulle det vara enkelt att företa resning skulle rättssäkerheten i slutändan vara väldigt osäker i den bemärkelsen att parterna inte kommer att kunna lita på att en lagakraftvunnen dom är slutlig. För att kunna resa en lagakraftvunnen brottmålsdom till förmån för den tilltalade krävs att en av följande omständigheter enligt 58 kap 2 § rättegångsbalken (https://lagen.nu/1942:740) föreligger: 1. om någon ledamot av rätten, där anställd tjänsteman eller åklagaren med avseende på målet har gjort sig skyldig till brottsligt förfarande eller tjänsteförseelse eller om något brott som har avseende på målet ligger ombud, ställföreträdare eller försvarare till last, samt brottet eller tjänsteförseelsen kan antas ha inverkat på målets utgång, 2. om någon lagfaren domare eller åklagaren har varit jävig och det inte är uppenbart att jävet har saknat betydelse för målets utgång, 3. om någon skriftlig handling, som åberopats till bevis, har varit falsk eller om ett vittne, en sakkunnig eller en tolk har avgett falsk utsaga samt handlingen eller utsagan kan antas ha inverkat på utgången, 4. om någon omständighet eller något bevis, som inte tidigare har förebringats, åberopas och dess förebringande sannolikt skulle ha lett till att den tilltalade frikänts eller till att brottet hänförts under en mildare straffbestämmelse än den som tillämpats eller om det, med hänsyn till vad sålunda åberopas och i övrigt förekommer, finns synnerliga skäl att på nytt pröva frågan om den tilltalade har förövat det brott, för vilket han dömts, eller 5. om den rättstillämpning, som ligger till grund för domen, uppenbart strider mot lag. Du säger att du vill begära resning i hovrätten, och därmed antar jag att du vill resa en dom avgjord av en tingsrätt. Du ska i så fall ställa din ansökan till berörd hovrätt. Ifall det är en hovrättsdom som du vill resa ska du istället inge ansökan om resning till Högsta domstolen. Ansökan om resning ska vara skriftlig och egenhändigt undertecknad av dig eller ditt ombud. Du måste få med vilken dom det är du vill resa (domsnumret och vilken tingsrätt/hovrätt som avgjort fallet och datum för avgörande är väldigt bra att få med), vilken av punkterna ovan som du anser passar in på ditt fall och skälen till att du ansöker om resning. Slutligen ska du ange vilka bevis du vill åberopa samt vad du vill visa med varje bevis. Bevisen ska bifogas ansökan i original eller vidimerad kopia. När du skriver din ansökan, tänk på att det är du som begär resning som har bevisbördan för att omständigheterna för resning är uppfyllda, så lägg lite extra krut på ansökan. Jag hoppas att du fått ett fullgott svar på din fråga! Med vänlig hälsning,

Carin Annerén |Hej, i princip kan man säga att res judicata föreligger, dock finns det en möjlighet för en åklagare att återkalla en åtalsunderlåtelse. Denna möjlighet ska tillämpas restriktivt och utrymmet för återkallelse är därmed litet. I RB 20 kap 7 b § (https://lagen.nu/1942:740#K20P7bS1) behandlas möjligheten att återkalla meddelad åtalsunderlåtelse. Enligt bestämmelsen får ett beslut om åtalsunderlåtelse återkallas, om särskilda omständigheter föranleder det. Som ex. på fall där återkallelse bör övervägas kan nämnas att den misstänkte gör sig skyldig till nya brott av samma slag som åtalsunderlåtelsen avsåg och brotten inte är av lindrig beskaffenhet. Ett annat ex. kan vara att den tilltalade, efter åtalsunderlåtelse enligt RB 20:7 st. 1. 3p (https://lagen.nu/1942:740#K20P7S1), blir helt frikänd från ansvar för de brott han åtalats för eller frikänd i sådan utsträckning att det utdömda straffet kan anses helt otillräckligt som påföljd för den samlade brottsligheten. Även i sådana fall är dock utgångspunkten att åtalsunderlåtelsen ska stå fast. Med vänliga hälsningar,

Carin Annerén |Hej, tack för din fråga. Eftersom din fråga rör förfarandet i förvaltningsdomstol blir förvaltningsprocesslagen (FPL) tillämplig, se 1 FPL (https://lagen.nu/1971:291#P1S1). Oftast blir det ingen förhandling i förvaltningsrätten, utan målet avgörs genom att domstolen beaktar och bedömer de omständigheter som framgår av den skriftliga utredningen. Men en muntlig förhandling kan hållas på initiativ antingen av domstolen eller av part i målet. Enligt 9 § FPL (https://lagen.nu/1971:291#P9S1) får ingå muntlig förhandling beträffade viss fråga när det kan antas vara till fördel för utredningen eller främja ett snabbt avgörande av målet. Enligt samma paragraf ska muntlig förhandling hållas om enskild begär det och förhandlingen inte är obehövlig och inte heller särskilda skäl talar emot det. Regeringsrätten (nuvarande Högsta förvaltningsdomstolen) har i sin praxis betonat att man vid prövningen av om muntlig förhandling ska hållas bl.a. ska beakta - parts önskemål - att målet är viktigt för den enskilde och kan underlätta förståelsen av avgörandet - utredningen i målet - art. 6 i Europakonventionen som ger rätt till muntlig förhandling i ärenden som rör enskildas civila rättigheter Jag vet inte om mitt svar kan vara ett bevis och om det är något annat bevis som sökes är det något som den berörda myndigheten får utverka. Med vänliga hälsningar,

Anna Nordlander |Hej, Jag tolkar din fråga som att polisen efter din anmälan öppnat en förundersökning och sedan valt att lägga ned den utan att väcka åtal. Att polisen lägger ned en förundersökning kan ha flera orsaker, mot vilka grunder en en förundersökning kan läggas ned hittar du regler om i rättegångsbalkens 23 kap https://lagen.nu/1942:740#K23 . De vanligaste anledningarna till att man lägger ned förundersökning är antingen att polisen inte bedömer gärningen som brottslig eller att det ej går att peka ut en misstänkt. Beroende på om målet är av enkel beskaffenhet eller inte är antingen polisen eller åklagare förundersökningsledare och fattar beslut angående om en förundersökning ska läggas ned. Är du missnöjd med det beslut som tas av förundersökningsledaren så har du ej möjlighet att överklaga beslutet, däremot kan du begära en omprövning/överprövning av beslutet. Har polisen varit förundersökningsledare så ska du vända dig till åklagaren för en omprövning, är det åklagaren som meddelat beslutet ska du istället vända dig till den närmaste högre åklagaren för en öveprövning. Det finns inga formkrav för hur denna begäran ska utformas, men jag skulle rekommendera att framställa din begäran i en skrift i vari det tydligt framgår vilka skäl du åberopar. Denna begäran lämnas till den person som varit förundersökningsledare fallet från början. För att ta reda på vem som har varit förundersökningsledare kan du kontakta den polisstation till vilken du gjorde anmälan. För att en omprövning/överprövning ska bli framgårngsrik krävs att nya omständigheter har framkommit, att man ändrar beslut angående nedlagd förundersökning på målsägarens begäran är dock mycket ovanligt. Det finns inga tidsfrister angående en om- eller överprövning utan du kan framställa din begäran så snart du nåtts av beslutet angående att förundersökningen lagts ned. Med vänlig hälsning,

Oskar Axelson |Hej, när det gäller bevis i liknande fall så kan jag meddela att bevisbördan i straffrättsliga tvister är mycket hög. Om fallet över huvud taget skulle leda till åtal skulle det i en process krävas att det ställs _"utom rimligt tvivel"_ att ni har vandaliserat bilen. Utan vittnen eller något som helst annat bevismedel för att det skulle vara ni som utfört denna vandalisering skulle således en polisanmälan vara helt fruktlös. Polisanmälan kan dock fortfarande göras om det nu är så att den som anmäler verkligen tror att det är ni som har gjort detta. Angående motanmälan kan jag inte riktigt se varför ni skulle göra en? Jag kan inte se att anmälaren gör sig skyldig till något brott, möjligtvis obefogad angivelse som det stadgas om i *brottsbalken 15 kap 6 § 2 st.*. Men det förutsätter förstås att: _ni verkligen är oskyldiga_, _att anmälaren har anledning att anta att ni är oskylidga_. Detta gäller alltså anmälningar med väldigt lösa grunder, det räcker alltså inte med att anmälaren är osäker på huruvida ni är skyldiga eller inte, denne måste ha starka anledning att anta att ni är oskyldiga. Mvh

Victor Björklund |Hej Kristin, Utgångspunkten i svensk rätt är fri bevisprövning, se rättegångsbalken (RB) 35:1 https://lagen.nu/1942:740 Om du vill reklamera fel i en vara måste du bevisa att du köpt varan hos köparen. Detta sker vanligen med ett kvitto men kan lika gärna ske med ett kontoutdrag eller ett vittne. Domstolen skall beakta alla bevisen enligt RB 35:1. Då affären vet att du i slutändan kan gå till domstolen för att få din sak prövad accepterar de kontoutdrag som bevis. De kan till och med acceptera vittnen eller annan bevisning. Sammanfattningsvis kan du förete allt som bevisar att du köpt varan hos dem. Med vänliga hälsningar,