Kajsa Holm |Hej, och tack för din fråga Som du säger kan det tyckas märkligt att en person som har erkänt ett brott sedan kan neka och bli frikänd. Men i Sverige är rättssäkerheten väldigt viktig, och fastän någon har erkänt ett brott måste åklagaren bevisa att detta faktiskt har skett - bevisbördan ligger på åklagaren. Det brukar sägas att det ska stå utom rimligt tvivel att den tilltalade har gjort sig skyldig till brottet. Att kravet är satt så högt är att man hellre vill fria än fälla. Man tar den lilla risken att en som faktiskt har begått brott går fri än att en oskyldig person blir dömd. Så egentligen spelar det inte så stor roll om en person nekar till brott eller erkänner brottet, Sanna utredning måste ändå göras. I fallet med din pappa hade kanske fallet fått en annan utgång om vittnen hade trätt fram, men även där måste rätten göra bedömningen om vittnen är att anse som trovärdiga. Jag hoppas du fått lite mer klarhet i hur allting fungerar. Men även hur viktigt det är att vittnen faktiskt träder fram i brottmål och att det finns mycket bevis. För det kan vara endast en liten detalj som avgör om man kan döma en person för ett brott eller ej.

Rikard Wahlström |Hej, Tack för din fråga. Målsägande definieras i 20 kap. 8 § fjärde stycket rättegångsbalken (RB) som den mot vilket brott är begånget eller som därav blivit förnärmad eller lidit skada. Någon annan än denne kan alltså inte vara målsägande. När det, som i ditt fall, handlar om olaga hot och misshandel är det således den som blivit hotad och/eller misshandlad som är målsägande. Ledningen kan givetvis anmäla incidenter till polisen, men inte vara målsägande. Jag hoppas detta besvarade dina funderingar. Annars är du välkommen att ställa ytterligare frågor till oss. Med vänlig hälsning,

Tobias Lindblom |Hej. Det finns ingen lag tvingar dig till att tala under ett förhör. Det finns däremot bestämmelser som anger att du inte får ljuga precis hur som helst, se BrB 15:7 (https://lagen.nu/1962:700#K15P1S1). Vänligen,

Sara Selheden |Hej, Förhör kan hållas med alla som kan tänkas kunna lämna upplysningar av betydelse för utredningen (se 6 § 23 kap. Rättegångsbalken). Du kan alltså tvingas inställa dig vid förhör. Om du inte dyker kan polisen hämta dig och kalla dig vid vite (se 6 a § och 7 § 23 kap. Rättegångsbalken). Vänligen,

Marina Rönnquist |Hejsan! Det är svårt för mig att veta vad polisen haft för bevisning att grunda sina misstankar på i det här fallet, så ett ja- eller nejsvar kan jag nog inte ge dig, men jag kan i alla fall dra de generella reglerna för dig. Grov skadegörelse är ett brott som kan ge upp till 4 års fängelse (12 kap. 3§ BrB https://lagen.nu/1962:700#K12P3S1), och försök eller förberedelse kan ge samma straff (12 kap. 5§ BrB https://lagen.nu/1962:700#K12P5S1). Dessa brott är alltså tämligen allvarliga, vilket möjliggör för polisen att använda sig av en mängd tvångsmedel. När polisen stannar en bil och letar igenom den, klassificerar man åtgärden som husrannsakan. Det får de göra om de har anledning att tro att ett brott varpå fängelse kan följa har begåtts (eller som i det här fallet; förbereds) (28 kap. 1§ RB https://lagen.nu/1942:740#K28P1S1). I samband med rannsakan har de också rätt att beslagta föremål de hittar, som kan ha betydelse för polisens utredning (27 kap. 1§ RB https://lagen.nu/1942:740#K27P1S1). Polisen kunde kvarhålla er i 6 timmar, på grund av att de har rätt att förhöra er (23 kap. 9§ RB). Det gäller alla, inte bara de som är misstänkta för brott, utan även t.ex. vittnen. Som längst kan man bli kvarhållen i 12 timmar innan ett anhållningsbeslut måste fattas. Anledningen till att ni blev satta i "fyllecell" som du kallar det, är förmodligen för att polisen har rätt att ta den misstänkte i så kallat "förvar" under den tid man är skyldig att stanna för förhör (23 kap. 9§ 3 st. RB https://lagen.nu/1942:740#K27P1S1). Den andra husrannsakan har skett på samma lagliga grund som den första i bilen, och så även beslagstagningen av dator och mobiler. Polisen har troligen ansett att det ska kunna bidra till brottsutredningen, och det är svårt för mig att avgöra om de har fattat rätt beslut eftersom jag har så lite information. När det gäller frågan om ni kan åka dit på det här, är det omöjligt för mig att svara på när jag inte har någon aning om vad polisen har för bevisning. Det är helt klart det som är avgörande. Det jag kan säga är att både beslag och husrannsakan inte kräver någon högre styrka på bevisningen för att vara tillåtet, eftersom det är ett led i utredningen. Men för en fällande dom ska bevisningen vara riktigt stark, det ska vara "ställt utan rimligt tvivel" att ni försökt eller förberett brottet. Mer svar än så kan jag inte ge dig, men jag hoppas du blir nöjd i vilket fall!

Alexander Engström |Hej! Den s.k. Rom I-förordningen blir tillämplig på frågan om vilket lands lag som ska tillämpas, och där är utgångspunkten att det är möjligt att avtala om att svensk lag ska tillämpas vid en eventuell framtida tvist, se art. 3. Ett sådant lagvalsavtal måste dock enligt artikel 11.5 Rom I följa de formkrav som uppställs enligt fransk rätt för att vara giltigt. Om inget sådant avtal ingås blir fransk rätt tillämplig vid en tvist, se art. 4.1 c) Rom I. Angående vilket lands domstol som blir behörig att pröva tvisten anges i Bryssel I-förordningens artikel 22.1 att fransk domstol blir exklusivt behörig eftersom det är i Frankrike som huset är beläget. Det går med andra ord inte att avtala om att en sådan tvist ska tas upp i svensk domstol. Sammanfattningsvis: En eventuell framtida tvist kommer att prövas av fransk domstol, vilken kommer att tillämpa svensk lag, om detta har avtalats mellan er. Detta förutsätter dock att ert avtal följer eventuella franska formkrav. I annat fall tillämpas fransk rätt. Rom I-förordningen: http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2008:177:0006:0016:SV:PDF Bryssel I-förordnigen: http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=CELEX:32001R0044:SV:HTML Med vänliga hälsningar,

Emelie Fyhrqvist |Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga. Jag förutsätter att din fråga rör vittnesmål i ett tvistemål, och svarar därför med Rättegångsbalken (RB) som utgångspunkt. Här är en länk till lagen: https://lagen.nu/1942:740 Som huvudregel gäller att vittnesförhör görs under huvudförhandlingen, dvs. under själva rättegången, se 5 kap. 10 § och 36 kap. RB. Detta för att domstolen skall få en så bra grund som möjligt att stå på för sin bedömning av målet. Domstolen kan dock i vissa fall besluta att ett vittne får höras per telefon eller via videokonferens i stället för att inställa sig personligen, se 5 kap. 10 och 36 kap. 19 § RB. Detta är dock endast något som beslutas av rätten och inget någon part eller vittnet kan välja själv. De förutsättningar som domstolen har att beakta enligt 36 kap. 19 § RB är: 1. om vittnet inte kan infinna sig vid huvudförhandlingen, 2. om en inställelse vid huvudförhandlingen skulle medföra kostnader eller olägenheter som inte står i rimligt förhållande till betydelsen av att förhöret hålls vid huvudförhandlingen, eller 3. om det kan antas att målet kommer att avgöras utan huvudförhandling. Angående punkt (1) krävs att den kallade är varaktigt så svårt sjuk att han eller hon inte kan infinna sig till huvudförhandling och läkarintyg krävs alltid. Punkten (2) föranleder en skälighetsbedömning av domstolen där den har att beakta b. la. vittnesmålets betydelse för utgången av målet och vad för slags mål det rör sig om. Av 5 kap. 10 § 2 p. RB framgår även att domstolen kan besluta om telefon- eller/och videokonferens ” om någon som skall delta i sammanträdet känner påtaglig rädsla för att vara närvarande i rättssalen”. Vidare till din andra fråga. I svensk processrätt råder så kallad fri bevisföring. Detta innebär att allt av värde får läggas fram inom huvudförhandlingen, och att rätten därefter, i enlighet med principen om fri bevisvärdering har att just värdera det som lagts fram. Vad gäller skriftliga vittnesutsagor finns dock tydliga begränsningsregler. Detta framgår av 35 kap. 14 § RB där det uttryckligen förbjuds att som bevis använda sig av sk. vittnesattester. Motivet är helt enkelt att man bör gå till den ursprungliga kunskapskällan, vilket i detta fall är det verkliga vittnet. Skriftliga vittnesattester är endast tillåtna i specifika undantagsfall vilka är särskilt föreskrivna i 35 kap. 14 § RB. Hoppas mitt svar har varit till hjälp! Välkommen att höra av dig igen om du har ytterligare funderingar. Vänligen, Emelie Fyhrqvist

Cecilia Lindström |Hej! ¨ Vad gäller kostnader för offentlig försvare och rättegången som sådan är det staten som finanserar de offentliga rättegångarna, dvs. rättegångar som ligger under allmänt åtal såsom misshandel. Ni behöver alltså inte betala några kostnader för rättegången! De kostnader som din son kan bli ansvarig att betala är endast möjliga skadeståndsanspråk. Skadeståndsanspårken bestäms av rätten bland annat utifrån hur den anklagades ekonomi ser ut, då din son inte har någon inkomst lär dessa bli låga.