Nya uppföljaren till Stieg Larssons nya ”Millenium” har släppts – men vem äger egentligen rättigheterna






Uppföljaren till Stieg Larssons "Millennium"-serie släpptes i förra veckan och förväntas inbringa ytterligare mångmiljonbelopp i försäljningsintäkter. Men hur kan det skrivas en ytterligare bok i serien av en helt annan
författare och vem äger egentligen rättigheterna till kassakon Millenium.


Det rättsliga efterspelet om upphovsrätten till böckerna i Millenniumtrilogin har pågått länge och involverar en mängd rättsområden som finns ständigt i bakgrunden till det vardagliga livet, men som man kanske inte alltid tänker på. Tvisten om rättigheterna och pengarna efter Stieg Larssons död har sin grund i att reglerna kring äktenskap och samboförhållanden skiljer sig från varandra, samt att det har saknats regleringar för vad som skulle ske med Stieg Larssons och hans livskamrat Eva Gabrielssons egendom vid den enes död. I det här blogginlägget ska vi kasta ljus på de regler som har styrt hur arvet efter Stieg Larsson förvaltas, och förklara varför det har kunnat skrivas en fjärde bok i Millenniumtrilogin.

Bakgrund
Stieg Larsson hade efter en tids skrivande under 2004 blivit färdig med manusen till de första tre böckerna i det som kallas för Millenniumtrilogin, och han ingick i ett avtal med Norstedts förlag som gav förlaget rätt att ge ut böckerna. Planen var då att bokserien så småningom skulle utgöras av totalt sex stycken böcker om Lisbeth Salander och Mikael Blomqvist.

Dessvärre avlider Stieg Larsson hastigt och oväntat i en hjärtinfarkt i november 2004, vilket sker innan böckerna har hunnit publiceras. Utöver det sorgliga i att Stieg inte själv hinner uppleva vilken succé som hans böcker kom att utgöra både i Sverige och i världen över, så hann han inte heller genomföra sina planer på att inordna sin och Evas skapande verksamheter i ett gemensamt bolag.

Vid sidan av att Stiegs verk har levt vidare i form av en storslagen internationell boksuccé, filmatiseringar, och en fördjupad syn de samhälleliga problem som Stieg vigde sitt liv åt att bekämpa, så har även en parallell historia utspelat sig angående själva rätten att förfoga över böckerna och de pengar som de inbringat. I enlighet med de svenska reglerna om arv så har Stiegs verk kommit att förvaltas av hans far och hans bror istället för sambon Eva, vilket har väckt frågetecken hos många rörande vem av dessa som egentligen skulle ha haft den bättre rätten till att förvalta arvet efter Stieg.

De juridiska aspekterna kan delas upp i tre områden: arvsrätt, samborätt, och upphovsrätt.

Arv
När en person avlider och dennes egendom ska fördelas till de närmsta anhöriga så sker detta genom arv, och reglerna för detta finner man i Ärvdabalken (SFS 1958:637). I det andra kapitlet redogörs för vilka släktingar som ärver av den avlidne, och i vilken ordning de gör det i. Här framgår att sambor inte med automatik ärver från varandra.

Det finns dock en flexibilitet i systemet, i det att man kan välja att i stora delar frångå det regelsystem för arv som Ärvdabalken uppställer för att istället fördela ens egendom som man själv vill ha det. Detta gör man genom att upprätta ett testamente. Alltså blir en första förutsättning för att Eva Gabrielsson skulle kunna ärva rättigheterna till millenniumböckerna att dessa var testamenterade till henne.

För att upprätta testamenten ska i normalfallet vissa formkrav vara uppfyllda: testamentet ska vara skriftligt och det ska vara bevittnat av två andra personer. Detta är till för att säkerställa att det verkligen är den avlidnes vilja som kommer till uttryck i testamentet, och för att försvåra förfalskning av sådana dokument. Något dokument som uppfyller dessa krav har Stieg inte lämnat efter sig, även om det ibland talas om hans “testamenten” (ett brev skrivet 1977 där han vill att hans tillgångar ska tillfalla Kommunistiska arbetareförbundets Umeåavdelning, och ett annat brev där han uttrycker sina varma känslor för sin närmsta familj). Dessa dokument uppfyller alltså inte kraven på att utgöra testamenten i juridisk mening, och kan därför inte tillmätas något värde i hur Stiegs kvarlåtenskap ska fördelas.

Samboförhållanden och äktenskap
Ifall den som avlider har varit gift eller samboende med någon så måste man även vid frånfället ordna med att göra en bodelning innan man tar vid med att fördela den avlidnes egendom via arv. En bodelning (sambodelning för samboförhållanden) gör man när ett äktenskap respektive samboförhållande upphör.

När man gifter sig så får man inte automatiskt en äganderätt till allt vad ens make/maka äger, man fortsätter alltså att ensam äga allt det som man tar med sig in i äktenskapet. Dock så fungerar det så att om ett äktenskap upphör så ska parterna gå därifrån med lika mycket egendom som varandra - tanken bakom detta är att om en av makarna har varit hemma och skött om hushållet medan den andre har förvärvsarbetat, så ska den hemmavarande maken inte lida någon ekonomisk förlust på grund av detta ifall äktenskapet upphör. Det är alltså all egendom som kan ingå i en bodelning när ett äktenskap upphör, förutsatt att egendomen inte är undantagen från detta (vilket den är om den utgör enskild egendom). All icke undantagen egendom kallas för giftorättsgods.

I ett samboförhållande fungerar det lite annorlunda, för där drar man inte in all egendom i sambodelningen. Istället bekymrar man sig bara om samboegendom, vilket är bostad och bohag som är inköpt för gemensamt bruk. Att flytta in i någon annans lägenhet gör den alltså inte till samboegendom, man måste istället ha köpt den för gemensamt bruk. Även från samboegendom kan undantag göras genom att kalla det för enskild egendom. När ett samboförhållande upphör är det alltså möbler och bostad som man delar på, allt annat behåller man som sitt egna. Dock kan lagen om samägande (SFS 1904:48) gälla för sambor. Den gäller för alla parter som gemensamt införskaffar något, och stadgar att parterna då äger saken gemensamt. Om sambor har köpt t.ex. en fin bil tillsammans så utgör denna inte samboegendom, men man får ändå “dela på den” om samboförhållandet upphör, ifall man inte vill fortsätta att äga bilen tillsammans.

Nu när vi kan lite mer om vilka saker som en partner kan göra anspråk på att få när ett förhållande upphör så ser vi att Eva Gabrielsson i egenskap av sambo dessvärre inte kunde göra anspråk på att få en del av de upphovsrättigheter som Stieg hade skapat, eftersom att dessa inte utgjorde samboegendom.

Immaterialrätt och medförfattarskap
När en person skapar ett konstnärligt verk, t.ex. en bok, så får denne upphovsrätt till verket. Detta framgår av Upphovsrättslagen (SFS 1960:729) § 1. En upphovsrätt består egentligen av två rättigheter, en ekonomisk rätt och en idéell rätt. Den idéella rätten handlar om att upphovspersonen alltid ska namnges på ett sjysst sätt när verket används, och att det inte får ändras eller parodieras på ett sätt som är kränkande för upphovspersonen.

Den ekonomiska rättigheten handlar om rätten att använda verket, till exempel att framställa fler kopior av det och att sälja dessa. Den ekonomiska rätten är en s.k. förmögenhetsrätt, vilket är ett samlingsbegrepp för rättigheter som man kan köpa, sälja och hyra ut eller hitta på allt möjligt med. Man kan t.ex. sälja den ekonomiska rätten i sin helhet, eller man kan ge någon annan tillstånd att använda den parallellt med en själv.

När en författare och ett bokförlag ingår i ett avtal om att en bok ska publiceras kallas detta ofta för ett författaravtal. Enligt Svenska Författarförbundets mönsteravtal så ger författaren bokförlaget en ensamrätt att ge ut boken på svenska, vilket innebär att inte ens författaren själv därefter får kopiera upp och sälja sin bok, eftersom att detta vore ett intrång i förlagets förvärvade ensamrätt.

Dock så är det bara rätten att ge ut boken på svenska som avses, så författaren kan fortfarande välja att ge ut boken själv fast på ett annat språk (eller mer vanligt om det går bra för boken, att sälja denna rättighet till ett utländskt förlag). En annan rättighet som kvarstår hos författaren är rättigheterna till bl.a. karaktärerna som ingår i boken, och därmed möjligheten att fortsätta historien om författaren så vill.

Liksom med lagen om samägande som ger att om flera tillsammans köper något, så äger de också saken gemensamt, ger upphovsrättslagen (§ 6) att om flera personer gemensamt skapar ett verk så får de även gemensam upphovsrätt till det. Detta kan dock av förståeliga skäl vara mycket svårt att bevisa i efterhand, och det har överlag varit lite oklart hur mycket Eva har bidragit till skrivprocessen. Det vi vet med säkerhet är att Eva inte med sådan bestämdhet har hävdat att hon är medförfattare att saken har tagits till domstol för att avgöras.

Slutsats
När Stieg gick bort hade han redan hunnit ge Norstedts förlag rätten att ge ut boken, men det kan antas att han själv hade kvar rättigheterna till att fortsätta Millenniumserien. När han avled tillföll denna rättighet inte Eva vid sambodelningen, och eftersom att inget heller var testamenterat till henne ärvdes därför rättigheterna, tillsammans med allt annat som inte var samboegendom, i enlighet med grundreglerna i ärvdabalken av Stiegs far och bror. Dessa startade sedermera ett bolag för att förvalta kvarlåtenskapen och fortsätta att bedriva den kamp som Stieg under sin egen livstid ägnat sig åt.

Utan att göra någon värdering av hur utfallet av allt detta blev, så kan man av historien ta med sig åtminstone två rättsliga lärdomar: 1) ifall du inte är helt säker på vad som gäller för dig om något tragiskt som dödsfall eller separation inträffar, så gör dig själv en tjänst och ta reda på vad som gäller för just dig i din livssituation. 2) med risk för att låta ödesmättad: skjut inte på morgondagen att ordna upp dina affärer, om du har en önskan att se något ske, ta tag i det när möjligheten fortfarande finns!


2015-09-04 17:21
Hampus Stålholm Holmqvist



Kommentera