Verkan av föräldrarnas bråk vid slitande av vårdnadstvist

Question

Hej,

Har ett problem med min dotters moder. Jag anmälde henne till socialjouren för en månad sedan då hon i min mening dricker för mycket när hon är hemma med vår dotter och jag jobbar. Hon dricker mellan 10-14 starköl eller en halv box vin. Resultatet har blivit att hon har kastat ut mig från deras liv och inte låtit mig umgås med min dotter. Vi var dock överens om umgänget över jul och att jag skulle lämna dotter kring 18 på julafton. Åkte i tid, men insåg att jag glömt hennes overall så jag fick åka tillbaka 2.5 mil och hämta den. När jag kom till mamman väntade hon med min dotters styvfader och jag han knappt ut från bilen innan han kränkte mig och närmare skrek till mig "Vad menar du med att komma en timme försent på självaste julafton?" Då var han 15cm från mitt ansikte och hotfull. Jag tänkte åka iväg först, fast såg att bakdörren var öppen och klev ur igen. Bråket fortsatte med honom och jag ilsknade till, bad honom att inte bråka inför min dotter, men han fortsatte. Därefter har det framgått att han spelade in samtalet. Nu undrar jag om det kan innebära svårigheter för mig då vi är i en vårdnadstvist och jag funderar starkt på att anlita advokat och söka om interimistisk vårdnad.

Tack på förhand

En orolig pappa

Answer 1

Hej och tack för din fråga!

Jag räknar med att det inte har förekommit något slags våld mot eller otillbörligt utnyttjande av varken någon av föräldrarna eller barnet. I så fall modifieras bedömningen nedan: utgångspunkten att ett barn har rätt till en nära och god kontakt med båda sina föräldrar får givetvis inte medföra att hen tvingas åse våld mot den andra föräldern eller själv riskerar att utsättas för våld, övergrepp eller kränkningar. Finner en domstol att det finns en risk för att barnet far illa t.f.a. våld i hemmet, bör detta väga tungt i den helhetsbedömning av samtliga omständigheter som skall göras. I de allra flesta fall där en vårdnadsfråga ska avgöras i en kontext av våld o. dyl. är det givetvis bäst för barnet att en våldsam eller på annat sätt olämplig förälder inte får del i vårdnaden.

Jag räknar också med att bruket av formuleringen ”då vi är i en vårdnadstvist” och det förhållandet att du står i begrepp att söka om interimistisk vårdnad, syftar på att ni har passerat stadiet och möjligheten att komma överens om vårdnadsfrågan i avtal under socialnämndens överinseende, samt att ni båda två motsätter er att utöva vårdnaden gemensamt.

Regler om vårdnad, boende och umgänge upptas i 6 kap. Föräldrabalken (FB), se: https://lagen.nu/1949:381.

Barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran (6 kap. 1 §). En ”högsta” garanti för detta uppställs i 1989 års FN-konvention om barns rättigheter, genom den fundamentala principen om att barnets bästa skall komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barn, oavsett de vidtas av offentliga organ och myndigheter eller av privata sociala välfärdsinstitutioner. Principen kommer till uttryck i svensk rätt i 6 kap. 2 a § FB, varmed stadgas attbarnets bästa skall vara avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge som t.ex. domstol fattar eller föräldrarna kommer överens om med socialnämndens godkännande. Barnets intressen skall med andra ord komma först, före alla andra intressen och behov som görs gällande från föräldrar och andra (vilka givetvis beaktas men inte i sig själva blir bestämmande för beslutet). Barnet har därtill en rätt att komma till tals och bli hörd; berörd beslutsfattare ska därvid försöka förstå barnets vilja och uppfattning av den rådande situationen.

För att fastställa vad som är bäst för barnet skall en domstol enligt 6 kap. 2 a § FB 2 st. andra strecksatsen särskilt fästa avseende vid ”barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna”. Det är dock inte fråga om någon uttömmande uppräkning och i varje enskilt vårdnadsfall måste hänsyn tas till de specifika förhållanden som är utmärkande för just det fallet. En vårdnadstvist med iakttagande av barnets bästa får inte avgöras schablonmässigt. 

När en domstol har att bedöma om bägge föräldrarna gemensamt eller en förälder enskilt ska utöva vårdnaden om ett barn skall den vidare ta särskild hänsyn till föräldrarnas förmåga att samarbeta i frågor som rör barnet (6 kap. 5 § 2 st.). Föräldrabalkens bestämmelser om vårdnad bygger på (d.v.s. har som utgångspunkt, vilken givetvis kan visa sig orimlig att hålla fast vid) föreställningen att ett barn har ett behov av sina båda föräldrar och gagnas av att dessa gemensamt kan resonera och fatta beslut i de viktiga frågor som rör barnet – d.v.s. kan utöva ett gemensamt ansvar för barnet. Även när båda föräldrarna motsätter sig ett sådant gemensamt rättsligt ansvar (vårdnad) och domstolen följaktligen har att tilldela en förälder vårdnaden (6 kap. 5 §) utgör det ett tungt vägande skäl för den ena förälderns vårdnad att denne kan antas bättre befrämja en nära och god relation mellan barnet och den andra föräldern. Barnets möjligheter att hålla kontakt med båda föräldrarna skall allmänt sett tillmätas större betydelse än att t.ex. en förälder materiellt sätt har det bättre ställt och att den materiella standarden för barnet skulle bli högre där.

Umgängessabotage föreligger när en förälder på ett eller annat sätt försvårar att de olika frågorna kring barnet får sin lösning, t.ex. genom att konsekvent motsätta sig den andra förälderns initiativ eller förslag. Kanske kommer dessa frågor inte att besvaras inom rimlig tid t.f.a. endera förälderns ovilja att samarbeta? Centralt är att föräldrarna måste kunna hantera sina delade meningar på ett sätt som inte drabbar barnet. Ett barn mår inte bra av ständiga konflikter mellan föräldrarna. Skulle det på detta sätt brista i ena förälderns vilja eller förmåga att lägga en pågående konflikt åt sidan till förmån för barnet, och visar sig föräldern därmed såväl oförmögen att inse att samarbetsoviljan påverkar barnet negativt som obenägen att rätta sig efter barnets bästa – då kan detta utgöra ett starkt skäl för att vårdnaden bör tilldelas den förälder som förstår att barnets relation med den andra föräldern är en annan än den som råder sinsemellan föräldrarna, och som förstår att värna den förstnämnda. Som ovan nämnts måste emellertid en helhetsbedömning göras mot bakgrund av samtliga omständigheter. Bara för att umgängessabotage i ettdera fallet blivit utslagsgivande (se t.ex. rättsfallet NJA 1989 s. 335) för vem som har tilldelats vårdnaden, är det inte uteslutet att t.ex. var barnet en längre tid bott och menar sig trivas bra kan fälla avgörandet i ett annat fall – även om boföräldern i viss mån också kan anses ”umgängessaboterande” (se NJA 1992 s. 666). Det senare rättsfallet kan jämföras med RH 1999:74 i vilket en umgängessaboterande moder fråntogs vårdnaden trots att barnet under de senaste fyra åren bott hos modern och haft endast sporadisk kontakt med fadern.

En inspelning av ett gräl mellan dig och barnets styvfar kommer följaktligen inte ensamt att avgöra vårdnadsfrågan, men få mer eller mindre relevans beroende på om det kan fastställas att det inspelade grälet i själva verket är ett uttryck för (och bevis på) omfattande samarbetssvårigheter mellan föräldrarna, vilka går ut över barnets psykiska välbefinnande. Skulle det däremot stå klart att grälet var en engångsföreteelse och motsättningarna är av övergående natur, alltså inte alls grundade i en djup konflikt mellan föräldrarna, måste domstolen ta fasta på andra omständigheter för att avgöra vårdnadsfrågan. Alltså: vid bedömningen av vem som i slutändan bör ha vårdnaden om er dotter kan eventuella bråk och konflikter komma att få relevans – men endast så länge dessa ger en fingervisning om vad som i realiteten är bäst för er dotter. Ett enstaka gräl kan inte ensamt föranleda ändring i vårdnaden (så länge det t.ex. inte framkommer att det vid detta förekommit våld eller hot eller liknande mot den andra föräldern eller barnet).

Att fatta ett beslut interimistisk kan aktualiseras när t.ex. prövningen av vårdnaden är tidsomfattande och följaktligen en tillfällig lösning av vem som ska ta ansvar om barnet måste till för att situationen rent praktiskt ska kunna hanteras tills målet är avdömt. En vårdnadstvist kan givetvis bli utdragen; flera steg måste tas innan slutlig dom meddelas. Muntlig förberedelse ska hållas, socialnämnden kan åläggas att lämna ”snabbupplysningar” (6 kap. 20 §) eller uppdras att organisera samarbetssamtal med föräldrarna (6 kap. 18 §), en medlare kan behöva utses enligt 6 kap.18 a § eller, i brist på samförståndslösningar, en utredning av socialnämnden genomföras (som utgör rekommendation till dom), och givetvis huvudförhandling hållas och beslut meddelas. För att underlätta den praktiska hanteringen av situationen, t.ex. hos vem barnet ska bo eller hur ofta – eller aldrig – barnet ska umgås med respektive förälder, får rätten enligt 6 kap. 20 § ”om det behövs, besluta om vårdnad, boende eller umgänge för tiden till dess att frågan har avgjorts genom en dom eller ett beslut som har vunnit laga kraft eller föräldrarna har träffat ett avtal om frågan och avtalet har godkänts av socialnämnden.”

Innan ett interimistiskt beslut meddelas skall ”motparten” få tillfälle att yttra sig i frågan. Är det du som instämt din dotters mor är denne ”motpart” eller ”svarande” i målet, och kan denna föreläggas av domstolen att inkomma med skriftligt yttrande (”yttra sig”) över begäran om interimistiskt beslut. Domstolen kan också begära att få s.k. ”snabbupplysningar” från socialnämnden. En snabbupplysning innehåller inte omdömen eller förslag till beslut utan föräldrarnas berättelser och socialregisterutdrag. Snabbupplysningar avkräver socialnämnden, ”om det är lämpligt”, att höra föräldrarna och barnet; är det däremot ”olämpligt” måste de följaktligen inte höras. Behöver t.ex. ett interimistiskt beslut fattas snabbt av domstolen och har föräldrarna redan hörts vid t.ex. en muntlig förberedelse, kan det komma att anses ”olämpligt” att höra dem på nytt i samband med att socialnämnden ska inge upplysningar.

Vid den skriftväxling och skriftliga och muntliga förberedelse i övrigt som föregår huvudförhandlingen bör domstolen genom fast processledning söka förmå parterna att fullgöra vad som åligger dem för att bereda målet till en genomförbar huvudförhandling. Med andra ord behöver du inte anlita ombud men vill du göra detta är det givetvis tryggt att göra så, särskilt med vetskap om att kostnaderna för rättsligt ombud (om inte till fullo så i alla fall till viss del) täcks av rättsskyddet i din hemförsäkring (se de specifika villkoren i just din försäkring för att få veta exakt vad som gäller).

Mer information finns hos

Socialstyrelsen: http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/18519/2011-11-40.pdf

I den statliga utredningen: SOU 2005:43: Vårdnad - Boende - Umgänge. Barnets bästa, föräldrarnas ansvar. Se:http://www.regeringen.se/sb/d/108/a/45564

Samt regeringens proposition: prop. 2005/06:99 Nya vårdnadsregler. Se: http://www.regeringen.se/sb/d/5920/a/60164

Jag hoppas det skrivna varit dig till hjälp och önskar er lycka till med att komma fram till den lösning som bäst gagnar er och barnet!

Vänligen