Vårdnadstvist
Min son har ett barn, 9 år och har gått igenom en vårdnadstvist som har varit långdragen och smärtsam. Mamman har fått vårdnad och min son har barnet varannan vecka fredag - måndag. Mamman vill inte ha med pappan att göra och inte med oss (farmor o farfar till barnet) . Vi har en mycket god kontakt med barnet och älskar honom över allt men mamman förbjuder pojken att träffa oss. Hon säger att sonen hatar pappan och oss. Det är mycket förödmjukande, Till problemet hör att mamman inte släpper sonen de dagar som domen har beslutat. Vår son har i 5 år kämpat för rätten att ha delad vårdnad medan mamman har dragit igång vårdnadstvisten. I dag önskar han hjälp av oss han orkar snart inte kämpa för barnet utan vill ha hjälp med att gå vidare i ärendet. Varje gång han lämnar och hämtar sonen så skriker mamman och förnedrar pappan inför sonen och säger vilken dålig pappa han är- Vad har vår son för rättigheter i nuläget. Vad har vi för rättigheter att träffa sonen. Kan en mamma bete sig hur som helst. Vår son har en advokat som inte hjälper till eftersom fallet är avslutat enl. vår sons advokat. Finns det någon rättvisa för pappor och för farmor o farfar att få ta del av sitt barn och barnbarn i framtiden?
Lawline svarar
Tack för din fråga!
När det gäller vårdnadsfrågan är det barnets bästa som är vägledande. Ett barn har behov av nära och goda relationer till båda sina föräldrar även om dessa inte bor tillsammans. Föräldrabalkens regler om vårdnad, boende och umgänge utgår ifrån den uppfattningen.
Ur barnets perspektiv är det viktigt att båda föräldrarna är delaktiga i barnets förhållanden och tar ansvar för barnet. Denna grundprincip finns också i barnkonventionen. Syftet med bestämmelserna om gemensam vårdnad är framför allt att främja goda förhållanden mellan barnet och båda föräldrarna.
Barnet har rätt till umgänge med den förälder det inte bor tillsammans med. Det är viktigt att förstå att begreppet umgänge i första hand syftar till barnets rätt till umgänge med den förälder det inte bor tillsammans med. Det är inte fråga om den förälderns rätt till umgänge med barnet.
Det finns ingen absolut plikt för barnet att umgås med en förälder, men det anses normalt vara till fördel för barnet att ha kontakt med och umgås med båda sina föräldrar. En förälder har inte någon absolut rätt till umgänge med sitt barn.
Det som alltid är avgörande för domstolens bedömning av barnets boende är vad som anses vara bäst för barnet. Hänsyn ska tas till allt som rör barnets fysiska och psykiska välbefinnande och utveckling. För att domstolen ska kunna göra en sådan bedömning måste den genomföra en utredning av något slag. Domstolen ansvarar för att hänsyn till barnets vilja beaktas utifrån dess ålder och mognad.
När domstolen genomför sin utredning kring barnets bästa är det inte domstolen själv som utför utredningen, utan den uppdrar åt socialtjänsten att genomföra den. Det ligger i socialtjänstens ansvar att under sådana utredningar skapa möjlighet för barnet att uttrycka sin mening.
Jag rekommenderar därför er att kontakta socialtjänsten då mammans agerande framför barnen inte är acceptabelt. Det finns risk att barnet manipuleras till en viss uppfattning om situationen och relationen till pappan. Ni ska begära att socialtjänsten intervjuar barnet ensamt, utan mammans närvaro, detta för att barnet inte ska känna sig pressat och för att den riktiga sanningen ska komma fram. Då kan socialtjänsten skaffa sig en objektiv uppfattning.
Välkomna att ringa vår telefonrådgivning där ni även vid intresse kan bli vidareslussade till familjerättsjurist.
Bästa hälsningar
