Vårdnad och barnets bästa
Min fd man och jag har varit skilda i snart 5 år och våra barn 9 och 12 år bor var annan v hos mig. Jag är omgift och har 2 nya barn. Min fd och jag kommer inte överens. Han har halva barnbidraget och båda barnen är skrivna hos honom. Allt ska delas lika enligt honom. Jag skulle då vilja ha ett barn skrivit hos mig för att det ska vara rättvist men det får jag inte enl honom. Jag har varit i kontakt med kommunens skolchef som bekräftar att barnen får gå kvar på skolan fast att de/ en skulle vara skriven hos mig. När de är hos honom har den minsta blivit utsatt för tvingad fysisk närhet som socialens utredning kallar det och de träffar ofta den man som gjort honom så illa. Utredningen ledde ingen vart och allt som oftast är allt mitt fel eller påhitt enl pappan. Deras pappa gör stora skillnader på dem och ofta kramar han bara den minsta och struntar i den stora pojken. Pappan blir ofta arg och skäller/ skriker så de blir rädda. Säger jag något till honom är det bara en missuppfattning och han kan aldrig se att det är ett problem. Allt som händer beskylls jag för. Jag mår inget vidare när barnen ska till honom och han kommer aldrig att gå med på något jag ber om som Tex ensam vårdnad, samtal eller att de är lite mindre hos honom. Hur ska jag gå tillväga för att jag ska få ha mina barn mer? Allt ska göras som han vill och jag har bara fel. Trött på att framstå som en dålig mamma och han den bästa när det i själva verket är tvärtom.
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Eftersom era barn står under er gemensamma vårdnad så måste du om du vill ha ändring i vårdnaden väcka talan i frågan genom stämning i domstol, vilket framgår av 6 kap. 5 § 3 st. FB och 6 kap. 17 § 1 och 2 st. FB . Domstolen beslutar då om vårdnaden ska fortsätta vara gemensam eller om du ska få ensam vårdnad. Det åligger då rätten en skyldighet att utreda omständigheterna i fallet, bland annat innebär detta att socialnämden ska ges tillfälle att lämna upplysningar, se 6 kap. 19 § 1 och 2 st. FB.
Barnets bästa är alltid avgörande, se 6 kap. 2a § FB. Barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna är viktigt att beakta i bedömningen, 6 kap. 2a§ 2 st. p.2 FB . I bedömningen tas också hänsyn till föräldrarnas förmåga att samarbeta i frågor om era barn, se 6 kap. 5§ 2 st. FB. Om ni som föräldrar omöjligen kan komma överens i sådana frågor så talar det för att vårdnaden inte ska vara gemensam. Dock görs alltid en helhetsbedömning i det enskilda fallet.
Eftersom barnets bästa är avgörande för beslutet så tas dock hänsyn till barnets vilja med hänseende till dess ålder och mognad 6 kap. 2a§ 3 st. FB. Riktlinjen för när man ska lägga vikt vid barnets vilja är vid ca tolv år, såvida det inte har blivit starkt påverkat av t.ex. en förälder. Det kan dock tas stor hänsyn även till ett yngre barn om denna visar på en hög mognadsgrad, samtidigt som det kan tas mindre hänsyn till ett äldre barn om detta inte upplevs vara moget. Tolv år är endast en riktlinje som har satts upp, och det ska givetvis göras en bedömning i varje enskilt fall. Barnets vilja är dock inte avgörande utan som sagt är det barnets bästa som ska vara ledande.
Ett mindre ingripande alternativ kan vara att försöka lösa problemen via samarbetssamtal. Som en del av kommunernas socialtjänst erbjuds rådgivning och samarbetssamtal till föräldrar med samarbetssvårigheter. Samarbetssamtal är frivilliga och kan ges under förutsättning att bägge föräldrarna efterfrågar sådant. Om ni som föräldrarna kommer fram till lösningar i dessa samtal kan avtal skrivas och, efter socialnämndens godkännande, få samma verkan som en dom får vid ett domstolsavgörande.
En domstolsprocess ofta är mer påfrestande mentalt, dessutom är det dyrare då varje part står för sina egna kostnader i dessa mål.
Hoppas detta var till hjälp.
Med Vänliga Hälsningar,
