Uppdelning av makars gemensamma och personliga kostnader

Question

Hej,
här fråga om ekonomi under betänketid.

Har under äktenskapets senare år haft en tjänst på 75% som gjort att min inkomst har legat på ungefär samma nivå som min frus som jobbat heltid.

I samband med att vi sökte om äktenskapsskillnad gick jag upp i tjänst till 100% och tjänar därför mer än vad hon gör. Hon vill därför att jag betalar en större andel av våra fasta kostnader än 50% under betänketiden.
Eftersom jag är angelägen att göra rätt för mig så vill jag veta vad lagen säger om detta.

Answer 1

Hej! Äktenskapsbalken (1987:230), ÄktB, är tillämplig. Under betänketiden förflyter äktenskapet, juridiskt sett, på som vanligt. Först efter äktenskapsskillnad svarar varje make för sin försörjning, 6 kap. 7 § ÄktB. Av 6 kap. 1-2 §§ ÄktB framgår att båda makarna, var och en efter sin förmåga, ska bidra till det underhåll som behövs för att deras gemensamma och personliga behov ska tillgodoses. Om det som den ena maken ska bidra med inte räcker till för den makens personliga behov eller för de betalningar som den maken annars ombesörjer för familjens underhåll, så ska den andra maken skjuta till de pengar som behövs.

I ert fall vållar det senare inte något problem, då båda tjänar så pass bra att den ene inte behöver ge den andre pengar. Dessa lagrum är av tvingande natur och kan inte avtalas bort, se Hovrätten för västra Sveriges dom, RH 2000:42.. Det finns inte någon exakt definition av vad som menas med att bidra "var och en efter sin förmåga". Tanken är att makarna bör leva på samma ekonomiska standard. Båda makarna ska bidra när det gäller kostnader för exempelvis mat, kläder, bostad och hygien, se Tottie, Lars och Teleman, Örjan, Äktenskapsbalken - En kommentar, 2 u.. Då din hustru har lön som betalas ut varje månad och motsvarar en tjänst på 100 %, bör hon kunna ha råd med samma ekonomiska standard som du har.

Enligt min mening är lagstadgandet ovan alltför vagt och intetsägande för att en make med framgång ska kunna föra en talan angående detta i domstol. Min uppfattning är dock att lagrummet indikerar att den som tjänar mer också bör betala något mer. Det kan slutligen tilläggas att de fall som man kanske främst haft i åtanke är de äktenskap där den ene maken har en normal lön, medan den andre saknar arbete eller tjänar betydligt mindre.