Påföljd vid misshandel
Hej! En ung man (26år) slå "på käften" några personer. Det finns 4 åtalspunkter. 1. Misshandel. Uttdelat två slag med öppen hand i ansiktet. Målsägande vet inte riktig om det var ett eller 2. Målsägande följer med en man efter gärningsmannen då mannen får ett slag i magen men inte med knuten näve. 2. Misshandel. Slaget skedde med öppen hand. 3. Misshandel och ringa misshandel. Mannen utdelade två knytnävsslag : ett träffade nacken och ett ansiktet. Därefter har mannen utdelad ett slag mot en annan persons arm med rodnad som följd. 4. Ringa misshandel. Mannen delade ut en örfil.l alla då incidenter ingen fick allvarliga kroppsskador. Beslut Skadestånd : åtalspunkt 1 : 10.000 för kränkningar och 1.000 för sveda och värk Åtalspunkt 2 : 10.000 för kr för kränkningar och 1.000 sveda o värk Åtalspunkt 3 : 5.000 kräkningar och 575 sveda o värk Åtalspunkt 4: 10.000 kräkningar och 1.504 sveda värk Påföld m.m Den tilltalade ska överlämnas till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning. Han är muslim. De han slag är svenska Han var anhållen lång innan rättegången. Åklagare tyckte att man måsta skydda samhälle från såna som han och i beslutet om häktning motiverade åklagare : 1 -"det finns risk för att den misstänkte försätter sin brottsliga verksamhet" 2 - det finns risk för att den missttänkte genom att undanröja bevis eller på något annat sätt försvårar sakens utredning. Min fråga är : är det rätt att få en så sträng straff, trots de så små kroppsskadar då sveda och värk är så liten? Vilket straff för de brott är rättvist? Jag läste oxå polisförhör och bl.annat en målsäganden sa "han slag mig i mogen eller sidan av kroppen. Nästa dag ringde målsägande och ändrade sig och berättade att han fick slag i ryggen och det blev blåmärken och skickade bilden på blåmärken via sin mobil och allt detta var godkänd. Frågan är kan det bli så? En annan målsägande säger: " vet inte om det var ett eller två slag och vet inte om det var öppen hand eller inte. Men jag tror att det var öppen hand" Det som finns i polisförhör gör en bild att grad av misshandel är liten -inga allvarliga skadar alls. Skadestånd är liten för sveda o värk, men åklagare gör allt för att döma den tilltalade med strängaste straff. Vem kan hjälpa den tilltalade och hur? Han ska få sitt straff för de brott han begått, men det bli ett rättvist straff. Han har en advokat men- om det blev som det blev så vet man hur advokaten hjälpte den tilltalande. Vad ska man göra för att rättvisa ska vinna. En rättvis dom för de brott man begått. Han önskar bara detta. Han vill ha en rättvis rättegången och rättvis påföljd. Kan nån av er hjälpa honom? Överklagande ska ha kommit in till tingsrätten senast den 26 september och ställs till Hovrätten för Västra Sverige
Lawline svarar
Hej,
Tack för att Du vänder dig till oss på Lawline!
Misshandelbrotten regleras i 3 kap. 5-6§§ brottsbalken(Brb). Brott av normalgraden samt ringa brott rubriceras som misshandel och regleras i 3 kap. 5§ Brb. Misshandel har i straffskalan ett maxstraff på 2 år i fängelse, medan ringa misshandel maximalt kan leda till fängelse i 6 månader. Böter är dock den allra vanligaste straffpåföljden för bägge typerna av misshandel. Är brott att anse som grovt, döms den tilltalade för grov misshandel till fängelse i lägst ett och högst sex år. Är brottet att anse som synnerligen grovt, döms dock till fängelse i lägst fyra och högst tio år. Detta står att utläsa i 3 kap. 6§ Brb.
Den tilltalade dömdes i ditt fall till tre fall av misshandel samt till två fall av ringa misshandel. Påföljden i samtliga fall blev alltså böter, vilket som sagt är det lägsta straffet i straffskalan för dessa typer av brott. När domstolen bestämmer vilken påföljd som skall utgå för respektive brott har den att se till omständigheterna i det enskilda fallet som centrala i sin bedömning. Således har domstolen att skapa sig en uppfattning av hur händelsen såg ut och sedermera värdera de bevis som parterna tagit upp i form av vittnesförhör eller lagt fram i form av olika skriftliga inlagor.
Man kan i praxis utläsa hur domstolar tidigare dömt i liknande fall och vilka riktlinjer som ställts upp för de olika brotten. Hur många slag utdelades? Utdelades slagen med öppen eller sluten hand? Vilka skador har uppkommit? Handlade gärningsmannen oprovocerat? Dessa frågeställningar dyker inte sällan upp och som domstolarna har att ta ställning till. Som exempel kan nämnas att en man dömdes för ringa misshandel för att ha tilldelat en annan person ett knytnäveslag i ansiktet som föranledde en "lindrig skada" i form av personen i fråga fick sy tre stygn. Gärningsmannen ansågs i det fallet ha blivit provocerad av den andre personen och därför stannade det enbart vid ringa misshandel. Vidare har man tidigare bedömt att slag med öppen hand skall betraktas som ringa misshandel medan ett oprovocerat knytnäveslag som föranledde tre stygn på läppen betraktats som misshandel av normalgraden.
Med tanke på att jag inte har full tillgång till alla uppgifter i målet kan jag enbart på ett allmänt plan redogöra för min uppfattning. Jag går igenom åtalspunkterna var och en för sig här nedan.
Åtalspunkt 1
Som jag tolkar uppgiften blir den tilltalade förföljd av två personer och i samband med det utdelar han antingen ett eller två slag med öppen hand mot målsäganden. Domstolen har i det läget att göra en bedömning för huruvida den tilltalade på något sätt kände att det förelåg en hotbild mot honom, d.v.s. var han rädd för att målsäganden och den andre mannen skulle utsätta honom för något typ av våld? Kan det vara så att den tilltalade utdelade slagen enbart i syfte att undkomma situationen? Som Du ser öppnar detta upp till diskussion och jag kan enbart spekulera i hur det såg ut i just det ögonblicket då händelsen utspelade sig. Dock är min djupaste uppfattning att ett slag med öppen öppen hand i en situation då den tilltalade kände sig hotad, alternativt provocerad, inte skall betraktas som misshandel, utan enbart ringa misshandel. Om det istället var två slag med öppen hand i en situation som var oprovocerad och det inte förelåg någon hotbild mot den tilltalade, då torde bedömningen bli en annan.
Åtalspunkt 2
Ett slag med öppen hand har i praxis tidigare bedömts vara ringa misshandel, och inte misshandel som nu dömts. Som tidigare nämnt har domstolen ett bredare underlag att utgå ifrån och därför är det svårt att vidare uttala mig.
Åtalspunkt 3
På denna åtalspunkt har jag inga övriga anmärkningar än det jag tidigare skrivit. Bedömningen är som sagt beroende på omständigheterna i fallet.
Åtalspunkt 4
Att domstolen dömer den tilltalade för ringa misshandel på grund av att han utdelat en örfil torde enligt min bedömning tyda på att den tilltalade oprovocerat utdelat slaget mot målsäganden. Om så är fallet, då torde domslutet i det här avseendet vara korrekt.
På frågan om målsäganden vid en förundersökning kan ändra sina uppgifter är svaret att det har hen möjlighet att göra. Det är i detta avseende viktigt att komma ihåg att förundersökning och huvudförhandling är två helt skilda delar av processen. Förundersökningen finns till i det syftet att bedöma huruvida det föreligger tillräckligt med bevis för ett åtal. Det som kommer fram i en förundersökning, exempelvis förhöret med målsäganden, läggs i normalfallet till grund för huvudförhandlingen i domstolen. Normalt gäller dock att åklagaren kallar målsägande till förhör vid huvudförhandlingen i syfte att denne skall få berätta sin version av händelseförloppet och det är utifrån detta muntliga förhöret som domstolen primärt har att utgå ifrån i sin bevisvärdering, inte förhöret vid förundersökningsstadiet.
Åklagarens objektivitet
Åklagaren har att under både förundersökning och huvudförhandling vara objektiv i förhållande till den bevisning och de omständigheter som föreligger i fallet. Detta innebär rent konkret att åklagaren skall beakta både det som talar till den tilltalades fördel- och nackdel, allra främst under förundersökningen. Beviskravet i brottmål är att åtalspunkterna skall vara ställda utom rimligt tvivel. Detta innebär för åklagaren att denne på objektiva grunder skall ta ställning till den bevisning som finns i målet. Om åklagaren bedömer att det finns tillräckligt med bevis för att uppnå det högt ställda kravet i huvudförhandling skall denne väcka åtal.
Som jag uppfattar det har den tilltalade redan en advokat som har att tillvarata den tilltalades intresse, men som Du upplever inte har gjort ett bra arbete. Om Ni är intresserade av ett byte av advokat kan vi bistå med hjälp då vi har ett samarbete med en av landets bästa advokatbyråer. Återkom gärna om detta skulle vara intressant för er. Min email adress är: Sabic92@me.com.
I övrigt hoppas jag att Du känner dig tillfreds med mina svar. Skulle Du vara fundersam över något, så får Du gärna höra av dig till mig på min email adress.
Med vänlig hälsning,
