Misshandel rekvisit + brottskonkurrens
Jag och min vän var och promenerade på Saigons gator då jag blev rånad av 2 personer körandes på moped. De kom körandes upp förbi mig då den bakre personen ryckte kraftigt i kameran som jag höll i min högra hand. Jag hade ett fast grepp om kameran och föll direkt till marken. Efteråt kände jag att axeln gått ur led och sjukhus upptäckte 2 frakturer i axeln.
Nu har jag anmält det till mitt försäkringsbolag för att utnyttja överfallsskyddet som går in och täcker vid misshandel av normalgraden eller värre. De nekar dock med hänvisning att händelsen inte anses vara en misshandel eftersom gärningsmännen hade som syfte att stjäla kameran och ej direkt skada mig.
Finns det några klara gränser vad som räknas som misshandel eller är det subjektivt?
Lawline svarar
Hej, och tack för din fråga!
För brotten i brottsbalken (BrB), där misshandel ingår, finns såväl objektiva som subjektiva rekvisit. Ett subjektivt rekvisit som alltid gäller, om inte annat står uttryckt i lagen, är att gärningsmannen måste agera med uppsåt (framgår av 1 kap 2 § BrB).
Det kan ibland vara svårt att bevisa att uppsåt förelegat men lite enklare blir det i alla fall av att det räcker att gärningsmannen varit likgiltig till att en viss skada inträffat (axelskadan i ditt fall) för att s.k likgiltighetsuppsåt ska föreligga.
Misshandelsparagrafen finns i 3 kap 5 § och lyder som följer:
Den som tillfogar en annan person kroppsskada, sjukdom eller smärta eller försätter honom eller henne i vanmakt eller något annat sådant tillstånd , döms för misshandel.
Det krävs således att gärningsmännen orsakat dig dina skador uppsåtligen för att misshandelsparagrafen ska vara aktuell. Om skadorna uppkommit genom oaktsamhet istället för med uppsåt kan det istället bli aktuellt med brottsrubriceringen "vållande till kroppsskada" som återfinns i 3 kap 8 § BrB.
Det blir alltså en bedömningsfråga huruvida skadan vållades av oaktsamhet i samband med försöket att ta kameran eller om gärningsmannen var likgiltig till huruvida du skadades i samband med händelsen.
Det som dock komplicerar saken är att många brott har rekvisit som överlappar varandra. I dessa fall uppstår en konkurrensfråga för att undvika dubbelbestraffning, vilket innebär att gärningsmannen inte döms för alla brott som träffas av rekvisiten.
Ett klargörande exempel är om någon har stulit varor för 4000kr i en butik. Personen har då begått en stöld och samtidigt ett snatteri (vilket är vad stöld benämns om värdet är lågt). Personen döms inte för både snatteri och stöld utan endast för stöld vilket har den strängaste straffskalan.
Väskryckning är vanligtvis att betrakta som grov stöld enligt 8 kap 4 § BrB. I särskilda fall kan beteckningen dock bli rån (8 kap 5 § BrB), ett sådant fall var det tal om i mål nummer B 2235-01 där en 86-årig kvinna med rullator utsatts för väskryckning av några ynglingar. I domen stod följande att läsa:
"Om en väskryckning följs av att offret bjuder motstånd och angriparen fortsätter att rycka blir tillgreppet så småningom av så allvarlig karaktär att det betecknas som rån".
Vanligare är annars att brottet betecknas som grov stöld i kombination med vållande till kroppsskada.
Detta innebär i rånfallet att rekvisiten i misshandelsparagrafen visserligen ofta är uppfyllda (förutsatt att uppsåt att skada hos gärningsmannen kan styrkas) men när konkurrensprövning gjorts kommer misshandeln konsumeras av rån. Mer troligt är dock att händelsen rubriceras som grov stöld i kombination med vållande till kroppsskada om uppsåtet till axelskadan inte kan styrkas, inte heller i detta fall blir den slutliga brottsrubriceringen misshandel eftersom det brister i det subjektiva rekvisitet i och med kravet på uppsåt till skadan.
Hoppas detta gav dig lite större förståelse för hur lagen är utformad.
Brottsbalken hittar du här
Mvh
