Kolonilotter för kommunmedlemmar och likabehandling
Likabehandlingsprincipen i kommunallagen anger att "Kommuner och landsting skall behandla sina medlemmar lika, om det inte finns sakliga skäl för något annat." Men måste kommunen A behandla kommuninvånare i kommun B på samma villkor som sina egna kommuninvånare? Ta exemplet där en kommun endast upplåter kolonilotter åt de egna kommuninvånarna. Är det ett brott mot likabehandlingsprincipen?
Lawline svarar
Hej och tack för din fråga!
Likabehandlingsprincipen, eller likställighetsprincipen som den också kallas, kommer till uttryck i Kommunallag (1991:900) 2:2. Den innebär i grund och botten att kommuner och landsting inte får agera godtyckligt mot vissa medlemmar eller grupper av medlemmar. Principen kan därmed sägas ha känningar med den grundlagsstadgade objektivitetsprincipen i Kungörelse (1974:152) om beslutad ny regeringsform 1:9 som i sin tur ger uttryck för att offentlig förvaltning ska beakta allas likhet inför lagen samt opartiskhet och saklighet.
Likabehandlingsprincipen tar dock endast sikte på förhållandet mellan kommunen eller landstinget och dess egna medlemmar, vilket bekräftas av rättspraxis (jämför exempelvis domen i RÅ 1987 ref. 17). Det kan dock argumenteras för att kommunens särbehandling av icke-medlemmar strider mot den ovan nämnda objektivitetsprincipen, men eftersom kommunen i grundlagen också tillerkänns ett betydande mått av självstyrelse och beskattningsrätt med syfte att betjäna sina medlemmar så anses kommunen ha rätt att negativt särbehandla icke-medlemmar (Kungörelse om beslutad ny regeringsform 14:2-4).
Eftersom likabehandlingsprincipen endast tar sikte på förhållandet mellan kommunen och dess egna medlemmar så är det med andra ord godtagbart enligt paragrafen att kommunen endast upplåter kolonilotter åt de egna medlemmarna.
Med vänlig hälsning