Klandrande av testamente där far skänker all kvarlåtenskap till utomstående
Har fått kännedom att min biologiske far (97 år gammal) skrivit ett testamente där han:
1. vill att kvarlåtenskapen ska tillfalla NN med full äganderätt.
2. önskar att hans söner (=jag och min bror) ej begär ut vår laglott
3. önskar att NN har hand om förvaltningen efter sin bortgång
I en bilaga förklarar han sin relation till NN, att "NN de senaste fyra åren varit som en son och välkomnat honom i sin familj".
Detta är tyvärr inte sant, NN "dök" enligt information upp hos vår far första gången under januari-2017.
Testamentet är undertecknat 170202.
Hur rekommenderar ni oss att agera?
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Enligt 2 kap 1 § ÄB är det den avlidnes bröstarvingar, barn, som ärver i första hand. De barn som finns delar då på hela kvarlåtenskapen, i och med att ni är två stycken blir er arvslott 50 % av egendomen var. Eftersom det här finns ett testamente där er far testamenterar bort hela kvarlåtenskapen till NN förändras rätten till arv en aning.
Enligt 7 kap 1 § ÄB har bröstarvingar alltid rätt till sin laglott. Laglotten utgör hälften av ens arvslott, med andra ord 25% i ert fall. Oavsett vad testamentet säger har ni alltså alltid rätt till en fjärdedel var av hans kvarlåtenskap. För att få ut er laglott ska ni enligt 7 kap 3 § ÄB påkalla jämkning av testamentet. Detta måste du göra inom 6 månader efter att du delgivits om testamentet, annars förlorar du din rätt. För att påkalla jämkning bör du göra ditt anspråk tillkänna för testamentstagaren, NN, eller väcka talan mot denne. Att din far testamenterat bort hela sin kvarlåtenskap har alltså bara betydelse i den mån att er arvsandel minskar från 50 % till 25 %. Ni har alltså fortfarande rätt att få ut er laglott.
Det faktum att han i sitt testamente skrivit att han önskar att ni barn inte ska få ut er laglott har ingen verkan. Bestämmelserna i 7 kap ÄB finns ju till just för att skydda bröstarvingars arvsrätt. Att din far önskar något sådant här i testamentet är självklart något man kan välja att följa men alltså inget måste, er rätt till laglott kvarstår enligt 7 kap 1 § ÄB.
Att NN är den som ska ta hand om förvaltningen kan inte heller bestämmas genom testamentet. Det är dödsbodelägarna som förvaltar dödsboet och bestämmer vad som ska göras, t ex avsluta konton eller sälja en fastighet. Om någon själv ska representera dödsboet måste hen ha en fullmakt från övriga dödsbodelägare. Dödsbodelägarna kan även gemensamt (eller be tingsrätten) utse en boutredningsman som har hand om förvaltningen. Detta kan vara en bra idé om dödsboet är omfattande eller dödsbodelägarna har svårt att komma överens. Dödsbodelägare är den avlidnes arvingar, make eller sambo och de som har rätt till arv enligt testamente. Du och din bror är således dödsbodelägare och ska vara med och förvalta dödsboet, alternativt be tingsrätten förordna om en boutredningsman.
Det finns slutligen en möjlighet för arvingar att klandra ett testamente inom 6 månader från att hen delgivits detta (14 kap 5 § ÄB). Arvingar kan yrka att testamentet ska vara ogiltigt enligt de regler som finns i 13 kap ÄB. Enligt 13 kap 1 § ÄB kan testamentet klandras om det inte upprättats i giltig form. Det finns bland annat ett krav på att två vittnen ska underteckna testamentet samtidigt närvarande och krav på vilka dessa vittnen får vara (se 10 kap ÄB). Enligt 13 kap 3 § ÄB kan testamentet även förklaras ogiltigt om någon tvingat testatorn (din far i detta fall) eller förmått denne därtill genom missbruk av hans oförstånd, viljesvaghet eller beroende ställning. Detsamma gäller om testatorn blivit svikligen förledd att upprätta testamentet eller om han svarat i villfarelse som varit bestämmande för hans vilja att upprätta testamentet. I och med att din far var mycket gammal då han upprättade testamentet och dessutom nära döden är det inte omöjligt att denna sistnämnda bestämmelse är tillämplig i detta fall. Ifall det är så som du skriver, att NN och din far först träffats i januari -17, finns det mycket som tyder på att din far svävat i villfarelse som påverkat hans vilja i testamentet. NN har kanske utnyttjat din fars oförstånd och om ni arvingar kan visa på detta bör ni klandra testamentet som tidigare beskrivits.
Hoppas att du fått svar på din fråga!
Med vänlig hälsning
