FrågaSTRAFFRÄTTPåföljder15/12/2017

Hur går domstolen tillväga när den bestämmer straff för ett brott?

Hej! Undrar hur straffen för ett brott bestäms, alltså hur mycket böter en person ska betala i böter vid te.x våldtäkt. Är det någonting som bestäms under rättegång eller finns det skrivet hur man ska gå till väga?

Lawline svarar

Hej, och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!



Brott och straffskalor


När en domstol ska döma ut ett straff för ett brott så måste de först kontrollera vilken straffskala det aktuella brottet har. Straffskalan framgår av att det i straffbestämmelsen anges det lindrigaste respektive strängaste straffet som domstolen får döma ut för brottet. I svensk rätt är det lägsta straffet vanliga böter á 100 kr och det strängaste straffet är livstids fängelse.


Alla brott har egna straffskalor och dessa är satta av lagstiftaren med hänsyn till hur grovt brottet är ur olika aspekter. Exempelvis sexualbrott har höga straffskalor eftersom det är väldigt integritetskränkande och allvarliga brott(straffskalan för en våldtäkt av normalgraden är lägst två års fängelse och högst sex års fängelse. Exemplet du tar upp i din fråga kan alltså inte resultera i böter, med undantag för ungdomar under 21 år, se nedan).


Ett lagtekniskt knep som inte alltför sällan används är att politikerna höjer straffskalor för vissa brott för att man vill att dessa brott ska minska i samhället. Man talar om den s.k brottspreventiva verkan. Ett klassiskt sådant exempel är när man i politiska debatter talar om att höja straffskalorna för sexualbrott för att kunna stävja förekomsten av exempelvis våldtäkter.



Straffvärde och straffmätning


När brottet rubricerats och domstolen tagit reda på vilken straffskala som är tillämplig i det enskilda fallet så ska brottet straffvärde fastställas, dvs domstolen måste göra en bedömning kring var på straffskalan straffet ska sättas. Detta gör domstolen genom att beakta både försvårande och förmildrande omständigheter i den enskilda fallet, se brottsbalken (BrB) 29 kap. 1 § 2 st, 29 kap. 2 § samt 3 §.


I BrB 29 kap. 2 § räknas upp en lista på omständigheter som "trissar upp" straffet på straffskalan och föranleder en strängare bedömning. Att räkna upp alla omständigheter som listats är poänglöst, men typiskt sett handlar det om att gärningsmannen har visat stor hänsynslöshet vid brottet, om denne avsett att brottet skulle få grövre konsekvente än vad det egentligen fick, om gärningsmannen vid brottet utnyttjat sin förtroendeställning eller någon annans beroendeställning etc. Det är alltså tal om att gärningsmannen i sitt agerande har varit extra klandervärd. i BrB 29 kap. 3 § räknas motsatsvis upp en lista på omständigheter som typiskt sett föranleder en mildare bedömning av gärningsmannens agerande. Det handlar här om att gärningsmannen varit mindre klandervärd vid agerandet. Ett färskt exempel från vår direkta samtid är en dom som Högsta Domstolen meddelade 2017/11/20 som handlar om en man som odlade egen cannabis som smärtlindring på grund av kramper och svåra neurotiska kramper till följd av att han brutit nacken i en MC-olycka. HD kom alltjämt fram till att det handlade om brott mot narkotikastrafflagen, men omständigheterna i detta fall var väldigt förmildrande (gärningsmannen använde uteslutande narkotikan för eget bruk och detta egna bruk hade sin förklaring i de svåra smärtor han utstod. Han hade även strävat efter att den egenodlade cannabisen inte skulle ha beroedeframkallande egenskaper eller rusgivande effekt) och påföljden sänktes i slutändan. Domen heter än så länge B 2106-16 och går att hitta på Högsta Domstolens hemsida.



Efter att brottets straffvärde bestämts så ska domstolen också göra en straffmätning. Här tar man bara fasta på vad för straffvärde man kommit fram till och gör en bedömning i det enskilda fallet. Vid återfall i brottslighet brukar straffet i detta skede kunna skärpas.

Det finns också någonting som kallas "billighetsskäl" som återfinns i BrB 29 kap. 5 §. Med hjälp av dessa skäl kan domstolen sänka straffet i jämförelse med det tidigare framlagda straffvärdet. Billighetsskälen aktualiseras bl. a när gärningsmannen har uppnått hög ålder, när gärningsmannen själv angivit sig och medverkat vid utredningen av brottet, när gärningsmannen själv skadats vid gärningstillfället etc.


Viktigt att också tänka på är att gärningsmän under 15 år inte kan dömas till straff eller påföljd, se BrB 1 kap. 6 § . Ungdomar under 21 års ålder kan också dömas till ett lindrigare straff än vad som föreskrivs i brottets straffskala, och för dessa personer får man som utgångspunkt heller inte döma ut strängare straff än tio år fängelse, BrB 29 kap. 7 §. Dessa regler är dock enbart undantagsregler med hänsyn till gärningsmännens unga ålder.


Någon form av kort sammanfattning

Det är alltså en större process än vad man tror när en domstol ska utdöma straff, men ganska förenklat kan man säga att domstolen dömer ut straff utefter brottets straffskala med beaktande av både förmildrande och försvårande omständigheter. Domstolen gör alltid en bedömning i det enskilda fallet vid bedömningen av brottets straffvärde och straffmätningen.



Jag hoppas att du känner att du fått svar på din fråga!

Lucas CyrénRådgivare
Public question details image

Ställ en Expressfråga 1499 kr

Behöver du hjälp med att lösa en fråga gällande Straffrätt och Påföljder? Vi kan hjälpa dig!

Ställ din fråga i formuläret nedan och få svar inom 72 timmar.

Betala medKlarna Logo
0 / 1500
swish logo