Hets mot folkgrupp
Hej!
Det har ju blivit hårdare klimat på nätet och många döms till hets mot folkgrupp. Nu till min fråga, är det brottsligt att ifrågasätta en religion, som t ex islam eller kristendomen? Vad jag vet så ska det inte vara detta, men jag läser i artiklar att många blir dömda ändå eller har personen yttrat sig samtidigt mot en folkgrupp?
Tacksam för svar
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Regleringen om hets mot folkgrupp återfinns i 16 kap. 8 § brottsbalken:
Den som i uttalande eller i annat meddelande som sprids hotar eller uttrycker missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell läggning, döms för hets mot folkgrupp till fängelse i högst två år eller om brottet är ringa, till böter.
I lagrummets andra stycke regleras grovt brott.
När man talar om brottet hets mot folkgrupp så måste det relateras till den grundlagsskyddade yttrandefriheten. Yttrandefriheten är en grundläggande rättighet som följer av regeringsformen och innebär frihet för var och en att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor. Bestämmelsen om hets mot folkgrupp utgör en inskränkning i yttrandefriheten och innebär att yttrandefriheten inte kan åberopas som skydd för yttranden som hotar eller uttrycker missaktning för viss folkgrupp.
För att det ska röra sig om brottet hets mot folkgrupp krävs att tre rekvisit (krav) är uppfyllda:
1. Gärningen ska ske i uttalande eller i annat meddelande som sprids
2. Gärningen ska bestå i hot eller uttryck för missaktning
3. Gärningen ska slutligen avse en folkgrupp eller en annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationalitet eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell läggning.
Rekvisit 1:
Vad som i bestämmelsen sägs om meddelande ger utrymme för en förhållandevis vidsträckt innebörd enligt Högsta domstolens dom i NJA 1996 s. 577. Meddelande bör kunna ske, förutom genom muntlig eller skriftlig framställning, också t.ex genom bilder eller konstnärlig framställning; även åtbörder (dvs gester/rörelser) har ansetts kunna innefatta ett budskap och därmed utgöra ett meddelande. HD konstaterade att bärande av märken och emblem kan innefatta ett meddelande, om de förmedlar ett budskap om något förhållande.
I tidigare lagstiftning har det krävts att uttalandet gjordes offentligt eller spreds bland allmänheten för att inrymmas under det första kriteriet. I den nuvarande lagstiftningen räcker det att meddelandet sprids.
Vad gäller kravet på spridning har Högsta domstolen i sin dom i NJA 1999 s. 702 klargjort att spridning av ett skriftligt meddelande inte förutsätter att en viss större grupp faktiskt tagit del av meddelandet utan det är tillräckligt att det har gjorts tillgängligt för en sådan grupp. Värt att notera är att brottet inte är något målsägandebrott och därför behöver inte de som uppfattat meddelandet tillhöra någon av de skyddade grupperna.
Rekvisit 2:
Uttrycket "hotar" ska anses inbegripa mer än vad som kriminaliserats som olaga hot eller olaga tvång enligt 4 kap. 4 § respektive 4 kap. 5 § brottsbalken.
Uttrycket missaktning infördes genom en ändring i lagstiftningen om hets mot folkgrupp 1970. Innan dess bestod den brottsliga gärningen i hot, förtal eller smädelse. Syftet med ändringen var att utvidga det straffbara området och att låta även andra kränkande uttalanden än sådana som kan bedömas som förtal eller smädelse bli straffbara. I förarbetena till lagändringen uttalades att det för straffbarhet borde räcka att ett uttalande om till exempel en viss folkgrupp är nedsättande för gruppens anseende. Det framhålls dock också att det inte var meningen att omdömen som inte överskred gränserna för saklig kritik av viss folkgrupp skulle falla inom det straffbara området (se Högsta domstolens dom i NJA II 1970 s. 531).
I samband med den lagändring som skedde år 2003 diskuterades den nuvarande ansvarsbestämmelsens rekvisit "uttrycker missaktning" (se prop. 2001/02:59 s. 21 f.). Detta rekvisit som infördes i lagen år 1970 och har i rättspraxis fått en vidsträckt tillämpning, vilket måste kunna sägas ha varit lagstiftarens tanke då syftet var att utvidga det straffbara området. Exempel på den vidsträckta tillämpningen kan man se i t.ex. NJA 1982 s. 128 där en skylt som förbjöd "zigenare" att beträda en campingplats var att betrakta som ett meddelande som gav uttryck för missaktning. Genom förbudet att beträda campingplatsen, vilket enligt texten på skylten riktade sig till zigenare överlag, uttrycktes indirekt ett omdöme om zigenares egenskaper och uppträdande som måste anses nedsättande för folkgruppens anseende. Det omdömet utgjorde alltså ett sådant uttryck för missaktning som avses i 16 kap. 8 § BrB.
Alla uttalanden av nedsättande eller förnedrande natur omfattas dock inte, vilket framgått ovan. Uttalanden som inte kan anses överskrida gränserna för en saklig kritik av vissa grupper faller utanför det straffbara området. För straffbarhet krävs att det är fullt klart att uttalandet överskrider gränsen för en saklig och vederhäftig diskussion rörande gruppen i fråga.
Rekvisit 3:
De kategorier som skyddas genom bestämmelsen är folkgrupper och andra sådana grupper av personer när angreppet tar sin utgångspunkt i personernas rastillhörighet, hudfärg, nationella eller etniska ursprung, trosbekännelse eller sexuella läggning. Bestämmelsen tar alltså sikte på de olika diskrimineringsgrunderna. Detta rekvisit brukar sällan vålla några större besvär.
Är det brottsligt att ifrågasätta sin religion?
Som framgått ovan är det inte brottsligt att ifrågasätta t.ex. en religion, så länge det rör sig om sakliga argument och saklig kritik. Uttalar man sig nedlåtande om en viss folkgrupp så kan detta inte sägas vara "saklig kritik". I förarbetena sägs att inom det straffbara området faller enbart uttalanden och meddelanden som "fullt klart [...] överskrider gränsen för en saklig och vederhäftig diskussion". Sådana uttalanden som är nedsättande för en grupps anseende eller som förlöjligar en grupp eller ras omfattas emellertid nästan alltid.
Att inte hålla med hur en religion ser på vissa saker innebär inte att man gör sig skyldig till hets mot folkgrupp. Inte heller gör man sig skyldig till hets mot folkgrupp om man ställer sig frågande till något inom t.ex. en religion, om man inbjuder till diskussion avseende en viss fråga, eller om man argumenterar för att något inom en religion kan ifrågasättas - detta faller nämligen inom den rätt man har till yttrandefrihet. Det krävs dock att man framför sin kritik på ett saklig och respektfullt sätt. Det får alltså inte röra sig om smutskastning och man får inte uttrycka sådan missaktning som avses i 16 kap. 8 § brottsbalken.
Så sammanfattningsvis har man rätt att ifrågasätta en religion, så länge den kritik man framför är saklig och vederhäftig.
Jag hoppas att du har fått svar på din fråga. Har du någon ytterligare fundering är du välkommen att ställa en ny fråga till oss här på Lawline.
Med vänliga hälsningar
