Gåva och förskott på arv
Min far avled 2008 då en bouppteckning gjordes med följden att min mor ärvde allt. Nu har min mor avlidit, under sin livstid gav hon som gåva (utan att vilja skriva gåvobrev) alla sina pengar till 2 av sina döttrar (det finns 3 st). Den som inte fick något nämns i ett inbördes testamente skrivet 1999 med undantaget 'vår dotter xx skall endast erhålla sin laglott". I testamentet står också "tidigare erhållna gåvor skall inte avräknas som förskott på arv", Min fråga är om min mor med dessa förutsättningar hade rätt att ge bort alla sina pengar till endast 2 döttrar utan att skriva gåvobrev, det handlar om 1200000 kr till varje dotter?
Lawline svarar
Hej!
Tack för att du väljer att vända dig till Lawline med din fråga.
Om jag förstår din fråga rätt så undrar du om din mor kan ge bort stora delar av sin egendom till dina 2 systrar utan gåvobrev när det finns föreskrivet att gåvorna inte ska betraktas som förskott på arv.
Först och främst så spelar det inte någon roll i det här fallet om gåvobrev har utfärdats eller inte då det utgör en giltig gåva redan då den överlämnats och fysiskt sett finns hos gåvotagaren, se 2 § gåvolagen.
Enligt 6 kap 1 § 1 st. ärvdabalken (ÄB) presumeras gåvor till bröstarvingar utgöra förskott på arv. Den som erhållit gåvan ska därigenom minska sin arvslott motsvarande värdet på gåvan vid arvsskiftet. Undantag till den här huvudregeln finns i samma paragraf och säger att presumtionen inte gäller om annat har föreskrivits. I ditt fall har din mor uttryckligen föreskrivit i sitt testamente att gåvorna inte ska betraktas som förskott på arv och då ska dessa inte avräknas.
Dock finns det möjlighet att göra en invändning beroende på om din mors kvarlåtenskap till stor del utgjorde ett arv från din far. Enligt 3 kap 1 § ÄB har den efterlevande maken rätt att behålla de gemensamma barnens arvsandel med fri förfoganderätt. Detta innebär att er mor har rätt att avyttra, förbruka och ge bort egendomen utan att behöva redovisa detta. Det hon inte har rätt till, avseende er faders efterlämnade egendom, är att testamentera bort det. Trots den fria förfoganderätten finns en viss begränsning. Har den efterlevande maken i väsentlig omfattning minskat sin egendom kan vederlag utgå till den drabbade arvingen, enligt 3 kap 3 § ÄB. Kravet i bestämmelsen innefattar också att den efterlevande maken inte ska ha tagit tillbörlig hänsyn till den först avlidnes arvingar.
Hoppas du känner att du fått svar på din fråga, om inte får du gärna skriva i kommentarsfältet så kan jag försöka förklara ytterligare.
Med vänliga hälsningar,
