Gåva av fastighet till make. Utmätningsbar? Återvinningsbar?
Min fru och jag köpte ett hus gemensamt i oktober 2013. I maj 2014 upprättades ett gåvobrev att jag avstår min hälft. Detta är registrerat hos skatteverket och lantmäteriet. Min fru står skriven på lagfarten.
Kan kronofogden göra anspråk?
Lawline svarar
Hej och tack för att du har vänt dig till oss på Lawline med din fråga!
Som utgångspunkt, enligt 4 kap. 24 § Utsökningsbalken (UB), gäller att fast egendom får utmätas om det framgår att egendomen tillhör gäldenären (du själv, i det här fallet). Har en gäldenär lagfart på egendomen får utmätning ske – så länge som det inte framgår på annat sätt att egendomen tillhör annan (utmätning förutsätter också att huset går att överlåta och har ett förmögenhetsvärde som utmätningsobjekt). Det som paragrafen ger uttryck för är en presumtion för att gäldenären är ägare till fast egendom på vilken hen har lagfart. Denna presumtion bryts bara om det visas att gäldenären faktiskt har överlåtit fastigheten på annan, t.ex. utan att förvärvaren hunnit ansöka om lagfart än, eller motsvarande. Omvänt gäller att det förhållandet att tredje man har lagfart inte utgör något hinder mot utmätning hos gäldenären, om det av andra omständigheter framgår att fastigheten tillhör densamme. I klartext: det förhållandet att din fru och inte du själv står skriven på lagfarten medför, som utgångspunkt, att kronofogden inte kan göra anspråk på just fastigheten vid en utmätning – så länge som det inte på annan väg kan visas att fastigheten i själva verket tillhör dig.
Bara för att verkligen vara på den säkra sidan ska jag kort uppehålla mig vid vilka omständigheter som hade kunnat medföra att någon blir bedömd som ägare till en fastighet trots att hen inte står på lagfarten. Det har ovan antytts att det vanligaste fallet torde ha samband med fastighetsköp då en giltig överlåtelsehandling har upprättats men lagfart inte hunnit sökas och/eller beviljas. Det fallet ska inte beröras mer; det är inte aktuellt här. Generellt sett råder också lite av en familjerättslig "gråzon" då en make står på lagfarten och på det sättet utgör fastighetens "öppne" ägare; här finns det utrymme för att ställa frågan om den andre maken är att betrakta som "dold samägare" till egendomen (i vilket fall vissa kriterier måste vara uppfyllda, se om dessa t.ex. NJA 2004 s. 397, särskilt stycke tre i HD:s domskäl). Inte heller detta ska redogöras för närmare här eftersom allting verkar vara i sin ordning; du skriver att gåvan har registrerats hos skatteverket innan gåvohandlingen och ansökan om lagfart skickades in till och beviljades av lantmäteriet. Därmed är den giltig i förhållande till givarens borgenärer (långivare) – detta är ju överhuvudtaget själva syftet med ett registreringsförfarande. Sedan Skatteverket beslutat om registrering förs uppgiften om gåvan in i äktenskapsregistret; efter detta kungörs (annonseras) gåvan i Post- och Inrikes Tidningar, varefter en tidsfrist börjar löpa under vilken gåvogivarens borgenärer under vissa förutsättningar kan begära att gåvan i stället ska komma fordringsägarna till del (mer om detta här). Med det sagt: är denna registreringsprocess genomgången är också "säkerhetsventilerna" för gåvogivarens borgenärer stängda. Gåvan är giltig.
Det ska också flikas in att Kronofogden vid utmätning i första hand bör ta i anspråk sådan tillgång som kan användas till skuldernas betalning med minsta kostnad, förlust eller annan olägenhet för gäldenären; detta enligt 4 kap. 3 § andra stycket UB. Finns det någon annan tillgång som Kronofogden istället för bostaden kan ta med (mer) iakttagande av dessa hänsyn, så kommer detta att göras i första hand. Med detta vill jag få det sagt att bara för att Kronofogden teoretisk kunde göra anspråk behöver detta inte bli det praktiska resultatet.
Det vi har kommit fram till här ovanför om gåvans giltighet gäller endast så länge som du inte har försatts i personlig konkurs av tingsrätten, om fordringsägarna eller du själv begär det, därför att du inte kan täcka dina skulder med utmätningsbar egendom (mer: här). I det läget kan gåvan bli föremål för s.k. återvinning enligt fjärde kapitlet Konkurslagen, KL, med verkan att gåvan "går åter" enligt 4 kap. 6 § KL. En gåva riskerar att gå åter om den har fullbordats viss tid efter den s.k. "fristdagen." Angående förvärv av fast egendom följer av 4 kap. 4 § KL att en gåva, vid beräkning av sådan återvinningsfrist, inte anses ha ägt rum förrän lagfart har sökts. Återvinningsfristen börjar följaktligen löpa från dagen för lagfartsansökan. Om en gåva har skett till någon som är närstående till gäldenären (till dessa räknas maka/make) gäller att gåvan går åter om den ägt rum inom en treårsperiod efter fristdagen. Det framgår av förutsättningarna i frågan att gåvobrevet upprättades i maj 2014; lagfart har m.a.o. inte sökts innan dess. Mot den bakgrunden blir slutsatsen att gåvan ligger inom återvinningsfristen och att den, för det fallet att du försätts i personlig konkurs, är inom räckhåll för dina borgenärer. Återigen - detta är endast aktuellt om du befinner dig i personlig konkurs.
Jag hoppas att du med detta fått svar på din fråga! Du är välkommen att återkomma till mig om du har följdfrågor eller vill att jag klargör något.
Vänliga hälsningar,
