Gärningsbeskrivning och vittnesbevisning
Blev drogad med cannabis (en cigarett). Cigaretten var rullad men jag hade ingen misstanke alls att det var cannabis. Frågade alltså om en vanlig cigarett från en bekant och fick den. Samtidigt rökte han sin egen. Blev stoppat vid en rutinkontroll efter det och blev anklagad för ringa- bruk. Jag har nekat och jag har vittne om att jag inte visste vad det var. Vittnen berättade till mig att det var cannabis när jag träffade honom. Rökte fortfarande alltså när jag träffade honom (vittnen) och fick reda på det efteråt.
Har varit på förhör där vi båda har berättat vad som hände hos polisen. Urin analyset blev possitiv.
Har samtidigt blivit nekat till offentlig försvarare och fallet har skickas till åklagare.
På stämningsansökan står det trots allt detta att jag begick gärningen med uppsåt och att jag har nekat till brott. Pratade med åklagaren som nämde likgiltighetsuppsåt och att han väljer att åtala mig pga det fakta som han har.
1. Varför står det att jag har begått gärningen med uppsåt trots att jag hag har berättad att jag inte visste vad det var och jag har vittne till detta. Är detta ''protokoll'' eftersom jag blev positiv?
2. Jag antar att förhöret på både mig och vittnen har skickas till åklagaren. Alltså det är klart och tydligt att jag inte visste vad det var. Har åklagaren gjort ett tjänstefel?
3. Åklagaren har inte åberopad vittnen, däremot ska jag göra det. Varför har detta skett? Han är avgörande på detta fall förutom min berättelse.
Tack i förhand
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Fråga 1:
För att någon ska kunna dömas till brott krävs som huvudregel att gärningsmannen handlade med uppsåt, se 1:2 st. 1 Brottsbalken.
Vad åklagaren anfört om ditt påstådda uppsåt i gärningsbeskrivningen är således nödvändigt för att det över huvud taget ska gå att döma för gärningen. Domstolen är nämligen bunden av åklagarens gärningsbeskrivning, se 30:3 Rättegångsbalken.
Varför åklagaren valt att väcka åtal, trots vad du anfört, är inte möjligt att svara på. Åklagare har en s.k. åtalsplikt i de fall de anser att åtalet kan leda till fällande dom, se 20:6 & 23:2 Rättegångsbalken. Förmodligen anser åklagaren att bevisningen är tillräcklig, trots ditt vittne, men som sagt är det omöjligt att besvara hur åklagaren eventuellt resonerat.
Fråga 2:
Vi tangerar här ungefär samma fråga som under ”1”. Förvisso blir det nödvändigt för åklagaren att göra en preliminär bevisvärdering redan under förundersökningen, se igen 23:2 Rättegångsbalken. Detta är dock inte detsamma som att någons skuld har fastställts. Att åklagaren bedömer åtalet som tillräckligt för fällande dom innebär inte att domstolen gör detsamma.
Tjänstefel regleras i 20:1 Brottsbalken och förutsätter i detta fall att åklagaren handlat i strid med regler gällande åtal. Att värdera bevisning på ett visst sätt och väcka åtal kan inte, utan att ta del av alla handlingar i målet, bedömas som tjänstefel.
Fråga 3:
Under förundersökningen ska även bevis och omständigheter som är till den tilltalades förmån tas tillvara, se 23:4 Rättegångsbalken. Att vittnet ifråga hörts under förundersökningen kan sägas uppfylla denna regel.
Den s.k. objektivitetsprincipen som grundar dessa regler anses inte sträcka sig så långt att åklagaren, generellt, även ska åberopa bevis till den tilltalades förmån. Det brukar alltså vara så att parterna kallar ”sina” vittnen.
Har du fler frågor kring ditt ärende så kontakta gärna oss på tfn 08-533 300 04 (måndag till onsdag 10:00-16:00) eller mejla oss på info@lawline.se
