Fråga om preskriptionsavbrott eller ej, med ledning av NJA 2007 s.157

Ett betalningsansvar fastställdes 1999- 01-07 mot mig (medansvarig HB för ett skuldebrev.). Ett inkassobolag skickar 2002-07-23 ansökan om utmätning till Kronofogden så att preskriptionsavbrott görs. Förfarandet återupptas sedan 2003-09-09. Inkassobolaget ansöker 2015-01-15 om verkställighet mot mig hos Kronofogden. De anser att preskriptionsavbrott har skett då de vid flera tillfällen under årens lopp skickat ut kravbrev till min adress. Jag har ej svarat på dessa och har dessutom aldrig bott på adressen utan endast haft den som postadress i Sverige då jag i stort sett hela tiden bott utomlands. Vad gäller nu? Är det tillräckligt för inkassobolaget att skicka ut dessa brev? De hänvisar till HD utslag NJA 2007 s.157. Ska de inte också enligt §9 (presk.lag) redovisa och beräkna skuld i förhållande till de andra medansvariga? Jag vet ej vad som skett där. Kan preskriptionsavbrott göras i all oändlighet genom ett enkelt utskicka av brev?

Lawline svarar

Hej, och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!

Frågor om preskription regleras, precis som du är inne på, i Preskriptionslagen (se https://lagen.nu/1981:130). Tanken med preskriptionen är att en fordran inte ska kunna existera i all evighet utan att den uppmärksammas, och därför har preskriptionsfristen införts. I lagens 2§ görs en skillnad mellan fordringar i allmänhet, vilka har en preskriptionstid på 10 år, och konsumentfordringar som istället har en preskriptionstid på 3 år. Då fordringen i ditt fall beror på din ställning i handelsbolaget är det inte en konsumentfordran, och den 10-åriga preskriptionsfristen gäller därför för dig.

Den angivna preskriptionstiden kan dock avbrytas genom så kallade preskriptionsavbrott. Dessa beskrivs närmare i 5§, och innebär att den kommande preskriptionen avbryts och att fristens tideräkning startas om och börjar om från början, dvs. att ytterligare 10 år krävs för preskriptionen att inträffa från det att preskriptionsavbrottet har skett. Så som det anges i paragrafen kan preskriptionsavbrott ske på ett antal olika sätt. I första punkten beskrivs den händelse då gäldenären betalar en bit av sin skuld, antingen direkt på kapitalskulden eller en del av räntan, vilket då räknas som ett preskriptionsavbrott. I andra punkten beskrivs sedan det som är mest relevant i ditt fall, nämligen att gäldenären mottar ett skriftligt krav eller en skriftlig erinran om fordringen från borgenären, vilket även det räknas som ett preskriptionsavbrott. Slutligen beskrivs i tredje punkten att en väckt talan vid domstol eller hos Kronofogden även det utgör ett preskriptionsavbrott.

Som du beskriver så skedde det senaste av dig erkända preskriptionsavbrottet under 2003, där talan sedan återigen väcktes hos Kronofogdemyndigheten under 2015. De faktum att de under denna tid har skickat brev till din adress gör att en bedömning enligt 5§ 2p i preskriptionslagen måste göras. Kravet som lagen ställer upp innebär att det skriftliga kravet som skickas ska komma gäldenären till handa, vilket även uttrycks i förarbetena (se vid intresse prop.1979/80:119 s 96). Det är en sådan situation som prövades i det rättsfall som hänvisas till, nämligen NJA 2007 s.157. I fallet som rör en konsumentfordran (och därför en 3-årig preskriptionsfrist) hävdade en gäldenär att han inte hade mottagit något av de tiotal kravbrev som skickats till den adress där han var boende. Trots att det är borgenären som har bevisbördan på sin sida att breven har kommit fram, så ansåg HD att det var föga troligt att samtliga av dessa brev hade försvunnit i postens hantering, eller att det fanns någon anledning som gjorde att gäldenären inte hade mottagit dem. Därför ansåg de att preskriptionsavbrott trots allt hade ägt rum.

Den slutsats som kan dras av lagtext och detta rättsfall är därför följande: Preskriptionsavbrott sker genom att gäldenären tar del av ett skriftligt krav som skickats till honom, och det är borgenären som har bevisbördan på sin sida för att detta faktiskt har skett. I rättsfallet så gjordes dock bedömningen av Högsta Domstolen att så pass många skickade brev utan en rimlig förklaring till varför de inte kommit fram utgjorde tillräckliga skäl för att de skulle ha anses kommit fram till gäldenären, och att preskriptionsavbrott därför hade skett.

För att applicera detta på din situation, så kan följande sägas. Borgenären har beviskravet på sin sida för att bevisa att du har mottagit dessa kravbrev. Huruvida de kan bevisa detta beror, med ledning av rättsfallet, på hur många brev de har skickat till din adress. Med i beräkningen ska även tas att du har befunnit dig utomlands under denna tid. Eftersom att detta är en bedömning som i slutändan ska göras av domstol, så kan jag inte ge något solklart, tydligt eller ”rätt” svar på hur en domstol skulle resonera kring detta. Min personliga bedömning är dock att du, beroende på hur mycket tid du har spenderat på adressen som de har skickat breven till och hur många brev som de har skickat, eventuellt skulle kunna vinna framgång med att hävda att en preskription har ägt rum - eftersom att bevisbördan på att du faktiskt har mottagit dessa krav inte är uppfylld från kreditbolaget sida.

Vad avser 9§ så har den ingen påverkan på preskriptionsavbrottets inträdande eller ej, utan innebär att flera solidariskt betalningsansvariga endast svarar för sin egen andel när det kommer till frågan om preskription, och att borgenären därför får stå sitt kast med en ekonomisk förlust om preskription sker för någon av de solidariskt betalningsansvariga.

Hoppas att du är nöjd med svaret trots att inget absolut svar på frågan kan ges, och lycka till!

Med vänliga hälsningar,

Johan OlssonRådgivare
Public question details image

Ställ en Expressfråga 1499 kr

Behöver du hjälp med att lösa en fråga gällande Fordringsrätt & exekutionsrätt och Preskription? Vi kan hjälpa dig!

Ställ din fråga i formuläret nedan och få svar inom 72 timmar.

Betala medKlarna Logo
0 / 1500
swish logo