Fastighetssurrogat av enskild egendom
Ska skiljas och mina svärföräldrar vill att pengar de givit min make under äktenskapets gång ska vara hans enskilda egendom och undantas från bodelningen. Visst måste det finnas riktiga gåvobrev om så ska bli fallet? Kan han fortfarande kräva pengarna om de påstår att det fanns en muntlig överenskommelse om enskild egendom? Om de helt plötsligt plockar fram en massa gåvobrev som jag aldrig sett eller hört talas om kan jag bestrida dom på något sätt (dvs jag kommer att misstänka att dessa är efterkonstruerade...)
De pengar han/vi fått är förbrukade, tex använt vid köp av hus. Om nu dessa pengar blir enskild egendom, är det den summan han ska ha eller egendomen den använts till han har rätt till?
Hur gör man med huset? Pengarna från svärföräldrarna använde vi som kontantinsats vid husköpet och tog ett gemensamt lån på resten. Om han har rätt till de pengar vi satte in i huset, men det blir en lägre summa över efter att vi löst lånet, vad händer då?
Lawline svarar
Hej, och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Vad som utgör enskild egendom och giftorättsgods regleras i 7 kap äktenskapsbalken. I 2 § 2 p anges att egendomen som ena maken fått i gåva från annan än den andra maken utgör enskild egendom, under förutsättning att detta var villkorat vid gåvotillfället. Vid gåva från tredje man ska därför villkoret att egendomen ska vara mottagarens enskilda ställas upp när gåvan lämnas. Villkoret anses inte kunna föreskrivas i efterhand men det krävs däremot inte att mottagaren är gift när gåvan lämnas. Svärföräldrarna måste därför kunna uppvisa gåvobrev, som är utställda från tiden för gåvan. Om du misstänker att dessa är förfalskade bör du naturligtvis väcka talan om detta, kontakta då någon av våra partners.
Förutsatt att pengarna som getts i gåva är att anse som enskild egendom, vilket de utifrån dina uppgifter troligen inte är, så framgår i 7 kap 2 § 6 p att även annan egendom som trätt istället för pengarna utgör enskild egendom, så kallat surrogat.
Den stora frågan blir då hur mycket av fastigheten som är att anse som enskild egendom. Att den del som utgör kontantinsats får anses tämligen givet. Vad gäller den resterande delen, som ni tillsammans har tagit ett gemensamt lån för, är mer osäkert. I NJA 1978 s 526 behandlades nämligen en liknande fråga. Kontantinsatsen betalades med pengar som var enskild egendom, och resten genom lån. Trots att kontantinsatsen utgjorde en mycket liten del ansågs hela fastigheten vara enskild egendom. Här stod dock endast den ena maken som låntagare. NJA 1995 s 577 är mer likt din situation. Där förvärvade två makar gemensamt en fastighet. Kontantinsatsen betalades gemensamt, och ena maken använde då pengar som utgjorde enskild egendom. Resterande del betalades genom ett gemensamt lån. Här ansåg Högsta domstolen att halva fastigheten utgjorde enskild egendom till den make som betalat kontantinsatsen med enskild egendom.
Jag kan inte hitta något prejudikat som berör precis din situation, men det är tänkbart att minst hälften kommer att anses utgöra enskild egendom
Med vänlig hälsning,
