Får åklagaren pejla ens telefon vid misstanke om ringa narkotikabrott?

Vid misstanke om ringa narkotikabrott får en förundersökningsledare eller åklagare pejla ens telefon för att se hur man rört sig under given kväll?

Lawline svarar

Hej och tack för att du vänder dig till Lawline!

Jag uppfattar din fråga som att du undrar om hemlig övervakning av elektronisk kommunikation får användas som tvångsmedel vid misstanke om ringa narkotikabrott. Det finns tyvärr inte ett entydigt svar på din fråga eftersom att den beror på en proportionalitetsbedömning. Jag ska dock göra mitt bästa för att belysa båda sidor av myntet och ge dig ett sammanfattat svar i slutet.

När får tvångsmedel tillgripas enligt lag?

Jag tar avstamp i kapitlet om beslag och hemliga tvångsmedel för att besvara din fråga. Utgångspunkten gällande alla tvångsmedel är att den som beslutar om ett tvångsmedel i varje enskilt fall ska pröva om arten, styrkan, räckvidden och varaktigheten av ingripandet står i rimlig proportion till det önskade målet. Detta samlas in under paraplybegreppet: proportionalitetsprincipen.Tvångsmedel får tillgripas bara om skälen som talar för åtgärden uppväger det intrång eller men som åtgärden innebär. Ju mer omfattande ett beslag är och ju längre det varar, desto starkare skäl krävs för att det ska vara proportionerligt.

I ditt fall aktualiseras paragrafen om hemlig övervakning av elektronisk kommunikation som innebär att uppgifter i hemlighet hämtats in. Jag bedömer att uppgifterna som hämtats in avser vilka elektroniska kommunikationsutrustningar som har funnits inom ett visst geografiskt område. (29 kap. 19 § 2 p. RB). I samma paragraf föreskrivs bland annat att uppgifterna får hämtas in vid en förundersökning endast vid brott för vilket det inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i sex månader och vid narkotikabrott av normalgraden. Vad gäller ringa narkotikabrott är straffet böter eller fängelse i högst sex månader (2 § narkotikastrafflagen). Detta innebär att uppgifterna inte kan ha hämtats in med lagstödet om föreskriften om minst sex månaders fängelse. Frågan är då om det skett lagenligt för att det är ett narkotikabrott. Att hänvisningen är till narkotikabrott av normalgraden, talar emot att uppgifterna får hämtas vid ringa narkotikabrott. Vidare får hemlig övervakning endast ske då någon är skäligen misstänkt för brottet och åtgärden är av synnerlig vikt för utredningen (29 kap. 20 § RB).

Vad sägs i förarbetena och praxis?

I den senaste SOU:n om hemlig dataavläsning har bland annat synen på narkotika diskuterats i relation till hemliga tvångsmedel. Å ena sidan har betonats att: "Drogmarknaden har under 2000-talet uppvisat stora förändringar, nationellt och internationellt. Narkotikabrott i alla dess former utgör ett s.k. ingripande- och spaningsbrott vilket medför att nivåerna på den upptäckta narkotikabrottsligheten är beroende av myndigheternas förmåga att upptäcka, ingripa och förebygga den illegala verksamheten. Narkotikahandeln på internet tenderar att öka i omfattning och formerna för handeln är föränderliga, delvis som en respons på rättsvårdande myndigheters åtgärder. En ökad konkurrens mellan säljare medför högre krav på tillförlitlighet, kvalitet och prissättning."

Å andra sidan har poängterats att: "Den ökade integritetsrisken är inte så stor att det tungt vägande behovet av nya och bättre metoder bör ge vika. En viss ökad risk för den personliga integriteten får därför accepteras för att ge de brottsbekämpande myndigheterna mer effektiva åtgärder. Hemlig dataavläsning bör således få användas för att ta del av lokaliseringsuppgifter. För att balansera integritetsriskerna bör dock lokaliseringsuppgifter inte få läsas av med hemlig dataavläsning för mindre allvarliga brott än sådana som kan föranleda användning av hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation. "

I ett fall (JO 2015/16 s. 62) beviljades hemlig övervakning av elektronisk kommunikation trots att det saknades lagstöd. Detta berodde på att åklagaren ansågs ha haft skäl att misstänka att det rörde sig om ett grövre brott än vad det var (grov stöld istället för stöld.)

Sammanfattning

Jag fäster särskild vikt vid de sista orden i citatet om att lokaliseringsuppgifter inte bör få läsas av med hemlig dataavläsning för mindre allvarliga brott. Denna del överensstämmer väl med både proportionalitetsprincipen, grundlagsskyddet om personlig integritet (2 kap. 6 § regeringsformen (RF)) och europakonventionens artikel 8. Det verkar som att förundersökningsledaren(åklagaren) har saknat klart lagstöd för ingripandet. Vidare kan ifrågasättas om det ens varit proportionerligt. Även om åklagaren har getts visst utrymme för felmarginal i JO-fallet, anser jag att det bör ske på skäliga grunder. Du måste åtminstone ha varit skäligen misstänkt för brottet och åklagaren ska ha använt tvångsmedel som sista utväg i förundersökningen på grund av det lindriga brottet (ringa narkotikabrott). I vilket fall som helst kan du JO-anmäla åklagaren med skälet att hen har brustit i sin tjänsteutövning. Formuläret hittar du på deras hemsida här.

Lycka till!

/Vänligen,

Viktoria TomssonRådgivare
Public question details image

Ställ en Expressfråga 1499 kr

Behöver du hjälp med att lösa en fråga gällande Processrätt och Förundersökning? Vi kan hjälpa dig!

Ställ din fråga i formuläret nedan och få svar inom 72 timmar.

Betala medKlarna Logo
0 / 1500
swish logo