Ensam vårdnad?
Hej! Min fråga gäller ensam vårdnad av två barn , 13 och 11 år gamla. Idag bor barnen hos båda föräldrarna växelvis boende. I stort sett trivs barnen bra hos båda föräldrarna. Nu vill deras mor av anledning dålig kommunikation med fadern ha ensam vårdnad. Med tanke på att barnen inte känner till att det kan förekomma dålig kommunikation mellan föräldrarna, vilket inte lider till att det far illa till. Många gånger har mamman ringt och bett om råd i hur man ska uppfostra och bete sig, både pappan och hans fru har ställt upp och gett råd, med tanke på att barnens lotsas mamma är pedagog. Kommunikation brukar brista när mamman ständigt hattar på allt som görs hemma hos pappan och hittar hon inget att säga blandar hon då in 10-15 år gammal historia som hon upplevt den tiden hon var gift med pappan. Barnens pappa tar både kontakt med henne och är villig till kommunikation så länge hon visar respekt och glömmer dåtiden. Han vill dock inte vara bästa vän med henne. Båda föräldrarna är idag gifta och har både barn och jobb.
Nu undrar pappan om mamman har rätt till ensam vårdnad trots att de har det bättre hos honom?? Och endast för att mamman tycker att dålig kommunikation finns? Vad kan pappan nu göra? Och vad bör han göra för att behålla barnen?
Lawline svarar
Hej!
Tack för din fråga.
I föräldrabalkens 6 kap. regleras frågor om vårdnad. I 2a§ anges att barnets bästa ska vara avgörande för alla beslut gällande vårdnad, boende och umgänge. Särskild vikt ska även fästas vid barnets behov av en god och nära kontakt med båda föräldrar.
Enligt 5§ kan föräldrar ansöka om ensam vårdnad hos rätten (se även 6 kap. 17§). Vid bedömningen om vårdnaden ska vara gemensam ska hänsyn tas till föräldrarnas förmåga att samarbeta men även ovannämnda paragraf gällande barnets bästa. I praxis (tidigare domstolsavgörande från högre instans) så har det ställts höga krav på samarbetssvårigheter då HD (högsta domstolen) uttalat att gemensam vårdnad i beaktande av barnets bästa (2a§) torde vara huvudregel. Se exempelvis NJA 1999 s. 451 (https://lagen.nu/dom/nja/1999s451). I det angivna fallet så hade maken i det tidigare äktenskapet enligt kvinnans utsaga psykiskt misshandlat henne vilket lett till skilsmässa. HD fann dock inte anledning att anförtro henne ensam vårdnad då mannen fortfarande hade en god relation med barnen och det ansågs ligga i deras bästa att gemensam vårdnad förelåg.
I sammanhanget är även NJA 2000 s. 345 (https://lagen.nu/dom/nja/2000s345) intressant då det i detta fall dömdes till ensam vårdnad då kvinnan begått grova våldsbrott mot mannen vilket inneburit att sådana samarbetssvårigheter ansågs föreligga att gemensam vårdnad inte var möjlig.
Med ovanstående i beaktande så vill jag påvisa att det krävs starka skäl för domstolen att besluta om ensam vårdnad. Med den information du har angivit i din fråga så är det enligt min mening inte troligt att ensam vårdnad kommer att ges till mamman. Mitt råd är att mannen helt enkelt då frågan kommer till rätten motsätter sig ensam vårdnad.
Önskas hjälp vid en eventuell rättsprocess så hänvisar jag vidare till våra samarbetspartners.
Vänligen,
