Efterarvingars skydd mot gåva
Änka med ett gemensamt barn och makens två barn. Särkullebarnen har fått ut sina laglotter. Har nu möjlighet att hjälpa min egen bröstarvinge med en större summa som jag kan undvara. Skulle vilja ge denna som gåva utan att det dras från hans framtida arv, men det känns lite orätt mot de övriga. Mkt god kontakt mellan alla som jag vill behålla. Är 70 år och frisk, har fastighet utan skulder. Framtiden vet vi inget om, men det borde bli ett arv att fördela på alla tre.I vårt inbördes testamente har vi skrivit att den kvarlåtenskap jag har fri förfoganderätt över nu, efter min död ska tillfalla alla hans tre bröstarvingar enligt lag. Arvet ska enl testamentet utgöra enskild egendom. Min fråga: Kan jag ge bort ex.vis 150 tkr till mitt barn som gåva , ej förtida arv eller kan jag ge hälften som gåva, hälften förtida arv? Bör de två äldre barnen informeras? Kan jag själv formulera hur jag gör? Tacksam med moraliskt dilemma
Lawline svarar
Hej!
Som du verkar ha förstått så har din mans särkullbarn pga innehållet i ert inbördes testamente rätt till en andel av arvet när du går bort i så kallat efterarv. För att deras rätt till efterarv inte ska riskeras genom gåvor under efterlevande makens livstid finns en skyddsregeln i 3:3 ärvdabalken (ÄB). Enligt regeln har din make särkullbarn, om du genom gåvor väsentligen minskar din egendomsmassa, rätt till vederlag efter din bortgång. Vederlaget tas i första hand ur den andel av din egendom som utgör arv efter dig, vilket innebär att ditt barn kommer få mindre i arv. Om det inte räcker till kan efterarvingarna under vissa förutsättningar vända sig mot gåvotagaren, i fallet ditt barn, och kräva ersättning.
Det kan bli vissa skillnader beroende på om du föreskriver att gåvan är förskott på arv eller inte. Om du föreskriver att gåvan är förskott på arv (eller inte skriver något arv, och gåvan istället presumeras vara förskott på arv enligt 6:1 ÄB) så kommer ditt barn behöva avräkna sig gåvan från sitt arv den dag du går bort. Då läggs gåvans värde tillbaka i kvarlåtenskapen, vilket får effekten att efterarvsandelarna beräknas även på gåvans värde. Så länge det finns tillräckligt med kvarlåtenskap för att täcka efterarvet så kommer även särkullbarnen få ut det som de är berättigade till. Om förskottet däremot är så stort att det inte kan avräknas fullt ut så får istället särkullbarnen förlita sig på 3:3 ÄB (enligt principerna nedan)
Om du föreskriver att gåvan inte ska utgöra förskott på arv så hjälps inte särkullbarnen av förskottsreglerna. Istället blir det en sådan gåva som 3:3 ÄB kan bli tillämplig på. Att 3:3 ÄB ska tillämpas förutsätter dock att en väsentlig minskning har skett. Hur stor en minskning måste vara för att vara väsentligt är osäkert, men i NJA 2013 s. 736 uttalar HD att den i vart fall bör vara på 25 % av boets värde. Det innebär att om du ger bort egendom som är mindre än 25 % av din totala egendom så kommer därför förmodligen inte 3:3 ÄB kunna tillämpas, och du kan genomföra gåvan utan risk för att särkullbarnen ska kunna kräva vederlag på grund av den. Det kan dock också ses som att du vid sådana gåvor undandrar egendom från särkullbarnen utan att de senare kommer kompenseras för det, så om du har en vilja att göra rätt för dig så är det inte att rekommendera att du skriver att gåvan inte ska utgöra förskott på arv.
Om du vill göra rätt för dig, och inte missgynna din makes särkullbarn, så bör du i första hand vara försiktig med att ge större gåvor till ditt barn. I andra hand bör du i vart fall föreskriva att gåvan utgör förskott på arv.
vill du ha hjälp att upprätta nödvändiga handlingar så kan du kontakta vår samarbetspartner Familjens jurist. Du bokar enkelt tid under http://lawline.se/boka.
Ärvdabalken hittar du https://lagen.nu/1958:637
Vänliga hälsningar,
