Brottsligt att till annan yttra mig om handlingar som är offentliga?
Kan jag prata med andra om någon som blivit dömd och för vad om det är offentlig dom, för att varna andra som vill ex. Göra investeringar med personen ifråga? Ex. Om det handlar om bedrägeri som han blivit fälld för?
Lawline svarar
En person kan dömas för förtal om han utpekar någon som brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller om han på annat sätt lämnar uppgifter som är ägnade att utsätta denne för andras missaktning. Detta framgår av 5 kap. 1 § BrB. Man måste ha uppsåt till att någon ska utsättas för andras missaktning när man uttalar sig som du vill göra. Brottets objektiva sida är således att någon ska utpekas som brottslig, medan brottets subjektiva sida är att den som utpekar någon ska göra det i syfte att utsätta den utpekade för andras missaktning. Yttrandefriheten begränsas av reglerna om förtal.
Att berätta om någons tidigare brottslighet innebär per definition att man säger att den förra personen har begått ett brott. Brottets objektiva sida är därför uppfyllt!
För att man ska dömas för en sådan handling krävs dock att personen som utfört handlingen (du) ska ha uppsåt, annars kan man inte dömas för förtal. Ville du utsätta den utpekade för andras missaktning?
Lagstiftaren har ansett att man inte ska få yttra sådant som kan skada en persons anseende eller på annat sätt utsätta personen för andras missaktning. Den som talar sanning, eller den som har anledning att tro att den talar sanning, ska dock inte dömas för brottet förtal om personen var skyldig att uttala sig i saken, eller om det annars anses försvarligt att ha gjort så. Frågan blir här; om det kan anses försvarligt att du uttalar dig? Svårt för mig att avgöra utan alla detaljer men jag hoppas att du fick en vägledning som räcker för att du själv ska kunna besvara frågan!
Ur Brb kap5 §1 (två omständigheter som ursäktar "förtalet")
- Var han skyldig att uttala sig eller,
- var det eljest med hänsyn till omständigheterna försvarligt att lämna uppgift i saken, och visar han att uppgiften var sann eller att han hade skälig grund för den, skall ej dömas till ansvar.
