Brott mot likhetsprincipen i bostadsrättsförening
Vår bostadsrättsförening planerar nu att bygga balkonger.
Det har uppstått ett problem med de som bor på samma plan som gården.
Styrelsen hävdar att de som bor där inte kan bygga uteplats då det är föreningens egendom.
Detta blir ju klart diskriminerande mot dem som bor på b.v.
Gården är stor nog för att det blir en ordentlig allmän yta kvar.
Större yta har aldrig använts till gårdsfest eller dylikt.
Hur hantera detta.
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga.
I det här fallet handlar det om bostadsrättsföreningen kan anses ha brutit mot likhetsprincipen när de beviljat att nya balkonger ska byggas när medlemmarna på bottenplan inte beviljas uteplatser för att det är föreningens egendom.
Likhetsprincipen återfinns i 7 kap. 16§ lag (1987:667) om ekonomiska föreningar vad gäller beslut som tas på föreningsstämman och i 6 kap. 13§ vad gäller styrelsebeslut. Där återges att föreningsstämman inte får fatta beslut som är ägnade att bereda otillbörlig fördel åt en medlem eller någon annan till nackdel för föreningen eller annan medlem. Trots denna bestämmelse kan föreningens stadgar innehålla bestämmelser som klart gynnar vissa medlemmar mer än andra. Detta är tillåtet om det sakligt motiverat att viss olikhet förekommer. Även ändring av stadgarna i den riktningen är godtagbart om det fattas med kvalificerad majoritet.
Likhetsprincipen är tillämplig även när ett beslut fattas på föreningsstämman med kvalificerad majoritet. Om beslutet om nybygget av balkonger fattades med sådan majoritet till nackdel för dem på bottenvåningen kan de medlemmarna alltså hävda att de strider mot likhetsprincipen ändå. De måste enbart visa att beslutet var till nackdel för dem.
I praxis finns det ett antal rättsfall som behandlar likhetsprincipens tillämpning i förhållande till bostadsrättsföreningar. Det mest relevanta fallet för den här situationen är NJA 2009 s. 550. I fallet hade en bostadsrättsförening gett tillstånd till två medlemmar att bygga balkong, men gett avslag till en tredje. Medlemmen som fått avslag ansökte då om stämning för beslut stridande mot likhetsprincipen. Både hovrätten och Högsta domstolen konstaterade genom en genomgång av förarbeten och doktrin att en bostadsrättsförening har ett stort mått av handlingsfrihet när det gäller hur fastigheten ska hanteras. Vad gällde beslutet om avslag skulle därför prövas om det fanns beaktansvärda skäl för att avslå balkongsansökan. Om föreningen inte kunde visa objektiva skäl av tyngd för att godkänna vissa medlemmars ansökningar och avslå en medlems ansökan skulle det varit ett brott mot likhetsprincipen. I det här fallet stred det dock inte mot likhetsprincipen för de kunde visa att beslutet berodde på arkitektoniska överväganden.
I ert fall kan alltså beslutet anses strida mot likhetsprincipen om det inte finns objektivt beaktansvärda skäl som gör att medlemmarna på bottenvåningen inte får bygga uteplatser. Skälet att gårdsplanen är föreningens egendom kan mycket väl vara ett godtagbart skäl för olik behandling. Det är ett ekonomiskt övervägande avseende fastigheten som kan tänkas ingå i styrelsens handlingsfrihet. Om medlemmarna önskar pröva beslutet och om det är föreningsstämman som fattat beslutet kan det klandras inom tre månader hos tingsrätten enligt 7 kap. 17§ lag om ekonomiska föreningar.
