Beviskrav vid parkeringsskada
Jag har råkat ut för en parkeringsskada som enligt min bedömning orsakats av ett okänt motorfordon. TFF hänvisar i sitt avslag till NJA 2006 s. 721 i vilken står "... det bör räcka för bifall till skadeståndstalan att det i betraktande av samtliga i målet förekommande omständigheter framstår som klart mera sannolikt att orsaksförloppet varit det som den skadelidande påstått än att något av de sakförhållanden som hans motpart åberopat utgjort skadeorsaken." TFF hävdar dock att jag vid prövningen hos TFF ensam bär hela bevisbördan. Fråga: Är det möjligen så att det som står i HD-domen angående den delade bevisbördan endast gäller vid rättegång, inte så länge det bara är ett ärende mellan mig och TFF?
Lawline svarar
Hej, och tack för din fråga!
Först och främst vill jag klargöra att det är skillnad på bevisbörda och beviskrav. Den som har bevisbörda i ett visst fall är den som ska bevisa att omständigheterna är sådana som han eller hon påstår. Vem som har bevisbördan varierar mellan olika rättsområden, exempelvis är det alltid åklagaren som har bevisbördan inom straffrätten medan det i regel är den som påstår något som har bevisbördan inom civilrätten. Med beviskrav avses vilken styrka på bevisningen som krävs i det enskilda fallet.
Inom ersättningsrätten gäller som huvudregel att skadelidande har hela bevisbördan. När det gäller komplicerade orsakssamband där händelseförloppet i regel aldrig eller ytterst svårligen fullt ut kan bevisas (det kan svårligen bli "styrkt" eller "visat") har i praxis utvecklats en bevislättnad till förmån för den skadelidande (se exv. NJA 1977 s. 176, NJA 2001, s. 657 och NJA 2006 s 721). Det reducerade beviskravet innebär att den skadelidande inte måste styrka att orsaksförloppet är sådant som han eller hon påstår, det räcker med att orsaksförloppet framstår som "klart mera sannolikt" än det som motparten påstår. Vad som krävs i den enskilda fallet går inte att säga utan beror på omständigheterna, men exempel som kan tala för den skadelidandes sak i ett parkeringsskadefall är att a) skadans utseende tyder på att det är ett annat motorfordon som har kört på ditt fordon b) du kan beskriva var och när fordonet stod parkerat och hur det har blivit skadat eller c) du har något vittne som antingen såg när skadan inträffade eller som kunde iaktta fordonets skick när det parkerades och/eller avhämtades. Det kan också ha betydelse om ett vittne intygar att det till exempel funnits hjulspår på platsen, glassplitter eller andra delar från ett påkörande fordon.
Eftersom rätten till ersättning vid parkeringsskador inte grundar sig på försäkringsvillkor utan på en regel i trafikskadelagen (16§) måste TFF följa domstolspraxis och vad Högsta Domstolen har uttalat gäller därför också när ärendet "bara" är mellan dig och TFF.
Detta innebär att TFF har rätt när de säger att du som skadelidande bär bevisbördan. Däremot behöver du, precis som TFF säger, inte helt och fullt styrka att din parkeringsskada har orsakats av ett okänt motorfordon, det räcker med att det framstår som "klart mera sannolikt" än att skadan uppkommit på annat sätt. I sin bedömning har TFF tydligen inte ansett att du nått upp till beviskravet. Om du inte är nöjd med beslutet kan du i första hand kontakta den handläggare på TFF som hade hand om ditt ärende och reda upp eventuella missförstånd. Om du lägger fram nya omständigheter som handläggaren inte känt till kan det leda till att TFF omprövar beslutet. Godtar du inte det slutgiltiga ersättningsbeslutet kan du överklaga det till tingsrätten.
Hoppas du fått svar på din fråga!
Vänliga hälsningar
