Barns umgängesrätt med sin förälder
Hej, min kille har 2 barn som är 3 år och 8 år med sin förra detta tjej. Barnen står på mammans namn och bor hos henne. Pappan (min kille) vill kunna umgås med de och ha de hos han när de är helger, men hon har inte tillåtit honom träffa barnen och förbjuder han. Vad kan han göra i den situationen och vilka rättigheter har han?
Lawline svarar
Hej och tack för din fråga!
Frågor om vårdnad, boende och umgänge regleras främst i Föräldrabalken, FB, som du hittar här.
Viktigt att komma ihåg när det gäller dessa frågor är att rätten alltid ska utgå ifrån barnets bästa, se FB 6 kap 2a § 1 stycket. I 2 stycket sägs att särskild vikt vid denna bedömning ska läggas vid barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna, dvs. inte bara med boendeföräldern.
Det är alltså barnet som har umgängesrätt till den förälder det inte bor tillsammans med. Om det skulle antas strida mot barnets bästa kommer föräldern inte att tilldömas umgängesrätt. Utgångspunkten ska dock vara att barnet så långt som möjligt ska kunna umgås med båda sina föräldrar, även om de inte längre bor ihop. Detta anses vara viktigt för att barnet ska få en trygg uppväxt och för att öka möjligheterna till en god relation mellan barnet och båda dess föräldrar även senare i livet.
Barnets umgängesrätt med den förälder som det inte bor hos regleras i FB 6 kap 15 § 1 stycket. Det stadgas även att boendeföräldern ska lämna viktiga upplysningar till den andre föräldern; om barnets skolgång, fritidsintressen, personlighet osv., som gör att umgänget med den andre föräldern underlättas, se 4 stycket.
Om det inte finns skäl som talar emot, är alltså utgångspunkten i ert fall att din killes barn ska ha rätt till umgänge med sin pappa. Det kan då - givetvis beroende på avstånd och praktiska aspekter från familj till familj - vara lämpligt att begära att umgängesrätten läggs varannan helg. Då behöver barnen inte flytta runt varje vecka, och barnen och killen hinner umgås flera dagar i sträck.
Det är i princip alltid bäst om föräldrarna kan komma överens utan att ta domstolen till hjälp. En rättslig process tar tid, kostar pengar och är mentalt krävande för alla parter. Det finns hjälp att få hos kommunen, både med samarbetssamtal och med att upprätta ett skriftligt avtal om umgänget (se FB 6:17a 1 stycket och FB 6:18 1 stycket som hänvisar till socialtjänstlagen.)
Om det inte går att komma överens på frivillig väg kan din kille i egenskap av förälder väcka talan vid tingsrätten och genom en rättslig dom fastställa sina barns umgängesrätt med honom, se FB 6:15a 1 stycket.
Lycka till framöver!
Med Vänliga Hälsningar
