Barnets bästa avgörande vid vårdnadstvist.

Hej jag och min fru håller på att genomgå en skilsmässa vi har en dotter på 3,5 år som absolut inte vill vara med sin mamma då mamman aldrig tagit hand om henne.. Jag har varit både mamma och pappa till vår dotter, just nu är min dotter hos hennes mamma från måndag-fredag och hos mig lördag-söndag men om möjligheten finns har ja henne så ofta de går sålänge jobbet tillåter de.. men till frågan jag undrar om jag som pappa har rätt till ansöka om ensam vårdnad och vad chanserna är att de går igenom? sedan undrar js om det är lagligt att min ex fru skickar min dotter med barnets mormor till en annan stad utan mitt medgivande... tacksam för svar

Lawline svarar

Hej och tack för att du vänder dig till Lawline!

Eftersom jag inte har någon insikt i varken din eller din ex frus livssituation och inte heller er inbördes relation så kommer jag här peka på vad lagen säger och vad man ofta fäster särskild vikt vid i vårdnadstvister.

Vårdnad och boende enligt lagen

Vårdnad av barn regleras i Föräldrabalken (1949:381) kapitel 6. Jag vill börja med att erinra om att vårdnad i lagens mening endast avser det "juridiska" ansvaret för barnet, d.v.s. beslutanderätt i frågor som rör barnets personliga angelägenheter, se särskilt 6 kap. 11§ och 6 kap. 13§. Den faktiska vårdnaden, d.v.s. den som har barnet hemma och tar hand om barnet, är en annan sak. Exempelvis kan två föräldrar ha gemensam vårdnad över ett barn men barnet bor huvudsakligen hos en förälder, varav den föräldern har den faktiska vårdnaden om barnet. Beslut om barnets boende regleras i 6 kap. 14a§ och blir aktuellt när två föräldrar har gemensam vårdnad men inte kan enas om var barnet ska bo.

Ansökan om ensam vårdnad eller boende för barnet

Om barnet står under vårdnad av bägge föräldrarna så kan en förälder som önskar ensam vårdnad ansöka om det enligt 6 kap. 5§. På samma sätt kan en förälder ansöka om att barnet ska bo hos sig enligt 6 kap. 14a§.

Bedömningen i vårdnadstvister

I 6 kap. 2a§ slås det fast att barnets bästa alltid ska vara avgörande vid beslut både vad gäller barnets vårdnad och boende. Vad som är barnets bästa avgörs utifrån en helhetsbedömning i det enskilda fallet. Vissa omständigheter som rätten särskilt ska fästa vikt vid är risken för att barnet eller någon annan i familjen utsätts för övergrepp, att barnet olovligen förs bort eller på annat sätt far illa samt barnets behov av en nära och god kontakt med bägge föräldrar.

Utgångspunkten är en gemensam vårdnad då det vanligen främjar en nära och god kontakt med båda föräldrarna. I de fall då vårdnaden om ett barn ska anförtros en av föräldrarna beaktar rätten ofta vem av föräldrarna som kan antas bäst främja ett nära och gott umgänge mellan barnet och den andra föräldern, se prop. 1981/82:168 s. 66 och rättsfallen NJA 1992 s. 666, NJA 1998 s. 675.

I 6 kap. 5§ sägs att vid en bedömning av om vårdnaden ska vara gemensam ska rätten särskilt beakta föräldrarnas förmåga att samarbeta i frågor som rör barnet. Om bägge föräldrarna motsätter sig gemensam vårdnad så får rätten inte besluta om det. Gemensam vårdnad förutsätter vanligen att föräldrarna har ett någorlunda konfliktfritt samarbete, se prop. 2005/06:99 s. 51.

Står barnet under båda föräldrarnas vårdnad men en förälder brister i omsorgen om barnet på ett sätt som medför bestående fara för barnets hälsa eller utveckling så ska ska rätten anförtro vårdnaden åt den andra föräldern ensam, se 6 kap. 7§.

Enligt tidigare nämnda 6 kap. 2a§ ska hänsyn också tas till barnets vilja, beroende på barnets ålder och mognad. Lagen anger inte någon exakt ålder då barnets vilja ska tillmätas betydelse. Det varierar från fall till fall. Yngre barns vilja är man mindre benägen att ta hänsyn till eftersom de inte anses ha en lika uttalad uppfattning om situationen, se prop. 1994/95:224 s. 53. Vad en 3 1/2-åring säger är inte särskilt troligt att rätten tar någon större hänsyn till såvida det inte står och väger i fallet. Rätten lägger i så fall större vikt vid övriga omständigheter.

En vårdnadshavares rätt att bestämma över barnet utan medgivande av den andre vårdnadshavaren

Enligt prop. 1975/76:170 s. 178 så innebär en gemensam vårdnad inte att bägge vårdnadshavarna behöver delta i alla de vardagliga avgöranden som måste träffas när det gäller vårdnaden om barnet. Om vårdnadshavarna inte sammanbor måste det med nödvändighet bli så att den av dem som har barnet hos sig till stor del kommer att träffa de vardagliga besluten i fråga om vårdnaden. Det gäller exempelvis hur barnet skall tillbringa sin fritid. Endast beslut av mer ingripande betydelse för barnets framtid måste fattas av vårdnadshavarna gemensamt, exempelvis vad gäller barnets skolgång eller bosättning. Jag tolkar frågan så att din ex fru skickar med er dotter med barnets mormor som en del av er dotters fritid, vilket hon alltså har rätt att besluta om.

Hoppas du har fått lite vägledning av mitt svar. Om du har fler funderingar får du gärna återkomma med en ny fråga!

Vänligen,

Anja BartholdssonRådgivare
Public question details image

Boka tid med jurist

Behöver du hjälp med ärenden relaterade till Familjerätt och Vårdnadstvist? Våra duktiga jurister kan hjälpa dig!

Fyll i formuläret så svarar en av våra jurister dig inom 24 timmar. Juristen kommer att kontakta dig och ge dig ett tidsestimat och ett prisförslag för att hjälpa dig med att lösa ditt ärende

0 / 1000