Återbetalningsskyldighet vid förskott på arv
Hej!
Vi är tre barn till våra gifta föräldrar, vår mor avled för 20 år sedan, allt de ägde var gemensamt och vår far satt kvar i orubbat bo.
För ett år sedan sålde han våra föräldrars gemensamma köpta hus, överskottet på detta gav han i kontanter till två av syskonen.
för en kort tid sedan avled vår far och dödsboet är tomt.
Min fråga är om de två syskon som fick gåvan är återbetalningsskyldiga av hela denna gåva till dödsboet och fördelningen blir 1/3 del till varje bröstarvinge?
Eller är dessa två syskon endast skyldiga att betala tillbaks 1/6 del så tredje syskonet får ut sin laglott?
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!
Regler om arv och bodelning i anledning av dödsfall finner du i Ärvdabalken, ÄB, se här.
Eftersom du och dina syskon är bröstarvingar till era föräldrar, gäller den presumtion som stadgas i ÄB 6:1 1 meningen, att om inte annat föreskrivits ska gåva från arvlåtaren under dennes livstid till bröstarvingen anses som förskott på arv.
Av din fråga att döma verkar din far inte ha föreskrivit något särskilt vid gåvan till de två syskonen, varför gåvan alltså bör ses som förskott på arv.
I vanliga fall lägger man ihop kvarlåtenskapen med förskottet på arvet, för att därefter dela upp beloppet mellan arvingarna och dra av förskottsbeloppet för den/de som fått förskott. I detta fall är ju detta inte möjligt, då kvarlåtenskapen i boet är 0.
Den som fått ett förskott på arv är som huvudregel inte återbetalningsskyldig även om gåvan överstiger gåvotagarens arvslott, dvs. han får ut mer med hjälp av gåvan än han annars skulle ha ärvt. Dock finns ett förstärkt skydd för bröstarvingars laglott (laglotten utgör hälften av arvslotten, ÄB 7:1). Detta skydd stadgas i ÄB 7:4 1 stycket och innebär att de bröstarvingar som fått förskott på arv, dvs. två av tre syskon, kan bli återbetalningsskyldiga till den nivå att den tredje kan erhålla sin laglott.
Detta förutsätter dock att syftet med gåvan är att jämställa med ett testamente. De omständigheter man tar hänsyn till vid denna bedömning är om arvlåtaren genom gåvan ville ordna successionen, dvs. ändra den ordinarie arvsordningen på något sätt. Om arvlåtaren haft detta syfte med gåvan är denna att likställa med ett testamente, som ju har liknande funktion. Vid bedömningen tar man även hänsyn till om det avhållande momentet som annars finns vid gåvor saknas, dvs. att gåvotagaren genom gåvan inte får negativa ekonomiska konsekvenser som annars vid gåvor. Vilka situationer som kan syftas på här är till exempel om arvlåtaren, alltså din far, var sjuk eller väldigt gammal vid gåvotillfället och därmed inställd på att snart dö. Den negativa ekonomiska konsekvensen av gåvan, dvs. att han skulle förlora pengar på den, saknas då i och med att han insett att han i vart fall inte skulle hinna tillgodose sig den.
I ditt fall måste alltså göras en samlad bedömning av omständigheterna vid gåvotillfället, för att avgöra om din fars syfte med gåvan till två av syskonen var att likställa med ett testamente. I sådana fall kan det tredje syskonet, liksom vid testamenten som inskränker på bröstarvinges laglott, jämka gåvan. Då läggs beloppet av gåvan och övrig kvarlåtenskap läggs ihop, vartefter laglotten för varje bröstarvinge räknas fram (1/6 i detta fall). Om kvarlåtenskapen – som här – inte räcker för att tillgodose era laglotter, ska gåvotagarna återbära så stor del av gåvobeloppet att laglotterna kan utgå.
Viktigt att påpeka är dock att tredje syskonet måste väcka talan om jämkning av gåva inom ett år från dess att bouppteckningen avslutades, för att inte förlora sin jämkningsrätt, se ÄB 7:4 2 stycket.
Lycka till framöver,
Med Vänliga Hälsningar
